Inledning

1 Jag är lycklig att hafva uppvuxit i den lutherska kyrkans tro, hvilken jag älskar och vördar, icke för att jag håller denna kyrka för ofelbar eller allena saliggörande, utan för att hon ärligt söker sanningen i Guds uppenbarade ord. Jag tror som ett folkskolebarn på Luthers lilla katekes, alltså på den treenige Herren Gud, hans lag och hans evangelium. Och detta tror jag af själ och hjerta, icke af egen kraft, förnuft eller lärdom, utan af Guds nåd, som genom Kristus kallat mig till sitt underbara ljus.1Zacharias Topelius, Blad ur min tänkebok 1898, kapitlet »Min tro».

2 Zacharias Topelius egna ord om sin tro i Blad ur min tänkebok (1898) vittnar om en djupt förankrad kristen övertygelse som är mer än bara förnuftets tro. Paul Nyberg ser Topelius tro som ett fundament som vid sidan av fosterlandskärleken utgjorde den grund som hans liv vilade på.2Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring 1949, s. 7. Den kristna tron och den teologiska livsfilosofin följde honom livet ut och återspeglas i hans litterära produktion. Hans tro förändrades också över tid och fördjupades i synnerhet på äldre dagar.3Nils Erik Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 8 f. Genom sitt mångsidiga författarskap och sitt arbete som tidningsman och inom universitetet hade han ett betydande inflytande på 1800-talets Finland. Topelius förkunnade också det kristna budskapet genom sina skönlitterära verk och läseböcker för en allt mer växande publik. Han har därför även kallats nationens religiösa fostrare.4Pasi Jaakkola, Topeliaaninen usko: Kirjailija Sakari Topelius uskontokasvattajana 2011, s. 7 f.

En kristen uppväxt

3 För att förstå den äldre Topelius, som mot slutet av 1800-talet författade de religiösa skrifterna, är det på sin plats att blicka tillbaka på hans liv med särskilt fokus på den kristna trons betydelse. Topelius föddes den 14 januari 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby.5Se närmare biografisk presentation av Zacharias Topelius. Föräldrarna gav sonen en mångsidig uppfostran på kristen grund.6Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 40. I Självbiografiska anteckningar (1922) berättar Topelius att hans mor bad aftonbön med honom varje kväll och undervisade honom i den kristna läran redan som barn.7Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 27 ff. Självbiografiska anteckningar är Topelius självbiografi som kom till under så kallade »diktamenkvällar» åren 1875–1876 och färdigställdes 1895. Se Eva Topelius Ackes »Förord». Topelius minnen ger en inblick i bl.a. religionsundervisningen på 1800-talet. Under sin skoltid i Uleåborg fick han exempelvis smaka björkriset för att inte ha närvarat i kyrkan. Kyrkogången var obligatorisk och gudsfruktan implementerades med hårda metoder. Topelius berättar att barnen skulle redogöra för innehållet i söndagsgudstjänstens predikan i skolan och att denna stränga kontroll ledde till att ingen ville gå i kyrkan frivilligt. Topelius kritiserar också bibelläsningen på grekiska för att ytterligare bidra till ett ointresse för Guds ord som blev »en besvärlig läxa, vilken man sedan kände sig lycklig att icke behöva upprepa».8Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 35 f.

4 Efter sin skoltid i Uleåborg flyttade Topelius till Helsingfors år 1832 för att fortsätta studera. Han bodde hos familjen Johan Ludvig Runeberg och fick privatundervisning inför den kommande studentexamen.9Eliel Kilpelä, »Inledning» till Topelius Dagböcker, ZTS XXI. Vid samma tid, sommaren 1834, gick Topelius också i skriftskolan hos sin kusin Frans Toppelius, som var brukspredikant i Orisberg. Även skriftskolan skedde i form av privatundervisning där Topelius hade minst två »intressanta lectioner med bror Franz» per dag. Tillsammans läste de Bibeln och diskuterade tro utifrån verk av exempelvis Claus Harms och E. G. Geijer.10Topelius dagbok 20/6 1834, Dagböcker, ZTS XXI och Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 89 ff. Topelius läste exempelvis De christnas tro. Försök till en ny lärobok i christendomen (1819) av Claus Harms som enligt översättaren J. Ekelund skulle utgöra en motvikt till den »lust och håg mördande» utantilläsningen. Topelius läste även Om falsk och sann Upplysning, med afseende på Religionen (1811) av E. G. Geijer, vilken han beskriver som »en skön, läswärd bok» (dagboken 17/6 1834). Geijer diskuterar begreppen tro och religion och kritiserar i synnerhet »likgiltigheten för Religionen» men också överdriven rationalism. Geijer kom senare att bli en av de första svenska företrädarna för den religiösa liberalismen. Se Anders Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6. Romantikens och liberalismens tid 2001, s. 142 f. Mauri Noro visar i sin forskning att Topelius influerades av Geijer och Hegel i sin historiefilosofi. Se Mauri Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 29 f. och 39 f. Skriftskolan förändrade Topelius och ledde till ett andligt uppvaknande som han ger uttryck för i sina dagböcker. Söndagen den 20 juli 1834 avslutades skriftskolan med nattvardsgång i Nykarleby kyrka, en upplevelse som gjorde ett djupt intryck hos Topelius: »jag kände det högsta en menniskosjäl kan fatta, jag kände Guds närvarelse i mitt hjerta».11Dagboken 20/7 1834, Dagböcker, ZTS XXI.

5 Efter skriftskolan blev kyrkogången en viktig rutin för Topelius. Han kommenterade gärna predikan och i synnerhet predikantens förmåga att uttrycka sig. Han var mindre nöjd om någon »skriker» och »anfäktar sig», men ibland kunde »religionens kraftiga språk fullt af anda och sanning» höras från predikstolen.12Dagboken 1/2 1835, Dagböcker, ZTS XXI. Han hade också funderat på att bli präst och övervägde år 1840 att börja studera teologi. Han var dock motvilligt inställd till akademisk teologi som han kallade för »ett slags anatomisal, där den levande kristendomen styckades i bitar».13Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 71. Trots sin starka personliga övertygelse valde han alltså inte teologin som sitt primära kall, istället föll valet på historia. Intresset för ämnet hade väckts när han i Bibeln »studerade Konungaböckerna och makkabeernas strider».14Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 70 f. För Topelius var bibelläsningen en viktig del av det kristna livet, han köpte även biblar och andaktslitteratur i Helsingfors till familjen och bekanta i Österbotten (Sofia Topelius–Zacharias Topelius 3/12 1842 och Sofia Topelius–Zacharias Topelius 30/11 1845, Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, ZTS XX:2.) Bibelläsningen hade blivit en mer allmän sed i början av århundradet och möjliggjordes av den ökade tillgången på biblar. Även på finskspråkigt håll pågick bibelspridning och nya versioner publicerades tidigt under 1800-talet. Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6 2001, s. 73 f. och 110–113, Eino Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 Autonomian kausi 18091899 1992, s. 62 ff.

6 1800-talet var väckelserörelsernas århundrade. Pietismen svepte likt en våg över Österbotten på 1840-talet och nådde även familjen Topelius då systern Sophie blev aktiv inom väckelsen.15Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 27 ff., 122, Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 45 ff. För en översikt se Simo Heininen & Markku Heikkilä, Suomen kirkon historia 2010, s. 168–180. Topelius mor var rädd för att trosfrågorna skulle splittra familjen och valde att ha överseende med dotterns åsikter och intresse för väckelserörelsen.16Sofia Topelius–Topelius 3/12 1842 i Brev, ZTS XX:2. Sophie gifte sig sommaren 1846 med Lars Vilhelm Schalin som senare blev kyrkoherde i Larsmo. Topelius beskriver hur bröllopsfesten präglades av brudparets religiösa övertygelse och »firades tyst, utan dans, men med andeliga sånger».17Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 122.

7 Topelius intog samma hållning som sin mor till väckelsen och tillsammans iakttog de den »icke neutrala, icke fientliga, snarare vänliga, men dock partilösa och avvaktande».18Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 123. Han besökte många av de väcktas sammankomster och debatterade trosfrågor med sina vänner, men anslöt sig inte till rörelsen. Pietismen hade en tydlig inverkan på Topelius och bidrog till att hans tro kom att kännetecknas av det enkla och vardagliga vilket bl.a. återspeglas i hans psalmdiktning.19Matti Klinge, Idyll och hot 2000, s. 16. Han ansåg dock att rörelsen gick till överdrift i sitt sätt att döma dem som hade en annorlunda trosuppfattning. Efter att väckelsen i början av 1850-talet hade mattats av lämnade den dock enligt Topelius kvar »en aktningsvärd bottensats av levande kristendom».20Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 122 f. Senare i sina föreläsningar beskrev han pietismen som ett led i tidevarvets »religiösa svärmerier» vilket vittnar om en sammantaget ambivalent inställning till en av 1800-talets största religiösa strömningar inom finländsk kristenhet.21Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, Tjugufemte Föreläsningen 5/4 66, ZTS XV.

En bildningsgärning på kristen grund

8 Under Topelius livstid var frågor som berörde det autonoma Finland ständigt aktuella. Storfurstendömet Finland sökte sin egen identitet och Topelius ingick i den kulturelit som bidrog till att forma idén om ett autonomt Finland. Han såg sig själv som en fostrare och genom sitt skrivande ville han fostra både människan och medborgaren. Han uppfattade skolan som central och tog uppgiften att skriva läseböcker på största allvar. Han ville se en undervisning som presenterade Finlands historia, folk och natur på ett levande och angeläget sätt.22Se Håkan Andersson, »Naturens Bok och Boken om Vårt Land i historiskt och pedagogiskt perspektiv» i »Inledning» till Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII. Hans kristna grundsyn påverkade honom även i frågor om utbildning och kan ses som en av orsakerna till hans stora engagemang i utbildningsfrågor.23Nils Erik Forsgård, »’Slut icke cirkeln, öppna den!’ Zacharias Topelius som pedagog» i Historisk Tidskrift för Finland 1998:2, s. 240–253. Med läseböckerna Naturens Bok och Boken om Vårt Land ville han exempelvis visa hur kristendomen löpte likt en röd tråd genom historien.24Erika Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5. Hans engagemang för en levande evangelisk-luthersk kyrka återspeglas också i hans övriga författarskap och föreläsningar.25Topelius förhoppningar om levande uttrycksformer inom den evangelisk-lutherska kyrkan framkommer exempelvis i hans föreläsningar i historia där han kritiserar 1695 års psalmbok för att »i språk och meter, stundom äfven i valet af uttryck» vara »så skroflig, ofta så smaklös» att den behövde uppdateras. Se Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, Andra Föreläsningen 2/2 72, ZTS XV.

9 Kristendomen var avgörande för Topelius världsbild och präglade hans historieuppfattning. Han återkom ofta till tanken att Gud eller försynen styr den historiska utvecklingen. Mauri Noro framhåller att Topelius utvecklade en världsuppfattning som var förenlig med filosofen Friedrich Hegels tanke om försynen. Hegel uppfattade nämligen försynen och förnuftet som identiska och såg försynen som drivkraften till världshistoriens förändringsprocesser.26Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 204–214 och Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 26. Hegels tankar hade nått Finland redan på 1820-talet främst genom J. J. Tengström som undervisade i lärdomshistoria vid akademin i Åbo. Denna inspiration från Hegel återspeglas också i Fältskärns berättelser (1853–1867), där Topelius levandegör Finlands historia i fiktiv form.27Se Mari Hatavara, Historia ja Poetiikka Fredrika Runebergin ja Zacharias Topeliuksen historiallisissa romaaneissa 2007 och Pia Forssell och Sebastian Köhler, »Inledning» till Topelius Fältskärns berättelser, ZTS VII.

10 Topelius framförde också tanken om att det är Guds önskan att människan ska älska sitt hemland. Han hävdar bl.a. i Boken om Vårt Land (1875) att Gud har utvalt Finlands folk framom andra folk för att uträtta storverk för sitt land. Han använder Finlands kyrkohistoria från befolkningens kristnande till reformationens genombrott som legitimerande argument i frågor som rör landets existens och den högre uppgift han uppfattade att Finlands folk hade.28Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5. Topelius menar exempelvis att reformationen var en kyrkoförbättring enligt Guds vilja och han uppfattade Mikael Agricola som utsänd av Gud för att spela en avgörande roll i Finlands historia. Se även Topelius, Boken om Vårt Land, »7. Land och Folk» och »140. Biskop Mikael Agricola», Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.

11 Inom Lördagssällskapet var också tron ett viktigt diskussionstema. J. L. Runeberg, J. V. Snellman, Elias Lönnrot och Topelius själv hade alla en religiös övertygelse och kombinerade sin tro med nationalismens ideologi. Topelius influerades också av tysken Gottfried Herders tanke om att olika folkslag formas av sin omgivning, sitt arv och sin uppfostran. Det finska folket hade enligt Topelius påverkats av sitt kristna arv. Den kristna tron borde därför utgöra en del av den nya generationens uppfostran, så att även den lär sig att älska Gud och sitt fosterland.29Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 56–60 och Topelius, »70. Om Finlands folk», Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.

En fördjupad tro

12 År 1868 blev ett viktigt år i andligt avseende för Topelius. Han kallar året för en vändpunkt i livet då bönen fick en särskild plats i tillvaron. Han bad för sin dotter Aina som var sjuk i lunginflammation och även för arbetet i psalmbokskommittén som han kallade »den andra böneskolan detta år».30Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 228–233. Samma år förlorade han sin mor Sofia och skrev minnesdikten »Min moder». Det var också nödår i Finland vilket återspeglas i flera av de texter han författade under denna period.31Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 396 ff. och Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 248 f. Se även kapitlet »Värdegrunden» av Carola Herberts inledning till Nya blad och Ljung, ZTS II.

13 Ett par år efter att Topelius år 1878 lämnat sin tjänst som rektor för Kejserliga Alexandersuniversitetet flyttade han till Björkudden i Sibbo.32Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 310. Topelius menade att det inte fanns några tvivel om att flytten till Björkudden var »av Försynen förut bestämt och måhända byggt att bliva min ålderdoms hamn». Han fortsatte att skriva och utgav från 1880-talet och framåt nya delar av Läsning för barn och novellsamlingarna Vinterqvällar (1880–1897), diktsamlingen Ljung (1889) och sin sista roman Planeternas skyddslingar (1889) samt Evangelium för Barnen (1893). Den åldrande Topelius texter får en djupare kristen prägel då han behandlar existentiella teman och sammanfattar sina uppfattningar i frågor som rör teologi och samhällspolitik. Tron på försynen blev också allt mer uttalad i hans litterära produktion på 1890-talet.33Sebastian Köhler, »Inledning» till Planeternas skyddslingar, ZTS IX, Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 554 och Klinge, Idyll och hot 2000, 255 f. och 343 f. Se även Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998.

14 Mot slutet av århundradet kom den religiösa liberalismen att i allt högre grad prägla den evangelisk-lutherska kyrkan och många i den yngre bildade klassen ville förnya kyrkans föråldrade dogmer. Den religiösa liberalismen kännetecknades av en optimistisk syn på människans möjlighet att verka i frihet med en friare kristendomstolkning som i viss mån närmade sig ateismen.34Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 297–302. Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6 2001, s. 126 f., 142. Tidens nya idéer vann dock främst gehör bland den svensktalande bildade klassen i Finland medan dess finsktalande motsvarighet antingen höll fast vid Snellmans idealism eller Yrjö-Koskinens historiskt förankrade idealism på en tydligt religiös grund. Således utgjorde skillnader i världsåskådningar även en skiljelinje mellan de olika språkgrupperna. Det bör också noteras att liberalismen nådde Sverige tidigare än Finland. Viktor Rydbergs kontroversiella Bibelns lära om Kristus (1862) skapade häftig debatt eftersom Rydberg bl.a. kallade Kristus för en idealmänniska och därmed ansågs förneka Kristi gudom.35Viktor Rydberg, Bibelns lära om Kristus. Samvetsgrann undersökning 1862. Se även Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6 2001, s. 146 f. Topelius delade inte Rydbergs åsikter och deltog inte aktivt i debatten, men han hyste aktning för Rydbergs genuina sökande efter sanningens Kristus.36Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 504–507. För fler jämförelser mellan Rydberg och Topelius, se Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 211 f. Enligt Noro stod de två författarna relativt nära varandra i vissa eskatologiska frågor. När en av Rydbergs lärjungar Carl von Bergen, som gjort sig känd för sin bibelkritiska hållning, föreläste i Helsingfors 1884 fattade Topelius däremot pennan.37»– Doktor C. von Bergens föreläsning» Helsingfors Dagblad 20/4 1884, »D:r C. von Bergens två sista föreläsningar» Helsingfors Dagblad 20/5 1884 och Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 504–507. I en »Protest» i Morgonbladet kritiserade han von Bergen för att ha förnekat treenighetsläran och för att ha hävdat att den evangelisk-lutherska kyrkan är grundad på »falska traditioner» och »misstolkade bibelställen».38[Zacharias Topelius], »Protest», Morgonbladet 3/5 1884. I brevväxlingen med systern Sophie Schalin kommenterade han också von Bergens föredrag och kallade händelsen för otrons intåg i Helsingfors när »den fräckaste lögnpredikant uppträder offentligt för att nedriva kristendomen». Se Topelius–Sophie Schalin 21/5 1884, Schalinska samlingen 309.6. Carl von Bergens föreläsningar om framtidens kristendom, där han förespråkade en kristendom som måste ompröva de dogmer som inte stämde överens med den moderna livsåskådningen, innebar att dessa tankar spred sig i det offentliga rummet och orsakade stor debatt i den finländska tidningspressen.39Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 144–147.

15 Detta paradigmskifte visar på 1880-talets kyrkopolitiska storm i Finland där den evangelisk-lutherska kyrkan ifrågasattes och den religiösa liberalismens inflytande ansågs bidra till att sprida otro.40Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 307–340. De idéer som Topelius och hans generation representerade höll på att förlora sin relevans.41Anna-Kaisa Inkala, Uskonnot, aatteet ja Jumalan rakkaus. Zacharias Topeliuksen romaani Tähtien turvatit ja sen kontekstit 2012, s. 13 f., 34 ff., 267–276. Inkala betecknar 1880-talet som en tid av kris vad beträffar religiösa frågor och visar hur Topelius i Planeternas skyddslingar ställer sig på de konservativas sida i den kyrkopolitiska diskussionen och förespråkar traditionella kristna värderingar samtidigt som han inte bejakar alla konservativa idéer. Inkala uppfattar Planeternas skyddslingar som en återspegling av 1880-talets kyrkopolitiska verklighet i Finland snarare än ett antisemitiskt ställningstagande. Om Topelius och judendomen, se Forsgård I det femte inseglets tecken 1998 och Köhler, »Inledning», Planeternas skyddslingar, ZTS IX. På det teologiska fältet stod de liberala krafterna mot de konservativa som bl.a. representerades av frikyrklighetens och väckelserörelsernas företrädare vilka tolkade tidens förändringar som tecken på den yttersta tiden. I ljuset av kyrkolagen 1869 aktualiserades även frågan om kyrkotillhörighet, vilket Topelius tangerar i Blad ur min tänkebok.42Topelius, kapitlet »Kyrkan». Topelius diskuterar kravet på kyrkotillhörighet för vissa yrkesgrupper och tjänstemän vilket stipulerades av andra lagar än den nya kyrkolagen, som tillät utträde ur den evangelisk-lutherska kyrkan om man övergick till ett annat protestantiskt samfund. Se även Heininen & Heikkilä, Suomen kirkon historia 2010, s. 184 f.

16 År 1890 diskuterade Topelius relationen mellan tro och tidens nya vetenskapliga utveckling i föredraget Naturvetenskaperna och bibeln. Han konstaterar att många stora forskare varit troende kristna, vilket enligt honom visade på möjligheten att kombinera tro och vetenskap. Han såg möjligheterna i att förena den nya tidens idéer med en stark kristen övertygelse och framhåller att Bibeln »icke förnekar det menskliga förnuftets pröfningsrätt». Topelius uttrycker både kärlek och vördnad för vetenskaperna, som enligt honom i många avseenden bekräftade Bibelns sanningar.43Topelius, Naturvetenskaperna och bibeln. Föredrag i Kristl. ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890, Topeliussamlingen 244.108.

17 Enligt Noro tog Topelius avstånd från tidens kyrkliga och konfessionella grupperingar och förespråkade en kristen gemenskap som sträckte sig över de konfessionella gränserna.44Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 45 ff. Frågorna ventileras bl.a. i korrespondenserna med vännen C. G. von Essen och dottern Aina Nyberg. Noro konstaterar vidare att Topelius för det mesta undvek att offentligt kommentera kyrkliga angelägenheter, däremot diskuterade han religiösa frågor i sina brev där han framhöll den evangelisk-lutherska kyrkans roll som avgörande i kampen mot tidens otro.45Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 45 ff. I olika sammanhang uttryckte Topelius framförallt sin oro för ungdomens bristande tro.46I brevväxlingen med systern Sophie Schalin skriver han att ungdomen är »klent utrustade» och har gått från sina hem »utan tro men dock med en inlärd aktning för kristendomens former». Tyvärr var det nu »slut även med aktningen». Topelius–Sophie Schalin 21/5 1884. Se även kapitlet »Värdegrunden» av Carola Herberts inledning till Nya blad och Ljung, ZTS II. Med åren blev systern Sophie hans »enda förtrogna» och till henne skrev han ofta om sin gudsrelation och religiösa frågor.47Topelius–Sophie Schalin 23/10 1892. Angående Frälsningsarmén skriver han att »kyrkan behöver ständiga väckelser» och att Frälsningsarmén utgjorde ett exempel på hur man kunde predika »annorlunda» men ändå »stå på Kristi grund och skilja sig blott i former och sätt».48Topelius–Sophie Schalin 16/8 1891 och Topelius–Sophie Schalin 26/6 1891. Se även Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 153 f.

18 Vad gäller synen på andra kyrkosamfund konstaterar Pasi Jaakkola att Topelius förhåller sig politiskt korrekt gentemot den ortodoxa kyrkan i Finland.49Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 150, 170, 208. Jaakkola hänvisar till kapitlet »93. Ryssarne i Finland» i Topelius Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII. Enligt Jaakkola hade Topelius både religiösa och politiska motiv till att framhålla den evangelisk-lutherska kyrkan framom den ortodoxa, eftersom han uppfattade den evangelisk-lutherska kyrkan som en länk till den västerländska kulturella och språkliga sfären och såg den konfessionella gränsen mellan Finland och Ryssland som en kulturell gräns. Till den romersk-katolska kyrkan förhöll han sig negativ. 50Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 150, 170, 208. Se även Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5. I föreläsningen »Katolska kyrkan i Finland» uttrycker han däremot en positiv syn på katolicismen för dess betydelse för bildningen och civilisationen i Finland.51Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, Andra Föreläsningen. 26/9 67, ZTS XV. Se även Klinge, Idyll och hot 2000, s. 262 ff., Ainur Elmgren, »The Jesuit Stereotype: An Image of the Universal Enemy in Finnish Nationalism», European Studies (Amsterdam) 2013:31, s. 191 och Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5. Topelius gestaltning av den romersk-katolska kyrkan i Fältskärns berättelser behandlas också av Boije i ett pågående avhandlingsprojekt i kyrkohistoria vid Uppsala universitet.

19 Topelius förblev trogen den evangelisk-lutherska kyrkan och framhöll enhetskyrkan som ideal, trots att han i viss mån influerades av väckelserörelserna och frikyrkligheten. Under sina sista år blev han en förespråkare av kristen konservatism som en motreaktion mot den ökade sekulariseringen i slutet av århundradet.52Se kapitlet »Tidens nya litterära ideal» av Carola Herberts inledning till Zacharias Topelius korrespondens med förlag och översättare, ZTS XX:1. Jfr. Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 7 f. I Blad ur min tänkebok betonar han »det tryckta ordets ansvar» när han reflekterar över sitt långa »umgänge med papper och trycksvärta».53Topelius, Blad ur min tänkebok 1898, kapitlet »Det tryckta ordets ansvar». Också i korrespondensen med Albert Bonnier konstaterar han att en man med makt över det skrivna ordet borde »upplysa, rena» samt »förädla generationer». Topelius–Albert Bonnier 16/9 1886, Brev, ZTS XX:1.

Religiösa skrifter

Evangelium för Barnen 1893

20 Evangelium för Barnen. Korta förklaringar öfver årets evangelietexter utkom år 1893 och innehåller lättillgängliga utläggningar över kyrkoårets 68 evangelietexter. Verket utgör ett religiöst komplement till Läsning för barn (1865–1896) och är Topelius mest teologiska barnbok.54Se Olle Widhe »Inledning», Läsning för barn, ZTS X:1. Andaktsboken bör förstås mot bakgrunden av arbetet med att förnya de kyrkliga böckerna på 1800-talet i Finland.55Ärkebiskop Jacob Tengström inledde år 1817 arbetet med att förnya katekesen, kyrkohandboken, psalmboken och kyrkolagen till följd av att Finland inte efter 1809 var en del av förnyelsearbetet inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige. Gustav Björkstrand, Jacob Tengström. Universitetsman, kyrkoledare och nationsbyggare 2012, s. 351–372, 480–484. Se även Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 67–71. Topelius deltog i förnyelsen av psalmboken, men också kyrkohandboken, som bl.a. innefattar evangelieboken med bibeltexter och böner för kyrkoårets helger, genomgick en grundläggande förnyelse. En ny version togs i bruk år 1886 men den ansågs vara gammalmodig.56Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 67–71, 244–248. Se även kapitlet »Arbetet med att åstadkomma en ersättare till 1695 års psalmbok» nedan. Evangelium för Barnen kan således uppfattas som ett komplement till kyrkohandboken med dess föråldrade och vuxnare tilltal.

21 Topelius kände ett stort ansvar när han skrev verket och konstaterar att det inte finns ett »tacksammare såningsfält, än barnahjärtat».57Topelius, Evangelium för Barnen, »Förord». Se även Albert Bonnier–Topelius 25/11 1884, Brev ZTS XX:1. Också Bonnier ansåg att »ifråga om skrifter för Barn och Ungdom den allra största stränghet i urvalet bör råda». Han förväntade sig också att mötas av kritik från både troende och icke-troende för just detta verk: »De troende skola finna för litet och de icke-troende alldeles för mycket.».58Brev till dottern Aina 17/9 1893, citerat av Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 554 f. Han riktar sig till »de äldre i hemmet» eftersom han menar att det är de vuxnas ansvar att presentera Guds ord för barnen på ett sätt som de förstår. 59Topelius, Evangelium för Barnen, »Förord». Han påpekar att många vuxna felaktigt tror att barn inte förstår komplexa företeelser och besvärar sig inte »att tala med dem om annat än leksaker».60Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »67. Guds englars vakt». Men barnen förstår skillnaden på »rätt och orätt» och just därför ska de inte hindras från att ta del av evangeliets budskap på »hemmets och skolans förtrognare språk».61Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »67. Guds englars vakt» och »Förord».

22 Varje kapitel inleds med en av tre årgångstexter från evangelieboken. Topelius har valt den text som han har ansett vara »lämpligast att tydas för barnen» med målsättning att ge läsaren »så mycket af kyrkans oförfalskade tro, som ur texten kan tillämpas».62Topelius, Evangelium för Barnen, »Förord». Efter det följer Topelius förklaring som ofta avslutas med en kort bön. I kapitlen beskriver han bl.a. hur begrepp som synd, nåd, bättring och rättfärdiggörelse kan förstås i barnets verklighet.63Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 554.

23 Med hjälp av många retoriska frågor uppmuntrar han läsaren till reflektion. Efter berättelsen om långfredagen ställer han exempelvis frågan »Förstår du, mitt barn, hvarför Jesus har dött för oss?».64Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »25. Jesus på korset». Han gör enkla sammanfattningar för barnen och förklarar att »döpa betyder att rengöra någon från synd» och att söndagen är en »lofdag för stora och små».65Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »1. Jesus kommer» och »4. Att vittna om sanningen». Topelius förklarar även Kristi andra återkomst, världens ände och änglar. Världens ände beskrivs i positiva ordalag för barnet: kristna »vänte glada vår Frälsares andra ankomst till jorden».66Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »62. Tusenåriga riket och världens ände». Änglar beskrivs som skyddsänglar som vakar över barnet.67Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »67. Guds englars vakt».

24 Topelius förklarar flera av evangeliernas liknelser för barnet. Liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt anser han vara lämplig eftersom särskilt »barnen kunna ju liknas vid växande träd» som borde bära frukt »när de vuxit stora».68Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »8. Det ofruktbara trädet». Han förundras över att »Guds Ande förliknas vid en dufva» och hur Gud använder »djuren som liknelser till att göra det högsta och heligaste begripligt för menniskorna».69Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »9. Du är döpt till Guds barn». Topelius gör även egna liknelser som anknyter till barnets vardag och barnets upplevelse av exempelvis avundsjuka: »Kanske har du fått en god kaka till söndagsmiddagen, men den smakar dig ej, därför att din bror eller syster har fått en litet större kaka».70Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »16. Elfte stunden».

25 Teodicéproblemet, att ondska existerar i en värld skapad av en allsmäktig och god Gud, behandlas också av Topelius. Han konstaterar förenklat att »när Gud tillåter att något ondt sker på jorden, har han därmed någon vis och kärleksfull afsigt, som vi icke förstå».71Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »6. De små gossarne i Betlehem». Pasi Jaakkola menar att Topelius förklaring av teodicéproblemet i Evangelium för Barnen resulterar i en gudsbild som är både svartvit och förenklad.72Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 72. Verket har en tydlig luthersk prägel och en luthersk dopsyn.73Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 16, 75 f., 89 f., 97, 124. Topelius ger också uttryck för en klassiskt kristen uppfattning när han omtalar djävulen som »en fallen engel» och helvetet som »det eviga mörkret».74Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »19. Frestelsen» och »36. Den högsta kärleken» och Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 87 f., 124. Jaakkola kritiserar Evangelium för Barnen för att inte alltid framställa det kristna budskapet på ett barnanpassat sätt.75Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 16. I jämförelse med kyrkohandböckerna som användes mot slutet av 1800-talet och den språkdräkt som mötte läsaren i Karl XII:s svenskspråkiga bibelöversättning framstår verket dock som anpassat för yngre läsare.

26 Evangelium för Barnen återspeglar Topelius förkunnande religiositet som utmärker hans stil mot slutet av 1800-talet och hans ökade intresse för Bibeln. Sett till sitt religiösa och pedagogiska innehåll ger verket en fördjupad förståelse av hans syn på kristen fostran.

