Dugtigt reströtta ankommo vi till
Paris i går afton kl 7. Bangården
var mörk och ruskig, vi fingo vänta
en evighet på att få våra saker
visiterade och började redan känna
oss litet kusliga, då lifvet på gator-
na, ljusen från butikerna och detta
je ne sais quoi d'enivrant de Paris
som Daudet kallar "Parisine” gjor-
de oss rigtigt glada och lyckliga igen
90. av. de Villiers stodo consiergen
hans maka, hans svåger och Margué-
rite Gross och väntade vid porten.
(Vi hade telegraferat om vår ankomst
från Berlin). Marguerite liknar
ej Annie, som är mycket shangti-
lare än hon, utan fröken Wessler

Hor har buna ögon, en elegant
växt, är ej mera i sin första ung-
dom och påminner som sagdt, lögligt
mycket om Molanders fäkstermö.
Hon hade lagat en rigtigt bra diner
och Ellan och jag kände oss både
styrkta och lifvade efter den. Under
hela tiden maten serverades (utmärkt
soppa, rostbeaf med poteter, ckoux
de bruxelles, sallad, tarte aux pommes,
och dertill gammal bourgogne)
berättade pigan om Munthes
om Birgers, om allt i denna
verlden – den stackan har ju
ej fått prata på en månad.
Hon är tyska men talar i passabelt
franska. Ellan påstar att hon är
snygg (efter en blick i köket), och

van tycks hon också vara.
Rummen – ja de äro delvis
utmärkt bra
men små:
matsal, sal och
skrifrum äro således trefligt
arrangerade – vackra mattor
goda Louix XIII fåtöljer med
pressad sammet, alls ej oäfva
taflor på väggarna, Salmson,
Hagborg, Birger o.a. Men
sängkammaren var fatal: en enda
dålig säng, ett diminutif af
tvättställ, en dålig byrå. Ett cabinet
de toilette som var särdeles dumt
arrangeradt och en stor mörk
skrubb der hvarken sol eller måne
någonsin kasta sina strålar.
"I morgon skall det här vara annor
lunda" sade Ellan, och hon har

hållit ord. I dag ser det
helt menskligt ut i dessa
styfmoderligt behandlade rum.
Min säng från ateliérn (som Mamma
hade, står bredvid den gamla) der-
på ha vi ett i dag köpt altas
täcke i vieil or, toilett rummet
har fått ett engelskt tycke och
Ellan håller just på med att stufva
in linne i koffertarna
för att sedan,
sedan
strufva dem i ett skåp som vi skola
köpa i morgon. Hon är driftigheten
sjelf, glad och tokig och söt som
en engel. Ingen menniska ha
vi ännu träffat, utan ha sprungit
kring i bodarna incognito. Vi ha
köpt ett halft dussin alfvnid kuvert
en attendant, ty Ellan vill beställa

rigigt sifver (Louis XV, af
en makalös modell som vi sett
dag), sedan en tékokare af silfver
(gåfva af Clas de la Ch.) en fru-
hatt åt Ellan, så att hon ser
då prudentlig och rangerad ut som
en fin pariserfru skall göra, vidare
kängor, en paraply, hatt åt mig
en lampa med vacker skärm m.m.
Ellan höll bestämdt på att jag
skulle göra en god gerning med
att betala min skjorträkning
för att sålunda inviga vår pariser
vistelse på ett hederligt sätt
Chambure hade skrifvit ett mycket
vänligt välkomstbref nere hos
consiergen. i morgon gå vi

till honom. Muntra och glada
äro vi – vi ha grinat förfärligt
i dag alltjenmnt. Marguerite
Gross anförtrodde oss att
consiergen och hans gemål
i går afton voro alldeles
"épates" af Ellans skönhet och
vänlighet. Hon har dessutom
intagit Pierre och hans maka.
Roligt är att se hur hon lätt
är inne i situationen. Man
skulle tro att hon sedan tio år
förestått ett hushåll i Paris.
Imorgon gå vi till Runebergs
sedan, som sagdt till Chambure.
"Mirlitons" utställning början
först d. 12 februari, så att jag har
ypperligt god tid "Du ser ju att

du alltid har tur" säger Ellan "och
så kommer det att förblifva".
"Ceci manchera comme sur des
Roulettes" tänker jag. Vädret
har varit alldeles gudomligt
i dag, varmt, soligt och vår likt
Hvad lifvet ändå är skönt!
Godnatt – och helsa alla. När
jag säger att jag hvar dag upp-
täcker flere förtjenster hos Ellan
är det ej ett sätt att tala blott.
vi kunna bli de allra bästa
vänner och kamrater.
det känner jag så allt.
På värds-
hus och i butiker har man gratuleradt
mig till mitt giftermål, som figaro
talt om, och det är roligt att
kunna visa för dessa värd husvärdar

och förkunnade att alla mina saker
äro rangerade der och der, nu
skall hon börja ordena sina egna
filoker. Hon säger att pigan
är en beskedlig menniska, flink
hurtig och begriplig – Nu äro
de igen i lifligt resonnemang.
Tänk att hon har tjenat hos
den der aktrisen Jane Elsler, för
hvilken Koechlin lemnat familj,
och hem. Europa är ändå bra
litet isynnerhet för folk som vi
som fara och flacka och känna alla
menniskor. Ellan som kände
Koechlinska skandalen, fick en massa
detaljer om Mme Elsslers erhörda
girighet och nedrighet. Pigan
skall få förkläden och mössa i morgon,
för att likna Annie mera —

och boutiquierer att jag haft
så god smak – hvad skall det då
ej bli då mina vänner få se
henne!
Ellan ber helsa Er. Ni har en
rigtigt god vän i henne, derpå
kan i vära säkra.
Tusen varma helsningar frå Eder
Atte.
Mera härnäst.
Annie kunde just gå upp till
de la Chapelles och berätta något
om vår installation. Det blir
utmäkt trefligt här, bara det hin-
ner. – Just nu kom Ellan in