Statehood, statelessness, and continuity in a climate-changed world : A worst-case scenario analysis
Rouleau-Dick, Michel (2023-12-08)
Rouleau-Dick, Michel
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
08.12.2023
Kappa & artikkelit I & II: Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty. Artikkeli III: CC-BY NC.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4328-8
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4328-8
Tiivistelmä
The impact of anthropogenic greenhouse gas emissions is seriously threatening the stability of the earth’s climate. The changes are felt acutely in the oceans of the planet, and one of the key consequences is sea-level rise, the process by which the average sea levels are slowly increasing. Due to their low elevation above sea levels, Low-lying Island States (LLISs), sea level rise presents an existential threat to their very existence, despite LLISs being among the lowest emitters of greenhouse gases. The predicament of LLISs presents a novel question to international law: no state has ever risked the permanent, physical loss of its territory. The absence of clear state practice or authoritative guidance on whether a state can continue existing beyond the loss of its territory and the loss of its population has resulted in significant uncertainty.
This thesis aims to address certain elements of this uncertainty and provide context-relevant legal analyses of possible avenues for palliative solutions, in the event better solutions could not have been implemented. The thesis’ main arguments have been published in three peer-reviewed publications. The first article that constitutes this thesis examines the relevance of the principle known as the presumption of continuity. The article outlines two distinct doctrines of continuity, one of which assumes statehood to be mostly irreversible (a “ratchet”), while the other instead approaches continuity as an assessment of “sameness” of identity. The article argues that under the “sameness” doctrine, the presumption of continuity would only play a limited role in preserving the statehood of a threatened LLIS if the latter were to lose its territory. The second article investigates the possible relevance of the Sovereign Military Order of Malta (SMOM) as an alternative form of international legal personality for a deterritorialised LLIS, a means through which the latter could maintain its existence independently from statehood. The third article examines the limited and context-based relevance of the 1954 Convention relating to the Status of Stateless Persons for the displaced nationals of LLISs.
The summary provides crucial context to the analysis contained in the three articles by framing the latter’s analyses through a scenario-based approach. Two sets of scenarios are outlined, respectively addressing a number of possible outcomes to the question of the future statehood of a deterritorialised LLIS and the avenues available for the protection of the externally displaced nationals of the LLIS in question. This framing is key, as it allows this thesis to investigate a hypothetical worst-case scenario context and context-relevant avenues for solutions while emphasizing that such an outcome should be avoided, whether through pre-emptive legal developments, or adaptation and mitigation efforts. Jordens klimatstabilitet hotas allvarligt av växthusgasutsläpp förorsakade av mänsklig aktivitet. Förändringarna märks tydligt i världens oceaner, där en av de viktigaste konsekvenserna är havsnivåhöjningen, dvs. processen där de genomsnittliga havsnivåerna långsamt stiger. Stigande havsnivåer utgör ett existentiellt hot mot små östater på grund av deras låga höjd över havsnivån, trots att små östater har bland de minsta utsläppen av växthusgaser. De små östaternas prekära situation ger upphov till en ny frågeställning inom internationell rätt: ingen stat har någonsin riskerat den permanenta, fysiska förlusten av sitt territorium. Avsaknaden av statspraxis eller vägledning om huruvida en stat kan fortsätta existera efter att ha förlorat sitt territorium och sin befolkning har lett till stor osäkerhet.
Denna avhandling syftar till att ta upp vissa delar av denna osäkerhet och att tillhandahålla i sammanhanget relevanta juridiska analyser av möjliga lindrande lösningar, i händelse av att bättre lösningar inte kunde ha genomförts. Avhandlingens huvudargument har publicerats i tre referentgranskade artiklar. Den första artikeln i avhandlingen undersöker relevansen av principen som kallas ”presumtionen om kontinuitet”. Artikeln beskriver två olika doktriner om kontinuitet, varav den ena antar att status som stat är mestadels irreversibel, medan den andra istället närmar sig kontinuitet som en bedömning av huruvida identiteten är och förblir oförändrad. Artikeln argumenterar för att enligt "identitetsdoktrinen” skulle presumtionen om kontinuitet bara spela en begränsad roll i bevarandet av en hotad östats status som stat ifall den skulle förlora sitt territorium. Den andra artikeln undersöker Malteserorden och dess möjliga relevans som ett exempel på en alternativ form av internationell rättslig status för en östat utan territorium, som på detta sätt kunde fortsätta att existera utan en koppling till status som stat. Den tredje artikeln undersöker den begränsade och kontextbaserade relevansen av 1954 års konvention angående statslösa personers rättsliga ställning för de fördrivna medborgarna i små östater.
