Ständigt på jobb? : Mellanchefers upplevelser av att balansera mellan arbete och fritid
Nordström, Tricia (2019)
Nordström, Tricia
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201901242977
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201901242977
Tiivistelmä
Syftet med avhandlingen är att undersöka mellanchefers upplevelser av balans mellan arbete och fritid, deras work-life-balance. Ett bisyfte är att belysa vilka av de stödåtgärder organisationer erbjuder som upplevs underlätta balansgången mellan arbete och fritid bland mellanchefer. Detta förverkligas genom semistrukturerade intervjuer med 10 mellanchefer inom bankbranschen.
Mellanchefernas arbete karaktäriseras av sociala relationer och de upplever att det är viktigt att de finns tillgängliga för sina underordnade och överordnade. Därför tillbringar de i regel sin arbetstid på arbetsplatsen fastän distansarbete vore möjligt. De gör sig också självmant tillgängliga på sin fritid, vilket visar sig genom att de är anträffbara per telefon och att de håller sig uppdaterade om aktuella händelser inom branschen och organisationen. En betydande faktor är även den stora mängden e-post som sysselsätter mellancheferna. Mellanchefernas arbetsbörda är stor och kräver att de tidvis uppoffrar sin fritid för arbetets skull. Avhandlingen belyser att de intervjuade mellancheferna upprätthåller sin work-life-balance genom sin egen tidsplanering och genom att utnyttja möjligheter till flexibilitet. Denna flexibilitet medför dock en viss förväntning för att arbetet skall prioriteras.
Mellancheferna skiljer i regel inte mellan ett arbetsjag och ett privat jag, utan de upplever att det är mera genuint och givande att kunna vara sig själva i arbetet. Däremot uttrycker de yngre mellancheferna att de gärna skiljer mellan ett arbetsjag och ett privat jag som en slags försvarsmekanism och ett sätt att gardera sig i negativa situationer. Vidare belyser avhandlingen att mellancheferna är nöjda med sin work-life-balance trots att arbetet har en dominerande roll i deras liv. De inser att deras ökade tillgänglighet och engagemang är självvalt och på grund av det ökade ansvar som deras arbetsuppgift medför upplever de att detta är acceptabelt. Således konstateras att mellancheferna inte upprätthåller strikta gränser mellan arbete och fritid, men eftersom de upprätthåller en sådan work-life-balance som de själv anser vara tillfredsställande är de nöjda med balansgången.
Till följd av avhandlingens resultat efterlyses en ny vinkling till rådande work-life-balance diskussioner från en inställning till arbete och fritid som separata livsområden till en syn på dessa som en sammanhängande helhet med diffusa gränser.
Mellanchefernas arbete karaktäriseras av sociala relationer och de upplever att det är viktigt att de finns tillgängliga för sina underordnade och överordnade. Därför tillbringar de i regel sin arbetstid på arbetsplatsen fastän distansarbete vore möjligt. De gör sig också självmant tillgängliga på sin fritid, vilket visar sig genom att de är anträffbara per telefon och att de håller sig uppdaterade om aktuella händelser inom branschen och organisationen. En betydande faktor är även den stora mängden e-post som sysselsätter mellancheferna. Mellanchefernas arbetsbörda är stor och kräver att de tidvis uppoffrar sin fritid för arbetets skull. Avhandlingen belyser att de intervjuade mellancheferna upprätthåller sin work-life-balance genom sin egen tidsplanering och genom att utnyttja möjligheter till flexibilitet. Denna flexibilitet medför dock en viss förväntning för att arbetet skall prioriteras.
Mellancheferna skiljer i regel inte mellan ett arbetsjag och ett privat jag, utan de upplever att det är mera genuint och givande att kunna vara sig själva i arbetet. Däremot uttrycker de yngre mellancheferna att de gärna skiljer mellan ett arbetsjag och ett privat jag som en slags försvarsmekanism och ett sätt att gardera sig i negativa situationer. Vidare belyser avhandlingen att mellancheferna är nöjda med sin work-life-balance trots att arbetet har en dominerande roll i deras liv. De inser att deras ökade tillgänglighet och engagemang är självvalt och på grund av det ökade ansvar som deras arbetsuppgift medför upplever de att detta är acceptabelt. Således konstateras att mellancheferna inte upprätthåller strikta gränser mellan arbete och fritid, men eftersom de upprätthåller en sådan work-life-balance som de själv anser vara tillfredsställande är de nöjda med balansgången.
Till följd av avhandlingens resultat efterlyses en ny vinkling till rådande work-life-balance diskussioner från en inställning till arbete och fritid som separata livsområden till en syn på dessa som en sammanhängande helhet med diffusa gränser.