Blad ur min tänkebok 1898

27 På 1880-talet inledde Topelius arbetet med att sammanställa sina tankar kring några av mänsklighetens och den världsvida kristenhetens obesvarade frågor. Dessa tankar samlade han i det han kallade Min tänkebok som utkom postumt under titeln Blad ur min tänkebok år 1898. Topelius hann inte skriva om alla teman han hade tänkt och utgivarna har uteslutit »de mest fragmentariska och af författaren sjelf icke gillade uppsatserna».76Topelius, Blad ur min tänkebok, »Förord af utgifvarne».

28 Tanken att skriva verket hade följt Topelius länge och han konstaterar år 1891 att »’Tänkeboken’ är en redan 15 eller 20 år gammal kär idé om lifserfarenheter åt olika håll».77Topelius–Albert Bonnier 7/5 1891, Brev, ZTS XX:1 Innehållet är tidsbundet och tydligt präglat av hans kristna övertygelse. I huvudsak sammanfattar han sina teologiska tolkningar av bl.a. relationen mellan tro och vetenskap, evigt liv, synd och de yttersta tiderna. Han summerar också sina pedagogiska grundtankar och sin syn på några samhälleliga institutioner så som tidningspressen, skolan, kyrkan och politiska partier.

29 Blad ur min tänkebok består av 40 kapitel med tematiska rubriker som »Min tro», »Evigt lif», »Hemmet», »Penningen» och »Tanken». De flesta av verkets teman återspeglar Topelius samtid och de frågor som han diskuterade privat och offentligt mot slutet av 1800-talet. Nationalismen i verket har en uttalad religiös prägel. Han framhåller Kristus som alla folks och nationers förenare: »I Kristi tusenåriga rike skola icke mer finnas folk och främlingar, endast egna, förtrogna i samma faders famn».78Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Folk och Fädernesland».

30 I Topelius beskrivning av tron återspeglas flera samtida företeelser. Han menar att tron är en ensak mellan honom och Gud och anser att det är »öfverflödigt att framvisa den som något slags inträdeskort för himmelen», vilket kan ses som ett avståndstagande från de överdrivna trosuttryck som han såg i väckelsekristendomen.79Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Min tro». Se kapitlet »En fördjupad tro» ovan. Han tar också upp treenighetsläran »hvilken för tviflarne är den mest hårdnackade stötesten» och kritiserar dem som debatterar dogmer.80Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Min tro». Detta bör förstås mot bakgrund av det kyrkliga klimatet på 1880-talet som bl.a. präglades av den religiösa liberalismen, debatten om Guds treenighet och förhållandet mellan tro och vetenskap.

31 Topelius slår fast att tro och vetenskap »komplettera hvarandra».81Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlen »Min tro» och »Tro och vetande». Topelius föreläste även om relationen mellan Bibeln och vetenskaperna i Naturvetenskaperna och bibeln. Föredrag i Kristl. ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890, Topeliussamlingen 244.108. Däremot bör en kvinna främst ägna sig åt tro. Lär man henne att »bygga på den kritiska tanken» är hon »icke qvinna mer» och kan lätt utsättas för villfarelser.82Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Tro och vetande». Irja Bergman noterar att Topelius även tidigare skrivit om skillnader mellan män och kvinnor, maskulint och feminint. Se Irja Bergman, »Maskuliininen ja feminiininen prinsiippi Välskärin kertomuksessa» i Ennen kuulemattomat Välskärin kertomukset 2015. Erika Boije studerar hur genus framträder i Topelius gestaltning av religion i Fältskärns berättelser i ett pågående avhandlingsprojekt i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. En sådan uppfattning kan ses som en återspegling av romantikens syn på kvinnan som mer känslostyrd och religiös än mannen.83Inom genus- och religionsforskning har detta beskrivits som kristendomens feminisering under 1800-talet samtidigt som nyare forskning även vittnar om religionens relevans i männens värld. Se Yvonne Maria Werner, »Kristen Manlighet i teori och praxis» i Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940 2008, s. 9 f.

32 Hemmet och barnet nämns i flera kapitel, och här kan man utläsa hur Topelius under sina sista år tänkte som barn- och folkuppfostrare. Han intresserar sig för barns utveckling ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och beskriver hur »Kropp och själ tillväxa samtidigt».84Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Barnet». Han uppfattar barnasinnet som ett ideal och menar att barnet ser världen »hel och obruten». Hans syn på barnet som »icke oskyldigt i den mening, att det skulle vara utan synd» vittnar också om hans tolkning av arvsyndsläran.85Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Barnet» och Widhe »Inledning» Topelius, Läsning för barn, ZTS X:1. Se även Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 168.

33 I avsnittet om skolan klargör Topelius sina pedagogiska grundtankar, vilket kan ses som en del av verkets tidlösa innehåll.86Se även Håkan Andersson »Topelius – den goda skolans förkämpe» 2019, s. 317–324. Enligt honom hade skolan fortfarande en lång väg att gå vad gäller utvecklingen av undervisningen. Han beskriver den gamla trivialskolan som »en jernhård kyrkas jernhårda dotter, lag utan evangelium».87Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Skolan». Topelius ogillade undervisning som överbetonade faktaförmedling och förespråkade en skola som präglades av liv och sammanhang där kunskap om fosterlandet stod i centrum.88Håkan Anderssons kapitel »Naturens Bok och Boken om Vårt Land i historiskt och pedagogiskt perspektiv» i inledningen till Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.

34 Även i frågor som berör den evangelisk-lutherska kyrkan menar Topelius att det finns möjlighet till förbättring och konstaterar att »hon behöfver en ny reformation på den gamla grunden».89Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Kyrkan». Se även kapitlet »Arbetet med att åstadkomma en ersättare till 1695 års psalmbok» nedan. Han diskuterar relationen mellan stat och kyrka och tar upp frågan om religionsfrihet.90Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Kyrkan». Topelius menar att frågan om religionsfrihet är svår och och ger som exempel att bl.a. lärare, domare och övriga tjänstemän måste tillhöra den evangelisk-lutherska kyrkan trots att kyrkolagen från 1869 tillät utträde ur den evangelisk-lutherska kyrkan ifall man övergick till ett annat protestantiskt samfund. Jfr. Heininen & Heikkilä, Suomen kirkon historia 2010, s. 184 f. Topelius vill se att skolans pedagogiska ideal även återspeglas i kyrkan. I kapitlen om olika yrkesroller kritiserar han prästernas predikokonst och förordar ett mer vardagligt språk. Han hyllar baptisterna för att predika med »tändande, lefvande lif» men avvisar deras dopsyn.91Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Predikanten».

35 Blad ur min tänkebok har av flera Topeliusforskare betecknats som en sammanfattning av Topelius teologi och syn i många centrala frågor som han tangerat i andra sammanhang.92Se exempelvis J. O. E. Donner, »Zacharias Topelius – kristen och mystiker», Finsk Tidskrift 1931:4, Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968 och Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998.

Anteckningar

36 Under den senare delen av 1800-talet skrev Topelius tre anteckningshäften med religiöst innehåll: Anteckningar om och ur det fördolda lifvet samt bibelkonkordanserna Anteckningar ur Nya Testamentet och Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift. Dessa anteckningar utgör förarbeten till Blad ur min tänkebok.

Anteckningar om och ur det fördolda lifvet

37 Anteckningar om och ur det fördolda lifvet är en samling tidningsreferat och korta anteckningar om mystiska tecken, profetior och oförklarliga händelser. Alla kapitel är daterade, de flesta från början av år 1870 och de sista från 1881–1891.93Jfr. Topelius, Blad ur min tänkebok där de flesta kapitlen är daterade till 1895. Under 34 rubriker refererar och citerar Topelius både inhemska och utländska tidningars rapporter om märkliga och mirakulösa händelser. En del av kapitlen utgörs också av hans egna betraktelser över teman så som »Fångne andar» och »Solidaritet». I kapitlet »Tidernas tecken» beskriver han otro, krig, antikrist osv. som tecken på att tidernas ände och Kristi återkomst var nära. Topelius konstaterar likt många andra i hans samtid att ju närmare dessa tider förestod »desto mera skola de tecken hopa sig, dem skriften förutsäger».94Topelius Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »21. Tidernas tecken» och Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 9.

38 Anteckningarna ger en inblick i vad Topelius läste och intresserade sig för. Mer än tio kapitel handlar om barn som varit försvunna och mirakulöst återfunnits oskadda eller som varit med om svåra olyckor men klarat sig helskinnade. Topelius fascinerades av »den förunderliga samstämmigheten af dessa tilldragelser i så vidt skilda delar af landet».95Topelius, Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »2. Barnet i Ingå». Han kommenterar också det pågående fransk-tyska kriget och olika mystiska naturfenomen som setts i både Finland och Europa.96Se även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 564. I tre avsnitt med rubriken »Nemesis Divina» beskriver Topelius händelser som styrker föreställningen om att onda gärningar ofta bestraffas redan i jordelivet.97Topelius, Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »13. Nemesis Divina 1». Carl von Linné samlade på liknande berättelser om »den gudomliga vedergällningen» i manuskriptet »Nemesis divina» utgivet postumt. Se exempelvis Carl von Linné, Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina 1878. Det handlar om mord som uppklarats snabbt där förövarna fått sitt straff redan i jordelivet, men även en berättelse om en familj där olyckan följde en hel barnaskara. Topelius förundras över orsaken till familjens öde och konstaterar »att en så olycklig slägt fått lida för något annat, okändt brott».98Topelius, Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »17. Nemesis Divina III».

39 Teman som arvsynden, treenigheten och materialism visar hur Anteckningar om och ur det fördolda lifvet utgör en förstudie till Blad ur min tänkebok.99Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 562–565.

Anteckningar ur Nya Testamentet

40 Anteckningar ur Nya Testamentet utgör en bibelkonkordans där Topelius har samlat olika bibelord under tematiska kapitelrubriker. Han har fördelat innehållet på 44 kapitel. Bibelorden återges ofta i förkortad form så att endast det mest centrala budskapet finns utskrivet. Kapitlen har rubriker som »Profetior», »Uppståndelsen», »Påfvedömet» och »Högmod».100Topelius, Anteckningar ur Nya Testamentet.

Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift

41 Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift utgör också en bibelkonkordans och är en kompletterad version av Anteckningar ur Nya Testamentet. Alla teman från Anteckningar ur Nya Testamentet återfinns i dessa anteckningar och kapitlen är kompletterade med bibelord ur Gamla testamentet. Topelius har grupperat bibelord tematiskt i 73 kapitel, med rubriker som »Om Christi Gudom», »Om uppståndelsen och det eviga lifvet» och »Katholska kyrkan och påfvedömet». Han har även gjort egna noteringar vid sidan av bibelverserna, exempelvis vid citatet ur Matteusevangeliet om Jesus och barnen: »Om Jesus sagt detta och välsignat små spenabarn (som här menas), hvarföre skulle man då ej döpa små barn?».101Topelius, Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift, kapitlet »20. Om barnen».

42 I dessa anteckningar har Topelius även inkluderat kommentarer från de teologer han läste: »Godet anmärker, att i denna vers ligger hela Paulinismens frö».102Topelius, Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift, kapitlet »27. Trons och bönens kraft». Frédéric Godet var en schweizisk teolog vars kommentarer till Nya testamentet fanns i svensk översättning.103Se Frédéric Godet, Bibliska studier 1884. Av Topelius egna noteringar utöver bibelverserna framgår att han även hade läst den svenska prästen och missionären Peter Fjellstedts bibelkommentar.104Peter Fjellstedt, BIBLIA, Det är All den Heliga Skrift, Med Förklaringar af P Fjellstedt 1890.

43 Samtliga anteckningar kompletterar varandra och tillsammans utgör de förstudier till Blad ur min tänkebok där också många återkommande teman behandlas. I dessa anteckningar framgår vilka bibelord Topelius grundar sin argumentation på när han utvecklar sina tankar i Blad ur min tänkebok.105Se även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 564.

Arbetet med att åstadkomma en ersättare till 1695 års psalmbok

Psalmboken i gudstjänst och fromhetsliv i 1800-talets Finland

44 Den första psalmbok som stadfästes av konungen och spreds vida omkring i Sverige, inkluderande dess östra riksdel Finland, var 1695 års psalmbok med koralpsalmbok från år 1697.106Det var inte den första psalmboken i Sverige, men den första som stadfästes av konungen och fick riksomfattande spridning. Med psalmbok menas här textupplagan av psalmboken och med koralpsalmbok en psalmbok med enstämmiga melodier. Koralpsalmboken från år 1697 hade melodistämma jämte generalbas. Psalmboken 1695 omfattade 413 psalmer som gick i en bibliskt kärv stil. Språket var otympligt. Urvalet utgjordes av svenska originalpsalmer och översättningar från framför allt tyska, men också från latin. Beståndet härrörde från 300-talet till tiden vid psalmbokens tillkomst. Psalmboken kallades också »Karolinska psalmboken» eller senare »Gamla psalmboken».

45 Följande psalmbok i Sverige stadfästes av konungen år 1819 och kom att kallas »Wallinska psalmboken».107Karl-Erik Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 9. Den gamla psalmboken utkom i minst 250 upplagor före år 1819 när Wallins psalmbok utkom. Den gamla psalmboken utkom även efter detta i ett tiotal utgåvor. Tio år dessförinnan, år 1809, blev den östra delen av Sverige en autonom del av det ryska riket som Storfurstendömet Finland. Wallins psalmbok fick ett svalt mottagande i Finland. Måhända berodde det här på Wallins retorik och platonskt färgade fromhet.108Yngve Brilioth, »Finlands kyrkoskick», Svensk Teologisk Kvartalskrift 1929:2, s. 104.

46 Under 1800-talet kom det kyrkliga fromhetslivet att väsentligt ändra karaktär. 1695 års psalmbok var enligt hymnologen Emil Liedgren (citerad av Forssell) präglad av »den klassiska lutherdomens styva och manhaftiga väsen, av dess starka, grova, storvulna naivitet», medan de fyra stora väckelserörelserna vid 1800-talets mitt enligt Forssell kom med nya inslag av »herrnhutisk innerlighet, pietistisk botstämning och evangelisk glädje».109Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 31. Att fromhetslivet förändrades är förmodligen också en av nycklarna till hur man kan förstå de många svängar som psalmboksrevisionen kom att ta innan 1886 års psalmbok var klar att antas av kyrkomötet i den evangelisk-lutherska kyrkan i storfurstendömet. Fram till dess sjöng församlingarna ur 1695 års psalmbok, som var i bruk nästan 70 år längre i Finland än i Sverige.

47 Hannu Vapaavuori har visat att predikan undanträngde annan liturgisk aktion redan i 1700-talets Tyskland. Predikan avbröts då och då med psalmsång. I de handboksförslag som utgavs i Finland på 1800-talet påpekades det att predikan inte borde räcka längre än en timme.110Hannu Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti. Jumalanpalveluksen virsilaulua ja ‑sävelmistöä koskeva keskustelu Suomessa 1800-luvun puolivälistä vuoteen 1886 1997, s. 71 not 42. Församlingssången tillskrevs inte någon uttalad teologisk betydelse. Sången och musiken uppfattades som utsmyckande element i gudstjänsten. Prästerna ansåg psalmerna viktiga även som pauselement för sin egen förflyttning i kyrkorummet och för att aktivera församlingen.111Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 72 ff.

48 På 1850-talet diskuterades emellertid sångens teologiska status och betydelse. Under åren 1857–1860 framförde prästen Salomon Majander och koralboksutgivaren Henrik Bucht tanken att sången och musiken i gudstjänsten motsvarade församlingens offer inför Gud, och att församlingen genom psalmsången deltog i förrättandet av gudstjänsten. Organisten Rudolf Lagi hade liknande tankar.112Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 71. Jfr Samuli Korkalainen, »Soitinten käyttö kirkkolaulun kehittämisessä 1800-luvun Suomessa», Ennen ja nyt. Historian tietosanomat 2017:4, s. 2 f. Ett par decennier därefter aktualiserade Otto Immanuel Colliander i sin doktorsavhandling år 1880 tanken på sakramentala och sakrificiella delar av gudstjänsten. De förra är Guds ord och sakrament (rörelse från Gud till församlingen), de senare församlingens bekännelse, bön och tacksägelse (rörelse från församlingen till Gud). Enligt Colliander är församlingssången sakrificiell.113O. I. Colliander, Evangelisk-luthersk hymnologi. Ett försök i praktisk teologi. 1. häftet, Om den kyrkliga psalmen jemte inledning till Evangelisk luthersk hymnologi 1880, s. 29 ff.

49 Den enskildes tro och känsloliv kom med tiden att betonas, och romantiken förde med sig tanken att människan skulle komma i kontakt med Gud genom den religiösa känslan och estetiken. En funktion som psalmhistorikern Julius Krohn tillskrev musiken och sången var att den kunde lugna ner hjärtan i passionens storm samt vara en kraftkälla för den trötta själen. Psalmsången kunde öppna människan så att hon kunde ta emot Ordet (predikan) och även uttrycka sin personliga tro.114Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 74–77.

50 Hur lät då psalmsången i kyrkan på 1800-talet? Ur tidningsartiklar samt ur brevväxling mellan Topelius, Stenbäck och Lagi på 1860-talet framgår att församlingssången enligt dem befann sig i ett sorgligt tillstånd.115Det fanns församlingar som var goda undantag, till exempel i skärgården både i svenska och finska församlingar. Även i Karelen fanns församlingar kända för sin goda församlingssång. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 91–94. Många kyrkor, i synnerhet på landsbygden, saknade orgel. Det var vanligen klockaren som ledde sången. Vilka melodier som användes till psalmtexterna varierade efter lokalt bruk. Där ett instrument fanns, kunde det enligt Rudolf Lagis beskrivning från ett prästmöte år 1864 gå till enligt följande: sista frasen drogs ut nästan som i en tävling, damerna fick slut på luften först, sedan de mer flegmatiska männen, klockaren vann ofta över männen och organisten höll ännu i en stund för att visa att hans instrument trots allt hade de största lungorna.116Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 102–105. Lagis anekdotiska beskrivning av prästernas sång återspeglar den verklighet som var rådande i församlingarna i allmänhet.117Se också Anders Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst». Hæffnertidens koralreform i historisk, etnohymnologisk och musikteologisk belysning 2001, s 21–53. Klockarnas sångstil beskrivs i Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 118–131.

51 Psalmernas tempo var ytterst långsamt, så långsamt att det var svårt att höra fraserna. En allvarlig psalm rekommenderades vid mitten av 1800-talet ha ett koraltempo där varje ton fick ljuda fyra sekunder, i en livlig psalm tre sekunder.118Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst» 2001, s. 361. Detta var alltså en instruktion som skulle göra sången livligare än förut. Var och en sjöng enligt hur den kom ihåg att melodin gick. På grund av det långsamma tempot började folk fylla i toner, drillar, i psalmmelodierna. Ur denna praxis utvecklades folkkoraler. Denna typ av psalmsång har av Folke Bohlin kallats för »multiheterofoni».119Folke Bohlin, »Psalmsången i 1700-talets gudstjänst», Musiken i Sverige II. Frihetstid och gustaviansk tid 1720–1810 1993, s. 126 f. Sången var kaotisk men inte utan mening. En enstämmig gemensam sång var inte folkets mål. De mer bildade som på annat håll hört en sammanhållen församlingssång upplevde rådande praxis störande. Folket ville inte ändra sin sångstil, utan uppfattade den som äkta och uppbyggande. För en del föreföll det till och med vara en underlig tanke att man borde sjunga lika och tillsammans.120Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 100–107.

De första kommittéerna samt Runebergs och Stenbäcks förslag

52 Ärkebiskop Jacob Tengström tillsatte en kommitté för förnyelse av psalmboken år 1817.121Tengström tillsatte förutom psalmbokskommittén också kommittéer för ny kyrkolag, kyrkohandbok och katekes. Gustav Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 193–372 och Gustav Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 14. Han var också psalmbokskommitténs ordförande.122Ständigt deltagande medlemmar i kommittén var professorerna Jakob Bonsdorff, Henrik Snellman och Johan Fredrik Wallenius samt prosten Elias Lagus och adjunkten Gustaf Renvall. Därtill fanns fem korresponderande medlemmar, Gösta Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar. En historisk granskning 1926, s. 233. Kommittén ämnade arbeta både med den svenska och den finska psalmboken.123Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 243 f. Tengström ville att Wallins psalmbok skulle användas i Finland. Han tänkte sig först, »med åtskilliga reservationer»124Citatet enligt Sixten Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer, första häftet 1963, s. 5., att Wallins psalmboksförslag från år 1816 skulle ligga som grund för kommitténs arbete och senare även att 1819 års psalmbok som sådan skulle användas i Finland. Så blev det dock inte, då kritiken mot den var så stark att han måste överge planen.125Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 32. Se också Johan Wrede, »Psalmboken för Finland», Finlands svenska litteraturhistoria, Första delen: Åren 1400–1900 1999, s 278 f., Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 354–358 och Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 14 f. Även professorerna Wallenius och Bonsdorff menade att den gamla psalmboken skulle ligga till grund för förnyelsearbetet, inte den nyutkomna svenska Wallin.126Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 32, 55 f. Wallins psalmbok hade också sina anhängare, både på svenskspråkigt och finskspråkigt håll. Två finska förslag med översatta Wallinpsalmer utgavs, ett av C. Helenius år 1826 och ett av Jacob Roschier år 1836. Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 354–358. Tengströms kommitté hann inte presentera ett nytt svenskt psalmboksförslag, men den gav riktlinjer för det fortsatta arbetet.127Wrede, »Psalmboken för Finland», Finlands svenska litteraturhistoria, Första delen: Åren 1400–1900 1999, s. 279; Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 14 f. Det första finskspråkiga psalmboksförslaget utgavs av Gustaf Renvall år 1836, fyra år efter Tengströms död. Förslaget var framför allt ett verk av Tengström och kom därför att kallas »Tengströmska psalmboken». Erik Gabriel Melartin, som efterträdde Tengström som ärkebiskop, lät förslaget ligga utan åtgärder tills det hade spelat ut sin roll. Enligt Gustav Björkstrand var en bidragande orsak till detta antagligen att Melartin inte visste hur han skulle gå vidare med förslaget. Det hade tidigare varit den svenska kungens sak att stadfästa en ny psalmbok, men den lösningen var utesluten under autonomins tid, eftersom den ryska kejsaren var ortodox. Det finska förslaget hade 752 nummer, men eftersom en psalm förekom på två olika platser och därför var numrerad två gånger var antalet psalmer i verkligheten 751. Kommittén hade varit radikal. Man hade använt bara ca hälften av den gamla finska psalmbokens texter. Från den wallinska psalmboken hade man tagit med 142 översatta texter. Till detta kom att man hade ändrat uppställningen av psalmerna till att motsvara den wallinska. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 243 f. och Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 420–427. Se också Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 37 f.

53 Wallins psalmbok hade både kritiker och många anhängare i Finland. Spänningen mellan anhängarna av den gamla psalmboken och den wallinska kom att prägla hela det fortsatta förnyelsearbetet fram till godkännandet av den nya psalmboken år 1886. Psalmboksarbetet debatterades flitigt i pressen.128Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 58 f.

54 I april 1853 beslöt senaten att psalmbokskommittén från år 1817 skulle återuppta sitt arbete, men av den gamla kommittén fanns ingen längre kvar i livet. Edvard Bergenheim var då ärkebiskop.129Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 56. Medlemmar i den nytillsatta psalmbokskommittén var Bergenheim, ordförande, biskoparna Karl Gustaf Ottelin och Robert Valentin Frosterus, skalden och lektorn Johan Ludvig Runeberg samt skalden och prästen Lars Stenbäck och professor Bengt Olof Lille.130Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar 1926, s. 247 och Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963, s. 5 f. Det finska arbetet upptogs tio år senare, när psalmbokskommittén fick en finskspråkig sektion, till vars ordförande valdes Elias Lönnrot. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 245.

55 I ärkebiskop Bergenheims ämbetsmemorial till den nya kommittén föreskrevs att »så många som möjligt av de äldre psalmerna» skulle bevaras. Runeberg samtyckte och betonade att »icke blott anda och kärna, utan ock uttryckssätt, form och nummerföljd så mycket som möjligt borde bibehållas».131Psalmbokskommitténs protokoll 1853 och brev från Runeberg till Bergenheim 26/10 1853 citerade av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 18. Psalmbokskommittén beslöt på sitt första sammanträde att »alla brukliga, godkända och älskade psalmer bibehållas oförändrade eller med så ringa och lätt överarbetning som möjligt». Efter genomgång av gamla psalmboken föreslog kommittén att 319 psalmer skulle kvarstå och 94 psalmer ersättas, eftersom de ansågs sakna »inre värde», och inte heller mer användes.132Psalmbokskommitténs protokoll 17/2 1854 och 18/2 1854 citerade av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 18. Runeberg följde inte den här listan exakt, men han var noga med att behålla så mycket som möjligt av det gamla både i sina varsamma revideringar som i sina egna nya psalmtexter.133Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 18 ff. Runeberg ändrade lite av den gamla psalmbokens »glädje vid tanken på de ogudaktigas olyckliga slut» och vidare behöll han gärna mer positiva strofer och skrev om sådana som kraftigt lyfte fram den ondes härjanden. Han kom att utesluta 51 psalmer ur den gamla psalmboken, inte 94 som kommittén hade föreslagit.134Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 22.

56 Det var meningen att Runeberg, Stenbäck och Lille var för sig skulle utarbeta ett självständigt psalmboksförslag. Deras förslag skulle sedan granskas av hela kommittén, men bara Runeberg levererade ett fullständigt förslag vid denna tidpunkt.135Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar 1926, s. 247 f. För en ingående redogörelse för Runebergs psalmarbete se Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963, speciellt s. 5–22. Hans psalmboksförslag genomgick också en kommittéprocess våren 1857. Det arbetet har Runeberg själv skildrat målande i ett brev:

57 Från 6 om morgnarne till 9 om qvällarne ägde vi blott den korta middagstimmen ledig. Mitt ingifna psalmförslag genomgicks af oss sålunda rad för rad och ord för ord, vägdes, klipptes, fylldes och jemkades med en sorgfällighet, som skonade varken person eller möda. Hvarje uttryck, som icke ansågs hålla prof, förkastades utan krus, och ett nytt antogs på förslag af än den ena än den andra, karl den som först fick ett bättre framkläckt. Bror kan föreställa sig hvilken ansträngning ett sådant smedarbete med rimmande på fläcken och i kapp, fortsatt under mer än en månads tid, skulle kosta oss – – – Icke minsta moln af osämja, ingen skymt af vanlig författareömtålighet kylde den solvarma friden under vårt arbete – – –136Citerat efter J. E. Strömborg, Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg IVb 1931, s. 203.

58 Runeberg hade en viss förkärlek för arkaiserande språkliga ordformer och uttryck i sina psalmbearbetningar.137Runebergs pietet får sin förklaring av »att instruktionerna han fått var mycket strikta» enligt Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 57. Han var inställd på att om möjligt bevara originaltexternas egenart och använda samtidens språk bara när det gamla språket inte längre kunde brukas.138Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963 s. 12, 14. Stenbäck, som i vissa aspekter var kritisk mot Runebergs psalmbearbetningar skrev år 1869 att »Runebergs utomordentliga skaldegåva knappt någonsin framträtt så hög ... De gamla psalmerna äro där [1857] över huvud till sin fördel ändrade med en oväntad trohet, varsamhet och pietet samt till en del bragta i närmaste överensstämmelse med de ursprungliga originalen och själva bibeltexten».139Helsingfors Dagblad 28/6 1869 citerat av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 19. Se också V. T. Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 57. Runebergs bibehållande av de äldre språkformerna i sitt psalmboksförslag 1857 föll dock inte alla på läppen, och han kom att få kritik av bland andra Carl Gustaf von Essen och Alfred Kihlman för dem.140Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 27 jämte not 39. Från »Nya Svenska Psalmboken» [Wallins psalmbok] övertog Runeberg 60 psalmer i sitt förslag.141Runeberg har Wallins namn utsatt bara vid en av psalmerna i sitt psalmboksförslag, men för 60 psalmer anges ursprunget »Nya Svenska Psalmboken». Det är fråga om psalmer som har ingått i den gamla psalmboken och som Wallin har bearbetat. Det finns också originalpsalmer av Wallin bland de 60 psalmerna. Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 64.

59 Stenbäck och Lille fortsatte revisionsarbetet efter Runeberg, men enligt Moliis-Mellberg framlades det fullständiga psalmboksförslaget år 1866 (förord daterat 26/10 1865) »på ärkebiskopens tillstyrkan och i enlighet med Stenbäcks önskan såsom dennes enskilda förslag».142Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar 1926, s. 285 och Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 42 f. Orsaken var att Stenbäck ansåg att en psalmbok inte kunde åstadkommas »collegialiter».143Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 92. Stenbäcks förslag var ännu mer inriktat på att bevara den gamla psalmboken än Runebergs. I ett brev till Runeberg skrev han om saken, och menade att det på allt sätt är bäst att hålla sig till det gamla beprövade.144Stenbäcks tanke var »att från vår kära gamla psalmbok, som innehåller så mycket det renaste guld, icke annat än tidens slagg och damm här må befinnas i någon mån vara varsamt undanröjt». Stenbäcks brev till Runeberg 18/3 1854 citerat av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 33. Stenbäck ansåg att »sliskig sentimentalitet» ersatt förlorat innehåll i den wallinska psalmboken, men han avfärdade dock inte Wallin fullständigt utan hade med ett fåtal Wallinpsalmer i sitt förslag.145Stenbäcks brev till Runeberg 18/3 1854 citerat av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 65.

60 Varken Runebergs eller Stenbäcks förslag kom att godkännas som ny psalmbok i Finland. Arbetet fortsatte, och det var då Topelius kom in som en av de ledande personerna i revisionsarbetet.

Psalmbokskommittén 1867–1868

Topelius stiger fram som psalmdiktare

61 Efter att Stenbäcks förslag hade utkommit 1866 var det endast ordförande ärkebiskop Edvard Bergenheim och professor Bengt Olof Lille som satt kvar i den år 1853 tillsatta psalmbokskommittén. Runeberg och Stenbäck var drabbade av sjukdom. Kommittén behövde kompletteras, och valet föll på Topelius som utsågs till medlem den 6 mars 1867.146Valfrid Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning IV 1924, s. 313. Topelius nämner saken i ett brev till sin mor Sofia söndagen den 10 mars 1867: »Här har jag nu fått ett nytt bestyr, men icke så brådskande just. Jag har blifvit ledamot i komitén för svenska psalmboken; det beslöts hos erkebiskopen i thorsdags. Meningen är ej att ändra hvad de andra skrifvit förut, ty det skulle jag ej ha åtagit mig, utan att i ett särskildt bihang dels författa, dels öfversätta psalmer för sådana tillfällen, som blifvit bortglömda i gamla psalmboken eller också behöfva tillägg. Först nästa höst eller vinter samlas komitén i Åbo.»

