låte bli att göra allting så rundt
och hårdt. Anni är absolut bättre fotografän D.
I går var det litet så och så med
humöret. Chambure, som var på
sitt dystra lynne (det hindrar honom
ej att vara ämabel, det är han
alltid) talte om denna verldens få-
fänglighet, och jag saknade Er grand-
läst. Det förskräckligt stojiga jul-
lifvet på boulevarden förstrodde oss en
stund. Chambure visade mig en
magnifik pelskappa han skall ge åt sin
syster, Mlle de Montaut, och talade
om att han ville sälja alla sin fras
spetsar för att ge pengarna till den
skola hon grundligt upp i det fatti-
gaste qvarteret i Montmarte, och som

han nu underhåller. Gumman Saussine
hade gifvit honom en mycket dyr och ganska
tråkig bor med tråkiga illustrationer om Till
sig Viljan är god.
Nu på f. m. har jag haft visit af
herrskapet Kaufmanns, som ha varit
här för att tacka för julkapparna i går.
Dagnan har också suttit häruppe-
Vi ha tillat ut genom fönstret, sitt
på det herrliga vårvädret och så
kommit att tala om skönhet, konst
och Gud. Det är ändå bra roligt att
vara med sådana menniskor som
Dagnan. Ett sådant ädelt fint och
djupt sinne, och en sådan inpyrd
konstnärsnatur. d. v. s. han har med
att se allt från sin igen, rena
konstnärsynpunkt. Jag vet ej huru
Vi kommo att tala om prosan och
nytta i lifvet, och kommo så till
följande Paradol: il n 'i à que 'inutite
qui soit beau. Ja, verkligen, vän-
skap, uppoffring, fantastiskt sträfvan

för en sak, hänförelse, tro, allt
detta är ju onödig och onyttigt
för den som bara vill vegetera, men
detta onyttiga är ju det enda som
gör lifvet skönt och stort, och som
försonar en med tänker på döden.
konst är väl det onyttigaste af allt
(bedt från epierer synpunkt) men skönt
är det att kunna lefva för något
sådant som konst. Det är ej den s. K.
äran, berömmet, eller förnöjelsen öfver det
kunna resultatet som är skönt, nej det
är arbetet sjelf d. v. s umgänget, det
dugtigt och stundliga, med det sköna
med tackar, som stå utan för mot och
dryck, som lyfta en upp öfver debet
och credit och "allt dylikt" med det
eviga i motsats mot det timliga och för-
kungliga
Jag uttrycket mig dum och banalt, men
jag kan ej skrifva så som jag tänker –
Mamma är den enda som kan förstå
mig, som han sitta den rätta färgen på
mina ord. – Farväl, mina älskade,
godt nytt år!
Atte.