Jag kände min ställning ytterst obehagligt
men hade dock min distraktivn i att
studera denna tolf, Wolkoff. Han skulle
sig
vara artig mot från, Gudbevars, och gjorde
det på ett så komligt sätt och med ett sådant
åsidosättande af andras menniskovärde, att
det klia en i fingrarna. märkvärdigt att
hon ej ser det! Och så igen tal om hattar
betjenter, vagnar. Får hon lefva blir hon
nog ett rigtigt mondaint hörs som alla
de andra. – På e. m. gjorde jag visit
hos Spetschinskys och blef qvarhållen till
middag – jag arma menniska – jag hade
glömt de eviga nannsdagarna i detta hand –
nu var det Viktor Alexandrovitsh och Mimas
namnsdag, och jag som trodde att bara ettrasa
voro bjudna, ser till min fara Nikolai Ivanovils.
Nikolai Nikolagevitsch, Sergei Alexandrovissch
Alexander Alexandravitsh Ellis, en massa obekant
fröknarna Ellis med Att i spetsen, Wolodja
och Mitja, Mischa Wolkoff) med fru, Carolus

att
att
och tjotje Nadja, Valerian Ivanowitsch
Jacoby) m. fl. m. f. inträda. Jag var
arg och trött och önskade mig hundra
mig derifrån. satt en stund och hörde en
enfaldig öfverste Olchins prat om
dueller som han varit med om och blef
inhållad att konversera med damerna –
Sofi Wolkoff– Manzey satt och utlade med
en affekteradt mondain ton om teatrarna
i Paris. Ettrarna och jag gingo sedan
till Ciihus efter att fåfängt ha för-
sökt få platser på franska theatern
cirkus var nästan som på folk, och min
snufva blef ej bättre der. Då jag der-
för kom hem kl. 12, smörde jag in mitt
anlete med coldiream, hand en duk omkring
hufvudet för att få varm, tog på mig
ullstrumpor och somnade som en stort.
– Mamma förstår mycket väl alla mina
vaxlande känslor under dagen, utan
att jag behöfver mettre les points ser les 7.

de
Sofi Manzey var fullhängd med diaman-
ser och perlor, stora maskiner och lilla dyra
troligen som fru Durassoffs – Alla himlade
sig öfver denna österländska prakt, men
jag tyckte att klädningen var för mörk
och enkel för att denna juvelerar etalage.
Jag talade blott några banala fraser
med henne – hon tyckes sjelf embaranerad
trots den påtagna säkerheten.
men
hela intrycket af detta samma, stereotypa
kinesisk enahanda – det var så högst
egendomligt att erfara. Inte en half ny
tänke sedan tre år och bara en ny
händelse, det Volkofska göftermålet.
min tashumatti hade jag saknar så litet
att Mammas underrättelsen om att den hängde
derhemma var en öfverraskning för mig
I dag skall jag äta frukost hos Manzeys och
så var det af kl. 12 2. Jag är vid godt
mot – i allmänhet måste jag erkänna
att mitt kuraget är ypperligt och att jag