Jag kan ej säga hur djupt
rörande jag tycker fröken Alma
Stjernschants öde var. Rörande
vackert. Det är visserligen hårdt att
i sin ungdom dö, men att dö i
full tro på den vackraste och mest
upphöjda illusion, den första kärleken,
det är en lycka som är förunnad få
menniskor.
Jag målar flitigt hos Dagnan.
Han har haft den stora succès'n
att bli vald till juryman för
verldsutställningen 1889. Att vara
en af de 14, valda af alla målarne
kan anses som så mycket större ära,
som Dagnan alls ej gjort någonslags

campagne electorale, och i allmän
het djupt föraktar intriger o. d.
I många år har han orättvist nog,
ej varit i juryn, men nu har han
tagit revanche på ett ellatant sätt.
Ju mera jag är med Dagnan, desto
mera håller jag af honom. Jag har sällan
sett en allvarligare och finare menniska,
för att ej tala om artisten, som jag
ställer absolut i första ledet. Han är
den enda som kan ta upp arfvet efter
Bastien Lepage.
I går kom en herre från Chile och
sade att han derborta i Santiago
flere år tänkt att jag skulle måla
hans lilla flicka då de skulle komma
till Europa. Modrens porträtt är måladt
af Sargent för 6 år sedan då de sist

voro här. Olyckligtvis får jag ej
tid med detta nu – jag har en massa
arbeten som vänta på mig, men
som det Chileanska herrskapet stanna
här nästaa vinter hoppas jag kunna
göra det då. De se ut att vara
stormrika. Det var märkvärdigt
hvad han följt med all slags parisisk
konst under de år han varit derborta.
talte om "på hafvet" och Pasteurs porträtt,
precis som gamla bekanta. Han bestälde
en tafla af Dagnan, och tycktes ej ett
ögonblick fästa sig vid pris o. d.
Neiglick har dragits med den ohyggligaste
tandvärk och lät i går afton slutligen
norrmannen Heide rycka ett en tand –
Jag skulle måste låta rycka ut tre gamla
rötter, men kommer mig ej dertill.
Ack om det engång blefve varmt ändå!
En af dessa dar skall jag bestyra
om pianovexeln. – Helsa alla
hjertligt från
Atte