62 Lars Stenbäck var kritisk till valet och menade att Topelius var oförmögen att dikta psalmer och bara kunde dikta visor.147Lars Stenbäck tar i brev till Bengt Olof Lille 27/11 1867 upp Topelius oförmåga att skriva psalmer: »Topelius må nu icke börja därmed, det bleve visor, men inga ord. Huru skulle han kunna skriva psalmer? – – – det finnes i hans poesi litet eller intet väckande och påstötande». Brevet är citerat av Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 46. Topelius hade dock ett annat psalmideal än det dittills gängse. Till sin hustru Emelie skrev han i ett brev den 13 februari 1868:

63 Vi ha en helt annan åsigt, än alla våra föregångare. Vi anse den vanliga konstpoesins reglor alldeles icke tillämpliga på ett sådant arbete och ställa den yttre formen så alldeles i andra rummet efter innehållets enkelhet, anda och kraft, att det pinar oss, när vi se all den konstfärdighet, med hvilken man härtills har omsvängt och öfverbyggt och bortblandat den okonstlade hjertats enfald, med hvilken menniskan bör nalkas sin Gud.148Topelius brev till Emilie Topelius 13/2 1868.

64 Topelius menade att det hör till psalmens väsen och grundvillkor att den bör vara »förkristligad folkpoesi».149Om Topelius psalmsyn, se sammanfattning av Anmärkningar och Rättelser nedan. Se också Gustav Björkstrand, »Topelius som psalmdiktare», SFV-kalendern 1997 s. 52 f., V. T. Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, s. 55 f., Max von Bonsdorff, Vid psalmers ljud. Några föredrag kring vår nya psalmbok 1946, s. 24 och Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 56.

65 Kommittén sammanträdde i Åbo första gången den 18 januari 1868 och avslutade sitt heltidsarbete med psalmerna där den 6 april. Det nya psalmboksförslaget utkom 1869. Det egentliga arbetet gjordes av Lille och Topelius samt av Frans Ludvig Schauman, som efter någon vecka sällade sig till de arbetande medlemmarna i sin egenskap av biskop i Borgå (inte att förväxla med det svenskspråkiga Borgå stift, grundat 1923). Schauman hade inte mindre engagemang för uppgiften än Lille och Topelius. Topelius menade till och med att han var »den oumbärligaste af oss alla».150Topelius brev till Sofia Topelius 10/2 1868. Vid regelbundna sammanträden i plenum151Plenum är enligt SO »sammankomst med deltagande av samtliga medlemmar av (beslutande) församling» och 31/3 1868, Brev ZTS XX:2. under ärkebiskopens ordförandeskap slutgranskades och godkändes det utförda arbetet.152Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 34. Hur arbetet gick till i början skildras i Topelius brev till modern Sofia 28/1 1868: »Hvar eftermiddag kl. 4 kommer Schauman hit till Lille och mig, och så arbeta vi tillsammans, ibland längre, ibland kortare in på aftonen, allteftersom vännerna låta oss vara i fred. På förmiddagarna och deremellan gå vi hvar för sig igenom psalmerna, jemföra dem med hvarandra och med originalerna o. s. v. När vi då äro ense om ett antal psalmer, har komitén formeligt sammanträde med erkebiskopen i domkapitlets rum, då ändringarne ytterligare granskas och godkännas.»

66 Kommitténs uppgift var att gå igenom den gamla psalmboken samt Runebergs och Stenbäcks förslag. För de 413 psalmernas del gällde det att besluta om vilka som kunde bearbetas och vilka som inte gick att bearbeta och måste ersättas med en ny på samma tema. Därtill hade kommittén till uppgift att utarbeta ett bihang med nya psalmer eftersom kyrka och samhälle hade förändrats sedan den gamla psalmboken blev till. En del nya psalmer kunde tas från befintliga psalmsamlingar, en del psalmer nydiktades.153Bihangets psalmer hade numreringen 414–533 i kommittéförslaget 1879 enligt vilket Topelius psalmer återges i föreliggande utgåva. Större delen av tiden, till och med den 8 mars, arbetade kommittén med den gamla psalmboken. Schauman deltog så gott som hela tiden, men den 6 mars var han tvungen att lämna Åbo.

67 Den 28 januari 1868 rapporterade Topelius till sin mor Sofia om arbetet:

68 Att skrifva psalmer, fordrar en mycket stor sjelfförsakelse, der duger ingenting af vårt eget, sjelfva poesins fagraste blomster blifva så lätt förvissnade jordiska blommor inför den Högstes ansigte, och deraf kommer det, att få eller inga i vår tid riktigt lyckats dermed, ty i vår tid tränger sig menniskans syndiga Jag mer än förr uti förgrunden och bortskymmer Guds herrlighet. […] Det gläder mig mycket, att Schauman och jag äro i de flesta frågor af samma tanke, med den skilnad naturligtvis, att han har mångfaldt större insigt och erfarenhet i trosläran och upptäcker brister eller gör rättelser, om hvilka jag ej skulle haft någon aning, så att nog är det han, som gör hufvudsaken. Lille har på sin lott att bena med ord och meningar, jag åter att redigera det nya vi vilja sätta i stället, äfvensom att öfversätta sådana anderika psalmer, som Schauman valt ut och som icke förr funnits uti vår psalmbok, men äro en stor vinst att införa i stället för några mycket skrala gamla psalmer, som mönstras ut.

69 Och drygt två veckor senare, den 17 februari:

70 Bäst jag tycker att jag just hittat på, så får jag höra af mina medbröder att det platt icke duger, och det är verkligen en god skola; jag är tacksam derför. När andra inbillat den der poeten att han är någonting, så gör det honom oändligen godt att bli som en skolpojke slagen på fingrarna och hänvisas till det ena eller andra hufvudstycket i lilla katekesen. Schauman är mycket sträng i sak och Lille i ord; här komma inga snedsprång i fråga.

71 I Självbiografiska anteckningar säger Topelius att arbetet med psalmerna var en »böneskola» och fortsätter:

72 Jag kände mig så tom, så ovärdig och så ovan; jag blev så ofta slagen på fingrarna; jag måste bortkasta den allra största delen av de poetiska uttryckens och bildernas gångbara mynt, jag måste söka krafter ovanefter, om något hållbart skulle framgå ur dagars och nätters arbete. Jag ansåg mig förpliktad att kasta allt annat åt sidan, jag måste giva mig helt åt detta ena, och detta ena måste med ämnets höghet förena folkets enkelhet; en hållbar psalm måste, som skriftens ord, vara den ström, i vilken ett lejon kan simma och ett lamm kan gå. Allt yttre liv, alla vanliga arbeten, som härtills upptagit tid och tankar blevo mig främmande.154Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922 (dikterat 1887), s. 233.

73 Topelius arbetade således mycket seriöst med psalmerna.155Hur arbetet gick till finns sammanfattande beskrivet i Topelius Självbiografiska anteckningar 1922, s. 230–235 (dikterat 1887). Detaljerade beskrivningar av arbetet och umgänget i Åbo finns i Topelius brev från Åbo till hustrun Emilie vårvintern 1868. Även i breven till sin mor Sofia berättar Topelius om arbetet med psalmerna, men inte lika detaljerat som i breven till hustrun. Se till exempel Topelius till Sofia Topelius 17/2 1868 och 31/3 1868, Brev ZTS XX:2. Han föredrog att utgå från den gamla psalmboken och förhöll sig ständigt kritiskt till den wallinska psalmboken.156Om Wallins psalmbok formulerade sig Topelius så här år 1876: »Lyckligtvis delade finska kyrkan sitt folks betänksama lynne och förhastade sig icke att bortbyta det bepröfvade gamla mot det ännu okända nya. Och huru väl kyrkan gjorde deri, inse vi nu, 57 år derefter, när vi, under andra tidsinflytanden, kunna genomföra vår reform på den gamla goda grunden, medan Sveriges kyrka, intrasslad i 1819 års förgängliga tidsblomster, som vunnit nära två mansåldrars häfd, kämpar med de största svårigheter, för att frigöra sig derifrån och komma till någonting bättre.» Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876 och Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 33 f. Också Schauman ville bevara så mycket som möjligt från den gamla psalmboken. I förordet till 1868 års förslag återknöt kommittén till tidigare förslag, alltså Runebergs (1857) och Stenbäcks (1866), och påpekade att den i arbetet så långt som möjligt hade anslutit sig till den gamla psalmbokens innehåll och uttryckssätt, »endast att vid bearbetningen av Davids Psalmer bibeltexten blivit trognare följd». Om de nyare psalmerna sade kommittén att den velat »till den gamla Psalmboken tillägga endast sådana psalmer, originaler eller översättningar, som till anda och uttryckssätt samt kristligt innehåll äro så nära som möjligt överensstämmande med de gamla Psalmerna».157Förord till Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Revideradt 1868. Både dispositionen i 1695 års psalmbok, som var dogmatisk och utgick från katekesen, och antalet psalmer (413) klavband kommittén. Därför sammanställdes det ovannämnda bihanget som upptog ämnen som inte behandlades i de gamla psalmerna.158Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 34. Även den psalmbokskommitté som lade fram 1879 års förslag omfattade motsvarande principer.

74 Lagarbetet var påfallande tydligt vid formuleringen av psalmtexterna, men det var inte någonting nytt. Även Runebergs psalmboksförslag genomgick som nämnts en kommittéprocess våren 1857. Den ödmjuka inställningen till författarens »upphovsrätt» beträffande psalmerna är tydligt framställd av Topelius i slutorden »Postscriptum» i Anmärkningar och Rättelser till psalmboksförslaget 1876:

75 En psalmdiktare är ingenting annat, än en röst utan namn, hwilken sätter en sång i omlopp, – ett ljud, en tanke, lika godt hwarifrån, som wibrerar ut öfwer större eller mindre områden, likasom en okänd röst i natten sätter luftwågorna i rörelse och får ett genswar i bergen. Alla i nejden förnimma hans eko, men honom sjelf frågar ingen efter.159Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 77.

76 Topelius framhåller vidare att folksångens karaktär kännetecknas av att den inte tillhör någon upphovsman utan folket. På samma sätt tillhör psalmen församlingen och framträder där som en bekännelse. Bekännelsen får inte strida mot trons innehåll eller trons form, och kyrkan måste ha rätt att godkänna eller ändra psalmförfattarens arbete i den psalmbok som den antar.160Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 76–77.

77 Efter revideringen av psalmerna i den gamla psalmboken ägnade sig Lille och Topelius åt att utarbeta bihanget och den 6 april, då kommitténs arbete avslutades, var det i huvudsak klart.161Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 34, 37 f. Under maj månad var Schauman i Helsingfors, så att en revision av psalmboksförslaget, och då speciellt bihanget, kunde göras. Den 17 maj avslutade Topelius och Lille arbetet, och tryckningen av psalmboksförslaget kunde börja. Lille åtog sig det arbete som var förenat med tryckning och korrekturläsning, och under den processen höll han Bergenheim, Schauman och Topelius underrättade. Det nya psalmboksförslaget utkom i maj 1869,162Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 46. Se också Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 98–115, där Topelius insats i kommittéarbetet på 1860-talet sammanfattas. och senaten upplöste kommittén den 24 maj 1869.163Finlands Allmänna Tidning 18/6 1869. Förslaget utannonserades till försäljning i Helsingfors Dagblad den 28 maj 1869.

78 Lagarbetet i kommittén ledde till att den med enstaka undantag signerade de psalmer någon av medlemmarna hade skrivit eller översatt med »K» i registret i 1868 års och senare även i 1879 års förslag. Ibland sattes signaturen »K» också ut för större bearbetningar. Carl Gustaf von Essen ansåg att det inte spelade någon roll med tanke på offentlig eller enskild andakt om den som använde psalmboken visste vem som hade skrivit eller översatt psalmerna. Ändå kan denna beteckning »väl icke qvarstå i evärdliga tider», resonerade han. Författarnas »blygsamhet», som lett till att de inte hade satt ut sina namn, borde inte gälla sedan den nya psalmboken blivit antagen. Där ska namnen utsättas, ansåg von Essen, och listade vem som hade skrivit de nya originalpsalmerna.164C. G. von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1881, s. 238 f. En längre redogörelse över »avanonymiseringen» ger Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 68 f. Topelius insats i psalmbokskommittén bestod av 43 originalpsalmer, tre bearbetningar och femton översättningar.

Topelius originalpsalmer

79 Topelius originalpsalmer utgår dels från bibeltexter ur Psaltaren och de fyra evangelierna, dels från olika slags förhållanden i livet och speciella tillfällen, så kallade kasualpsalmer.165Med uttrycket »kasualpsalmer» menas de psalmer i bihanget som var avsedda för olika yrken och förhållanden i livet. Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 103. Jfr kasualtal, som är kyrklig predikan eller kyrkligt tal som inte hålls i den ordinarie gudstjänsten, utan vid särskilt tillfälle i samband med någon betydelsefull händelse i församlingens eller den enskildes liv: till exempel vid kyrkoinvigning, vid barndop, konfirmation, vigsel eller jordfästning) SAOB. Topelius tycks ha föredragit att skriva psalmer som utgick från bibeltexter.166Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 44 f. Till hustrun Emilie skrev Topelius 30/3 1868: »Det är alldeles märkvärdigt hvad der är för en underbar kraft i Guds ord; – vi märka skillnaden mellan detta ord och mskoord [människoord], när vi jemföra hvad vi hopsatt af egen fatabur med det, hvari vi lyckats att använda en bibeltext.» Eftersom han inte var teolog, kan det tänkas att han ville förankra psalmen så säkert som möjligt, och då var bibelordet en säker grund. Även psalmer som inte utgår från en specifik bibeltext innehåller många bibelallusioner.167Se kommentarerna till de enskilda psalmerna.

80 I framställningen nedan hänvisas till psalmernas nummer i föreliggande utgåva. Till varje enskild psalm i utgåvan hör också en kommentar.

81 Se tabell över Topelius originalpsalmer.

Psalmer över bibeltexter

82 När psalmerna från 1695 års psalmbok genomgicks beslöt kommittén som ovan nämnts att utmönstra psalmer som man inte kunde bearbeta och i stället skriva nya ersättande psalmer. Topelius bidrog med två psaltarpsalmsparafraser som ersatte de gamla.168Se 85 Förläna, Gud, i wåra dagar (Ps. 101) och 96 En liten tid wi wandre här (Ps. 126) med kommentarer.

83 I 1695 års psalmbok ingick femton psalmer under rubriken »Öfwer några Söndags Ewangelier»169Evangelietexter fastställda att läsas på bestämda söndagar och helgdagar.. Några bearbetades, men de flesta uteslöts och nya psalmer skrevs i stället för de uteslutna, bland annat av Runeberg.170Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963, s. 133–166. Topelius skrev fyra av de fem psalmer över söndagsevangelier som infördes i bihanget till psalmboksförslaget.171Se 420 Wäl den, som bittida har lärt (1 s. eft. Trettondedag. Luc. 2), 421 Hjelp oss, o Herre Jesu Krist (4:de s. eft. Trettondedag. Matth. 8), 423 Salige de, som ifrån werldens öden (16:de s. eft. Trefaldighet. Luc. 7) och 424 Om jag ej hafwer dig (24:de s. eft. Trefaldighet. Matth. 9) med kommentarer. Han fick möjligen uppmaning att skriva dem för att de behövdes för gudstjänsterna. Topelius bidrog med ytterligare två psalmer över evangelietexter, men eftersom dessa texter inte hörde till söndagsevangelierna placerades de bland kasualpsalmerna i bihanget; den ena under rubriken »I handel och näring» och den andra under rubriken »För fiskare».172Se 505 Hwar är den skatt, som blifwer och 511 Wi lägge ut näten wid klippor och skär med kommentarer. Till psalmen för fiskare se också Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1877, s. 343 f.

Kasualpsalmer

84 Rubriken »Psalmer för särskilda stånd, personer och tillfällen» i psalmboksförslaget återspeglar att indelningen av samhällsklasser i olika stånd ännu på Topelius tid var väletablerad.173»Stånd» förekom också i motsvarande rubrik i 1695 års psalmbok. Samhället var patriarkaliskt och statiskt. Man kan förmoda att psalmbokskommittén ansåg att det behövdes speciella psalmer för stånd, kön och yrken, eftersom deras speciella behov antogs vara bestående.174Björkstrand, »Topelius som psalmdiktare», 1997, s. 54. Topelius skrev ett tjugotal psalmer för olika stånd, yrken och livssituationer. Hit hör exempelvis husfaderns och husmoderns psalmer samt psalmen för jordbrukare.175Se 481 Min Gud, du hafwer kallat mig att i mitt stånd arbeta, 482 Min Gud, jag är för dig och 504 Jag brukar jorden, besår mitt land med kommentarer. Clas Zilliacus har framhållit att Topelius i hela sitt författarskap hade ett instrumentellt syfte och »ville åstadkomma något, i stark övertygelse om att varje yttrat ord har verkan och innebär ansvar. Han ville ingjuta tre slag av kärlek i sina läsare: gudfruktighet, fosterlandskärlek och föräldravördnad».176Clas Zilliacus, »Inledning», Zacharias Topelius, Ljungblommor 2010, s. XXII. Det syftet är också uppenbart i de av hans psalmer som har anknytning till det jordiska hemmet.

85 Topelius författade inalles fem psalmer för sjömän. De hade olika överskrifter och var tänkta att användas i olika situationer i sjömännens liv.177Se utgåvans nummer 506–510 med kommentarer. Enligt V. T. Rosenqvist »omsluter Topelius med sin religiösa diktning de olika tillstånden och företeelserna i sjömannens växlande och mödosamma liv».178Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 92. Sjömanspsalmerna hörde tillika med en psalm för fiskare och en psalm »under åskväder» till de första originalpsalmer som Topelius skrev.179Topelius brev till hustrun Emilie 21/3 1868.

86 Att antalet psalmer för sjömän är så pass många är anmärkningsvärt, men det var kanske ändå inte så märkligt med tanke på att yrkesgruppen hade ett viktigt och framför allt farligt arbete långt borta hemifrån.180»… sjömännen, hvilka psalmboken redan förut ihågkommit bland ’resande’. Den, som sett deras ensliga lif på hafvet, deras strid mot faror och frestelser utaf många slag, icke minst uti hamnarna, och känner den brinnande längtan, med hvilken de ofta, i den oändliga rymdens åsyn, samlas om qvällen till bön på akterdäcket, den må väl förunna också dem att sjunga något för deras yrke, t. ex. om Frälsarens gång på hafvet och huru han näpste vågorna. Man må icke skatta sådana väckelser alltför ringa vid sidan af andra: de kunna för mången blifva en trappa, som leder honom in i djupet utaf Guds ord.» Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 344. Sjöfarten hade mycket stor betydelse både för frakt och persontrafik både nationellt och internationellt. De kustgående ångbåtarna var viktiga för varutransport, som exempelvis då kistor med familjen Topelius sommarutrustning för vistelsen i Nykarleby skickades i förväg sjövägen med ångfartyget »Österbotten».181Eliel Kilpelä, »Inledning», Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, 2018, 35. Järnvägstrafiken inleddes först den 17 mars 1862 på sträckan Helsingfors–Tavastehus, och det var sent jämfört med övriga länder i Europa och USA. Även bönderna marknadsförde sina varor direkt med egna segelfartyg (bondeseglationen) fram till dess ångbåtstrafiken började. Exempel på internationell sjötrafik är förutom handelsfartygen all den persontrafik som försiggick över Atlanten, från Finland mestadels via Sverige, framför allt till Nordamerika.182Björkstrand, »Topelius som psalmdiktare», 1997, s. 54.

87 Bland de psalmer som ingick i bihanget fanns fyra nyinförda missionspsalmer, av vilka Topelius skrev en originalpsalm, »Lof ske dig, Herre Jesus Krist, I alla jordens länder!».183Se psalm 527 med kommentarer. Avdelningen »Missionspsalmer» var ny för psalmboken och behövdes eftersom missionsarbetet i länder utanför Europa hade inletts i Finland år 1859 då Finska Missionssällskapet grundades.184https://felm.finskamissionssallskapet.fi/om-oss/historia/ (hämtad 16/2 2021).

88 Många kasualpsalmer lämpade sig enligt kommittén bättre för användning vid enskild andakt än för sång i gudstjänsten. Alla psalmer i 1868 års förslag presenterades dock med melodier, fastän kommittén framhöll att en del psalmer hellre borde läsas än sjungas:

89 Men då Psalmboken för mången i wårt land är den bok, ur hwilken äfwen i hemmet underwisning, uppbyggelse och tröst företrädeswis sökes, måste i densamma äfwen intagas sådana sånger, som lämpa sig blott för den enskilda andaktsöfningen och som hellre böra läsas, än sjungas; ja, som icke engång kunna gemensamt sjungas.185Förord till Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Revideradt 1868, s. VI. Termen »läsepsalm» används i dag om andligt och litterärt goda dikter, ofta av individualistisk prägel. De lämpar sig inte speciellt väl för gemensam sång, däremot för enskild andakt. Om de införs i psalmboken har de vanligen ingen officiell melodi. Läsepsalmerna har ofta en utpräglad bönekaraktär. Den svenska psalmboken, Historik, principer, motiveringar, Volym 2, Slutbetänkande av 1969 års psalmkommitté, SOU 1985:17, s. 194.

90 Diskussionen om läsepsalmerna fördes också hundra år senare, både i Sverige och i Finland. Den finlandssvenska psalmbokskommittén tog i princip avstånd från läsepsalmer, bland annat med hänvisning till att det finns en riklig religiös diktning som kunde tjäna detta ändamål.186Att den rikssvenska psalmkommittén slopade läsepsalmerna torde ha berott på att man insåg att psalmer i princip är till för att sjungas och att det vore ett rätt vanskligt företag att ur den rika tillgången på andlig diktning utse några dikter som vore speciellt värda att klassificeras som läsepsalmer. Birgitta Sarelin, Behålla och förnya. Den finlandssvenska psalmboksrevisionen 1975–1986 1998, s. 60, not 51.

Tre genomgripande bearbetningar

91 Topelius gjorde två genomgripande bearbetningar, som enligt Carl Gustaf von Essen borde anses som originalpsalmer: Gud allswåldige, wi alle efter Samuel Johan Hedborns Höga majestät, vi alla och den reformationstida psalmen O Herre Gud, det lifwets ord efter hertig Ulrich von Württemberg, död 1550.187von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1881, s. 238. Till Hedborns psalm »Höga majestät» se Lars Eckerdal, »329 Höga majestät», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken 2 2017, s. 318 ff. Till Ulrich se https://de.wikipedia.org/wiki/Ulrich_(Württemberg) (hämtad 16/2 2021). Originalet till reformationspsalmen torde ha varit skrivet på tyska, men det kan möjligen också ha varit så att Topelius arbetade med en text som redan fanns översatt till svenska.

92 Enligt senare bedömning är också sommarpsalmen Naturen all sig kläder efter Samuel Ödmann att betrakta som originalpsalm.188Psb 1943:521 har författaruppgiften »Z. Topelius (1896) efter S. Ödmann (1795).» Samma uppgifter lämnas i psb 1986:537.

Femton översättningar varav en kan betraktas som originalpsalm

93 Carl Gustaf von Essen räknar att Topelius översatte femton originalpsalmer. För en satte han dock ett frågetecken: Jerusalem, du Herrens nya stad. Enligt hans förteckning är den översatt av Topelius,189von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1881, s. 239. men enligt författaruppgifterna i 1986 års psalmbok är psalmen översatt av Carl Axel Torén 1867. Det finns dock enligt författaruppgifterna i 1900-talets psalmböcker ytterligare en psalm som von Essen inte upptar, nämligen Johann Mentzers O, att min Gud jag kunde lofwa.190Topelius anges som översättare i 1943:400. Samma uppgift finns i 1986:294.

94 Enligt von Essens förteckning är psalmen Herren wår Gud är en konung i makt och i ära en översättning av Topelius. Originalet är Joachim Neanders »Lobe den Herren, den mächtigen König der Ehren». Jämför man den tyska psalmen med Topelius text framgår det att motivkrets och anslag är gemensamt, men Topelius förhåller sig mycket fritt till Neanders text. Neander håller sig till Gamla testamentet medan Topelius frångår hans skapelseteologiska perspektiv och fokuserar på lovsången till Kristus i de avslutande stroferna.191Per Olof Nisser, »2 Herren, vår Gud, är en konung», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken 1 2014, s. 41. Se också Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 112 f. Psalmen räknas numera som Topelius original med omnämnande av Neander.192Zacharias Topelius 1868 efter Joachim Neander 1680. 1943:401; 1986:289.

95 Se tabell över Topelius översättningar.

Debatten om 1868 års psalmboksförslag

96 1868 års psalmboksförslag blev kort efter dess publicering angripet av Lars Stenbäck, som menade att Topelius var orsaken till att förslaget var bristfälligt. Förslaget var »i sin tillgjordhet långt mera stötande än den ärliga gamla psalmboken i oförändrad gestalt». Kritiken av psalmboksförslaget framfördes i en tredelad artikel i Helsingfors Dagblad (28–30/6 1869).193» – – – Detta allt i förbigående, blott för att antyda personlighetens vigt i ett företag som det ifrågavarande; och hafva vi särskildt dröjt vid Topelius, emedan vi tro att de tillgöranden, dem vi hafva att granska, förnämligast härröra från honom med jemförelsevis ringare inflytelse och medverkan af Lille, hvilken åtminstone förut hyllat helt andra åsigter.» Lars Stenbäck, »Det nyaste svenska psalmboksförslaget», i del 2, Helsingfors Dagblad 29/6 1869. Del 1 28/6 1869 och del 3 30/6 1869. Övriga debattinlägg av Stenbäck publicerades 28/10 1869 och 17/12 1869. Lille försvarade förslaget i samma tidning (30/9, 2/10 och 23/11 1869).194Helsingfors Dagblad 30/9, 2/10 och 23/11 1869. Stenbäcks kritik baserade sig dock inte på det tryckta 1868 års förslag i dess helhet utan på vad han fick sig tillsänt under tryckningsprocessen. Därför beskyllde han i synnerhet Topelius orättvist.195Sammanfattning av Stenbäcks kritik med Lilles svar i Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 57–67.

97 Också Runeberg genomgick förslaget och uttryckte sitt missnöje i Helsingfors Dagblad år 1871. Han ansåg att de bearbetningar som hade gjorts av hans psalmer hade försämrat dem.196Helsingfors Dagblad 1/3 1871. Topelius uttryckte samma åsikt, och Runeberg ursäktade i sin tur Topelius eftersom han var yngst i kommittén och förmodades ha låtit sig övertalas av de andra.197V. T. Rosenqvist, Vår svenska psalmbok 1919, s. 59.

98 Även andra uttryckte sina åsikter om psalmboksförslaget, och mottagandet var blandat.198Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 101 ff. Exempelvis infördes i Helsingfors Dagblad en tvådelad artikel av domprosten i Göteborg, Peter Wieselgren, med anmärkningar och ändringsförslag till många enskilda psalmer 5/11 1869 och 12/11 1869.

99 Det första allmänna kyrkomötet, som skulle ta ställning till förslaget, var sammankallat i juni 1876. En kort tid innan publicerade Helsingfors Dagblad artiklar av lektor Johan Elias Strömborg i »psalmboksfrågan».199Första artikeln av J. E. Strömborg ingick i Helsingfors Dagblad 9/6 1876. De fick tyngd eftersom artiklarna hade kommit till efter samtal med Runeberg, och man visste att de framförde hans åsikter. Topelius uttalade sig också om förslaget i en debattskrift 1876 i egenskap av ledamot i psalmbokskommittén då han »ansåg sig förpligtad att söka komma till klarhet om psalmens rätta karakter och de fordringar kyrkan bör uppställa».200Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, »Förord». Otto Immanuel Collianders artikel »Uttalanden i psalmboksfrågan» följande år gav Topelius anledning att gå i svaromål.201O. I. Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1877:2 och Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877.

1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser

100 Topelius författade sin skrift 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser under sin vistelse i Cannes 1876202Familjen Topelius vistades i Cannes från september 1875 till april 1876. Den främsta orsaken till resan var hustrun Emilies ohälsa. Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 289 f. och han riktade sig till det kommande kyrkomötet.

101 Under devisen »Bokstaven dödar, anden gör lefvande» (2 Kor. 3:6) diskuterar Topelius i skriftens två första kapitel om varför en reform av psalmboken inte längre bör uppskjutas och vad som kännetecknar psalmens »väsende och grundvilkor». Därefter behandlar han den gamla svenska psalmboken och dess bearbetare. I det fjärde kapitlet går Topelius igenom 1868 års psalmboksförslag och motiverar de rättelser som han ansåg behövdes. I Postscriptum behandlas psalmförfattarnas upphovsrätt.

102 Topelius ville lugna dem som tvivlade på att den nya psalmboken skulle kunna ersätta den gamla, »våra fäders kära psalmbok», »dessa sköna, kända, alltifrån barndomen så djupt inpreglade psalmer, af hvilka så många rotat sig in i vårt andeliga lif och uppfylla oss med en helig fröjd» och fortsätter:

103 Bibeln har icke blifvit en annan bok för det att hans språk förbättrats och hans tolkning angifver grundtexten klarare och riktigare, än den förr har gjort det. Den nya psalmboken skall icke heller blifva en annan andes barn, än den gamla, för det att den tjenar Gud och församlingen efter vår tids uttryckssätt och med vår tids uppfattning.

104 Topelius konstaterar vidare att en psalmbok aldrig kan bli »fullgiltig och mönstergild» eftersom »[d]etta nya skall i sin tid föråldras och ersättas af ett nyare. Vi skola måhända endast lyckas att ersätta 17:de seklets brister med 19:de seklets brister.»203Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 4.