Avhandlingens sammanfattning ger ett väsentligt sammanhang för analysen i de tre artiklarna och inramar analyserna genom att använda ett scenario-baserat tillvägagångssätt. Två olika scenarier presenteras. Den ena behandlar ett antal möjliga utfall till frågan om den framtida statusen som stat för en östat utan territorium. Den andra granskar de vägar som finns tillgängliga för att skydda de externt fördrivna medborgarna i östaten i fråga. Denna inramning är av central betydelse, eftersom den möjliggör att i avhandlingen undersöka ett hypotetiskt värsta-fall-scenario och kontextrelevanta lösningar, samtidigt som den betonar att ett dylikt utfall bör undvikas, antingen genom förebyggande rättslig utveckling eller anpassnings- och lindringsåtgärder. L'impact des émissions anthropiques de gaz à effet de serre menace sérieusement la stabilité du climat de notre planète. Ces changements se ressentent profondément dans les océans de la planète, entraînant, parmi d'autres conséquences, une élévation progressive du niveau de la mer. En raison de leur faible élévation, plusieurs Petits États Insulaires en Développement (PEID) voient leur existence même menacée par l'élévation du niveau de la mer, bien qu'ils comptent parmi les plus faibles émetteurs de gaz à effet de serre. La situation difficile des PEID pose une question inédite en droit international: aucun État n'a jamais risqué la perte complète et permanente de son territoire. En l'absence de pratique étatique claire ou de doctrine faisant autorité, se pose la question de savoir si un État peut maintenir son statut au-delà de la perte de son territoire et de sa population, créant ainsi une incertitude.
Cette thèse se propose d'éclaircir certains aspects de cette incertitude en offrant des analyses juridiques ajustées à leur contexte. Des alternatives y sont explorées pour des situations où des solutions optimales se révèlent inapplicables. Les principaux arguments de cette thèse ont été traités dans trois publications évaluées par des pairs. Le premier article examine la pertinence du principe connu sous le nom de présomption de continuité. L'article distingue deux doctrines de continuité: la première considère l’existence des États comme étant principalement irréversible (un « cliquet »), tandis que la seconde envisage la continuité comme une évaluation de la similitude de l'identité de l’État en question, plutôt que son existence. L'article soutient que selon la doctrine de similitude, la présomption de continuité jouerait un rôle comparativement restreint dans la préservation de l’existence d'un PEID si celui-ci venait à perdre son territoire. Le deuxième article étudie la possible valeur de l’Ordre de Malte comme précédent possible pour une forme alternative de personnalité juridique internationale pour un PEID hors de son territoire, un moyen par lequel ce dernier pourrait maintenir son existence indépendamment de son statut d’État. Le troisième article examine la pertinence, limitée et contextuelle, de la Convention de 1954 relative au statut des apatrides pour les ressortissants déplacés des PEID.
Le résumé fournit un contexte crucial à l'analyse contenue dans les trois articles en les situant dans une approche se basant sur plusieurs scénarios futurs. Deux séries de scénarios sont établis, décrivant respectivement un certain nombre de possibilités concernant la question du futur statut d'État d’un PEID sans territoire, et d’autre part, des moyens légaux disponibles pour la protection des ressortissants du PEID en question déplacés à l'extérieur de leur pays. Ce cadrage est essentiel, car il permet à cette thèse d'étudier un contexte hypothétique de scénario catastrophe ainsi que des pistes de solutions adaptées, tout en soulignant qu’un tel avenir devrait être évité, que ce soit par des développements juridiques préventifs ou par des efforts d'adaptation et d'atténuation des changements climatiques.
This thesis aims to address certain elements of this uncertainty and provide context-relevant legal analyses of possible avenues for palliative solutions, in the event better solutions could not have been implemented. The thesis’ main arguments have been published in three peer-reviewed publications. The first article that constitutes this thesis examines the relevance of the principle known as the presumption of continuity. The article outlines two distinct doctrines of continuity, one of which assumes statehood to be mostly irreversible (a “ratchet”), while the other instead approaches continuity as an assessment of “sameness” of identity. The article argues that under the “sameness” doctrine, the presumption of continuity would only play a limited role in preserving the statehood of a threatened LLIS if the latter were to lose its territory. The second article investigates the possible relevance of the Sovereign Military Order of Malta (SMOM) as an alternative form of international legal personality for a deterritorialised LLIS, a means through which the latter could maintain its existence independently from statehood. The third article examines the limited and context-based relevance of the 1954 Convention relating to the Status of Stateless Persons for the displaced nationals of LLISs.
