The Forensic Nursing Care given to Victims of Violence
Mansén, Cecilia (2021)
Mansén, Cecilia
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2021120824435
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2021120824435
Tiivistelmä
Forensic nursing care is a concept addressing nursing care to violence and crime, it is a global nursing practice where the health and legal system intersect. Plenty of nurses are not prepared to care for or able to recognize a patient who is a victim of violence. Violence is a sensitive and broad topic and all nurses are likely to encounter a victim of violence at some point in their career. Therefor nurses need to gain more knowledge and skills training in forensic nursing care. Caring science, Paplau’s (1952) theory of interpersonal relations and Husteds’ (1991) symphonological bioethical theory has been presented in the theoretical framework. The aim of this study was to describe the experiences, including the preparedness and confidence among registered nurses when providing care for victims of violence. Information has been gathered with a qualitative approach, using a questionnaire. Approval for the collection of data was obtained. There were 10 participants taking part in the study. The material has been analysed using qualitative content analysis. The results show that participants agreed that violence is a trauma that requires intervention and support. Half of the participating nurses have had training in how to approach a victim of violence, but most have never heard of the term forensic nursing care. Eight nurses answered previously having cared for a victim of violence, meaning nurses have cared for these patients without having enough training. The nurses have different feelings toward their own confidence and preparedness in encountering a patient exposed to violence. Participants emphasized to create a non-judgmental and safe environment for discussion with the patient affected by violence. Participants agreed that it is important to be a good listener and support the patient’s wishes whatever the decisions may be. Around half of the nurses participating, would approach with more sensitivity after learning about the violence. Further research is needed, especially since the help being sought for violence is increasing. Forensisk omvårdnad har utvecklats som ett koncept som tar upp omvårdnad i samband med våld och brottslighet, det är en global vårdpraxis där hälsovård och rättssystemet möts. Många sjukskötare kan inte identifiera och är inte beredda på att vårda en patient som blivit utsatt för våld. Våld är ett känsligt och brett ämne och alla sjukskötare kommer sannolikt att stöta på ett offer för våld någon gång i sin karriär. Det är därför sjukskötare behöver mer kunskap och färdigheter inom forensisk omvårdnad. Vårdvetenskap, Peplaus (1952) teori om interpersonella relationer och Husteds (1991) symphonologiska bioetiska teori har presenterats i den teoretiska utgångspunkten. Syftet med denna studie var att beskriva erfarenheter, inklusive beredskapen och självsäkerheten bland legitimerade sjukskötare vid vården av våldsoffer. Information har samlats in med ett kvalitativt förhållningssätt, med hjälp av ett frågeformulär. Tillstånd för insamling erhölls. Det var 10 sjukskötare som deltog i studien. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att deltagarna var överens om att våld är ett trauma som kräver åtgärd och stöd. Hälften av deltagarna har fått utbildning i hur man bemöter ett våldsoffer, men de flesta har aldrig hört talats om forensisk omvårdnad. Åtta deltagare svarade att de tidigare vårdat ett våldsoffer, vilket innebär att sjukskötare vårdat dessa patienter utan mer utbildning i hur man bemöter dem. Sjukskötarna har olika tankar kring den egna självsäkerheten och beredskapen att möta en våldsutsatt patient. Deltagarna betonade att skapa en icke-dömande och säker miljö för diskussion med den våldsutsatta. Deltagarna var överens om att det är viktigt att vara en bra lyssnare och stödja patientens önskemål och beslut. Ungefär hälften av sjukskötarna som deltog skulle bemöta patienten med mer försiktighet efter att ha fått reda om våldet. Ytterligare forskning behövs, speciellt eftersom våldsutsatta som söker hjälp ökar.