105 Sången är hjärtats språk, och det är omöjligt att sjunga en kraftig tro med ett kallt hjärta, sönderslitet av tvivel, ansåg Topelius.204Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 5. Han syftade på den wallinska psalmboken i Sverige. Trots att samtiden enligt Topelius i poetiskt hänseende var underlägsen seklets början fanns ljuspunkter: Man hade lyckats komma loss från den franska »smaken» och kunnat anta ett »folkeligare skaplynne». Folkvisan hade fått en renässans och hade ett naturligt släktskap med psalmen. Också det nationella i form av de fosterländska hymnerna kunde vara psalmen till hjälp. I tidens kamp mellan upplysning, materialism och rationalism behövdes psalmen som bekännelse och vittnesbörd, och »för att detta goda träd skall fortfarande bära en god frukt, måste det vårdas, stödas och vattnas».205Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 10.

106 Topelius framhöll att psalm är lyrik, dvs. detta att uttrycka det högsta ämne med enklaste form. Psalmen kommer därför enligt honom närmast folkvisan. Psaltarpsalmerna och den äldsta kristna sången var lovsång. Ur människohjärtats behov att uttala sina fröjder och sorger har sedan psalmens »öfriga arter» uppstått. Psalm är förkristligad folkpoesi och dess kraft ligger i att den tillhör alla. Den kännetecknas enligt Topelius av att den är en gemensam bön, satt i musik, samt en »objektiv» och »positiv» trosbekännelse.206Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 13 f. Topelius ger exemplen »Herrens hjelp vill jag åkalla» jfr »Herren vill jag ej förgäta», ibid. s. 19. Topelius framhöll att psalmen måste vittna om ett andligt liv i Kristus, vilket han menade att den gamla psalmbokens psalmer gjorde till skillnad från psalmerna i Wallins psalmbok.

107 Topelius ansåg att Runebergs förslag var ojämnt till följd av att det stod i brytningen mellan två tider och två svenska psalmböcker (1695 års psalmbok och 1819 års psalmbok). Stenbäck valde att använda ett nyare språk (närmare den wallinska psalmboken) för att överbrygga detta, vilket resulterade i att han fjärmade sig från ett folkligt framställningssätt enligt Topelius.207Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 32. Se ovan, »Topelius stiger fram som psalmdiktare».

108 Topelius ändringsförslag gäller 210 psalmer, av vilka 21 ingår i bihanget. Rättelseförslagen, som ofta motiveras, rör allt från tryckfel och ändringar av enstaka ord till omformuleringar av hela verser. Dock föreslår han inte ändringar i sina egna psalmer.

109 Efter alla dessa förslag tar Topelius i »Postscriptum» upp frågan om ändringar i psalmer.208Delar av »Postscriptum» även citerade ovan i avsnittet »Topelius stiger fram som psalmdiktare». Man får ju inte ändra vare sig på en konstnärs tavla eller i konstpoesin. Här återkommer Topelius till vad psalmen var för honom: en folksång, alltså gemensam egendom, men också en bekännelseakt höjd över den individuella äganderätten. Han ansåg att man lika gärna kunde utelämna psalmdiktarens namn under psalmen eftersom den ska vara den sjungande församlingens egendom och uttryck inför Gud.209Rosenqvist, Vår svenska psalmbok 1919, s. 58–62.

1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)

110 Vårvintern 1877 publicerade Otto Immanuel Colliander, sedermera biskop, en debattartikel i Tidskrift för Teologi och kyrka. Colliander kritiserade psalmboksförslaget ganska hårt, och utdömde mycket av dess innehåll, särskilt de nyskrivna psalmerna i bihanget. I 1695 års psalmbok såg Colliander främst formella bristfälligheter som föråldrat språk och felaktig »meter». Psalmboksrevisionen handlade enligt honom inte om att åtgärda »en till innehåll försämrad äldre psalmbok, i hvars ställe en bättre skall skaffas», eftersom »vår gamla psalmbok [är] en bland de allra bästa». Han ansåg att de psalmer som skulle användas var de reformationstida tyska, framför allt Luthers och hans samtidas samt psalmer ur den tyska psalmlitteraturen från 1600-talet fram till ca 1750. Colliander föreslog »att man engång för alla från hela psalmboken borde utesluta alla de psalmförsök, som i den nyare tiden blifvit gjorda såväl af komittéer som enskilda diktare, och deremot söka ersättning för dem alla ur den äldre lutherska psalmskatten.» 210Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 111 ff.

111 Topelius bemötte kritiken genomtänkt och tydligt i samma tidskrift. Enligt honom var det ett misstag att anse att de gamla psalmerna endast till formen skulle vara föråldrade, men inte till innehållet. På två århundraden hade det tillkommit nya behov. Han menade att en tredjedel av den gamla psalmbokens psalmer borde utmönstras, en tredjedel skrivas om så att samtiden förstår deras innehåll, medan den sista tredjedelen psalmer är pärlor som inte bör ändras med risk att deras skönhet förstörs.

112 Topelius höll med om att de äldre psalmerna skulle få ha ett visst företräde, men underströk att skaparanden nog inte slutat verka sedan dess, och att alla tider behöver sin psalm. Dessutom påminde han om att om man verkligen ville utesluta alla senare tiders psalmförsök, så kunde man inte översätta de gamla tyska psalmerna heller för sådant bruk som Colliander föreslog. En översättning är ju en bearbetning. Topelius uppmanade att »pröfva andarne, icke datum.»211Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 331–336.

113 Topelius motsatte sig också Collianders syn på kommittén som en fabrik, som levererar på beställning.212Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 118. En psalmbokskommitté ska vara sammansatt av sakkunniga som var för sig representerar olika synpunkter, poängterade Topelius. Man diskuterar de allmänna grunderna för en psalm och låter den som redigerar psalmen göra sitt arbete. Därefter granskar man »punkt för punkt, hans förslag». Varje bearbetning är subjektiv, och »rensas från hugskott» genom de andra medlemmarnas granskning och objektiva prövning. Topelius framhöll Runebergs speciella skaldegåva: »Men sådana psalmer, som hans bästa, göras icke, de fås, och att stryka dem från den finska kyrkans svenska psalmbok, det vore i sanning att rata Guds gåfvor, det vore att beröfva efterkommande slägten de skönaste perlor, som Gud låtit nedregna af himmelen i denna andeligt splittrade och materialistiska tidsålder.»213Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 338–339.

114 Colliander hävdade att psalmen ska vara till endast för att sjungas i gudstjänsten som gemensam församlingspsalm och att kasualpsalmerna borde slopas.214Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 114, 116. Topelius påpekade att dessa var införda i bihanget, och därför ämnade för annat bruk än den gemensamma gudstjänsten, och han försvarade starkt deras plats. Psalmer brukas vid en rad andra tillfällen än i gudstjänsten: vid gemensamma eller enskilda bönestunder, vid hemmets andakter, av sjömän, vid lagstiftningsarbete, sjukdom, hunger m.m. De stödde familjen och bildningen, alltså därmed samhälle och stat. Topelius försvarade psalmbokens användning även för läsning och enskild andakt och diskuterade församlingsbegreppet: är församlingen de som samlas till gudstjänst, eller inbegrips också de kristna ute i samhället och kan dessa ha bruk av psalmboken på olika sätt och vid olika tider i sitt liv?215Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 341 ff.

115 Bihanget tycktes för Colliander vara en klumpig uppfinning, och det höll Topelius med om. Orsaken till att sammanställa ett bihang var beslutet att inte ändra den gamla psalmbokens uppställning och numrering, men »inrymma i ett ganska osystematiskt bihang de psalmer, som möjligen kunna ingå, men icke fått plats i den gamla nummerföljden. I så måtto är bihanget att betrakta som ett reservförslag, hvars innehåll ingalunda tillmätts samma vigt och betydelse, som den egentliga psalmboken». 216Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 345.

116 Colliander föreslog också »en gemensam kyrkopsalmbok för de finska och svenska församlingarna» i Finland.217Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 132–135. Det hade Topelius ingen förståelse för. Han poängterade att två så olika språk har rätt till eget lynne. Den bästa översättning kan inte ersätta ett gott original, vilket han hade egen erfarenhet av. Topelius hade räknat att det fanns 327 psalmer i de båda psalmböckerna som innehållsligt överensstämde med varandra, och inget hindrade att man skrev in vilka psalmer som motsvarade varandra.218Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 346.

Psalmbokskommittén 1876–1879

117 Den fem man starka kommitté som beredde 1879 års förslag utsågs av kyrkomötet 1876 och bestod av ordförande professor Zacharias Topelius, kyrkoherde Jakob Henrik Roos, lektor, doktor Gabriel Lagus, statsrådet Adolf Moberg och professor Carl Gustaf von Essen. Suppleanter var domprosten Carl Henrik Alopæus och professor Axel Fredrik Granfelt, som efterträdde von Essen i början av år 1879. Deras uppdrag, angivet i förordet, var att avlägsna formella brister och arkaismer, undvika triviala uttryck och »alltför starkt färglagda särskilda förhållanden», rätta dogmatiska otydligheter, ersätta en del »svagare» psalmer och åstadkomma en mer ändamålsenlig ordning av psalmbokens innehåll. Kommittén utgick från 1868 års förslag och sammanträdde i Helsingfors första gången i november 1876, varefter den arbetade med några uppehåll både enskilt och i plenum. Arbetet avslutades i maj 1879 och förslaget utkom i tryck i början av september 1880.219Notis- och annonsbladet Helsingfors 9/9 1880 beklagade den sena distributionen med tanke på att »de snart sammanträdande prestmötena skulle kunna om boken fälla något mera detaljerat omdöme».

118 Kommitténs arbete var i början av förberedande art, men tog fart sedan Topelius blev fri från rektorstjänsten vid universitetet. I första skedet var kommittémedlemmarna ense om att genomgripande ändringar inte behövde göras i förslaget, men när man började diskutera principerna för revisionen gick åsikterna isär och man kunde inte heller senare enas. Oenigheterna berodde på att medlemmarna dels företrädde pietismen, dels hedbergianismen eller »de gamla psalmernas hävd». Det gick en skiljelinje även mellan estetiska och folkliga ideal. Enligt Topelius blev resultatet av detta att än den ena, än den andra åsikten tog överhand vilket gjorde att allt blev en »mer eller mindre misslyckad kompromiss».220Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 472. Han kallade rentav arbetet med psalmerna för ett Sisyfosarbete.221Topelius brev till Albert Bonnier 3/4 1879. Enligt V. T. Rosenqvist låg det inte samma enighet och frid över detta kommittéarbete som 1868. Han förmodar att det delvis berodde på kommitténs sammansättning:

119 Kyrkomötet hade antagligen velat befordra sakens framgång genom att i kommittén insätta personer, representerande olika kyrkliga riktningar, samt sådana som gjort sig kända som granskare av de tidigare psalmboksförslagen. Men det synes, som om Topelius, i huvudsak fasthållande vid principerna från den tidigare kommittén, nu ofta befunnit sig i minoriteten, för att icke säga ensam.222Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 61 ff.

120 Enligt Nyberg fick Topelius enhälligt motstånd när han försökte genomdriva sin uppfattning om hur revisionsarbetet skulle göras, då de övriga kommittémedlemmarna inte ville underkasta sig någon »diktator». Mot slutet uppstod rätt stormiga strider, då ingen ansåg sig kunna vika från sin ståndpunkt. Än den ena och än den andra reserverade sig mot beslut som fattats. Oftast tvistade man om enskilda ord och uttryck, men ibland kunde oenigheten också gälla en hel psalm.223Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 472 f.

121 Under nämnda omständigheter verkar det som om ordförande Topelius inte hade sista ordet ens beträffande sina egna psalmer. Enligt kommitténs protokoll tycks Topelius sällan ha protesterat, vilket Forssell noterar:

122 Någon enda gång sätter han sig till motvärn, men också då ytterst försynt, såsom då kommittén far mycket illa fram med hans vackra ungdomspsalm »Gud, i mina unga dagar» och »den blide skalden» i protokollet låter anteckna: »Ehuru betraktande sig såsom jävig i avseende å denna psalm, hemställde Statsrådet Topelius huruvida icke densamma hellre helt och hållet kunde utgå, än införas i denna av de övriga komiterade förändrade form».224Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 107, med hänvisning till psalmbokskommitténs protokoll 16/4 1879, s. 275.

123 Med tanke på Topelius ovan nämnda i grunden ödmjuka inställning till psalmförfattarens »upphovsrätt» och hans syn på psalmen som folkpoesi är anteckningen i protokollet skarp.225De ingrepp som gjordes i psalmen framgår av kommentaren till psalm 484 Gud, i mina unga dagar.

124 Även andra psalmer av Topelius bearbetades mer eller mindre kraftigt.226Se kommentarer till 438 Hwi suckar du, min själ, i banden och 446 O menska, har du ock wäl betänkt. Enligt Nyberg jävade sig Topelius beträffande sina egna psalmer i 1868 års bihang, och följden var att de »omskrevos och till en del stympades och utan förskoning».227Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 473. Den i citatet ovan nämnda ungdomspsalmen är ett exempel på denna stympning. I så fall är det sannolikt att det var kommitténs ändringar som kom i tryck. Mot denna bakgrund är frågan vilket psalmboksförslag som ligger närmare Topelius egna formuleringar.

125 Både 1868 års och 1879 års förslag hade samma dogmatiska disposition som utgick från katekesens huvudstycken, men i förordet till 1879 års förslag presenterades dessutom utförligt en alternativ disposition som var »kyrkligt-liturgisk» och utgick från kyrkoårets högtider. Denna disposition sade sig kommittén föredra.228»Förord», Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland 1879, s. V–VII. Den kyrkligt-liturgiska dispositionen har från och med 1886 års psalmbok använts i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands psalmböcker. De psalmer som antogs från bihanget inordnades då i den kyrkligt-liturgiska dispositionen.

126 Antalet psalmer i 1879 års förslag ökade inalles med sju från 1868 års förslag. Enligt förordet, som torde ha författats av Topelius,229Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 473. hade 15 psalmer uteslutits från 1868 och 22 hade tillkommit. Bland dessa tillkomna hämtades 13 från 1857 års förslag. Detaljändringarna var »talrika». Kommittén hade vinnlagt sig om »[d]en korrekta formen, det klara, objektiva och wärdiga uttrycket hafwa wunnit det tillbörliga afseende, som kunnat egnas desamma utan skada för innehållets andliga kraft». Av Topelius originalpsalmer uteslöts 1868:494 O menska, som af Herren fått och två originalpsalmer tillkom, 1879:85 Förläna, Gud, i wåra dagar och 1879:475 Hur herrligt wittna land och sjö. Av hans översättningar uteslöts 1868:427 Min Gud, din hwilodag går opp (Schmolke) och två tillkom, 1879:462 Hjelp oss, wår Gud och Herre mild (Becker) och 1879:148 O Jesu Krist, wår salighet (Hiller).

Topelius tidningsartikel »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet» 1886

127 V. T. Rosenqvist menar att Topelius var mer missnöjd med förslaget 1879 än någon annan av kommittémedlemmarna. Framför allt hade han velat minska antalet psalmer. Hans missnöje med och frustration över 1879 års förslag framgår tydligt av den tvådelade tidningsartikel han skrev i tidningen Finland inför kyrkomötets session 1886. Han fann psalmboksförslaget vara en för stor kompromiss åt olika håll. Kommittéarbetet hade pågått i 32 år och resulterat i fyra förslag. Hela processen hade pågått i 69 år, vilket började bli ganska tröstlöst. Man behövde helt enkelt komma till skott.

128 Topelius gav först en bild av varför en revision var nödvändig, och han tog även läsaren med på en liten resa genom olika bearbetningar av en psalm från den gamla psalmboken via de fyra psalmboksförslagen. Han förklarade hur man hade tänkt, vad som hade vunnits och vad man hade gått miste om i de olika formuleringarna. Att han inte var tillfreds är tydligt: »Man kan inte tänka sig ett mera förtvivlat lappverk, än detta petande med att inskrufva ett högt innehåll i en motspänstig versform […] I ett nytt poem vexer tanken sjelfmant in i sin form; i ett gammalt, som korrigeras, mäter man armen efter tröjan.»230Topelius, »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet», Finland 24/7 1886.

129 Topelius betonade att psalmboken ska vara hela kyrkans egendom, inte bara den bildade klassens. För folket var psalmboken halva gudstjänsten, och därtill kom allmogens läsning i hemmet. Psalmbokens innehåll måste vara fyllt av liv och kraft, inte bara ha tillräckligt goda formuleringar av rim och dikt. Psalmboken är en bekännelseskrift och bönbok. Som sådan kan den inte av kyrkomötet anbefallas för allmänt bruk, endast tillåtas, menade Topelius. Församlingarna måste enligt honom få välja hur de använde psalmerna, och om det visar sig att det nya får genomslagskraft, då har det materialet fått det stöd som gör det till kyrkans bok.

130 Topelius underströk att alla fyra psalmboksförslag hade blivit sammanställda av kommittémedlemmar som hade varit kompetenta och gjort sitt allra bästa för revisionsarbetet.2311857 (Runebergs), 1866 (Stenbäcks), 1868 och 1879. Topelius fann dock inget av förslagen fullt tillfredsställande. Han ansåg att de bestod av ett »brokigt innehåll från olika tidehvarf», att inget bildade någon helhet vare sig andligt eller poetiskt. I de tre första förslagen såg Topelius ändå att varje bok bär stämpel av den som lett arbetet. 1879 års förslag betecknade han som kollegialt och objektivt. Till förslagets förtjänster räknade Topelius att det »lyckats utjemna kantigheter, förtydliga oklarheter» och »förmått af ett bristfälligt äldre skapa ett tillfredsställande nytt». Bristerna var att man endast gjort detaljändringar och därmed förlorat överblicken och att förslaget »mindre än 1868 års förslag tagit hänsyn i stil och framställning till den stora olärda menigheten och är derför, om ock för de bildade mera njutbart, ej fullt så folkeligt».232Topelius, »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet», Finland 25/7 1886.

131 Topelius föreslog att psalmbok och bihang skulle tryckas som skilda böcker och även användas så: den ena för gudstjänstbruk i kyrkan, den andra »för att sjungas eller läsas för uppbyggelse eller vid särskilda tillfällen». Han hade granskat vilka psalmer som kunde höra till denna andra bok, och fann 92 psalmer under sådana kategorier som direkt kunde överföras, och därtill sådana psalmer som antingen var tematiska dubbletter eller andliga visor, sammanlagt 133 psalmer. I så fall skulle den egentliga psalmboken omfatta ca 400 psalmer, vilket enligt Topelius borde vara helt tillräckligt.

132 Topelius föreslog att kyrkomötet efter en slutrevision skulle godkänna förslaget som ny psalmbok. Han var av den åsikten att ett ännu mer utdraget kommittéarbete skulle lända kyrkan till skada. Sedan tänkte han sig att församlingarna till nästa kyrkomöte kunde få använda böckerna parallellt, och först i ett senare skede skulle det nya införas som norm.233Topelius, »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet», Finland 25/7 1886. V. T. Rosenqvist har påpekat att Topelius förslag här stred mot den kyrkliga lagstiftningen: kyrkomötet hade bara rätt att anta eller förkasta psalmboken, inte att tillåta dess begagnande eller att överlåta åt en delegation att handla i kyrkomötets namn.234Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 75.

Melodibruket på 1800-talet och melodierna i 1868 års förslag

133 Den gamla psalmbokens melodier fanns i koralpsalmboken (1697) som hade melodistämma jämte generalbas. Under 1800-talet hade man dock ett mycket varierande bruk när det gällde vilka melodier som sjöngs till psalmerna. Det fanns också lokala variationer för hur melodierna var utformade. Problemet var bland annat att det fanns psalmer där text och melodi inte gick ihop. Versmått som inte var synkrona med melodin var en del av problemet. Därför sjöngs vissa psalmer inte alls.235Om versmåttets betydelse se Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 151–158; Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst» 2001, s. 195.

134 I Sverige utkom olika koralsamlingar i samband med att den wallinska psalmboken utgavs 1819. Den mest inflytelserika utarbetades åren 1820–1821 av Johann Christian Friedrich Hæffner, organist i Tyska kyrkan i Stockholm.236Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 87. Om koralboksredaktören Hæffner och hans insats för arbetet med melodierna se också Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst» 2001. Som förebild hade Hæffner Johann Balthasar Königs koralbok Harmonischer Lieder-Schatz från 1738, en samling på drygt 1 900 melodier. Hæffner intog omkring fyrtio koraler ur Königs koralbok. König var representant för den rytmiskt och melodiskt utjämnade koralstilen, som innebar enhetliga notvärden och bortrensande av melismer och svåra intervall.237Hans Bernskiöld, »294 Välsigna, Herre, alla dem», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken 2 2017, s. 232 f. I Hæffners koralbok var koralens noter alla av samma längd, halvnoter. Rytmen var alltså utslätad. Hæffners koralbok kom att användas i Sverige under hela resten av 1800-talet, och påverkade även psalmsången i Finland.

135 Diskussionen om rytmiskt utjämnade koraler släpade i och för sig efter i Finland. Under andra hälften av 1800-talet kom den rytmiska koralen allt mer att återinföras i Tyskland.238Stenbäck och Lagi förde diskussion om detta, men Lagi menade att den rytmiska koralen var orealistisk för finländskt bruk. Rytmisk koral är enligt SAOB en koralmelodi vars toner varierar i fråga om tidslängd (i motsats till koraler med utjämnad rytm). Stenbäck, Lagi och Topelius var insatta i den utländska koralrestaurationsdiskussionen, och samtalade om detta brevledes.239Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 259.

136 År 1866 kallade den finska psalmbokskommittén Rudolf Lagi att närvara vid dess sammanträden i Åbo och att redigera den musikaliska delen av det blivande »psalmwerket».240»Rudolf Lagi», Hufvudstadsbladet 5/1 1869 och Reijo Pajamo & Erkki Tuppurainen, Kirkkomusiikki 2004, s. 232. Lagi var speciellt ägnad för denna uppgift. Han hade försökt samla och sammanställa olika melodier och varianter som hade uppstått eftersom han hoppades åstadkomma en koralbok med inhemska koraler. Det visade sig vara omöjligt eftersom materialet var så varierande, men Lagi rekommenderade Antti Nordlunds koralbok från 1850 att användas i klockarutbildningen. Denna fyrstämmiga koralbok gick i hæffnersk stil och lämpade sig för församlingar som hade orgel i kyrkan.241Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 249–257.

137 Lagis uppdrag var att arbeta med melodierna till båda psalmböckerna. Det finska förslaget utkom 1867 som koralpsalmbok, men eftersom Lagi dog i slutet av år 1868 blev hans arbete med det svenska förslagets melodier halvfärdigt.242Pajamo & Tuppurainen, Kirkkomusiiki 2004, s. 232, 234. Det finska förslaget fick mycket kritik för att ord och melodi inte gick ihop. Man menade att kommittémedlemmarna inte hade kunnat finska tillräckligt bra. Lagi, som presenterat 160 unika melodier, kritiserades för att inte ha lyssnat till klockarna runt om i landet. Han menade att församlingen alltid hade sjungit till en enkel evangelisk koralrytm, så hans arbete gällde melodiernas gång, inte rytmisering. Han sällade sig till samma tradition som Hæffner och Nordlund, med utslätad rytm. Vapaavuori menar att det gjorde honom till modernist sett ur ett helhetsperspektiv på koralhistorien, men ur 1800-talets senare hälfts synvinkel sett framstod han som konservativ. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 249–257. Lagi hann färdigställa melodierna till den »egentliga» psalmboken (1–413), medan bihangets melodier (414–526) redigerades av hans kollega i Nikolaikyrkan i Helsingfors, kantor Johan Hymander, under överinseende av professor Fredrik Pacius. 1868 års förslag utgavs som koralpsalmbok, vilket innebar att psalmtexterna fick fastslagna melodier.243Pajamo & Tuppurainen, Kirkkomusiikki 2004, s. 234. Det förekom inga noter i 1879 års förslag.244»Förord», Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Revideradt 1868, s. VII. I förordet till 1879 års förslag meddelade kommittén att den inte hade ansett sitt revisionsuppdrag omfatta melodierna i 1868 års förslag. Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Ånyo revideradt 1879, s. V.

Topelius och psalmernas melodier

138 Melodin är en väsentlig del av psalmen och inte så sällan avgörande för om psalmen kommer att sjungas vid gudstjänster och andra församlingssammankomster. Att melodier aktualiserades redan i samband med tillblivelseprocessen för 1857 års förslag och 1866 års förslag är känt. I Runebergs fall kunde versmått och melodi bytas under en psalms tillblivelse. Stenbäck korresponderade med Lagi om psalmernas melodier. Ibland rättades texterna för att anpassas till melodierna.245Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 13, 43, 53. Frågan är om melodiredaktörerna för 1868 års förslag gjorde ett självständigt arbete, eller om melodier aktualiserades redan i samband med att texterna skrevs.

139 Sångbarhetens och melodins betydelse i Topelius lyrik är påfallande. Han hade ofta en färdig melodi i åtanke, till exempel när han skrev tre minnespoem till begravningsodet »Integer vitæ scelerisque purus» med sapfisk strofform. Ibland skrev han med en viss kompositör i åtanke.246Carola Herberts, »Inledning», Zacharias Topelius, Nya Blad och Ljung 2019, s. XXXVI.

140 Topelius verkar ha haft en koralmelodi i tankarna när han skrev sina psalmer, eftersom så gott som alla melodier som anges till dem är kända. Inspirationen till en text kom från en befintlig psalmbok eller sångbok, ofta svensk eller tysk, och då hände det att melodin följde med.247Se till exempel kommentaren till 438 Hwi suckar du, min själ, i banden. Att en författare inspirerades att skriva nya texter till andras sånger var inte så ovanligt. Till exempel för Lina Sandell (1832–1903) blev speciellt den anglosachsiska sångskatten viktig.248Oscar Lövgren, Lina Sandell. Hennes liv och sångdiktning 1965, s. 182. Lina Sandell besökte Topelius på Alörn i Nykarleby skärgård sommaren 1867 då de, enligt ett brev hon skrev till sin förtrogne vän och fadersgestalt Thor Odencrants, samtalade om Topelius arbete i psalmbokskommittén. Topelius gjorde svarsbesök i Stockholm sommaren 1868. Ibid. s. 132 f.

141 Det torde inte gå att avgöra i vilken mån Topelius har utgått från bestämda melodier till de psalmer han skrev. Det är sannolikt att han för sina psalmer följde en versform som hade en eller flera kända melodier och för dessa redogörs i kommentarerna till de enskilda psalmerna.249I ett brev till hustrun Emilie 21/3 1868 skriver Topelius om en text som han bifogade »på melodin af Wak upp min själ. Det skulle göra mig en stor glädje om Berndt, Aina, Agnes och Toini kunde sjunga den vid min hemkomst».

142 Topelius två psaltarpsalmsparafraser som ingick i psalmboksförslagets huvuddel fick melodier från 1500-talet och 1600-talet. I bihanget är 1500-talsmelodierna hela nitton. Därtill kommer en melodi från slutet av 1400-talet, sju från 1600-talet, två från 1700-talet och sju från 1800-talet. De fyra nyaste melodierna var komponerade av Rudolf Lagi. Bland 1800-talskoralerna förekommer också Ferdinand Flemings melodi »Integer vitae» från 1811 till skolpsalmen »Sanningens Ande». Det tyder på att melodin valdes för att den var allmänt känd. Med andra ord var det i regel väl insjungna toner som användes till nyskrivna texter. Sådan praxis tillämpades också i andra länder.

Topelius psalmer i de svenskspråkiga psalmböckerna i Finland

143 År 1886 godkände kyrkomötet de nya psalmböckerna som textupplagor både på svenska och på finska. Kommittéarbetet hade tagit nästan 70 år.

144 Förslaget från 1879 innehöll 43 originalpsalmer av Topelius, tre psalmer som han omarbetat så grundligt att man kunde kategorisera dem som originalpsalmer inspirerade av någon annans text, och därtill 15 översättningar varav en kan betraktas som originalpsalm. Av dessa kom 30 originalpsalmer samt de tre grundliga omarbetningarna och nämnda översättning, alltså sammanlagt 34 psalmer som kan räknas som original, att antas i 1886 års psalmbok. Kyrkomötet utelämnade tretton originalpsalmer. Bland dem fanns till exempel ungdomspsalmen, psalmen för fiskare och två psalmer som kunde användas vid eldsvådor.250Se tabellen »Topelius originalpsalmer».

145 Av översättningarna togs 14 med, och då ingick också O att min Gud jag kunde lofwa och Jerusalem, du Herrens nya stad, som inte räknades som Topelius översättningar i förslagen 1868/1879. Två översatta barnpsalmer utgick.251Se tabellen »Topelius översättningar».

146 Den nya psalmboken hade inte varit länge i bruk förrän man började önska en större tematisk mångsidighet. För att råda bot på problemet tillsatte Centralkommittén för svenskt församlingsarbete i Finland en kommitté år 1918 för att utarbeta ett tillägg till psalmboken. Kommittén presenterade sitt inofficiella – kommittén hade inte mandat av kyrkomötet – förslag som bestod av 173 psalmer år 1922. Följande år tillsatte kyrkomötet en ny kommitté som skulle utarbeta ett förslag omfattande ca 200 psalmer. Det nya förslaget utkom år 1927, varefter det behandlades och antogs av kyrkomötet år 1928.252Anna Maria Böckerman-Peitsalo, Objektivitet och liturgisk förankring. Strävanden att införa ny saklighet inom kyrkomusik och gudstjänstliv i Borgå stift åren 1923–1943 2005, s. 129–132.

147 I 1928 års tillägg till 1886 års psalmbok ingår tre psalmer av Topelius: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (publicerad i Nya Blad 1870), översättningen O konungarnas konung, Gud som i Boken om Vårt Land (1875) går under namnet »Suonios bön» och var skriven av Julius Krohn samt O Gud, bevara vårt fädernesland, publicerad i Läsning för barn 2 (1866).253Bönen publicerades i Eos 1854 men omarbetades för Läsning för barn 2.

148 Följande psalmbok utarbetades under 1930-talet, och den kom att godkännas under kriget år 1943 med koralpsalmbok fem år senare år 1948. Den innehåller 30 originalpsalmer av Topelius. Av de 34 originaltexter som ingick i 1886 års psalmbok utmönstrades sju, bland annat tre psalmer skrivna för sjömän. Då återstod 27 originalpsalmer, men därtill togs två originalpsalmer från tillägget år 1928 med. Dessutom infördes Gud i mina unga dagar år 1943.

