Jag bjuder er alla på ett resa till Paris
i nästan år om jag får alla de der pengar-
na. – Grefve de Kergorlay är första sekretera-
re vid franska legationen i Köpenhamn och
det är der jag gjort hans bekantskap. Han är
här på kort tid och kom upp och frågade om
jag ville göra ett porträtt, bara hufvud, af honom
för 1000 frcs, Hvarpå han strax började posera.
han har en stor krokig näsa, svarta ögon
och mustascher, utskjutande haka, är lång
och mager, litet don Quichotte-utseende, så att
jag tänker det skall gå på 5 à 6 morgonseancer.
När jag så der sitter och räknar efter mina
rikedomar (närvarande och kommande)
förefaller jag mig sjelf som girigbuken på
bilder – det är ändå icke bara för egen skull
jag tycker det är roligt. för resten är och
blir jag kall för pengar. Det sinnet fattas
mig totalt, likasom sinne för kortspel och
hästbytande.
Ett sådant lustigt bref jag fick af Bos!
Han förstår först nu Haiko-Hammars
taflan, sedan den franska titeln kommit
till: L'heure de la rentrée des ouvriers. Likaså
förstår han den bättre sedan han sett reproduktio

nen i Figaro-Salon. Han tycks vara för-
grymmad öfver Meyers och Neiglicks ar-
tiklar. Hvilkas "behörighet han starkt
betviflar. Hvarför? Troligen för att de ej
äro nog värdigt hållna.
Senaste söndag voro vi ett helt sällskap
bjudna till M. Amic's landsställe vid Chantilly.
Alla Bastien Lepages gamla vänner och hans
mor,
(litet lik Emelie Levong)
en gammal liten anspråkslös bondgum-
ma, som nu är här i Paris på några veckor
hos sin andra son. När gumman fick se Dagnan
började hon gråta – hon hade ej sett honom sedan
sonens begrafning. Roligt var det att se hur
alla damerna, fastän så helt annorlunda
Amics mor och syster, Mme Guignard, (den
senare en kokett, vacker och käftslängande 25
årig pariserfru) Mme Buland, Mme Emile Bastien
Lepage, huru de alla bemötte gumman med
den vördnad som tillkommer en sådan qvinna.
När jag tänker på Bastien Lepage nu efteråt
så står han dubbelt så stor och dugtigt för
mina ögon. Det finns ej en enda mera
sådan som han, ingen enda så hel och manlig
och så genialiskt ursprunglig. Dagnan har
lika mycket talent kanske men saknar B. Ls
orubbliga tro på sig sjelf. Dagnan är ett stads-
barn, skeptisk och kritisk, och det är
hans svaga punkt som målare, fastän det
gör honom som menniska angenämare

än Bastien L. var. – Hvad der var vackert
ute på landet. Rikt och präktigt plan-
teradt, stora hönsgårdar och jagt parker och
trädgårdar med blommor i tusental:
rosor, pioner, syrener, aubépine hägg
och kastanjer – det var alldeles "henrivende.
Vi tillbragte största delen af dagen att
plocka blommor (så poetiskt sött) men
intet några blyg violer utan stora
qvistar af dekortiva växter, gjorde dem
6 jättebuketter och packade in dem i
flere korgar samt förde dem med oss,
som bagage till Paris. Sjelfva stället
corps de logis,
på
"le Château des Bouleaux" är mycket vackert
inredt, med lyx skulle man tycka hos
oss. – Rysligt mycket djur var der ute
kaniner, hundar af alla slag, ekorrar
hermeliner, påfåglar, underliga dufvor o. d.
och som de respektiva fruarna tagit sina
barn med var der ett lefverne med
6 barnungar och 6 små hundvalpar som
för några dagar sedan hade blifvit bragta
till dagens ljus af en stor silfvergrå
danska hynda, mycket vackrare än Reffka,
Bella
Jag slutar nu, ty kl. är 7 och jag skall ha mig
mat. Sedan går jag till Alexandre Dumas
på en stund. Der är ej så blixtrande roligt
med alla de der gubbarne, men jag måste i
alla fall dit på en skyldighetsvisit – Helsa
alla, jag väntar otåligt bref. Eder Atte

Mamma förvånar sig kanske öfver
att Pasteurs porträtt är värderadt till
5000 och kopian 2000. Det är mina supponition
ty ingenting är ännu rigtigt afgjordt
i den vägen. Staten betalar i allmänhet
dåligt och 5000 frcs är redan, ett godt
pris såsom statspris betraktadt. Dessu-
tom vill jag ej begära mera 1° för att
Pasteur ej ett ögonblick skall tro att jag
vill slå mynt af porträttet som redan
inbragt mig så mycken ära 2° emedan
jag ej vill förskräcka Turquet med ett
för högt pris, ifall det vore fråga om
att ge mig hederslegionen, hvilket jag
hört en och annan tala om.
Mme de Lurcy och hennes dotter har jag
ej sett till på länge. Ja, och pastellen
får vara tills vidare, ty jag kan ej hin-
na med allt. Chambure är rest till
le Havre.
Helsningar från Björnson och Lie, de
hade i går sin 17 majfest (i blåst och
åskdigert väder (men jag kunde ej följa dem
till l'Ile de la Grande Jatte, der festen af-
hölls emedan jag väntade modell. –
om torsdag far jag kanske ut till Chantilly
(till Amic) igen för att göra studier af

några blommande träd som jag behöfver
till Luxembourgtaflan. Jag kan ej hjelpa
att jag ej får tillåtelsen att måla i
Luxembourg – jag har redan för länge
sedan skrifvit och anhållit derom hos
chefen för Paris trädgårdar.
Snart är det Annis födelsedag – det
är då hemskt hvad den tiden löper i
väg. Ack om man kunde töja
ut
sitt
lif som gummi-elastikum!
Ännu en gång farväl och må godt
och helsa alla från
Atte
Några tidningsutplipp medfölja.
Det om pastellerna ber jag Mamma
vara så god och lemna Schauman.
Det kan roa honom att "la Finlande"
talas om som en slags konstrival för Frank-
rike!