The summary provides crucial context to the analysis contained in the three articles by framing the latter’s analyses through a scenario-based approach. Two sets of scenarios are outlined, respectively addressing a number of possible outcomes to the question of the future statehood of a deterritorialised LLIS and the avenues available for the protection of the externally displaced nationals of the LLIS in question. This framing is key, as it allows this thesis to investigate a hypothetical worst-case scenario context and context-relevant avenues for solutions while emphasizing that such an outcome should be avoided, whether through pre-emptive legal developments, or adaptation and mitigation efforts.
Denna avhandling syftar till att ta upp vissa delar av denna osäkerhet och att tillhandahålla i sammanhanget relevanta juridiska analyser av möjliga lindrande lösningar, i händelse av att bättre lösningar inte kunde ha genomförts. Avhandlingens huvudargument har publicerats i tre referentgranskade artiklar. Den första artikeln i avhandlingen undersöker relevansen av principen som kallas ”presumtionen om kontinuitet”. Artikeln beskriver två olika doktriner om kontinuitet, varav den ena antar att status som stat är mestadels irreversibel, medan den andra istället närmar sig kontinuitet som en bedömning av huruvida identiteten är och förblir oförändrad. Artikeln argumenterar för att enligt "identitetsdoktrinen” skulle presumtionen om kontinuitet bara spela en begränsad roll i bevarandet av en hotad östats status som stat ifall den skulle förlora sitt territorium. Den andra artikeln undersöker Malteserorden och dess möjliga relevans som ett exempel på en alternativ form av internationell rättslig status för en östat utan territorium, som på detta sätt kunde fortsätta att existera utan en koppling till status som stat. Den tredje artikeln undersöker den begränsade och kontextbaserade relevansen av 1954 års konvention angående statslösa personers rättsliga ställning för de fördrivna medborgarna i små östater.
Avhandlingens sammanfattning ger ett väsentligt sammanhang för analysen i de tre artiklarna och inramar analyserna genom att använda ett scenario-baserat tillvägagångssätt. Två olika scenarier presenteras. Den ena behandlar ett antal möjliga utfall till frågan om den framtida statusen som stat för en östat utan territorium. Den andra granskar de vägar som finns tillgängliga för att skydda de externt fördrivna medborgarna i östaten i fråga. Denna inramning är av central betydelse, eftersom den möjliggör att i avhandlingen undersöka ett hypotetiskt värsta-fall-scenario och kontextrelevanta lösningar, samtidigt som den betonar att ett dylikt utfall bör undvikas, antingen genom förebyggande rättslig utveckling eller anpassnings- och lindringsåtgärder.
Cette thèse se propose d'éclaircir certains aspects de cette incertitude en offrant des analyses juridiques ajustées à leur contexte. Des alternatives y sont explorées pour des situations où des solutions optimales se révèlent inapplicables. Les principaux arguments de cette thèse ont été traités dans trois publications évaluées par des pairs. Le premier article examine la pertinence du principe connu sous le nom de présomption de continuité. L'article distingue deux doctrines de continuité: la première considère l’existence des États comme étant principalement irréversible (un « cliquet »), tandis que la seconde envisage la continuité comme une évaluation de la similitude de l'identité de l’État en question, plutôt que son existence. L'article soutient que selon la doctrine de similitude, la présomption de continuité jouerait un rôle comparativement restreint dans la préservation de l’existence d'un PEID si celui-ci venait à perdre son territoire. Le deuxième article étudie la possible valeur de l’Ordre de Malte comme précédent possible pour une forme alternative de personnalité juridique internationale pour un PEID hors de son territoire, un moyen par lequel ce dernier pourrait maintenir son existence indépendamment de son statut d’État. Le troisième article examine la pertinence, limitée et contextuelle, de la Convention de 1954 relative au statut des apatrides pour les ressortissants déplacés des PEID.
Le résumé fournit un contexte crucial à l'analyse contenue dans les trois articles en les situant dans une approche se basant sur plusieurs scénarios futurs. Deux séries de scénarios sont établis, décrivant respectivement un certain nombre de possibilités concernant la question du futur statut d'État d’un PEID sans territoire, et d’autre part, des moyens légaux disponibles pour la protection des ressortissants du PEID en question déplacés à l'extérieur de leur pays. Ce cadrage est essentiel, car il permet à cette thèse d'étudier un contexte hypothétique de scénario catastrophe ainsi que des pistes de solutions adaptées, tout en soulignant qu’un tel avenir devrait être évité, que ce soit par des développements juridiques préventifs ou par des efforts d'adaptation et d'atténuation des changements climatiques.
Kokoelmat
- 513 Oikeustiede [21]