149 Den psalmbokskommitté som arbetade fram 1943 års psalmbok studerade 1800-talspsalmerna noggrant, och i dessa fann kommittén gott material som innehållsmässigt fortfarande var aktuellt, och som med sedvanlig språklig uppdatering i samband med revisionsarbetet ännu kunde komma väl till pass. Flera av dessa psalmer har befunnits ha sådana kvaliteter och sådan hållbarhet, att de har upptagits i 1986 års psalmbok.

150 I psalmboken från 1986 finner man tjugo psalmer av Topelius; tretton original och sju översättningar. Det är över hälften färre än i 1943 års psalmbok. Nr 297 Gud, allsmäktige, må alla (tidigare 1886:286; 1943:382 Gud, allsvåldige, vi alle) räknas inte längre som Topelius verk i 1986 års psalmbok, inte heller översättningen 317 Store Gud, för vilken alla (tidigare 1886:264; 1943:363). De originalpsalmer som har bevarats är till exempel lovpsalmerna Lov ske dig, Herre Jesus Krist och Herren vår Gud är en konung i makt och i ära, ungdomspsalmen Gud i mina unga dagar, skolpsalmen Sanningens Ande, årstidspsalmerna och de eskatologiska psalmerna Hur suckar du min själ i banden och En liten tid vi vandrar här.

151 Bland de fortfarande ofta sjungna översättningarna kan nämnas passionspsalmen Hur kan jag glömma honom, lovpsalmen O att min Gud jag kunde lova och psalmen om Kristi efterföljelse O Jesus, styr min vandring så. Meyfarts psalm Jerusalem, du Herrens nya stad anses inte längre i 1986 års psalmbok vara översatt av Topelius.

152 Tabell 1. Topelius originalpsalmer
F 1868 F 1879 1886/T 1928 1943 1986
Din Herre Gud i himlen skall du tjena 453 453 339 426
Du lifwets ljus, O Jesu Christ 489 492
Du store Gud, jag prisar dig 478 480 379 480
Förläna, Gud, i wåra dagar 85 363
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt * 510 28 32
Gud hafwer ej till dem behag / Så sant som Herrens Jesu ord 435 434 323 415
Gud mäter icke med wårt mått 492 495
Gud will af sitt werk hafwa ära och tack 450 449
Gud är wårt säkra roder 504 508 377
Gud, i mina unga dagar 482 484 492 495
Gud, som all wishets källa är 518 522 371 470
Haf akt på ditt hjerta 445 444
Herren Gud ske lof och ära 471 473
Herren wår Gud är en konung i magt och i ära 464 465 310 401 289
Hur herrligt wittna land och sjö 475 404 527 544
Hwar är den skatt, som blifwer 501 505 374 475 419
Hwem är den Herre du will tjena 444 443
Hwi suckar du, min själ i banden 440 438 497 624 575
Högtlofwadt ware, Gud, ditt namn 506 510 378
Jag brukar jorden, besår mitt land 500 504 373 473
Jord, som oss alla skall engång församla / Jorden oss alla 517 521 152 227
Lof ske dig, Herre Jesu Christ, I alla jordens länder 523 527 127 175 304
Min Gud jag är för dig 480 482 382 485
Min Gud, du hafwer kallat mig 479 481 381 484
Min Gud, hur är min själ 460 460
Min Skapare, som gaf mig lifwet 487 490 464
Naturen all sig kläder 466 469 402 521 537
O Fader wår, som i höjden bor 503 507 376
O Gud, bevara vårt fädernesland ** 623 464
O huru wist och fullt af nåd 483 485 157 235
O menska, har du ock wäl betänkt 447 446 324 416 477
O menska, som af Herren fått 494
Om jag ej hafwer dig 425 424 94 134
Om jag än talade med dödlig menskotunga 441 439 318 411
Salige de, som ifrån werldens öden 424 423 92 237 241
Sanningens Ande, som af höjden talar 519 523 372 471 322
Säll den som här i Christi tro 505 509 163 245
Wak upp, mitt hjerta, prisa Gud 465 468 399 517 533
Wak upp, wak upp, o Jesu Christ / Hjelp oss, O Herre Jesu Krist 422 421 81 120
Wi bodde långt från Zions borg / En liten tid wi wandre här 96 96 498 626 577
Wi kaste wårt nät / Wi lägge ut näten wid klippor 507 511
Wi segle på det wida haf 502 506 375 477
Wi tacke dig, wår Fader blid 484 487
Wår Gud är stark och stor i makt 476 478
Wår Gud, som wattnen widt utsänder / O Gud, som har i dina händer 520 524 463
Wårt hus är från oss taget 475 477
Wäl den, som bittida har lärt 421 420
Är du Guds barn, så far ej will 449 448 326 419

153 * Ur Nya Blad 1870

154 ** Ur Läsning för barn 2 1866

155 Tabell 2. Topelius psalmöversättningar
F 1868 F 1879 1886/T 1928 1943 1986
Dyr är den gåfwa, Herre god (Pennsylv. Ps) 12 415 139 202
Ett litet fattigt barn är jag (von Zinzendorf) 485 488
Förlän oss, Herre Gud, att dina änglar like (Starck) 459 459 78 109 125
Hjelp oss, wår Gud och Herre mild (Becker) 462 281 372 318
Hur kan jag glömma honom (Kern) 415 416 146 214 220
Hur kan jag hafwa sorgfritt mod (Hiller) 436 435 242 330
Jag nalkas dig, min Gud (Weigel) 454 454 327 420
Min gode Gud, jag beder dig (Byrde) 457 457 279
Min Gud, din hwilodag går opp (Schmolke) 427
Nu stille sig klagan och smärta (Prudentius) 401 401 161 243
O Herre Gud, det lifsens ord (Ulrik av W) 225 225 106
O Jesu Krist, wår salighet (Hiller) 148 28 45 71
O Jesu, mig regera så/O Jesu, styr min wandring så (Behm) 433 432 313 407 407
O konungarnas konung Gud (Krohn) *** 622 462 548
O, att min Gud jag kunde lofwa (Mentzer) 463 464 309 400 294
Sof godt, mitt barn, sof godt i Gud (Ruben) 486 489
Store Gud, för hwilken alla (Fröbing) 434 433 264 363
Wi tro på dig, wår Herre Christ (Timm) 439 437 198 280

156 *** Suonios bön ur Boken om Vårt Land

Topelius psalmer i de finskspråkiga psalmböckerna i Finland

157 En genomgång av de finska psalmböckerna från 1886, 1938 och 1986 visar att endast ett fåtal av Topelius psalmer har blivit översatta; åtminstone är antalet översättningar i psalmböckerna få. Julius Krohn översatte två psalmer för 1886 års psalmbok: Hjelp oss, o Herre Jesu Krist (114 Oi Jeesus, Herran', Heräjä) och Om jag ej hafwer dig (126 Jos, Jeesus, armaani), båda psalmerna är evangelieparafraser. I 1938 års psalmbok ingår förutom nämnda psalmer ytterligare tre översättningar: O menska, har du ock wäl betänkt (433 Oi etkö, ihminen, muistakaan), Sanningens Ande (475 Totuuden Henki) och Wi segle på det wida haf (501 Käy aavaa merta purtemme). I 1986 års psalmbok utelämnades Oi Jeesus, Herran’ Heräjä medan de övriga fyra togs med och en tillkom: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (31 Ei valtaa, kultaa, loistoa).

158 Enligt författaruppgifterna i 1986 års finska psalmbok har Topelius översättning av Christian Gottlob Kerns nattvardspsalm Hur kan jag glömma honom använts vid den finska översättningen av Maria Joutsen år 1900 (1938:243 och 1986:292 Oi, kuinka unhottaisin).

Tidigare forskning kring Topelius religiösa tankevärld

159 Zacharias Topelius person och litterära produktion har varit föremål för omfattande vetenskaplig forskning. Biografierna om Topelius som utkom tidigt på 1900-talet framhåller stormannen Topelius och även hans kristna övertygelse. Den första Topeliusbiografin skrevs av Eliel Vest: Zachris Topelius. En biografisk studie (1905).254Eliel Vest, Zachris Topelius. En biografisk studie 1906. Se t.ex. Vests beskrivning av pietismen, s. 52–54. Valfrid Vasenius skrev Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning som utkom i sex band mellan 1912 och 1930 (postumt). J. O. E. Donner ger i artikeln »Zacharias Topelius – Kristen och mystiker» i Finsk Tidskrift (1931) en överblick av det kristna tankegods som Topelius ger uttryck för i Blad ur min tänkebok (1898).255J. O. E. Donner, »Zacharias Topelius – kristen och mystiker», Finsk Tidskrift 1931:4. Paul Nyberg har skrivit den mest betydande Topeliusbiografin Zachris Topelius. En biografisk skildring som utkom 1949.256Paul Nyberg, Zachris Topelius – En biografisk skildring 1949. Nyberg sammanfattar Evangelium för Barnen, Blad ur min tänkebok samt de olika anteckningssamlingarna som tillhör Topelius religiösa skrifter. Psalmboksarbetet berörs i kapitlen »’Det prövosamma året’ 1868» och »Rektorstiden 1876–1878».

160 Den första teologiska studien kring Topelius och hans verk är Mauri Noros avhandling Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa från 1968. Bland Noros källmaterial återfinns både Evangelium för Barnen och Blad ur min tänkebok. Noros forskning fördjupar förståelsen av den Hegelianska försynstanken i Topelius historiefilosofi. Enligt Noros slutsatser var Topelius historiesyn starkt sammankopplad med hans religionsfilosofi och han utvecklade en gudsuppfattning som var förenlig med Hegels tanke om försynen.257Mauri Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968.

161 Följande teologiska avhandling med fokus på Topelius verk är Pasi Jaakkolas Topeliaaninen usko: Kirjailija Sakari Topelius uskontokasvattajana (2011). Jaakkola studerar Topelius som kristen fostrare genom att analysera hans barnböcker Läsning för barn och Evangelium för Barnen samt läseböckerna Naturens Bok och Boken om Vårt Land. Jaakkola visar bl.a. att Topelius gudsbild influerades av både romantikens och nationalismens filosofi. Han visar även att Topelius främst talar om Gud och Fadern i barnböckerna, medan Sonen och Anden inte nämns lika ofta.258Pasi Jaakkola, Topeliaaninen usko. Kirjailija Sakari Topelius uskontokasvattajana 2011.

162 Anna-Kaisa Inkalas avhandling i systematisk teologi Uskonnot, aatteet ja Jumalan rakkaus – Zacharias Topeliuksen romaani Tähtien turvatit ja sen kontekstit (2012) ger en inblick i Topelius religiösa tankevärld på 1880-talet. Inkala undersöker Topelius uppfattning av religioner, ideologier och Guds kärlek i hans sista roman Planeternas skyddslingar (1889). Inkala framhåller att hans intresse för reformationstidens lutherdom vidgade hans teologiska tänkande mot slutet av 1800-talet till att bli mer öppen gentemot kristna av olika bakgrund. Inkala ser den mer positiva inställningen gentemot den romersk-katolska kyrkan i romanen som ett led i utvecklingen av Topelius teologiska tänkande mot slutet av 1800-talet.259Anna-Kaisa Inkala, Uskonnot, aatteet ja Jumalan rakkaus. Zacharias Topeliuksen romaani Tähtien turvatit ja sen kontekstit 2012. Se även Sebastian Köhler »Inledning» till Topelius, Planeternas skyddslingar, ZTS IX.

163 Inom den kyrkohistoriska och religionsvetenskapliga forskningen har i synnerhet Boken om Vårt Land (1875) uppmärksammats. Kati Mikkola har studerat läseboken i ett flertal publikationer där hon visar hur Topelius exempelvis behandlar Kalevala som förkristen mytologi och på vilket sätt nationalismen förenas med religion.260Kati Mikkola, »Maamme kirja Kalevalan tulkitsijana», Kalevalan kulttuurihistoria, Ulla Piela, Seppo Knuuttila, Pekka Laaksonen (toim.), Helsinki: SKS 2008, s. 170–189. Kati Mikkola, »Suomen kehkeytyminen omaksi itsekseen. Herder ja Topeliuksen Maamme kirja», Herder, Suomi, Eurooppa, Kari Immonen & Sakari Ollitervo (toim.), Helsinki: SKS 2006, s. 414–444. Kati Mikkola, »Uskonto, isänmaa, isänmaausko. Uskonnollisen argumentaation ulottuvuudet Topeliuksen Maamme kirjassa», Uskonnon paikka. Kirjoituksia uskontojen ja uskontoteorioiden rajoista, Outi Fingeroos, Minna Opas, Teemu Taira (toim.), Tietolipas 205, Helsinki: SKS 2004, 209–244. Erika Boije har studerat det kyrkohistoriska innehållet i Boken om Vårt Land i en artikel och visar bl.a. hur kyrkohistoriens skeenden från Finlands kristnande till reformationens genombrott brukas för att motivera Finlands existens och för att befästa uppfattningar kring olika kyrkosamfund samt för legitimitet i aktuella politiska frågor. 261Erika Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land», Ennen ja nyt, Vol. 16 Nr 5 2016. Topelius gestaltning av religion i Fältskärns berättelser behandlas också av Erika Boije i ett pågående avhandlingsprojekt i kyrkohistoria vid Uppsala universitet.

164 Inom övriga ämnesdiscipliner har Topelius kristna livssyn uppmärksammats av bl.a. Matti Klinge som i sin gedigna forskning kring Topelius har uppmärksammat betydelsen av hans kristna övertygelse och hans kännedom om kyrkopolitiska frågor i Europa.262Matti Klinge, Idyll och hot: Zacharias Topelius hans politik och idéer 2000. Klinge uppmärksammar exempelvis Topelius gestaltning av jesuitorden i Fältskärns berättelser vilket Ainur Elmgren fördjupar i artikeln »The Jesuit Stereotype: An Image of the Universal Enemy in Finnish Nationalism» (2013).263Ainur Elmgren, »The Jesuit Stereotype: An Image of the Universal Enemy in Finnish Nationalism», European Studies (Amsterdam) 2013:31. Nils Erik Forsgård har också studerat Topelius i ett flertal studier, i synnerhet i avhandlingen I det femte inseglets tecken. En studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi (1998). Forsgård studerar Topelius kristet-eskatologiska historiefilosofi från mitten av 1860-talet framåt och Topelius föreställning om ett tusenårsrike i samband med Kristi återkomst. Bland Forsgårds källmaterial återfinns både Blad ur min tänkebok, Anteckningar om och ur det fördolda lifvet samt Anteckningar ur och om Den heliga skrift.264Nils Erik Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998.

Forskning kring Topelius psalmer

165 Den kanske grundligaste framställningen av Topelius arbete i psalmbokskommittén har författats av Vilhelm Teodor Rosenqvist i artikeln »Z. Topelii psalmdiktning» (73 s.) som ingår i Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918. Rosenqvist behandlar i första delen de olika faserna i psalmbokskommittéarbetet och Topelius insats. Även konflikterna mellan kommittémedlemmarna och Topelius svar på respons utifrån analyseras. Rosenqvist kommenterar Topelius insats även i Vår svenska psalmbok, som utkom 1919.

166 År 1946 utkom Max von Bonsdorffs bok Vid psalmers ljud. Några föredrag kring vår nya psalmbok. I kapitlet »Runeberg, Stenbäck, Topelius i vår nya psalmbok» behandlar han framför allt nationalskalden Runebergs roll, men även Topelius insats berörs. I boken Svenska psalmförfattare i Finland (2022) analyserar Gustav Björkstrand några av de genom tiderna mest sjungna psalmerna av Topelius.

167 I doktorsavhandlingen Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar. En historisk granskning (1926) granskar Gösta Moliis-Mellberg Topelius insats i kapitlen »Topelius opposition emot tidigare psalmboksrevision. – 1868 års psalmboksförslag» och »Schaumans dogmatiska ståndpunkt. Supplementfrågan. – 1879 års provpsalmbok och psalmboken av 1886».

168 I Karl-Erik Forssells doktorsavhandling Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 (1955) förekommer Topelius namn genom hela boken, men i synnerhet i tredje kapitlet som handlar om vilket inflytande 1886 års psalmbok hade på 1943 års psalmbok, om Topelius och Schaumans inverkan på psalmerna i 1868 års förslag och Topelius insats för 1879 års förslag. Topelius inflytande även på 1900-talets psalmarbete blir tydligt i fjärde kapitlet.

169 Gustav Björkstrand har skrivit två kortare översikter: »Topelius som psalmdiktare» i SFV-kalendern (1991, även 1997), och »Zacharias Topelius som psalmdiktare» i artikelsamlingen Vägar och vyer 1993. I Finlands svenska litteraturhistoria I (1999) bidrar Johan Wrede med en översiktsartikel »Psalmboken för Finland». I det svenska kommentarverket Psalmernas väg band 2–3 (utgivna åren 2017 och 2019) har Birgitta Sarelin granskat fem av de sex Topeliuspsalmer som ingår i Den svenska psalmboken (1986).

