svårt att hålla mig för skratt, isynner
het då jag såg på Ville Vallgren och
Öhrnberg. I Sanmarks och Runebergs gick
det. Det är då besynnerligt att de der
Helsingfors-sederna alls ej gått af Meyer –
dricka champagne, kalla fyllan för "stämning"
och hålla tal. Och dessa tal: "Skalden
säger visserligen" men "ett tidehvarf bär
pregeln af de stora män som illustrerat
densamma, hvilket i en viss mening äfven nu
kan tillämpas på verldslitteraturen" o. s. v.
rigtigt banal smörja. Att täckas komma
fram med sådant för oss här i Paris. Som
ändå hört så mycket bättre och originellare
och som nog minsann veta allt det der
förut. Jag tänkte hela tiden på en
figur i en Palais Royal pjes som säger:
"Mon ami, vous ne prenez pour un
imbécile, vous avez tort." – Så kom
någon att säga något om fröken Aalberg
och hennes tillgjordhet. Den har Meyer
sjelf konstaterat flere gånger, men nu
tyckte han den fennomanska hedern
måste
kräfva
hämnd, försvande derför, med åtskilliga
sidohugg åt mig och Öhrnberg, sin Ida,
och tar sig sedan till att hålla ett långt,

allvarligt tal på finska, som ingen an-
nan än Öhrnberg och jag förstod. Att
icke ha så mycken égard för andra
att man låter bli med sådant. Folk-
vett de ha de då ej, om de också ha
bokvett! Mamma kan tänka sig
Meyer i högsta extas, med ögonen
talgiga af rörelse gå på med: ja
se on sen tähden kun minä nyt tahtoisin
jouda maljan näiden naisten edästä,
ja minä toivon että nekin oläsligt satamaan
niihen onnellisuuden o. s. v. – en skål
för damerna, 20 minuter, montre en main.
Ville Vallgren var himlar arg.
För att det roar honom står han och
embêterar ett helt sällskap! Nej det der
kotteriafgudandet med Neiglick och Tavast-
stjerna och Jarl har åtminstone icke hvad
Meyer beträffar varit lyckobringande.
Hans fru skämdes och förstod ej ett ord,
men försökte hålla god min.
Jag var så trött och led åt alltsammans
och gick sedan och spatserade med Ville V.
en stund för att få klaga ut. Ville V.
har ej bokvett och har troligen ingen reda
på Sofokles och "Gierusalemme liberata"
men han har naturligt förstånd och vet unge-
fär hvad som passar sig i sällskap, folk-
vett med ett ord. – Jag tror Sanmark och

Runeberg smickrat Meyer för mycket,
så att han tror sig vara en rigtigt huggare
till karl. – All den der lyrismen och
stämningen är jag så arg på – Skrif
då vackra verser och låt lyrismen komma
ut den vägen, men tala icke alltid om
den der sjunde himmeln af intelligens
der man tror sig trona ensam, med förakt
tittande ned på menskligheten.
Med allt detta är Meyer en ganska hygglig
karl, ibland rätt rolig, men så ytterligt
ojemn. I går var det hans fatala dag.
– Lille Mario Krohn har haft ett svårt
olycksfall, som höll på att kosta honom
lifvet, men nu är lyckligt öfverståndet
Pojken bär ett tvättfat fäller det, skär
sig på bitarne så att han skär pulsådern,
men hinner förbindas i tid. Jag kan tän-
ka mig föräldrarnes förtviflan. Nu lär han
som sagdt vara alldeles bra igen. Den lilla
flickan lär vara frisk och sund.
Utom tråket från igår har jag haft ondt i
magen de två senaste dagarne och känner
mig mycket slapp. Chambure har
jag ej sett till på flere dagar, så jag
icke vet om han fortfarande är lifvad
för resan. – Jag hoppas Mamma fått
vexeln som jag afsände senaste måndag.
Nu farväl, helsningar till alla från Atte.