nu ytterst praktfullt uppsatt balett
speransa. – Chambure och jag äro
goda vänner, men han är naturligtvis
en hel hopäldre än jag och har numera
så litet att hoppas af lifvet. Emellertid
är han hygglig emot svårmodren, så
der delikat och frukanslig att det gör en
godt att se. Om tisdag är jag bjuden
till Portalis på middag med Chambure och
en gammal literat o. spikure Mr Marion.
som Modellen hade gifvit återbud i
går och gumman Sannine ej kunde sitta
gjorde jag min stora turne i quartier liten,
hvilket passade så mycket bättre som
gubben Pasteur bjudit mig på frukost.
Innan frukosten fick jag se hur han vacenera
en massa personer, bittra af galna hundra
en rysk officer bl. a, som jag fick tolka
för – Mamma kan tänka sig hur det lät-
En gosse på 17 år hade kommit ensam
från Ungern, med Pasteur namn ut-
klippt är en tidning såsom enda vågledning
och adress. Han hade som belöning
åt Pasteur hemtas några bundtar österrikiska
cigorrer med sig, ty man hade sagt att det
var så dålig tobak i Frankrike. Lyckligtvis

fann det en af assistenterna en polyglott
och just, som talte ungerska. Pojken
var klädd i en slags nationeldragt.
Så små pojkar, en som var liten i läpper
ne och kåken, det var hemskt att se-
inalles ungefär 20 personer. Jag önskade
så innerligt att det skulle lyckas med
alla dessa menniskor, det vore ju en
bra stor säger ändå. Emellertid har Pasteur
stora anlågonister bland läkare. Han, såsom
icke medecine doktor, kan ej göra sjelfva
inympningen, utan hjelpa härvåd af
der Grancher, en kall som ser ut att
intet förkasta sig. Debitna sågo alla
glada och förtivitans fullt ut, t. o. m
den ryska officeren. Pasteur sade att
han aldrig hade tänkt sig få så många
som skulle erbjuda sig till det ytterst
fasliga experimentet. Han sade också att
han nu ångra sig att han publicens
historien då han ännu hade behandlat
bara två fall. 70 har han nu redan
vacimerat och ännu åtminstone har
intet gått illa. Men rabies kunde ju bryta
ut efteråt. Gubben såg intet rigtigt
lugnt ut. Tänk, Tänk om det emeller-

tid skulle visa sig att det alltid skulle
lyckas – då måste det känna ganska
roligt att så der direkt ha räddat
en massa menniskors lif. – Hos er
i Norden, sade Pasteur, är rabies ytterst
sällsynt, men i Paris inträffar unga-
för ett fall om dagen. – Under frukosten
var gubben på ett briljant humör, talade
mycket och prisade mitt porträtt. sade
bl. a. att jag trygt kunde tafla med
Bonnat, det såg han redan på de
första tagena. Bonnat skulle gå honom
l 'att proprietaire" måla ung redin-
gote beauceup meilleure que la mienne"
o. s. v. – Jag tror jag erbjuder honom
porträttet. De bästa porträtt man gör i
allmänhet äro aldrig beställa och betalade
utan göra för äran. Emellertid är jag
öfvertygad om att han på något sätt
vedergäller mig.
porträttet har mycket stor succès bland
alla mina bekanta. Dagnan säger att
det på allt sätt är det bästa jag gjort
och alla menar att jemförelsen med
Bounat bara kommer att vara mig
till nytta.

från Pasteur gick jag till Baude för
att se på hans fru och hem. Hon
är rigtigt söt och ung, en fransk
tyg, liten, välväxt med reguliera drag
denna ögon och de här. De sågo mycket
nöjda ut och hade det alldeles utmärkt
trefligt. Hvad som isynnerhet ger
Carchet åt deras våning är den massa
taflor hans vänner gifvit honom
den unga frun bjöd mig på middag
det i vecka med Dagnan och några
andra. "Je suis euchantie de vous avoir
vu eufiu, Charles et ses amis sont cersé
de ne parler de vous" sade hon då jag
gick. Baude mor bor i våningen minnen
der – det har nog varit det svåraste vid
alltsammans, denna flyttning, – och hon
har skiljt hushålla. – full af idéer och
en äkta parssisk affärsman i grunden,
kom han, Baude, nu igen upp med
många förslag om publikationer gravyrer
böcker – och beställa af mig en stor
teckning som han skulle gravera till
nästan års salong. Vi kommo båda öfverens
om att vi gjort åtskilligt med framstig
sedan 1873 då vi gjorde julqvällen tillsam-

man bien que cétait bête comme
gravure" sade han "et comme dessin"
tillade jag.
Sedan sökte jag upp f. S. Dumas
der der redymenniskan, och rekommen-
derade honom Gallén – likasom jag hade
rekommenderat en gravor Wikström
fr. Åbo till Baude. Båda lofvade antaga
mina pupeller. Häromdagen fick Gallén
en tafla såld för 500 frcs åt Wolff,
icke minsta derför tror jag, att jag så
lifligt hade talat för honom.
På e. m. gick jag till Söderhjelms och der
träffade jag också Öhrnberg. – Det är
ändå rätt kuragost af den unga frun
att bo så der på studentmaner och
ha det illa. Med Meyer kom jag
i rasonnemang – helt fryntligt lik-
väl, fastän vi också talade om
fennomane. Det blir allt krångligt
att få biljett till Diputeradchammarn
åt Öhmberg, ty det är endast genom
ambassaden det går, och de ge ytterst
ogerna sådana permanenta kort. P.
klagar att han har det så dåligt med

mat i pensionen, men om jag också
vet att det ej precis är några egyptiska
köttgrytor ej "de quartier latinska person
nena, så skrifver jag upp en helt
hos på hans bortskämdhet och
dåligt maje; redan under resan
kunde han ej förlora en massa mot
som jag fann utmärkt god.
med Mayjers söt jag middag på en Dudal
och pratade pratade, pratade. Jag
är visit bra dubkig och osammanhän-
grande i s. K. meningsutbyten, och
gör sätt i att blott min svaghet
att genom att kosta mig i dem. Den-
som saknar jag bildning och beläsen-
het, men man kan ju ej kunna med
allt. Hvad som tröstar mig är att
se hur just de bildadt och belästa
slå omkring sig med de värsta gamla
floskler och färdiggjorda chikéer.
Galléns obildade prat roar mig nästan
mera, ty det är då originelt åtminstone
Meyer är dock mycket lätt att ha att
göra med, ty han är hjertligt och lätt
värme, åtminstone i samtal. Annars

känner jag ju ej honom så mycket
ännu. Hon ser egendomligt ut, hans
fru, vackra, simmiga ögon och vackert
här, men ett märkvärdigt rundt o-
elbdetansigte svånkryggig nära
och ingen hållning på kroppen – men
det hela är ej obehagligt. Vi läste
Tavaststjernas nya dikter som
Meyer beundra för mycket, tycker
jag. Jag saknar rigtigt glad i dem
fastän de äro mindre torra än Snoilsky
några rigtigt plattheter och förr-
fel stora dessutom här och der betydligt
Helsningar från Kaufmanns – de ha
haft pigbeksymmer, blifvit bestulna
på fruns broscher och armband, ha flyttat
2 gånger och haft alla möjliga ödet,
men här lika munter ändå, ksysser
upp i soffkornet som ett apokatt
och grinar eller gnuggar fram sitt
skratt.
Nu skall brefvet på posten, farväl
och Gud välsigne Er
Atte