Noter

  1. 1Zacharias Topelius, Blad ur min tänkebok 1898, kapitlet »Min tro».
  2. 2Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring 1949, s. 7.
  3. 3Nils Erik Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 8 f.
  4. 4Pasi Jaakkola, Topeliaaninen usko: Kirjailija Sakari Topelius uskontokasvattajana 2011, s. 7 f.
  5. 5Se närmare biografisk presentation av Zacharias Topelius.
  6. 6Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 40.
  7. 7Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 27 ff. Självbiografiska anteckningar är Topelius självbiografi som kom till under så kallade »diktamenkvällar» åren 1875–1876 och färdigställdes 1895. Se Eva Topelius Ackes »Förord».
  8. 8Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 35 f.
  9. 9Eliel Kilpelä, »Inledning» till Topelius Dagböcker, ZTS XXI.
  10. 10Topelius dagbok 20/6 1834, Dagböcker, ZTS XXI och Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 89 ff. Topelius läste exempelvis De christnas tro. Försök till en ny lärobok i christendomen (1819) av Claus Harms som enligt översättaren J. Ekelund skulle utgöra en motvikt till den »lust och håg mördande» utantilläsningen. Topelius läste även Om falsk och sann Upplysning, med afseende på Religionen (1811) av E. G. Geijer, vilken han beskriver som »en skön, läswärd bok» (dagboken 17/6 1834). Geijer diskuterar begreppen tro och religion och kritiserar i synnerhet »likgiltigheten för Religionen» men också överdriven rationalism. Geijer kom senare att bli en av de första svenska företrädarna för den religiösa liberalismen. Se Anders Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6. Romantikens och liberalismens tid 2001, s. 142 f. Mauri Noro visar i sin forskning att Topelius influerades av Geijer och Hegel i sin historiefilosofi. Se Mauri Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 29 f. och 39 f.
  11. 11Dagboken 20/7 1834, Dagböcker, ZTS XXI.
  12. 12Dagboken 1/2 1835, Dagböcker, ZTS XXI.
  13. 13Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 71.
  14. 14Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 70 f. För Topelius var bibelläsningen en viktig del av det kristna livet, han köpte även biblar och andaktslitteratur i Helsingfors till familjen och bekanta i Österbotten (Sofia Topelius–Zacharias Topelius 3/12 1842 och Sofia Topelius–Zacharias Topelius 30/11 1845, Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, ZTS XX:2.) Bibelläsningen hade blivit en mer allmän sed i början av århundradet och möjliggjordes av den ökade tillgången på biblar. Även på finskspråkigt håll pågick bibelspridning och nya versioner publicerades tidigt under 1800-talet. Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6 2001, s. 73 f. och 110–113, Eino Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 Autonomian kausi 18091899 1992, s. 62 ff.
  15. 15Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 27 ff., 122, Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 45 ff. För en översikt se Simo Heininen & Markku Heikkilä, Suomen kirkon historia 2010, s. 168–180.
  16. 16Sofia Topelius–Topelius 3/12 1842 i Brev, ZTS XX:2.
  17. 17Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 122.
  18. 18Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 123.
  19. 19Matti Klinge, Idyll och hot 2000, s. 16.
  20. 20Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 122 f.
  21. 21Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, Tjugufemte Föreläsningen 5/4 66, ZTS XV.
  22. 22Se Håkan Andersson, »Naturens Bok och Boken om Vårt Land i historiskt och pedagogiskt perspektiv» i »Inledning» till Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.
  23. 23Nils Erik Forsgård, »’Slut icke cirkeln, öppna den!’ Zacharias Topelius som pedagog» i Historisk Tidskrift för Finland 1998:2, s. 240–253.
  24. 24Erika Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5.
  25. 25Topelius förhoppningar om levande uttrycksformer inom den evangelisk-lutherska kyrkan framkommer exempelvis i hans föreläsningar i historia där han kritiserar 1695 års psalmbok för att »i språk och meter, stundom äfven i valet af uttryck» vara »så skroflig, ofta så smaklös» att den behövde uppdateras. Se Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, Andra Föreläsningen 2/2 72, ZTS XV.
  26. 26Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 204–214 och Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 26. Hegels tankar hade nått Finland redan på 1820-talet främst genom J. J. Tengström som undervisade i lärdomshistoria vid akademin i Åbo.
  27. 27Se Mari Hatavara, Historia ja Poetiikka Fredrika Runebergin ja Zacharias Topeliuksen historiallisissa romaaneissa 2007 och Pia Forssell och Sebastian Köhler, »Inledning» till Topelius Fältskärns berättelser, ZTS VII.
  28. 28Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5. Topelius menar exempelvis att reformationen var en kyrkoförbättring enligt Guds vilja och han uppfattade Mikael Agricola som utsänd av Gud för att spela en avgörande roll i Finlands historia. Se även Topelius, Boken om Vårt Land, »7. Land och Folk» och »140. Biskop Mikael Agricola», Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.
  29. 29Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 56–60 och Topelius, »70. Om Finlands folk», Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.
  30. 30Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 228–233.
  31. 31Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 396 ff. och Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 248 f. Se även kapitlet »Värdegrunden» av Carola Herberts inledning till Nya blad och Ljung, ZTS II.
  32. 32Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 310. Topelius menade att det inte fanns några tvivel om att flytten till Björkudden var »av Försynen förut bestämt och måhända byggt att bliva min ålderdoms hamn».
  33. 33Sebastian Köhler, »Inledning» till Planeternas skyddslingar, ZTS IX, Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 554 och Klinge, Idyll och hot 2000, 255 f. och 343 f. Se även Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998.
  34. 34Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 297–302. Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6 2001, s. 126 f., 142. Tidens nya idéer vann dock främst gehör bland den svensktalande bildade klassen i Finland medan dess finsktalande motsvarighet antingen höll fast vid Snellmans idealism eller Yrjö-Koskinens historiskt förankrade idealism på en tydligt religiös grund. Således utgjorde skillnader i världsåskådningar även en skiljelinje mellan de olika språkgrupperna. Det bör också noteras att liberalismen nådde Sverige tidigare än Finland.
  35. 35Viktor Rydberg, Bibelns lära om Kristus. Samvetsgrann undersökning 1862. Se även Jarlert, Sveriges kyrkohistoria 6 2001, s. 146 f.
  36. 36Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 504–507. För fler jämförelser mellan Rydberg och Topelius, se Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 211 f. Enligt Noro stod de två författarna relativt nära varandra i vissa eskatologiska frågor.
  37. 37»– Doktor C. von Bergens föreläsning» Helsingfors Dagblad 20/4 1884, »D:r C. von Bergens två sista föreläsningar» Helsingfors Dagblad 20/5 1884 och Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 504–507.
  38. 38[Zacharias Topelius], »Protest», Morgonbladet 3/5 1884. I brevväxlingen med systern Sophie Schalin kommenterade han också von Bergens föredrag och kallade händelsen för otrons intåg i Helsingfors när »den fräckaste lögnpredikant uppträder offentligt för att nedriva kristendomen». Se Topelius–Sophie Schalin 21/5 1884, Schalinska samlingen 309.6.
  39. 39Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 144–147.
  40. 40Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 307–340.
  41. 41Anna-Kaisa Inkala, Uskonnot, aatteet ja Jumalan rakkaus. Zacharias Topeliuksen romaani Tähtien turvatit ja sen kontekstit 2012, s. 13 f., 34 ff., 267–276. Inkala betecknar 1880-talet som en tid av kris vad beträffar religiösa frågor och visar hur Topelius i Planeternas skyddslingar ställer sig på de konservativas sida i den kyrkopolitiska diskussionen och förespråkar traditionella kristna värderingar samtidigt som han inte bejakar alla konservativa idéer. Inkala uppfattar Planeternas skyddslingar som en återspegling av 1880-talets kyrkopolitiska verklighet i Finland snarare än ett antisemitiskt ställningstagande. Om Topelius och judendomen, se Forsgård I det femte inseglets tecken 1998 och Köhler, »Inledning», Planeternas skyddslingar, ZTS IX.
  42. 42Topelius, kapitlet »Kyrkan». Topelius diskuterar kravet på kyrkotillhörighet för vissa yrkesgrupper och tjänstemän vilket stipulerades av andra lagar än den nya kyrkolagen, som tillät utträde ur den evangelisk-lutherska kyrkan om man övergick till ett annat protestantiskt samfund. Se även Heininen & Heikkilä, Suomen kirkon historia 2010, s. 184 f.
  43. 43Topelius, Naturvetenskaperna och bibeln. Föredrag i Kristl. ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890, Topeliussamlingen 244.108.
  44. 44Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 45 ff. Frågorna ventileras bl.a. i korrespondenserna med vännen C. G. von Essen och dottern Aina Nyberg.
  45. 45Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968, s. 45 ff.
  46. 46I brevväxlingen med systern Sophie Schalin skriver han att ungdomen är »klent utrustade» och har gått från sina hem »utan tro men dock med en inlärd aktning för kristendomens former». Tyvärr var det nu »slut även med aktningen». Topelius–Sophie Schalin 21/5 1884. Se även kapitlet »Värdegrunden» av Carola Herberts inledning till Nya blad och Ljung, ZTS II.
  47. 47Topelius–Sophie Schalin 23/10 1892.
  48. 48Topelius–Sophie Schalin 16/8 1891 och Topelius–Sophie Schalin 26/6 1891. Se även Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 153 f.
  49. 49Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 150, 170, 208. Jaakkola hänvisar till kapitlet »93. Ryssarne i Finland» i Topelius Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.
  50. 50Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 150, 170, 208. Se även Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5.
  51. 51Topelius, Föreläsningar i geografi och historia, Andra Föreläsningen. 26/9 67, ZTS XV. Se även Klinge, Idyll och hot 2000, s. 262 ff., Ainur Elmgren, »The Jesuit Stereotype: An Image of the Universal Enemy in Finnish Nationalism», European Studies (Amsterdam) 2013:31, s. 191 och Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land» i Ennen ja nyt 2016:5. Topelius gestaltning av den romersk-katolska kyrkan i Fältskärns berättelser behandlas också av Boije i ett pågående avhandlingsprojekt i kyrkohistoria vid Uppsala universitet.
  52. 52Se kapitlet »Tidens nya litterära ideal» av Carola Herberts inledning till Zacharias Topelius korrespondens med förlag och översättare, ZTS XX:1. Jfr. Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 7 f.
  53. 53Topelius, Blad ur min tänkebok 1898, kapitlet »Det tryckta ordets ansvar». Också i korrespondensen med Albert Bonnier konstaterar han att en man med makt över det skrivna ordet borde »upplysa, rena» samt »förädla generationer». Topelius–Albert Bonnier 16/9 1886, Brev, ZTS XX:1.
  54. 54Se Olle Widhe »Inledning», Läsning för barn, ZTS X:1.
  55. 55Ärkebiskop Jacob Tengström inledde år 1817 arbetet med att förnya katekesen, kyrkohandboken, psalmboken och kyrkolagen till följd av att Finland inte efter 1809 var en del av förnyelsearbetet inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige. Gustav Björkstrand, Jacob Tengström. Universitetsman, kyrkoledare och nationsbyggare 2012, s. 351–372, 480–484. Se även Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 67–71.
  56. 56Murtorinne, Suomen kirkon historia 3 1992, s. 67–71, 244–248. Se även kapitlet »Arbetet med att åstadkomma en ersättare till 1695 års psalmbok» nedan.
  57. 57Topelius, Evangelium för Barnen, »Förord». Se även Albert Bonnier–Topelius 25/11 1884, Brev ZTS XX:1. Också Bonnier ansåg att »ifråga om skrifter för Barn och Ungdom den allra största stränghet i urvalet bör råda».
  58. 58Brev till dottern Aina 17/9 1893, citerat av Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 554 f.
  59. 59Topelius, Evangelium för Barnen, »Förord».
  60. 60Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »67. Guds englars vakt».
  61. 61Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »67. Guds englars vakt» och »Förord».
  62. 62Topelius, Evangelium för Barnen, »Förord».
  63. 63Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 554.
  64. 64Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »25. Jesus på korset».
  65. 65Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »1. Jesus kommer» och »4. Att vittna om sanningen».
  66. 66Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »62. Tusenåriga riket och världens ände».
  67. 67Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »67. Guds englars vakt».
  68. 68Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »8. Det ofruktbara trädet».
  69. 69Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »9. Du är döpt till Guds barn».
  70. 70Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »16. Elfte stunden».
  71. 71Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »6. De små gossarne i Betlehem».
  72. 72Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 72.
  73. 73Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 16, 75 f., 89 f., 97, 124.
  74. 74Topelius, Evangelium för Barnen, kapitlet »19. Frestelsen» och »36. Den högsta kärleken» och Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 87 f., 124.
  75. 75Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 16.
  76. 76Topelius, Blad ur min tänkebok, »Förord af utgifvarne».
  77. 77Topelius–Albert Bonnier 7/5 1891, Brev, ZTS XX:1
  78. 78Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Folk och Fädernesland».
  79. 79Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Min tro». Se kapitlet »En fördjupad tro» ovan.
  80. 80Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Min tro».
  81. 81Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlen »Min tro» och »Tro och vetande». Topelius föreläste även om relationen mellan Bibeln och vetenskaperna i Naturvetenskaperna och bibeln. Föredrag i Kristl. ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890, Topeliussamlingen 244.108.
  82. 82Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Tro och vetande». Irja Bergman noterar att Topelius även tidigare skrivit om skillnader mellan män och kvinnor, maskulint och feminint. Se Irja Bergman, »Maskuliininen ja feminiininen prinsiippi Välskärin kertomuksessa» i Ennen kuulemattomat Välskärin kertomukset 2015. Erika Boije studerar hur genus framträder i Topelius gestaltning av religion i Fältskärns berättelser i ett pågående avhandlingsprojekt i kyrkohistoria vid Uppsala universitet.
  83. 83Inom genus- och religionsforskning har detta beskrivits som kristendomens feminisering under 1800-talet samtidigt som nyare forskning även vittnar om religionens relevans i männens värld. Se Yvonne Maria Werner, »Kristen Manlighet i teori och praxis» i Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940 2008, s. 9 f.
  84. 84Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Barnet».
  85. 85Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Barnet» och Widhe »Inledning» Topelius, Läsning för barn, ZTS X:1. Se även Jaakkola, Topeliaaninen usko 2011, s. 168.
  86. 86Se även Håkan Andersson »Topelius – den goda skolans förkämpe» 2019, s. 317–324.
  87. 87Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Skolan».
  88. 88Håkan Anderssons kapitel »Naturens Bok och Boken om Vårt Land i historiskt och pedagogiskt perspektiv» i inledningen till Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII.
  89. 89Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Kyrkan». Se även kapitlet »Arbetet med att åstadkomma en ersättare till 1695 års psalmbok» nedan.
  90. 90Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Kyrkan». Topelius menar att frågan om religionsfrihet är svår och och ger som exempel att bl.a. lärare, domare och övriga tjänstemän måste tillhöra den evangelisk-lutherska kyrkan trots att kyrkolagen från 1869 tillät utträde ur den evangelisk-lutherska kyrkan ifall man övergick till ett annat protestantiskt samfund. Jfr. Heininen & Heikkilä, Suomen kirkon historia 2010, s. 184 f.
  91. 91Topelius, Blad ur min tänkebok, kapitlet »Predikanten».
  92. 92Se exempelvis J. O. E. Donner, »Zacharias Topelius – kristen och mystiker», Finsk Tidskrift 1931:4, Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968 och Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998.
  93. 93Jfr. Topelius, Blad ur min tänkebok där de flesta kapitlen är daterade till 1895.
  94. 94Topelius Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »21. Tidernas tecken» och Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 9.
  95. 95Topelius, Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »2. Barnet i Ingå».
  96. 96Se även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 564.
  97. 97Topelius, Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »13. Nemesis Divina 1». Carl von Linné samlade på liknande berättelser om »den gudomliga vedergällningen» i manuskriptet »Nemesis divina» utgivet postumt. Se exempelvis Carl von Linné, Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina 1878.
  98. 98Topelius, Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, kapitlet »17. Nemesis Divina III».
  99. 99Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 562–565.
  100. 100Topelius, Anteckningar ur Nya Testamentet.
  101. 101Topelius, Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift, kapitlet »20. Om barnen».
  102. 102Topelius, Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift, kapitlet »27. Trons och bönens kraft».
  103. 103Se Frédéric Godet, Bibliska studier 1884.
  104. 104Peter Fjellstedt, BIBLIA, Det är All den Heliga Skrift, Med Förklaringar af P Fjellstedt 1890.
  105. 105Se även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 564.
  106. 106Det var inte den första psalmboken i Sverige, men den första som stadfästes av konungen och fick riksomfattande spridning.
  107. 107Karl-Erik Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 9. Den gamla psalmboken utkom i minst 250 upplagor före år 1819 när Wallins psalmbok utkom. Den gamla psalmboken utkom även efter detta i ett tiotal utgåvor.
  108. 108Yngve Brilioth, »Finlands kyrkoskick», Svensk Teologisk Kvartalskrift 1929:2, s. 104.
  109. 109Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 31.
  110. 110Hannu Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti. Jumalanpalveluksen virsilaulua ja ‑sävelmistöä koskeva keskustelu Suomessa 1800-luvun puolivälistä vuoteen 1886 1997, s. 71 not 42.
  111. 111Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 72 ff.
  112. 112Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 71. Jfr Samuli Korkalainen, »Soitinten käyttö kirkkolaulun kehittämisessä 1800-luvun Suomessa», Ennen ja nyt. Historian tietosanomat 2017:4, s. 2 f.
  113. 113O. I. Colliander, Evangelisk-luthersk hymnologi. Ett försök i praktisk teologi. 1. häftet, Om den kyrkliga psalmen jemte inledning till Evangelisk luthersk hymnologi 1880, s. 29 ff.
  114. 114Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 74–77.
  115. 115Det fanns församlingar som var goda undantag, till exempel i skärgården både i svenska och finska församlingar. Även i Karelen fanns församlingar kända för sin goda församlingssång. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 91–94.
  116. 116Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 102–105.
  117. 117Se också Anders Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst». Hæffnertidens koralreform i historisk, etnohymnologisk och musikteologisk belysning 2001, s 21–53. Klockarnas sångstil beskrivs i Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 118–131.
  118. 118Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst» 2001, s. 361.
  119. 119Folke Bohlin, »Psalmsången i 1700-talets gudstjänst», Musiken i Sverige II. Frihetstid och gustaviansk tid 1720–1810 1993, s. 126 f.
  120. 120Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 100–107.
  121. 121Tengström tillsatte förutom psalmbokskommittén också kommittéer för ny kyrkolag, kyrkohandbok och katekes. Gustav Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 193–372 och Gustav Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 14.
  122. 122Ständigt deltagande medlemmar i kommittén var professorerna Jakob Bonsdorff, Henrik Snellman och Johan Fredrik Wallenius samt prosten Elias Lagus och adjunkten Gustaf Renvall. Därtill fanns fem korresponderande medlemmar, Gösta Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar. En historisk granskning 1926, s. 233.
  123. 123Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 243 f.
  124. 124Citatet enligt Sixten Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer, första häftet 1963, s. 5.
  125. 125Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 32. Se också Johan Wrede, »Psalmboken för Finland», Finlands svenska litteraturhistoria, Första delen: Åren 1400–1900 1999, s 278 f., Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 354–358 och Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 14 f.
  126. 126Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 32, 55 f. Wallins psalmbok hade också sina anhängare, både på svenskspråkigt och finskspråkigt håll. Två finska förslag med översatta Wallinpsalmer utgavs, ett av C. Helenius år 1826 och ett av Jacob Roschier år 1836. Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 354–358.
  127. 127Wrede, »Psalmboken för Finland», Finlands svenska litteraturhistoria, Första delen: Åren 1400–1900 1999, s. 279; Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 14 f. Det första finskspråkiga psalmboksförslaget utgavs av Gustaf Renvall år 1836, fyra år efter Tengströms död. Förslaget var framför allt ett verk av Tengström och kom därför att kallas »Tengströmska psalmboken». Erik Gabriel Melartin, som efterträdde Tengström som ärkebiskop, lät förslaget ligga utan åtgärder tills det hade spelat ut sin roll. Enligt Gustav Björkstrand var en bidragande orsak till detta antagligen att Melartin inte visste hur han skulle gå vidare med förslaget. Det hade tidigare varit den svenska kungens sak att stadfästa en ny psalmbok, men den lösningen var utesluten under autonomins tid, eftersom den ryska kejsaren var ortodox. Det finska förslaget hade 752 nummer, men eftersom en psalm förekom på två olika platser och därför var numrerad två gånger var antalet psalmer i verkligheten 751. Kommittén hade varit radikal. Man hade använt bara ca hälften av den gamla finska psalmbokens texter. Från den wallinska psalmboken hade man tagit med 142 översatta texter. Till detta kom att man hade ändrat uppställningen av psalmerna till att motsvara den wallinska. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 243 f. och Björkstrand, Jacob Tengström 2012, s. 420–427. Se också Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 37 f.
  128. 128Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 58 f.
  129. 129Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 56.
  130. 130Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar 1926, s. 247 och Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963, s. 5 f. Det finska arbetet upptogs tio år senare, när psalmbokskommittén fick en finskspråkig sektion, till vars ordförande valdes Elias Lönnrot. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 245.
  131. 131Psalmbokskommitténs protokoll 1853 och brev från Runeberg till Bergenheim 26/10 1853 citerade av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 18.
  132. 132Psalmbokskommitténs protokoll 17/2 1854 och 18/2 1854 citerade av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 18.
  133. 133Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 18 ff. Runeberg ändrade lite av den gamla psalmbokens »glädje vid tanken på de ogudaktigas olyckliga slut» och vidare behöll han gärna mer positiva strofer och skrev om sådana som kraftigt lyfte fram den ondes härjanden.
  134. 134Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 22.
  135. 135Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar 1926, s. 247 f. För en ingående redogörelse för Runebergs psalmarbete se Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963, speciellt s. 5–22.
  136. 136Citerat efter J. E. Strömborg, Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg IVb 1931, s. 203.
  137. 137Runebergs pietet får sin förklaring av »att instruktionerna han fått var mycket strikta» enligt Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 57.
  138. 138Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963 s. 12, 14.
  139. 139Helsingfors Dagblad 28/6 1869 citerat av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 19. Se också V. T. Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 57.
  140. 140Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 27 jämte not 39.
  141. 141Runeberg har Wallins namn utsatt bara vid en av psalmerna i sitt psalmboksförslag, men för 60 psalmer anges ursprunget »Nya Svenska Psalmboken». Det är fråga om psalmer som har ingått i den gamla psalmboken och som Wallin har bearbetat. Det finns också originalpsalmer av Wallin bland de 60 psalmerna. Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 64.
  142. 142Moliis-Mellberg, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar 1926, s. 285 och Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 42 f.
  143. 143Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 92.
  144. 144Stenbäcks tanke var »att från vår kära gamla psalmbok, som innehåller så mycket det renaste guld, icke annat än tidens slagg och damm här må befinnas i någon mån vara varsamt undanröjt». Stenbäcks brev till Runeberg 18/3 1854 citerat av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 33.
  145. 145Stenbäcks brev till Runeberg 18/3 1854 citerat av Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 65.
  146. 146Valfrid Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning IV 1924, s. 313. Topelius nämner saken i ett brev till sin mor Sofia söndagen den 10 mars 1867: »Här har jag nu fått ett nytt bestyr, men icke så brådskande just. Jag har blifvit ledamot i komitén för svenska psalmboken; det beslöts hos erkebiskopen i thorsdags. Meningen är ej att ändra hvad de andra skrifvit förut, ty det skulle jag ej ha åtagit mig, utan att i ett särskildt bihang dels författa, dels öfversätta psalmer för sådana tillfällen, som blifvit bortglömda i gamla psalmboken eller också behöfva tillägg. Först nästa höst eller vinter samlas komitén i Åbo.»
  147. 147Lars Stenbäck tar i brev till Bengt Olof Lille 27/11 1867 upp Topelius oförmåga att skriva psalmer: »Topelius må nu icke börja därmed, det bleve visor, men inga ord. Huru skulle han kunna skriva psalmer? – – – det finnes i hans poesi litet eller intet väckande och påstötande». Brevet är citerat av Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 46.
  148. 148Topelius brev till Emilie Topelius 13/2 1868.
  149. 149Om Topelius psalmsyn, se sammanfattning av Anmärkningar och Rättelser nedan. Se också Gustav Björkstrand, »Topelius som psalmdiktare», SFV-kalendern 1997 s. 52 f., V. T. Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, s. 55 f., Max von Bonsdorff, Vid psalmers ljud. Några föredrag kring vår nya psalmbok 1946, s. 24 och Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 56.
  150. 150Topelius brev till Sofia Topelius 10/2 1868.
  151. 151Plenum är enligt SO »sammankomst med deltagande av samtliga medlemmar av (beslutande) församling» och 31/3 1868, Brev ZTS XX:2.
  152. 152Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 34. Hur arbetet gick till i början skildras i Topelius brev till modern Sofia 28/1 1868: »Hvar eftermiddag kl. 4 kommer Schauman hit till Lille och mig, och så arbeta vi tillsammans, ibland längre, ibland kortare in på aftonen, allteftersom vännerna låta oss vara i fred. På förmiddagarna och deremellan gå vi hvar för sig igenom psalmerna, jemföra dem med hvarandra och med originalerna o. s. v. När vi då äro ense om ett antal psalmer, har komitén formeligt sammanträde med erkebiskopen i domkapitlets rum, då ändringarne ytterligare granskas och godkännas.»
  153. 153Bihangets psalmer hade numreringen 414–533 i kommittéförslaget 1879 enligt vilket Topelius psalmer återges i föreliggande utgåva.
  154. 154Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922 (dikterat 1887), s. 233.
  155. 155Hur arbetet gick till finns sammanfattande beskrivet i Topelius Självbiografiska anteckningar 1922, s. 230–235 (dikterat 1887). Detaljerade beskrivningar av arbetet och umgänget i Åbo finns i Topelius brev från Åbo till hustrun Emilie vårvintern 1868. Även i breven till sin mor Sofia berättar Topelius om arbetet med psalmerna, men inte lika detaljerat som i breven till hustrun. Se till exempel Topelius till Sofia Topelius 17/2 1868 och 31/3 1868, Brev ZTS XX:2.
  156. 156Om Wallins psalmbok formulerade sig Topelius så här år 1876: »Lyckligtvis delade finska kyrkan sitt folks betänksama lynne och förhastade sig icke att bortbyta det bepröfvade gamla mot det ännu okända nya. Och huru väl kyrkan gjorde deri, inse vi nu, 57 år derefter, när vi, under andra tidsinflytanden, kunna genomföra vår reform på den gamla goda grunden, medan Sveriges kyrka, intrasslad i 1819 års förgängliga tidsblomster, som vunnit nära två mansåldrars häfd, kämpar med de största svårigheter, för att frigöra sig derifrån och komma till någonting bättre.» Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876 och Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 33 f.
  157. 157Förord till Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Revideradt 1868.
  158. 158Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 34. Även den psalmbokskommitté som lade fram 1879 års förslag omfattade motsvarande principer.
  159. 159Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 77.
  160. 160Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 76–77.
  161. 161Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 34, 37 f.
  162. 162Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 46. Se också Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 98–115, där Topelius insats i kommittéarbetet på 1860-talet sammanfattas.
  163. 163Finlands Allmänna Tidning 18/6 1869.
  164. 164C. G. von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1881, s. 238 f. En längre redogörelse över »avanonymiseringen» ger Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 68 f.
  165. 165Med uttrycket »kasualpsalmer» menas de psalmer i bihanget som var avsedda för olika yrken och förhållanden i livet. Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 103. Jfr kasualtal, som är kyrklig predikan eller kyrkligt tal som inte hålls i den ordinarie gudstjänsten, utan vid särskilt tillfälle i samband med någon betydelsefull händelse i församlingens eller den enskildes liv: till exempel vid kyrkoinvigning, vid barndop, konfirmation, vigsel eller jordfästning) SAOB.
  166. 166Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 44 f. Till hustrun Emilie skrev Topelius 30/3 1868: »Det är alldeles märkvärdigt hvad der är för en underbar kraft i Guds ord; – vi märka skillnaden mellan detta ord och mskoord [människoord], när vi jemföra hvad vi hopsatt af egen fatabur med det, hvari vi lyckats att använda en bibeltext.»
  167. 167Se kommentarerna till de enskilda psalmerna.
  168. 168Se 85 Förläna, Gud, i wåra dagar (Ps. 101) och 96 En liten tid wi wandre här (Ps. 126) med kommentarer.
  169. 169Evangelietexter fastställda att läsas på bestämda söndagar och helgdagar.
  170. 170Belfrage, 1. Kommentarer till psalmer 1963, s. 133–166.
  171. 171Se 420 Wäl den, som bittida har lärt (1 s. eft. Trettondedag. Luc. 2), 421 Hjelp oss, o Herre Jesu Krist (4:de s. eft. Trettondedag. Matth. 8), 423 Salige de, som ifrån werldens öden (16:de s. eft. Trefaldighet. Luc. 7) och 424 Om jag ej hafwer dig (24:de s. eft. Trefaldighet. Matth. 9) med kommentarer.
  172. 172Se 505 Hwar är den skatt, som blifwer och 511 Wi lägge ut näten wid klippor och skär med kommentarer. Till psalmen för fiskare se också Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1877, s. 343 f.
  173. 173»Stånd» förekom också i motsvarande rubrik i 1695 års psalmbok.
  174. 174Björkstrand, »Topelius som psalmdiktare», 1997, s. 54.
  175. 175Se 481 Min Gud, du hafwer kallat mig att i mitt stånd arbeta, 482 Min Gud, jag är för dig och 504 Jag brukar jorden, besår mitt land med kommentarer.
  176. 176Clas Zilliacus, »Inledning», Zacharias Topelius, Ljungblommor 2010, s. XXII.
  177. 177Se utgåvans nummer 506–510 med kommentarer.
  178. 178Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 92.
  179. 179Topelius brev till hustrun Emilie 21/3 1868.
  180. 180»… sjömännen, hvilka psalmboken redan förut ihågkommit bland ’resande’. Den, som sett deras ensliga lif på hafvet, deras strid mot faror och frestelser utaf många slag, icke minst uti hamnarna, och känner den brinnande längtan, med hvilken de ofta, i den oändliga rymdens åsyn, samlas om qvällen till bön på akterdäcket, den må väl förunna också dem att sjunga något för deras yrke, t. ex. om Frälsarens gång på hafvet och huru han näpste vågorna. Man må icke skatta sådana väckelser alltför ringa vid sidan af andra: de kunna för mången blifva en trappa, som leder honom in i djupet utaf Guds ord.» Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 344.
  181. 181Eliel Kilpelä, »Inledning», Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, 2018, 35. Järnvägstrafiken inleddes först den 17 mars 1862 på sträckan Helsingfors–Tavastehus, och det var sent jämfört med övriga länder i Europa och USA.
  182. 182Björkstrand, »Topelius som psalmdiktare», 1997, s. 54.
  183. 183Se psalm 527 med kommentarer.
  184. 184https://felm.finskamissionssallskapet.fi/om-oss/historia/ (hämtad 16/2 2021).
  185. 185Förord till Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Revideradt 1868, s. VI. Termen »läsepsalm» används i dag om andligt och litterärt goda dikter, ofta av individualistisk prägel. De lämpar sig inte speciellt väl för gemensam sång, däremot för enskild andakt. Om de införs i psalmboken har de vanligen ingen officiell melodi. Läsepsalmerna har ofta en utpräglad bönekaraktär. Den svenska psalmboken, Historik, principer, motiveringar, Volym 2, Slutbetänkande av 1969 års psalmkommitté, SOU 1985:17, s. 194.
  186. 186Att den rikssvenska psalmkommittén slopade läsepsalmerna torde ha berott på att man insåg att psalmer i princip är till för att sjungas och att det vore ett rätt vanskligt företag att ur den rika tillgången på andlig diktning utse några dikter som vore speciellt värda att klassificeras som läsepsalmer. Birgitta Sarelin, Behålla och förnya. Den finlandssvenska psalmboksrevisionen 1975–1986 1998, s. 60, not 51.
  187. 187von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1881, s. 238. Till Hedborns psalm »Höga majestät» se Lars Eckerdal, »329 Höga majestät», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken 2 2017, s. 318 ff. Till Ulrich se https://de.wikipedia.org/wiki/Ulrich_(Württemberg) (hämtad 16/2 2021).
  188. 188Psb 1943:521 har författaruppgiften »Z. Topelius (1896) efter S. Ödmann (1795).» Samma uppgifter lämnas i psb 1986:537.
  189. 189von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1881, s. 239.
  190. 190Topelius anges som översättare i 1943:400. Samma uppgift finns i 1986:294.
  191. 191Per Olof Nisser, »2 Herren, vår Gud, är en konung», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken 1 2014, s. 41. Se också Björkstrand, Svenska psalmförfattare i Finland 2022, s. 112 f.
  192. 192Zacharias Topelius 1868 efter Joachim Neander 1680. 1943:401; 1986:289.
  193. 193» – – – Detta allt i förbigående, blott för att antyda personlighetens vigt i ett företag som det ifrågavarande; och hafva vi särskildt dröjt vid Topelius, emedan vi tro att de tillgöranden, dem vi hafva att granska, förnämligast härröra från honom med jemförelsevis ringare inflytelse och medverkan af Lille, hvilken åtminstone förut hyllat helt andra åsigter.» Lars Stenbäck, »Det nyaste svenska psalmboksförslaget», i del 2, Helsingfors Dagblad 29/6 1869. Del 1 28/6 1869 och del 3 30/6 1869. Övriga debattinlägg av Stenbäck publicerades 28/10 1869 och 17/12 1869.
  194. 194Helsingfors Dagblad 30/9, 2/10 och 23/11 1869.
  195. 195Sammanfattning av Stenbäcks kritik med Lilles svar i Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 57–67.
  196. 196Helsingfors Dagblad 1/3 1871.
  197. 197V. T. Rosenqvist, Vår svenska psalmbok 1919, s. 59.
  198. 198Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 101 ff. Exempelvis infördes i Helsingfors Dagblad en tvådelad artikel av domprosten i Göteborg, Peter Wieselgren, med anmärkningar och ändringsförslag till många enskilda psalmer 5/11 1869 och 12/11 1869.
  199. 199Första artikeln av J. E. Strömborg ingick i Helsingfors Dagblad 9/6 1876.
  200. 200Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, »Förord».
  201. 201O. I. Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1877:2 och Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877.
  202. 202Familjen Topelius vistades i Cannes från september 1875 till april 1876. Den främsta orsaken till resan var hustrun Emilies ohälsa. Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 289 f.
  203. 203Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 4.
  204. 204Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 5.
  205. 205Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 10.
  206. 206Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 13 f. Topelius ger exemplen »Herrens hjelp vill jag åkalla» jfr »Herren vill jag ej förgäta», ibid. s. 19.
  207. 207Topelius, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876, s. 32. Se ovan, »Topelius stiger fram som psalmdiktare».
  208. 208Delar av »Postscriptum» även citerade ovan i avsnittet »Topelius stiger fram som psalmdiktare».
  209. 209Rosenqvist, Vår svenska psalmbok 1919, s. 58–62.
  210. 210Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 111 ff.
  211. 211Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 331–336.
  212. 212Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 118.
  213. 213Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 338–339.
  214. 214Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 114, 116.
  215. 215Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 341 ff.
  216. 216Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 345.
  217. 217Colliander, »Uttalanden i psalmboksfrågan» 1877, s. 132–135.
  218. 218Topelius, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)» 1877, s. 346.
  219. 219Notis- och annonsbladet Helsingfors 9/9 1880 beklagade den sena distributionen med tanke på att »de snart sammanträdande prestmötena skulle kunna om boken fälla något mera detaljerat omdöme».
  220. 220Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 472.
  221. 221Topelius brev till Albert Bonnier 3/4 1879.
  222. 222Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 61 ff.
  223. 223Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 472 f.
  224. 224Forssell, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943 1955, s. 107, med hänvisning till psalmbokskommitténs protokoll 16/4 1879, s. 275.
  225. 225De ingrepp som gjordes i psalmen framgår av kommentaren till psalm 484 Gud, i mina unga dagar.
  226. 226Se kommentarer till 438 Hwi suckar du, min själ, i banden och 446 O menska, har du ock wäl betänkt.
  227. 227Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 473. Den i citatet ovan nämnda ungdomspsalmen är ett exempel på denna stympning.
  228. 228»Förord», Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland 1879, s. V–VII. Den kyrkligt-liturgiska dispositionen har från och med 1886 års psalmbok använts i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands psalmböcker. De psalmer som antogs från bihanget inordnades då i den kyrkligt-liturgiska dispositionen.
  229. 229Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 473.
  230. 230Topelius, »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet», Finland 24/7 1886.
  231. 2311857 (Runebergs), 1866 (Stenbäcks), 1868 och 1879.
  232. 232Topelius, »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet», Finland 25/7 1886.
  233. 233Topelius, »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet», Finland 25/7 1886.
  234. 234Rosenqvist, »Z. Topelii psalmdiktning» 1918, s. 75.
  235. 235Om versmåttets betydelse se Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 151–158; Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst» 2001, s. 195.
  236. 236Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 87. Om koralboksredaktören Hæffner och hans insats för arbetet med melodierna se också Dillmar, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst» 2001.
  237. 237Hans Bernskiöld, »294 Välsigna, Herre, alla dem», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken 2 2017, s. 232 f.
  238. 238Stenbäck och Lagi förde diskussion om detta, men Lagi menade att den rytmiska koralen var orealistisk för finländskt bruk. Rytmisk koral är enligt SAOB en koralmelodi vars toner varierar i fråga om tidslängd (i motsats till koraler med utjämnad rytm).
  239. 239Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 259.
  240. 240»Rudolf Lagi», Hufvudstadsbladet 5/1 1869 och Reijo Pajamo & Erkki Tuppurainen, Kirkkomusiikki 2004, s. 232.
  241. 241Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 249–257.
  242. 242Pajamo & Tuppurainen, Kirkkomusiiki 2004, s. 232, 234. Det finska förslaget fick mycket kritik för att ord och melodi inte gick ihop. Man menade att kommittémedlemmarna inte hade kunnat finska tillräckligt bra. Lagi, som presenterat 160 unika melodier, kritiserades för att inte ha lyssnat till klockarna runt om i landet. Han menade att församlingen alltid hade sjungit till en enkel evangelisk koralrytm, så hans arbete gällde melodiernas gång, inte rytmisering. Han sällade sig till samma tradition som Hæffner och Nordlund, med utslätad rytm. Vapaavuori menar att det gjorde honom till modernist sett ur ett helhetsperspektiv på koralhistorien, men ur 1800-talets senare hälfts synvinkel sett framstod han som konservativ. Vapaavuori, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti 1997, s. 249–257.
  243. 243Pajamo & Tuppurainen, Kirkkomusiikki 2004, s. 234.
  244. 244»Förord», Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Revideradt 1868, s. VII. I förordet till 1879 års förslag meddelade kommittén att den inte hade ansett sitt revisionsuppdrag omfatta melodierna i 1868 års förslag. Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Ånyo revideradt 1879, s. V.
  245. 245Rosenqvist, Lars Stenbäcks psalmboksarbete 1912, s. 13, 43, 53.
  246. 246Carola Herberts, »Inledning», Zacharias Topelius, Nya Blad och Ljung 2019, s. XXXVI.
  247. 247Se till exempel kommentaren till 438 Hwi suckar du, min själ, i banden.
  248. 248Oscar Lövgren, Lina Sandell. Hennes liv och sångdiktning 1965, s. 182. Lina Sandell besökte Topelius på Alörn i Nykarleby skärgård sommaren 1867 då de, enligt ett brev hon skrev till sin förtrogne vän och fadersgestalt Thor Odencrants, samtalade om Topelius arbete i psalmbokskommittén. Topelius gjorde svarsbesök i Stockholm sommaren 1868. Ibid. s. 132 f.
  249. 249I ett brev till hustrun Emilie 21/3 1868 skriver Topelius om en text som han bifogade »på melodin af Wak upp min själ. Det skulle göra mig en stor glädje om Berndt, Aina, Agnes och Toini kunde sjunga den vid min hemkomst».
  250. 250Se tabellen »Topelius originalpsalmer».
  251. 251Se tabellen »Topelius översättningar».
  252. 252Anna Maria Böckerman-Peitsalo, Objektivitet och liturgisk förankring. Strävanden att införa ny saklighet inom kyrkomusik och gudstjänstliv i Borgå stift åren 1923–1943 2005, s. 129–132.
  253. 253Bönen publicerades i Eos 1854 men omarbetades för Läsning för barn 2.
  254. 254Eliel Vest, Zachris Topelius. En biografisk studie 1906. Se t.ex. Vests beskrivning av pietismen, s. 52–54.
  255. 255J. O. E. Donner, »Zacharias Topelius – kristen och mystiker», Finsk Tidskrift 1931:4.
  256. 256Paul Nyberg, Zachris Topelius – En biografisk skildring 1949. Nyberg sammanfattar Evangelium för Barnen, Blad ur min tänkebok samt de olika anteckningssamlingarna som tillhör Topelius religiösa skrifter. Psalmboksarbetet berörs i kapitlen »’Det prövosamma året’ 1868» och »Rektorstiden 1876–1878».
  257. 257Mauri Noro, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa 1968.
  258. 258Pasi Jaakkola, Topeliaaninen usko. Kirjailija Sakari Topelius uskontokasvattajana 2011.
  259. 259Anna-Kaisa Inkala, Uskonnot, aatteet ja Jumalan rakkaus. Zacharias Topeliuksen romaani Tähtien turvatit ja sen kontekstit 2012. Se även Sebastian Köhler »Inledning» till Topelius, Planeternas skyddslingar, ZTS IX.
  260. 260Kati Mikkola, »Maamme kirja Kalevalan tulkitsijana», Kalevalan kulttuurihistoria, Ulla Piela, Seppo Knuuttila, Pekka Laaksonen (toim.), Helsinki: SKS 2008, s. 170–189. Kati Mikkola, »Suomen kehkeytyminen omaksi itsekseen. Herder ja Topeliuksen Maamme kirja», Herder, Suomi, Eurooppa, Kari Immonen & Sakari Ollitervo (toim.), Helsinki: SKS 2006, s. 414–444. Kati Mikkola, »Uskonto, isänmaa, isänmaausko. Uskonnollisen argumentaation ulottuvuudet Topeliuksen Maamme kirjassa», Uskonnon paikka. Kirjoituksia uskontojen ja uskontoteorioiden rajoista, Outi Fingeroos, Minna Opas, Teemu Taira (toim.), Tietolipas 205, Helsinki: SKS 2004, 209–244.
  261. 261Erika Boije, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land», Ennen ja nyt, Vol. 16 Nr 5 2016. Topelius gestaltning av religion i Fältskärns berättelser behandlas också av Erika Boije i ett pågående avhandlingsprojekt i kyrkohistoria vid Uppsala universitet.
  262. 262Matti Klinge, Idyll och hot: Zacharias Topelius hans politik och idéer 2000.
  263. 263Ainur Elmgren, »The Jesuit Stereotype: An Image of the Universal Enemy in Finnish Nationalism», European Studies (Amsterdam) 2013:31.
  264. 264Nils Erik Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998.


Textkritisk redogörelse

Urval

170 Utgåvan upptar texter med religiöst innehåll som inte ingår i andra delar av Zacharias Topelius Skrifter: Evangelium för Barnen (1893), Blad ur min tänkebok (1898), Topelius psalmer och kommentarer till psalmboksförslagen samt tre anteckningshäften med religiöst innehåll.

171 För Topelius psalmer har 1879 års psalmboksförslag valts som grundtext. Föregående och efterföljande psalmversioner ur Förslag till Swensk Psalmbok (1868) och Swensk Psalmbok (1886) har tillgängliggjorts i form av faksimil. Topelius var medlem i 1868 års psalmbokskommitté och ordförande i den följande som framförde sitt förslag 1879. Det senare förslaget antogs efter en del ändringar av kyrkomötet och blev 1886 års psalmbok. Av psalmboksförslagen framgår inte vem som författat de nyskrivna psalmerna, men kommittékollegan Carl Gustaf von Essen har i en artikel i Tidskrift för teologi och kyrka (1881) listat vilka psalmer som bör tillskrivas Topelius.1C. G. von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för teologi och kyrka 1881: 4–5, s. 238. I utgåvan har dessa 43 psalmer tagits med. Gränsdragningen är inte entydig eftersom psalmerna redigerades kollegialt av kommittémedlemmarna. Psalmer översatta av Topelius har inte tagits med, inte heller de psalmer där Topelius utgick från någon annan psalmförfattares text och formade en egen, och som i senare psalmböcker tillskrivs Topelius.2T.ex. Naturen all sig kläder (se »Tre genomgripande bearbetningar») och Herren vår Gud är en konung i makt och i ära (se »Femton översättningar varav en kan betraktas som originalpsalm»).

172 I följande texter kommenterar Topelius psalmboksförslagen: i skriften 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser (1876), samt i de två debattartiklarna »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland» som ingår i Tidskrift för Teologi och Kyrka (1877) och »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet» publicerad i tidningen Finland (1886).

173 Slutligen ingår även tre tidigare outgivna handskrivna häften i Topeliussamlingen i Nationalbiblioteket: Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift, Anteckningar ur Nya Testamentet och Anteckningar om och ur det fördolda lifvet. I Nationalbibliotekets Topeliussamling ingår ytterligare en del utkast till psalmer och anteckningar som relaterar till arbetet i psalmbokskommittén men som inte har tagits med i utgåvan.3I Topeliussamlingen 244.115 ingår diverse brev, anteckningar, förslag, promemorior och utkast till psalmer och psalmbearbetningar.

Utgivningshistoria

Evangelium för Barnen

Tillkomst och utgivning

174 Den första upplagan av Evangelium för Barnen utkom 1893 på G. W. Edlunds förlag och trycktes på J. C. Frenckell & Sons tryckeri i Helsingfors. Topelius nedtecknade redan 1871 ett förord eller en idé för verket.4Anteckningsboken Hesperider, s. 33, Topeliussamlingen 244.168. Samma målsättningar formuleras i det tryckta förordet.

175 Topelius uppger i ett brev till Edlund att han började arbetet med Evangelium för Barnen i december 1889.5ZT–Edlund 18/11 1893. För Topelius brevväxling med förläggare se Brev, ZTS XX:1. Gäller all korrespondens med Bonnier, Edlund, Gadd & Söderström som framöver hänvisas till. Den 14 september 1893 var hälften av manuskriptet färdigt för provtryck. Topelius beräknade att de 68 kapitlen med förklaringar till kyrkoårets högtider skulle omfatta 272 sidor (17 ark), exklusive förord och innehållsförteckning.6ZT–Edlund 14/9 1893. Bokens slutliga omfattning blev 355 sidor (22 ¾ ark). I november 1893 meddelade Topelius att verket har kommit från trycket och är redo för bokbindaren. Edlund betalade 1 000 finska mark i honorar. Han ursäktade det låga honoraret, men han ville inte sätta priset högre än 2,25 för häftade och 2,50 för inbundna exemplar.7Edlund–ZT 22/11 1893. Honoraret skulle dock höjas med en tredjedel ifall hela upplagan blev utsåld. Se även ZT–Bonnier 14/12 1893. Topelius uppgav i ett brev till Bonnier att upplagan var 3 000 exemplar för Finland och Sverige.8ZT–Bonnier 14/12 1893.

176 Edlund blev undantagsvis ensam förläggare för Evangelium för Barnen, övriga skönlitterära verk av Topelius hade Albert Bonnier utgivit med delupplaga på Edlunds. Det var av konfessionella hänsyn som Topelius inte erbjöd boken åt Bonnier som var jude.9ZT–Bonnier 19/9 1893; »hvilket jag denna gång icke erbjuder dig, utan har öfverlemnat åt Edlund, med eller utan svensk kompagnon. [...] Du förstår, att det blott är en naturlig grannlagenhet att ej erbjuda förlaget åt dig, gamle vän.» När Evangelium för Barnen hade utkommit uttrycker Bonnier sin förståelse för Topelius val, men intygar samtidigt att han gärna hade utgett den.10Bonnier–ZT 23/9 1893.

177 Andra upplagan utkom 1899, i Finland på Edlunds förlag och i Sverige på Bohlin & Co’s förlag. Hela upplagan trycktes på Bonniers tryckeri. Den tredje upplagan utgavs på Bonniers förlag 1905, och trycktes på Bonniers tryckeri. Evangelium för Barnen ingår som del 34 i Topelius Samlade skrifter (1907), utgiven av Edlund i Finland och Bonnier i Sverige.

178 Den finska översättningen Evankeliumi lapsille utkom häftesvis 1893–1894 i översättning av Theodolinda Hahnsson på Edlunds förlag.11Jfr ZT–W. Söderström 17/10 1893. Den andra finska upplagan kom 1917 och den tredje ingick i serien Kotilieden kirjasto 24, 1930. Översättningar gjordes också till danska, Evangelium for Børn, Korte Forklaringer over Aarets Evengelietekster 1894,12Se brevväxlingen mellan G. E. C. Gad och Topelius. Gads förlag betalade Topelius 300 kronor i honorar och översättningen utfördes av Gads svärson Axel Güntelberg. Även Cammermeyers boghandel och Nordahl Rolfsen hade uttryckt sitt intresse för att göra översättningen. och tyska, Evangelium für Kinder. Kurze Erklärungen zu den Evangelien des Kirchenjahres 1900.

Samtida reception

179 Hufvudstadsbladet (11/12 1893) var först ut med att anmäla att Evangelium för Barnen fanns i bokhandeln. Topelius förord återges och verket beskrivs kort: »Den lilla predikoboken med sina korta, enkla och till hjärtat gående förklaringar skall säkert i månget hem emottagas med tacksamhet och glädje. Författaren har med detta sitt arbete åter gifvit Finlands barn en ny gåfva […]».13Hufvudstadsbladet 11/12 1893, samma text i tidningens landsortsupplaga 12/12 1893. Evangelium för Barnen nämns dock första gången redan 19/10 1893 när tidningen gjorde reklam för kommande boktitlar under rubriken »Väntad ny literatur.» Dagarna därpå anmäldes boken i bl.a. Åbo Underrättelser, Wiborgsbladet, Finlands Allmänna Tidning och Nya Pressen.14Åbo Underrättelser 12/12, Wiborgsbladet 12/12, Finlands Allmänna Tidning 14/12 och Nya Pressen 15/12. I svenska tidningar som Aftonbladet, Dagens Nyheter, anmäldes Evangelium för Barnen från mitten av december och priset för kartonnerat band angavs vara 1,75 kronor.

180 Topelius påpekar i brev till förläggaren Edlund att Evangelium för Barnen betecknas som barnpredikningar, fast han uttryckligen framhållit att de »icke är predikningar».15ZT–Edlund 30/12 1893. Bland annat i Hufvudstadsbladet 11/12 1893. Topelius klargör i förordet att han försökt tala med hemmets och skolans språk, inte kyrkans predikan.

181 I december 1893 har en skribent från Hufvudstadsbladet besökt G. W. Edlunds julutställning av litteratur, där Evangelium för Barnen bland barnlitteraturen sägs inta den »främsta platsen och röner mycket stor efterfrågan.»16»Julutställningarna. VII.», Hufvudstadsbladet nr 341, 17/12 1893.

182 Den första recensionen av verket ingår i Wiborgsbladet (24/12 1893): »[Topelius] har denna jul skrivit sin första, rent religiösa bok och tillegnadt den de små. Som kändt, genomandas alla hans arbeten af en varm religiositet och isynnerhet äro barnböckerna ett uttryck för hans tankar om Gud och de eviga tingen.» Topelius sätt att förklara texterna beskrivs som en »tillämpning för mindre och större barn, just sådan de kunna fatta den och lägga den på hjärtat.» Recensenten menar att Topelius aldrig avviker från kyrkans lära och att han behandlar underverk, mysterier och dogmer »på ett lika finkänsligt som naturligt sätt.» »Betlehems stjärna» lyfts fram som »det vackraste, älskligaste» man kan läsa om julen. Ett stycke ur kapitlet »Den gode herden» anförs, och kommenteras av recensenten: »Hvar man än slår upp, finner man af dessa äkta pärlor, som ej allenast äro en skatt för barnen, utan och för de vuxna. Redan företalet, riktadt till de äldre i hemmet är i hög grad att tagas vara på.»

183 En längre recension av V. T. Rosenqvist ingår i Tidskrift utgifven af pedagogiska föreningen i Finland (1894:1). Redan förordet imponerar på Rosenqvist. Han anser att Topelius uppfyllt alla fordringar som krävs för att skriva ett dylikt verk och dessutom kunnat rikta det till barnen med sagans språk: »Genom träffande bilder och exempel från det alldagliga lifvet förmår han oemotståndligt framkalla intresse.» Rosenqvist påpekar även ett antal brister, som att Topelius ibland blivit för hänförd av sin fantasi och sin strävan att göra framställningen målande och åskådlig. Fastän Rosenqvist invänder mot en del resonemang och liknelser anser han ändå att boken utgör en ovärderlig hjälp och att det skulle vara önskvärt »att den trängde fram till hvarje hem i Finlands bygder.»17V. T. Rosenqvist, »Litteratur.», Tidskrift utgifven af pedagogiska föreningen i Finland, 1894:1, s. 56–61.

184 M. Holmberg poängterar i en recension i tidskriften Hemmet och Samhället den nytta folkskollärare har av boken: »Han skall där finna förträffliga utredningar och tillämpningar af texterna, hvilka de vanligen använda handböckerna behandla antingen för svårfattligt eller för knapphändigt.» Läraren eller lärarinnan får samtidigt »utmärkta vinkar, huru en textförklaring bör behandlas, för att blifva etiskt bildande för lifvet.»18M. Holmberg, »Literatur.», Hemmet och samhället 15/1 1894, s. 4.

185 Topelius förmodar i ett brev till Edlund att Evangelium för Barnen kunde få avsättning i Amerikas skandinaviska bokhandel. Edlund svarar att rekvirering är att föredra och uppger att försäljningen i Sverige är rätt liten, men att julhandeln kanske kan avhjälpa det.19ZT–Edlund 30/10 och Edlund–ZT 3/11 1894, »I Sverige gå Evang. f. b. äfven mera smått, en och annan»

186 I Aftonbladet 1/3 1894 ingår en recension av signaturen A F. Å., som bland annat skriver: »Hela framställningen är präglad af det allvarliga, hjertevarma och blida skaplynne, som för Topelius är så utmärkande. Några stycken […] äro verkliga perlor.» Verket anses ändå inte uppnå samma höjd som hans andra skrifter för barn, eftersom han varit »för mycket bunden af den kyrkliga ortodoxins förutsättningar». Topelius anklagas för att på flera punkter betona gångna tiders lärosatser och fördomar mer än att föra fram den nya tidens mer förnuftsenliga och breddade andliga synkrets.20A F. Å., »Konst och literatur.», Aftonbladet 1/3 1894. En anmälan ingick i Härnösands-Posten efter att andra upplagan gavs ut i Sverige. Den hittills förutom i Finland okända andaktsboken förmodas »tvifvelsutan vinna inträde äfven i tusentals svenska hem, och den skulle till fullo förtjäna en dylik framgång». Verket betecknas som »mönstergillt»; »det afspeglar i allo sin snillrike och varmhjärtade förf:s beundransvärda förmåga att sätta sig in i de smås tankelif […] utan att någonsin hemfalla åt det sökta eller falskt naiva».21»Litteratur.», Härnösands-Posten 17/4 1899. Samma dag ingick en anmälan även i Jämtlands Tidning, där verket beskrivs som »idealet af barnpredikningar», präglade av Topelius »mjuka ande och kärlek till barnen». Dock anses det överraskande att »den tolerante Topelius uttala sig så bestämdt i vissa fall, att det måste stöta olika tänkande». Bortsett från det vill skribenten poängtera att verket har »högst förtjänstfulla egenskaper.»22»I bokhandeln.», Jämtlands Tidning 17/4 1899.

Blad ur min tänkebok

Tillkomst och utgivning

187 I en av Topelius anteckningsböcker finns en plan nedtecknad 1870 även för detta verk, med ett flertal teman under rubriken »Lifserfarenheter», med ett tillägg 1892: »Att samlade utgifvas såsom ‘Min Tänkebok.’»23Anteckningsbok Hesperider, s. 32, Topeliussamlingen 244.168. Det finns en del paralleller mellan tänkeboken och Anteckningar om och ur det fördolda lifvet, som Topelius påbörjade i januari 1870. Upplägget med korta kapitel i diverse ämnen är snarlik och Paul Nyberg ser även bibelkonkordansen i Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift som förstudier till tänkeboken.24Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 562 ff.

188 I april 1891 nämner Topelius i sin brevväxling med Bonnier att tänkeboken är under arbete: »men blir ej färdig i år.»25ZT–Bonnier 16/4 1891. Bonnier svarar att han är intresserad av att ge ut verket och ber att få veta mer om plan och omfång.26Bonnier–ZT 22/4 1891. Topelius uppger att boken »är en redan 15 eller 20 år gammal kär idé om lifserfarenheter åt olika håll, ungefär som Bulvers utkast.»27ZT–Bonnier 7/5 1891 (med kommentar).

189 Tre år senare meddelar Topelius att han samlar material till tänkeboken och Bonnier svarar att han med nöje skall förlägga den och sörja för »en riktig fin utstyrsel.»28ZT–Bonnier 20/11 1894 och Bonnier–ZT 7/12 1894. I augusti 1895 meddelar Topelius: »Min Tänkebok inlägges, blad för blad, i en skild portfölj. Det är mycket ovisst om den någonsin får se trycksvärtan, om ej möjligen valda blad efter min bortgång. Det förekommer mig ofta, som om andra redovisat bättre för sin lifsåskådning före mig.»29ZT–Bonnier 22/8 1895. Se även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 565 och Carola Herberts kommentar: »Första kapitlet i Blad ur min tänkebok författades 1870, därefter skrev Topelius endast sporadiskt för tänkeboken. Efter slaganfallet 1895 tillkom hela 27 kapitel som gav boken ett mer andligt innehåll.» Den sista gången Topelius kommenterar tänkeboken är i januari 1898: »Kanske gjorde jag klokast att icke vidare pina sånggudinnorna [angående ofullbordad novell], utan hellre koncentrera min sista kraft i tänkeboken.»30ZT–Bonnier 26/1 1898. Topelius hann aldrig färdigställa »Min Tänkebok», vilket torde vara orsaken till att utgivarna valde att kalla verket Blad ur min tänkebok. Nyberg uppger att det finns sex kapitel i manuskriptform som inte togs med i trycket.31Nyberg, s. 565. Rubrikerna är »Allt i alla», »Vad återstår», »Kriget», »Friheten», »Gudsmedvetandet» och »Mekanikens århundrade». De ingår i denna utgåvas faksimilvisning, tillsammans med ytterligare ett opublicerat kapitel: »Huru afgudarne sökte Gud», se Grundtexter och manuskript.

190 Blad ur min tänkebok utgavs postumt 1898 av Söderströms i Finland och Bonniers i Sverige och utkom i bokhandlarna i december. Upplagan trycktes på Bonniers boktryckeri och Söderströms tog en delupplaga. Den andra upplagan utkom året därpå, denna gång på Edlunds förlag respektive Bonniers. År 1900 utgav Edlund och Bonnier den tredje upplagan. Blad ur min tänkebok ingick 1905 som del 25 i Samlade skrifter, utgivna av Edlund respektive Bonniers. Holger Schildts utgav en nyupplaga av samma del 1921.32Birgit Lunelund–Grönroos, Zacharias Topelius’ tryckta skrifter, s. 11. Schildts hade 1917 tagit över G. W. Edlunds förlag, https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-SchildtHolger (25/4 2022). Åtminstone två av kapitlen publicerades under Topelius livstid: »En bok» och »De glömda» ingår i Vintergatan 1 (Stockholm 1894).

191 Den finska översättningen utkom ungefär samtidigt som den första svenska upplagan 1898, utförd av Juhani Aho och utgiven av Werner Söderström, med illustrationer av Venny Soldan-Brofeldt. 1902, 1909 och 1965 utkom de följande upplagorna. En dansk översättning, Min Tankes Bog, utkom 1898.

Samtida reception

192 V. T. Rosenqvist konstaterar i en recension i Teologisk Tidskrift 1899:1 att Topelius hela livs- och världsåskådning samlas i tänkeboken. Han noterar att även tidningar som bygger på helt andra idégrunder har »hälsat den välkommen, nästan nog utan ett ord af reservation eller invändning.» Topelius ärliga övertygelse och minnet av hans bortgång förmodas vara orsaken. Det Rosenqvist klandrar Topelius för är att han ibland använder för allmänna ordalag eller ett för bildrikt språk för att vara begriplig och nämner artiklarna »Underverken» och »Englarna» som exempel. Rosenqvist konstaterar att verket överlag är ljust och upplyftande, vilket får kapitlen om kyrkans predikanter, och om den bild Topelius målar av skolsystemet att framstå som mycket mörka, även om där ingår berättigade synpunkter. Enligt skribenten är det svårt att sluta citera boken när man en gång börjat, den liknas vid »en grufva af ädel metall» med ett värde som kommer att trotsa tiden.33V. T. Rosenqvist, »Z. Topelius’ tänkebok.», Teologisk Tidskrift 1 1899, s. 36–43.

193 I tidskriften Valvoja 1899 anmäler Zacharias Castrén både Blad ur min tänkebok och den finska översättningen Lehtisiä mietekirjastani. Castrén ger sig främst i kast med att försöka uttolka Topelius religiösa uppfattning utifrån tänkebokens texter, samt vad de säger om hans världsbild och tankar om naturvetenskap. Castrén tycker sig hitta en viss diskrepans, men konstaterar att det finns orsak för allmänheten att ta del av och lära sig av Topelius religiösa livsuppfattning och profetiska tankar. Han ser Topelius tänkebok som en sista gåva till det finska folket inför kommande århundraden.34Zacharias Castrén, »Z. Topelius ja uskonto.», Valvoja 1 1899, s. 25–35. Gällande översättningen konstaterar han att Aho skickligt ger en bild av Topelius vackra, bildliga språk, men räknar också upp en rad exempel där han lyckats mindre bra när det gäller vetenskaplig noggrannhet eller precisa begrepp.

194 Den 18 augusti 1898 utannonserade flera finska tidningar att Topelius efterlämnade Blad ur min tänkebok höll på att översättas av Juhani Aho och skulle utkomma till jul.35I bland annat Haminan Sanomat, Kotkan Uutiset och Satakunta. I det här skedet översattes titeln till Lehtiä ajatusten kirjastani. I december annonseras i bland annat Uusi Suometar och Wiipurin Sanomat att verket finns till salu i mycket fin utstyrsel och dekorerat med Topelius porträtt.36»Kirjallisuutta», Uusi Suometar 6/12 1898 och »Uusia kirjoja», Wiipurin Sanomat 16/12 1898. Tampereen Lehti och Savo-Karjala publicerade kapitel ur översättningen Lehtisiä mietekirjastani i januari 1899, »Työ» (Arbete) respektive »Kuolemattomuus» (Odödlighet).37»Työ.» Tampereen Lehti 1/1 1899 och »Kuolemattomuus.», Savo-Karjala 11/1 1899. Ur bokhandelsannonser i samma tidningar i februari och mars framgår att Blad ur min tänkeboks andra upplaga kostar 6 eller 8 mark, medan den finska kostar 5,50 eller 7,50.

195 I en recension i Uusi Suometar i december 1898 betonar signaturen E. N. Topelius religiösa övertygelse och berömmer hans förmåga att tala till läsaren både uppriktigt och direkt. Skribenten är imponerad av att en stor del av texterna är skrivna under en kort tid och att alla ideér ändå är så genomtänkta och mogna: »kraftfulla och vackra som antika skulpturer, med ett hjärta som slår och en himmel som speglar sig i ögonen». Språket beskrivs som en direkt spegelbild av tankarna, på flera ställen så vackert att skribenten blivit djupt rörd. Även den finska översättningen prisas och Juhani Ahos namn ses som en garanti för ett gott resultat.38E. N., »Helsingistä. Z. Topeliuksen ’Mietekirja’.», Uusi Suometar 18/12 1898. Min översättning. Det är troligen Emil Nervander som står bakom signaturen.

1879 års psalmboksförslag

196 Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland trycktes av G. W. Wiléns förlag på G. W. Wilén & Co:s boktryckeri i Åbo och utkom i början av september 1880.39För information om psalmbokskommitténs arbete med psalmboksförslaget, se kapitlet »Psalmbokskommittén 1876–1879» ovan.

197 Psalmboksförslaget 1868 trycktes 1869 på Finska Litteratur-sällskapets tryckeri i Helsingfors. 1886 års psalmbok trycktes första gången på Weilin & Göös’ aktiebolags boktryckeri 1888. Denna officiella psalmbok har sedermera tryckts i otaliga versioner och format.

Topelius kommentarer till psalmboksförslagen

198 Topelius skrift 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt- lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser utgavs 1876 på G. L. Söderströms tryckeri. Skriften tillkom med anledning av att psalmboksförslaget skulle behandlas vid kyrkomötet följande år. I mars 1876 kontaktade Topelius förläggaren Söderström angående utgivning av skriften. Genom att låta trycka den i Borgå räknade han med att biskop Frans Ludvig Schauman kunde göra nödvändiga ändringar i manuskriptet och att dottern Aina kunde sköta andra korrekturet.40Valfrid Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning VI, 1930, s. 190. Förordet är daterat i Cannes, Frankrike 20/4 1876.41Skriften påbörjades och slutfördes under vistelsen i Cannes mellan september 1875 och april 1876, där familjen Topelius befann sig främst på grund av hustrun Emilies ohälsa. Fler upplagor eller tryck är inte kända.

199 Debattartikeln »1868 års Svenska Psalmbokförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar)» publicerades i Tidskrift för Teologi och kyrka 1877:5. I artikeln bemöter Topelius Otto Immanuel Collianders kritik av psalmboksförslaget, publicerad i samma tidning (1877:2).

200 Artikeln »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet» ingick tvådelad i tidningen Finland, 24/7 och 25/7 1886. Här ger Topelius en översikt av de olika psalmkommittéernas arbete och sammanfattar sin syn på resultatet. Artikeln utkom också som separattryck på Weilin & Göös 1886 (10 s.).

Grundtexter och manuskript

Evangelium för Barnen

201 Grundtext för Evangelium för Barnen är ett exemplar av Edlunds förstaupplaga (1893) i Svenska litteratursällskapets Pousarsamling, signum A38360. Exemplaret har förlagsband av blått klot med författarnamn och titel stämplade i guld. Volymen kollationerar 12:o π4 1–228 232. Pagineringen (1–355) börjar från ark 1. Första kollationering har gjorts med hjälp av programvaran Juxta mot ett annat exemplar ur SLS bibliotek, signum 85/11974. Andra kollationering har utförts manuellt mot ett exemplar ur Helsingfors Universitets Kaisabibliotek (Teologisen tiedekunnan kirjasto, 1030333833).

202 Ett ofullständigt manuskript för Evangelium för Barnen finns bevarat i Topeliussamlingen 244.178. Av Topelius hand ingår 22 av verkets 68 kapitel, varav vissa har renskrifter av annan hand. Bland dessa finns åtminstone två olika händer. Texten är skriven med svart bläck på rutigt, gulnat, lätt genomskinligt papper. Topelius egenhändiga manuskript, som är daterade mellan 18/4 och 5/8 1893, har många strykningar och ändringar. De flesta renskrifter av annan hand har en del ändringar av Topelius hand. Manuskriptet inleds med en renskriven titelsida och en innehållsförteckning med sidnummer angivna för varje kapitel. Innehållsförteckningens kapitel och sidnummer motsvarar exakt den tryckta utgåvan. Sidorna har dubbel paginering. Första sidan efter innehållsförteckningen följs av kap. 27 (pag. 105 ff.), därefter renskrift av annan hand av samma kapitel (pag. 108). Sedan kommer kap. 28–30 (pag. 109–119), följt av tre sidor renskrift av annan hand utan ändringar (kap. 30). Därpå sker ett hopp till kap. 50–52 (pag. 197–208), följt av en renskrift av kap. 51 av annan hand. Därefter kommer kap. 35–37 (pag. 137–147) samt kap. 37 i renskrift av annan hand. Därefter kap. 38–49 av Topelius hand (pag. 149–195), med ett sista hopp till kap. 58 (pag. 229–231). De sista tolv sidorna är renskrifter av annan hand (kap. 59–61).

203 För visning av manuskript, se Faksimil-kolumnen till Evangelium för Barnen.

Blad ur min tänkebok

204 Grundtext för Blad ur min tänkebok är ett exemplar av förstaupplagan 1898 som utgavs på Söderströms. Grundtexten är ett exemplar i SLS:s samlingar, signum Top1/Sne81139. Inlagan kollationerar 8:o: π6 (π1+χ1) 1–118. Före smutstitelbladet finns ett blad (χ1) av glättat, tjockt vitt papper med ett ateljéfotografi föreställande Topelius och taget av Daniel Nyblin på 1890-talet.42Topelius har samma kläder och sitter i samma karmstol som på ett fotografi taget vid samma sittning, det senare fotografiet återges, beskrivs och dateras av Hannele Savelainen, Zacharias Topelius i bild 2009, s. 78 ff. Under fotografiet återges författarens namnteckning: Z. Topelius. Pagineringen (1–175) börjar från ark 1. Exemplaret är utgivet av Söderström & Co och har förlagsband av blått klot med författarnamn och uppgift om förlag stämplade med versaler i guld, titeln med kapitäler. Första kollationering har gjorts med hjälp av programvaran Juxta mot ett exemplar som ursprungligen har tillhört Gerda Karell, nu i Pia Forssells ägo. Exemplaret är utgivet på Bonniers förlag. Andra kollationering har gjorts manuellt mot ett exemplar ur Helsingfors Universitets Kaisabibliotek (HYK Opiskelijakirjasto 1030234748).

205 Ett ofullbordat manuskript ingår i Topeliussamlingen 244.106. Här finns både utkast och renskrifter av Topelius hand. Manuskriptet består av olika långa lägg eller lappar med olika dateringar (1887–1895). Det mesta är skrivet med svart bläck på gulnat papper, med eller utan rutor. Av den tryckta bokens 40 kapitel återfinns här 38, endast »Solidaritet» och »Försyn» saknas. Däremot ingår fem kapitel som inte togs med i den tryckta boken: »Huru afgudarne sökte Gud», »Allt i alla», »Kriget», »Gudsmedvetandet» och »Hvad återstår?». Några kapitel finns i flera versioner: två av »Odödlighet», »Jorden i verldsalltet» och »En bok», medan »Det tryckta ordets ansvar» har fyra. Även om ordningsföljden av kapitlen i boken inte helt överensstämmer med manuskriptet verkar innehållet göra det. Topelius strykningar eller tillägg i manuskriptet har oftast beaktats i trycket.

206 I Topeliussamlingen 244.178 ingår följande fyra kapitel som inte tagits med i trycket: »Kriget», en femsidig renskrift av av annan hand, daterad 23/4 1895, samt ett omarbetat, oavslutat utkast med samma rubrik av Topelius hand, daterat 12/2 1898; »Gudsmedvetandet» av annan hand, daterat 24/11 1893 samt av Topelius hand »Mekanikens århundrade» daterat 11/12 1895 och »Friheten» daterat 27/4 1895. Texten är skriven med svart bläck på gulnat rutigt papper.

207 För visning av manuskript, se Faksimil.

Topelius psalmer

208 Grundtext till Topelius psalmer i förstaupplagan av Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland (1879, tryckt 1880) är ett exemplar i Åbo Akademis bibliotek, signum 1421060264. Första kollationeringen har gjorts mot ett exemplar i Depåbiblioteket (NRL VARASTO K19618457), tidigare ägt av Tampereen Lyseo. Andra kollationeringen har gjorts mot ett exemplar i Karleby bibliotek (Anders 24.3 Förslag – Lukuseura), som tidigare tillhört det gamla läsebiblioteket i staden.

209 Faksimil av Topelius psalmer i 1868 års psalmboksförslag och 1886 års psalmbok ingår i utgåvan i psalmernas faksimilvisning.

Psalmrelaterade skrifter

210 Grundtext för skriften 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser (79 s.) är ett exemplar i Helsingfors Universitets bibliotek (Teologisen tiedekunnan kirjasto, 1080093874). Kollationeringen har gjorts mot ett exemplar i SLS biblioteks Topeliussamling, Top1/F11815.

211 Artikeln »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1877:5, är etablerad efter ett exemplar i Svenska litteratursällskapets Topeliussamling (Top3/F8243) och kollationerad mot det exemplar som återges i Nationalbibliotekets elektroniska resurs Finskt Historiskt Tidningsbibliotek.

212 Artikeln »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet. (Af Z. T.)» ingår tvådelad i Finland 24 och 25/7 1886 och har etablerats och kollationerats efter det exemplar som återges i Nationalbibliotekets elektroniska resurs Finskt Historiskt Tidningsbibliotek.

Anteckningshäften

213 De tre anteckningshäften som ingår i denna utgåva förvaras i Nationalbibliotekets Topeliussamling 244.145–244.146. Häftena har gulnat, stadigt papper och texten är huvudsakligen skriven med svart eller svartbrunt bläck. Handstilen är tydlig, men texterna innehåller en del ändringar och tillägg.

214 Manuskriptet Anteckningar ur Nya Testamentet (244.145) består av ett odaterat ihopsytt lägg om 48 egenhändigt paginerade sidor som saknar pärm. Lägget har ett pappersomslag där det anges att häftet är en bilaga till Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift. Bladen mäter 22,2 × 17,7 cm och har en något slarvigt ritad vänstermarginal i rött på mellan 3,4 och 5,5 cm. De första 15 sidorna är skrivna i svart bläck, sidorna 16–37 är skrivna med blyerts och från och med sidan 38 återigen med bläck.

215 Manuskriptet till Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift (244.145) utgörs av en anteckningsbok med 153 paginerade sidor. Anteckningsboken är inbunden och har hårda pärmar med grön marmorering. Ryggen är av tunt svart läder. Både pärmen och ryggen är slitna. På frampärmen står Anteckningar. / I. På pärmens insida anges signum: »Topeliuska samlingen 45. Serie IV. Diverse handskrifter. Bd VI». Första bladet i inlagan är tomt, därefter följer titelsidan: Anteckningar / ur och om Den Heliga Skrift. / Helsingfors 22 Oktober 1870. / Z. Topelius. Versosidan innehåller ett citat: »– Det fördolda hörer Herren till, men det uppenbarade är för oss och våra barn till evig tid. 5 Mos. 29:29». På tredje bladet Innehåll.

216 Försättsbladen är paginerade med romerska siffror (I., III., V.) och Topelius paginering (1.–153.) inleds på sidan sju. De paginerade sidorna utgör något över hälften av anteckningsbokens omfång, de resterande sidorna är tomma. Inlagan mäter 21,6 × 17,5 cm. Sidorna har en med blyerts ritad vänstermarginal på 3–4 cm för anförande av bibelställen. Topelius inleder nytt kapitel på recto sida, med endast ett undantag (kapitel 72), vilket innebär att det finns många numrerade men tomma versosidor. Det mesta är som nämnt skrivet med svart bläck, men enstaka textstycken har gjorts med lila bläck.

217 Anteckningar om och ur det fördolda lifvet (244.146) är en inbunden anteckningsbok bestående av elva lägg. Den slitna hårda pärmen har brun marmorering och svart läderrygg. På frampärmen står Anteckningar. / II. På pärmens insida anges signum: »Topeliuska samlingen 46. Serie IV. Diverse handskrifter. Bd VII». Första bladet i inlagan är tomt, därefter följer titelsidan: Anteckningar / om och ur det fördolda lifvet. / Helsingfors 14 Januari 1870. Versosidan är blank. På tredje bladet innehållsförteckning.

218 Försättsbladen är paginerade med romerska siffror (I., III., V.) och Topelius paginering (1.–60.) inleds på sidan sju. Resten är tomma sidor. Inlagan mäter 21,9 × 17,8 cm. Varje sida har en vänstermarginal med två kolumner markerade med blyertslinjer (ca 3–3,5 resp 0,5 cm) för datering (månad resp. datum). Manuskriptet innehåller 32 kapitel (det inledande onumrerat och två har numrerats 25). De är daterade mellan 21/3 1870 och 24/7 1891. Anteckningarna är relativt frekventa fram till februari 1873 (kap. 26). Manuskriptet innehåller en del ändringar och tillagda stycken i marginalen.

Textetablering, utgivarändringar och kommentarprinciper

Tryckta verk

219 Den etablerade texten återger grundtexten. Uppenbara sättnings- och tryckfel har korrigerats och redovisas som utgivarändringar.

220 Psalmboksförslagen är satta i fraktur. Frakturens ß har ersatts med ss, w har däremot bibehållits. Typografiska citattecken (”) återges med gåsögon (»). Citat i citat anges med enkla citattecken (’). Citattecken före blockcitat eller verser satta med indrag i originaltrycken återges inte. Spärrad stil har ersatts med kursiv. Tusental har normaliserats: 1 000 i stället för 1000 eller 1,000.

221 Utgivarändringar och normaliseringar visas gråmarkerade om visningsalternativen »Utgivarens ändringar» och »Normaliseringar» är aktiverade.

222 Tre fall av tryckvarians i form av tryckfel har påträffats i grundtextexemplaret för Evangelium för Barnen. Tryckfelen är rättade i de kollationeringsexemplar som använts. I innehållsförteckningen på s. III har »Jesns» korrigerats till »Jesus», på s. VII i förordet har »hclgdag» rättats till »helgdag» och på s. 81 har ett malplacerat kommatecken avlägsnats. Korrigeringarna redovisas som utgivarändringar. Alla tre exemplar är av samma upplaga, utgivna av G. W. Edlunds förlag och tryckta 1893 på Frenckell & Sons tryckeri.

223 I Blad ur min tänkebok har ingen tryckvarians påträffats.

224 Birgitta Sarelin har försett psalmerna med verkkommentarer och punktkommentarer med ordförklaringar och identifiering av bibelreferenser. Övriga skrifter kommenteras endast i inledningen.

Manuskriptbaserade texter

225 Den etablerade texten (lästexten) återger grundtexten med så få ingrepp som möjligt. Topelius handstil är i regel tydlig och stavningen i allmänhet konsekvent, liksom interpunktionen. Utgivarändringar har gjorts om punkt saknas i slutet av en mening eller om avslutande parentes- eller citattecken saknas. Även enstaka överflödiga tecken har avlägsnats som utgivarändringar och uppenbara felskrivningar har korrigerats och noterats som utgivarändringar t.ex. »en ursulinernunnan» → »en ursulinernunna», »starhet» → »starkhet». Supplering av bokstäver och punkter har gjorts om de inte är synliga på grund av inbindning, bläckplump eller för att de vid radslut har skrivits utanför pappret. Felplacerade diakritiska tecken (t-streck, prickar på i, å, ä och ö) har stillatigande ändrats eller avlägsnats och uteblivna har stillatigande kompletterats. Citattecken (”) återges med gåsögon (»). Understrukna ord återges i kursiv.

226 Dateringarna är i Anteckningar om och ur det fördolda lifvet skrivna i vänsterkolumen, i lästexten har de placerats på egna rader ovanför respektive text.

227 När Topelius använt upprepningstecken (citattecken) för bibelställen i Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift och Anteckningar ur Nya Testamentet har bibelböckerna skrivits ut för tydlighetens skull. Bibelhänvisningar som leder till fel kapitel eller anger icke-existerande versnummer har utgivarändrats till korrekta bibelställen. I de fall där Topelius upprepat datumangivelse enbart på grund av sidbyte har det utelämnats.

Noter

  1. 1C. G. von Essen, »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för teologi och kyrka 1881: 4–5, s. 238.
  2. 2T.ex. Naturen all sig kläder (se »Tre genomgripande bearbetningar») och Herren vår Gud är en konung i makt och i ära (se »Femton översättningar varav en kan betraktas som originalpsalm»).
  3. 3I Topeliussamlingen 244.115 ingår diverse brev, anteckningar, förslag, promemorior och utkast till psalmer och psalmbearbetningar.
  4. 4Anteckningsboken Hesperider, s. 33, Topeliussamlingen 244.168.
  5. 5ZT–Edlund 18/11 1893. För Topelius brevväxling med förläggare se Brev, ZTS XX:1. Gäller all korrespondens med Bonnier, Edlund, Gadd & Söderström som framöver hänvisas till.
  6. 6ZT–Edlund 14/9 1893.
  7. 7Edlund–ZT 22/11 1893. Honoraret skulle dock höjas med en tredjedel ifall hela upplagan blev utsåld. Se även ZT–Bonnier 14/12 1893.
  8. 8ZT–Bonnier 14/12 1893.
  9. 9ZT–Bonnier 19/9 1893; »hvilket jag denna gång icke erbjuder dig, utan har öfverlemnat åt Edlund, med eller utan svensk kompagnon. [...] Du förstår, att det blott är en naturlig grannlagenhet att ej erbjuda förlaget åt dig, gamle vän.»
  10. 10Bonnier–ZT 23/9 1893.
  11. 11Jfr ZT–W. Söderström 17/10 1893.
  12. 12Se brevväxlingen mellan G. E. C. Gad och Topelius. Gads förlag betalade Topelius 300 kronor i honorar och översättningen utfördes av Gads svärson Axel Güntelberg. Även Cammermeyers boghandel och Nordahl Rolfsen hade uttryckt sitt intresse för att göra översättningen.
  13. 13Hufvudstadsbladet 11/12 1893, samma text i tidningens landsortsupplaga 12/12 1893. Evangelium för Barnen nämns dock första gången redan 19/10 1893 när tidningen gjorde reklam för kommande boktitlar under rubriken »Väntad ny literatur.»
  14. 14Åbo Underrättelser 12/12, Wiborgsbladet 12/12, Finlands Allmänna Tidning 14/12 och Nya Pressen 15/12.
  15. 15ZT–Edlund 30/12 1893. Bland annat i Hufvudstadsbladet 11/12 1893.
  16. 16»Julutställningarna. VII.», Hufvudstadsbladet nr 341, 17/12 1893.
  17. 17V. T. Rosenqvist, »Litteratur.», Tidskrift utgifven af pedagogiska föreningen i Finland, 1894:1, s. 56–61.
  18. 18M. Holmberg, »Literatur.», Hemmet och samhället 15/1 1894, s. 4.
  19. 19ZT–Edlund 30/10 och Edlund–ZT 3/11 1894, »I Sverige gå Evang. f. b. äfven mera smått, en och annan»
  20. 20A F. Å., »Konst och literatur.», Aftonbladet 1/3 1894.
  21. 21»Litteratur.», Härnösands-Posten 17/4 1899.
  22. 22»I bokhandeln.», Jämtlands Tidning 17/4 1899.
  23. 23Anteckningsbok Hesperider, s. 32, Topeliussamlingen 244.168.
  24. 24Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 562 ff.
  25. 25ZT–Bonnier 16/4 1891.
  26. 26Bonnier–ZT 22/4 1891.
  27. 27ZT–Bonnier 7/5 1891 (med kommentar).
  28. 28ZT–Bonnier 20/11 1894 och Bonnier–ZT 7/12 1894.
  29. 29ZT–Bonnier 22/8 1895. Se även Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 565 och Carola Herberts kommentar: »Första kapitlet i Blad ur min tänkebok författades 1870, därefter skrev Topelius endast sporadiskt för tänkeboken. Efter slaganfallet 1895 tillkom hela 27 kapitel som gav boken ett mer andligt innehåll.»
  30. 30ZT–Bonnier 26/1 1898.
  31. 31Nyberg, s. 565. Rubrikerna är »Allt i alla», »Vad återstår», »Kriget», »Friheten», »Gudsmedvetandet» och »Mekanikens århundrade». De ingår i denna utgåvas faksimilvisning, tillsammans med ytterligare ett opublicerat kapitel: »Huru afgudarne sökte Gud», se Grundtexter och manuskript.
  32. 32Birgit Lunelund–Grönroos, Zacharias Topelius’ tryckta skrifter, s. 11. Schildts hade 1917 tagit över G. W. Edlunds förlag, https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-SchildtHolger (25/4 2022).
  33. 33V. T. Rosenqvist, »Z. Topelius’ tänkebok.», Teologisk Tidskrift 1 1899, s. 36–43.
  34. 34Zacharias Castrén, »Z. Topelius ja uskonto.», Valvoja 1 1899, s. 25–35.
  35. 35I bland annat Haminan Sanomat, Kotkan Uutiset och Satakunta. I det här skedet översattes titeln till Lehtiä ajatusten kirjastani.
  36. 36»Kirjallisuutta», Uusi Suometar 6/12 1898 och »Uusia kirjoja», Wiipurin Sanomat 16/12 1898.
  37. 37»Työ.» Tampereen Lehti 1/1 1899 och »Kuolemattomuus.», Savo-Karjala 11/1 1899. Ur bokhandelsannonser i samma tidningar i februari och mars framgår att Blad ur min tänkeboks andra upplaga kostar 6 eller 8 mark, medan den finska kostar 5,50 eller 7,50.
  38. 38E. N., »Helsingistä. Z. Topeliuksen ’Mietekirja’.», Uusi Suometar 18/12 1898. Min översättning. Det är troligen Emil Nervander som står bakom signaturen.
  39. 39För information om psalmbokskommitténs arbete med psalmboksförslaget, se kapitlet »Psalmbokskommittén 1876–1879» ovan.
  40. 40Valfrid Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning VI, 1930, s. 190.
  41. 41Skriften påbörjades och slutfördes under vistelsen i Cannes mellan september 1875 och april 1876, där familjen Topelius befann sig främst på grund av hustrun Emilies ohälsa.
  42. 42Topelius har samma kläder och sitter i samma karmstol som på ett fotografi taget vid samma sittning, det senare fotografiet återges, beskrivs och dateras av Hannele Savelainen, Zacharias Topelius i bild 2009, s. 78 ff.


Källor och litteratur

Källor

Nationalbiblioteket, Helsingfors

Zacharias Topelius arkiv (Topeliussamlingen)

244.97 Brev Zacharias Topelius–Emilie Topelius
244.108 Naturvetenskaperna och bibeln. Föredrag i kristliga ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890, s. 145–162
244.115 [material relaterat till psalmboksarbete]
244.145 Anteckningar ur Nya Testamentet och Anteckningar ur och om Den Heliga Skrift
244.146 Anteckningar om och ur det fördolda lifvet
244.168 Hesperider 1858 [anteckningsbok]

Schalinska samlingen

309.6 Brev Zacharias Topelius–Johanna Sofia Schalin

Psalmboksförslag och psalmböcker

Den Swenska Psalm-Boken. På Kongl. Majestäts befallning öfwersedd år 1695. Helsingfors 1878

Förslag till Swensk Psalmbok för De Ewangeliskt-Lutherska Församlingarne i Storfurstendömet Finland, Helsingfors 1857

Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Revideradt 1868, Helsingfors 1869

Förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Ånyo revideradt 1879, Åbo 1880

Suomen evankelis-luterilaisen kirkon Virsikirja, Hyväksytty neljännessätoista Yleisessä Kirkolliskokouksessa v. 1938, Helsinki 1938

Suomen evankelis-luterilaisen kirkon Virsikirja, Hyväksytty Kirkolliskokouksessa 13. Helmikuuta 1986, [Helsinki] 2000

Swensk Koral-Psalmbok för de evangelisk-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland, utgifwen af den af andra allmänna finska kyrkomötet 1886 tillsatta Koralkomitén. Stereotyperad normalupplaga, Helsingfors 1889

Swensk Psalmbok för de ewangeliskt-lutherska församlingarne i Storfurstendömet Finland. Antagen vid Kyrkomötet 1886, Helsingfors 1912

Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Antagen av kyrkomötet 1943, Helsingfors 1958

Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Antagen av kyrkomötet i februari 1986, Helsingfors 2016

Elektroniska resurser

Bibeln, http://www.bibeln.se/

Den pietistiska väckelserörelsen i Finland, https://evl.fi/ordlista/-/glossary/word/Den+pietistiska+väckelserörelsen+i+Finland (hämtad 29/10 2021)

Finska Missionssällskapet, Historia, https://felm.finskamissionssallskapet.fi/om-oss/historia (hämtad 16/2 2021)

Helsingfors universitets studentmatrikel 1640–1852, https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/svenska

Helsingfors universitets studentmatrikel 1853–1899, https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/1853-1899

LIBRIS, http://libris.kb.se

Nationalbibliotekets digitala samlingar, https://digi.kansalliskirjasto.fi

Project Runeberg, http://runeberg.org

Svenskt biografiskt lexikon, https://sok.riksarkivet.se/sbl

Ulrich (Württemberg), https://de.wikipedia.org/wiki/Ulrich_(Württemberg) (hämtad 16/2 2021)

Uppslagsverket Finland, https://www.uppslagsverket.fi/sv/start

Virsikirja 1886, http://koraali.fi/1886/index.html (hämtad 20/4 2022)

Zacharias Topelius Skrifter, https://topelius.sls.fi

Litteratur

[A F. Å.], »Konst och literatur.», Aftonbladet 1/3 1894

Andersson, Håkan, Pia Forssell, Henrik Knif & Magnus Nylund, »Inledning», Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII 2017

Andersson, Håkan, »Naturens Bok och Boken om Vårt Land i historiskt och pedagogiskt perspektiv», Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII 2017

Andersson, Håkan, »Topelius – den goda skolans förkämpe», Författaren Topelius – med historien mot strömmen, Pia Forssell & Carola Herberts (red.), Helsingfors: SLS 2019


Belfrage, Sixten, 1. Kommentarer till psalmer, första häftet. Samlade skrifter av Johan Ludvig Runeberg, trettonde delen, SSLS 403:1, Helsingfors 1963

Bergman, Irja »Maskuliininen ja feminiininen prinsiippi Välskärin kertomuksessa», Ennen kuulemattomat Välskärin kertomukset, Leena Kirstinä & Laura Finne-Elonen (toim.), Topeliussällskapets skrifter 6, Helsingfors 2015

Bernskiöld, Hans, »294 Välsigna, Herre, alla dem», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 2, Visby: Wessmans 2017, s. 232–233

Björkstrand, Gustav, Jacob Tengström. Universitetsman, kyrkoledare och nationsbyggare, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2012

Björkstrand, Gustav, Svenska psalmförfattare i Finland, Åbo: Kyrkohistoriska arkivet vid Åbo Akademi. Meddelanden 52 2022

Björkstrand, Gustav, »Topelius som psalmdiktare», SFV-kalendern 1997, [Helsingfors]: Svenska folkskolans vänner, s. 51–56. Artikeln är även publicerad i SFV-kalendern 1991

Björkstrand, Gustav, Vägar och vyer, Åbo: Skrifter i praktisk teologi vid Åbo Akademi 1993

Bohlin, Folke, »Psalmsången i 1700-talets gudstjänst», Musiken i Sverige II. Frihetstid och gustaviansk tid 1720–1810, Leif Jonsson & Anna Ivarsdotter-Johnson (red.), Stockholm: Fischer 1993

Boije, Erika, »Kyrkohistoriskt historiebruk som menings- och identitetsskapande narrativ praktik i Boken om vårt land», Ennen ja nyt, Vol 16 Nr 5 2016

von Bonsdorff, Max, Vid psalmers ljud. Några föredrag kring vår nya psalmbok, Helsingfors: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland 1946

Brilioth, Yngve, »Finlands kyrkoskick», Svensk Teologisk Kvartalskrift 1929:2, s. 99–110, https://journals.lub.lu.se/STK/article/view/7604/7319 (hämtad 28/10 2021)

Böckerman-Peitsalo, Anna Maria, Objektivitet och liturgisk förankring. Strävanden att införa ny saklighet inom kyrkomusik och gudstjänstliv i Borgå stift åren 1923–1943, diss., Åbo: Åbo Akademis förlag 2005


Castrén, Zacharias, »Z. Topelius ja uskonto.», Valvoja 1 1899, s. 25–35

Colliander, O. I., Evangelisk-luthersk hymnologi. Ett försök i praktisk teologi. 1. häftet, Om den kyrkliga psalmen jemte inledning till Evangelisk luthersk hymnologi, diss., Helsingfors: Frenckell & Son 1880

Colliander, O. I., »Uttalanden i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1877:4, s. 105–135


Den svenska psalmboken, Historik, principer, motiveringar, Volym 2, Slutbetänkande av 1969 års psalmkommitté, SOU 1985:17

Dillmar, Anders, »Dödshugget mot vår nationella tonkonst». Hæffnertidens koralreform i historisk, etnohymnologisk och musikteologisk belysning, diss., Lund: Institutionen för Konst- & Musikvetenskap, Lunds Universitet 2001

Donner, J. O. E., »Zacharias Topelius – kristen och mystiker», Finsk Tidskrift 1931:4.


[E. N.], »Helsingistä. Z. Topeliuksen ’Mietekirja’.», Uusi Suometar 18/12 1898.

Eckerdal, Lars, »329 Höga majestät», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 2, Visby: Wessmans 2017, s. 318–320

Elmgren, Ainur, »The Jesuit Stereotype: An Image of the Universal Enemy in Finnish Nationalism», European Studies (Amsterdam) 31:191 2013

von Essen, C. G., »Ett votum i psalmboksfrågan», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1881, s. 201–239


Finlands Allmänna Tidning 14/12 1893

Fjellstedt, Peter BIBLIA, Det är All den Heliga Skrift, Med Förklaringar af P Fjellstedt, Stockholm: A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag 1890.

Forsgård, Nils Erik, I det femte inseglets tecken. En studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi, diss., SSLS 616, Helsingfors 1998

Forsgård, Nils Erik, »”Slut icke cirkeln, öppna den!” Zacharias Topelius som pedagog», Historisk Tidskrift för Finland 1998:2, s. 240–253

Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955

Forssell, Pia & Sebastian Köhler, »Inledning», Fältskärns berättelser, ZTS VII 2018


Geijer, E. G. Om falsk och sann Upplysning, med afseende på Religionen. En liten populär Skrift ur det Nittonde Århundradet, Stockholm: Henr. A. Nordström 1811

Godet, Frédéric, Bibliska studier, övers. Anders Neander, Uppsala: Akademiska boktryckeriet 1884


Haminan Sanomat 18/8 1898

Harms, Claus, De christnas tro. Försök till en ny lärobok i christendomen, övers. J. Ekelund, Stockholm: Hæggströms boktryckeri och bokförlags AB 1819

Hatavara, Mari, Historia ja Poetiikka Fredrika Runebergin ja Zacharias Topeliuksen historiallisissa romaaneissa, Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 1128, Helsinki 2007

Heininen, Simo & Markku Heikkilä, Suomen kirkon historia, Helsinki: Edita 2010

Helsingfors Dagblad, »– Doktor C. von Bergens föreläsning» 20/4 1884

Helsingfors Dagblad, »D:r C. von Bergens två sista föreläsningar.» 20/5 1884

Herberts, Carola, »Tidens nya litterära ideal», Brev. Zacharias Topelius korrespondens med förlag och översättare, ZTS XX:1 2013, 2015

Herberts, Carola, »Värdegrunden», Nya blad och Ljung, ZTS II 2019

Holmberg, M., »Literatur.», Hemmet och samhället 15/1 1894, s. 4

Hufvudstadsbladet nr 341, »Julutställningarna. VII.» 17/12 1893

Hufvudstadsbladet, »Rudolf Lagi» [nekrolog] 5/1 1869

Hufvudstadsbladet, »Väntad ny literatur.» 11/12 1893

Härnösands-Posten, »Litteratur.» 17/4 1899


Inkala, Anna-Kaisa, Uskonnot, aatteet ja Jumalan rakkaus. Zacharias Topeliuksen romaani Tähtien turvatit ja sen kontekstit, Helsinki: Unigrafia Oy 2012


Jaakkola, Pasi, Topeliaaninen usko: Kirjailija Sakari Topelius uskontokasvattajana, diss., Helsingin yliopisto 2011, https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-10-6797-6

Jarlert, Anders, Sveriges kyrkohistoria 6. Romantikens och liberalismens tid, Stockholm: Verbum Förlag AB 2001

Jämtlands Tidning, »I bokhandeln.» 17/4 1899


Kilpelä, Eliel, »Inledning», Dagböcker, ZTS XXI 2018

Kilpelä, Eliel, »Inledning», Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, ZTS XX:2 2018

Klinge, Matti, Idyll och hot: Zacharias Topelius hans politik och idéer, övers. Nils Erik Forsgård, Stockholm: Bokförlaget Atlantis 2000

Korkalainen, Samuli, »Soitinten käyttö kirkkolaulun kehittämisessä 1800-luvun Suomessa», Ennen ja nyt. Historian tietosanomat 2017:4, https://journal.fi/ennenjanyt/article/view/102643/59838 (hämtad 28/10 2021)

Kotkan Uutiset 18/8 1898

Köhler, Sebastian, »Inledning», Planeternas skyddslingar, ZTS IX 2020


von Linné, Carl, Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis Divina, Ny uppl. Uppsala: Lundequistska bokhandeln 1878

Lunelund–Grönroos, Birgit, Zacharias Topelius’ tryckta skrifter, SSLS 342, Helsingfors 1954

Lövgren, Oscar, Lina Sandell. Hennes liv och sångdiktning, [Helsingfors]: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland r.f. 1965


Mikkola, Kati, »Maamme kirja Kalevalan tulkitsijana», Kalevalan kulttuurihistoria, Ulla Piela, Seppo Knuuttila & Pekka Laaksonen (toim.), Helsinki: SKS 2008

Mikkola, Kati, »Suomen kehkeytyminen omaksi itsekseen. Herder ja Topeliuksen Maamme kirja», Herder, Suomi, Eurooppa, Kari Immonen & Sakari Ollitervo (toim.), Helsinki: SKS 2006, s. 414–444

Mikkola, Kati, »Uskonto, isänmaa, isänmaausko. Uskonnollisen argumentaation ulottuvuudet Topeliuksen Maamme kirjassa», Uskonnon paikka. Kirjoituksia uskontojen ja uskontoteorioiden rajoista, Outi Fingeroos, Minna Opas & Teemu Taira (toim.), Tietolipas 205, Helsinki: SKS 2004, s. 209–244

Moliis-Mellberg, Gösta, Den svenska psalmboksrevisionens grundtankar. En historisk granskning, diss., Jakobstad 1926

Murtorinne, Eino, Suomen kirkon historia 3 Autonomian kausi 1809–1899, Porvoo: WSOY 1992


Nisser, Per Olof, »2 Herren, vår Gud, är en konung», Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, Band 1, Visby: Wessmans 2014, s. 41

Noro, Mauri, Kaitselmusaate Topeliuksen historianfilosofiassa, Porvoo: WSOY 1968

Nya Pressen 15/12 1893

Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderström 1949


Pajamo, Reijo & Erkki Tuppurainen, Kirkkomusiikki, Porvoo: WSOY 2004


Rosenqvist, V. T., Lars Stenbäcks psalmboksarbete, Helsingfors: Särtryck ur Svenska litteratursällskapets förhandlingar och uppsatser 25 1912

Rosenqvist, V. T., »Litteratur.», Tidskrift utgifven af pedagogiska föreningen i Finland, 1894:1, s. 56–61

Rosenqvist, V. T., Vår svenska psalmbok, Helsingfors: Centralkommittén för svenskt församlingsarbete i Finlands förlag 1919

Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101

Rosenqvist, V. T., »Z. Topelius’ tänkebok.», Teologisk Tidskrift 1 1899, s. 36–43

Rydberg, Viktor, Bibelns lära om Kristus. Samvetsgrann undersökning, Göteborg: Handelstidningens bolags tryckeri 1862


Sarelin, Birgitta, Behålla och förnya. Den finlandssvenska psalmboksrevisionen 1975–1986, diss., Åbo: Åbo Akademis förlag 1998

Satakunta 18/8 1898

Savelainen, Hannele, Zacharias Topelius i bild. Människan, porträtten och sinnebilderna, SSLS 712, Helsingfors 2009

Savo-Karjala, »Kuolemattomuus.» 11/1 1899

Strömborg, J. E., Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg I–IV. Ny upplaga utgiven av Karin Allardt. Helsingfors 1928–1931

Strömborg, J. S., »Svar till hrr C. G. von Essen och Alfr. Kihlman i psalmboksfrågan», Helsingfors Dagblad 9/6 1876


Tampereen Lehti, »Työ.» 1/1 1899

Topelius Acke, Eva, »Förord», Självbiografiska anteckningar, Paul Nyberg (utg.), Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1922

Topelius, Zacharias, 1868 års förslag till Swensk Psalmbok för de evangeliskt lutherska församlingarne i Finland. Anmärkningar och Rättelser 1876

Topelius, Zacharias, »1868 års Svenska Psalmboksförslag för Finland. (Belysning och anmärkningar.)», Tidskrift för Teologi och Kyrka 1877:5, s. 331–347

Topelius, Zacharias, Blad ur min tänkebok, Helsingfors 1898

Topelius, Zacharias, »De nya psalmboksförslagen vid kyrkomötet», Finland 24–25/7 1886

Topelius, Zacharias, Evangelium för Barnen, Helsingfors 1893

[Topelius, Zacharias], »Protest», Morgonbladet 3/5 1884

Topelius, Zacharias, Självbiografiska anteckningar, Paul Nyberg (utg.), Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1922

[Topelius, Z.], Zacharias Topelius Skrifter I–XXI, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2010–2022

     I   Ljungblommor, utg. Carola Herberts under medverkan av Clas Zilliacus, SSLS 742, 2010, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-3795-1403178433010

     II   Nya blad och Ljung, utg. Carola Herberts, SSLS 838, 2019, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-7245-1565781303

     VII   Fältskärns berättelser, utg. Sebastian Köhler och Anna Movall under medverkan av Pia Forssell, SSLS 826, 2018, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-6616-1525325813

     IX   Planeternas skyddslingar, utg. Sebastian Köhler & Anna Movall, SSLS 847, 2020, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-8073-1609135379

     X:1   Läsning för barn, utg. Ulrika Gustafsson och Hanna Kurtén med inledning av Olle Widhe, SSLS 852, 2021, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-7944-1604926737

     XV   Föreläsningar i geografi och historia, utg. Jens Grandell, SSLS 843, 2017 & 2020, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-6282-1508152246

     XVII   Naturens Bok och Boken om Vårt Land, utg. Magnus Nylund under medverkan av Håkan Andersson, Pia Forssell och Henrik Knif, SSLS 816, 2017, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-6597-1508156359

     XX:1   Brev. Zacharias Topelius korrespondens med förlag och översättare, utg. Carola Herberts, SSLS 835:1, Helsingfors 2013/2015, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-6050-1432660576513

     XX:2   Brev. Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, utg. Eliel Kilpelä, SSLS 835:2, 2018, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-6632-1525325973

     XXI   Dagböcker, utg. Pia Asp under medverkan av Eliel Kilpelä, SSLS 823, 2018, https://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-7059-1525330243


Uusi Suometar, »Kirjallisuutta» 6/12 1898


Vapaavuori, Hannu, Virsilaulu ja heräävä kansallinen kulttuuri-identiteetti. Jumalanpalveluksen virsilaulua ja -sävelmistöä koskeva keskustelu Suomessa 1800-luvun puolivälistä vuoteen 1886, diss., Helsinki: Suomen kirkkohistoriallinen seura 1997

Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning IV, Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag 1924

Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning VI, Helsingfors: Holger Schildts förlag 1930

Vest, Eliel, Zachris Topelius. En biografisk studie, Helsingfors: Frenckellska Tryckeri-Aktiebolaget 1906

Vintergatan. Sveriges författareförenings litteraturkalender 1, Stockholm: P. A. Norstedt & söner 1894.


Werner, Yvonne Maria, »Kristen Manlighet i teori och praxis», Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940, Yvonne Maria Werner (red.), Lund: Nordic Academic Press 2008

Wiborgsbladet 12/12 1893

Widhe, Olle, »Inledning», Läsning för barn, ZTS X:1 2021

Wiipurin Sanomat, »Uusia kirjoja» 16/12 1898

Wrede, Johan, »Psalmboken för Finland», Finlands svenska litteraturhistoria, Första delen: Åren 1400–1900, Johan Wrede (utg.), Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland och Stockholm: Bokförlaget Atlantis 1999


Zilliacus, Clas, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010


Åbo Underrättelser 12/12 1893