Att designa för fjärr- och distansundervisning med fokus på digitala lärmiljöer och närvaro

Under åren 2019–2022 har åtta skolhuvudmän tillsammans med Ifous och forskare från Åbo Akademi, Stockholms universitet och Kungliga Tekniska Högskolan arbetat med att utveckla fjärr- och distansundervisningen i sina respektive verksamheter. Syftet med FoU-programmet har varit att vidareutveckla fjärr- och distansundervisningens didaktik och utveckla lärarrollen för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Utvecklingsarbetet har haft som syfte att stärka skolhuvudmännens förmåga att erbjuda fjärr- och distansundervisning av god kvalitet och i förlängningen bidra till en mer likvärdig utbildning. Vidare har programmet syftat till att genom samverkan mellan skolans professioner och forskare öka kunskapen kring undervisning i digitala miljöer.
Totalt har cirka 65 lärare, rektorer, skolchefer, verksamhetsutvecklare, utvecklingsledare och sam- ordnare i fyra olika skolformer i Linköpings kommun, Pajala kommun, Region Gotland, Region Östergötland, Storumans kommun, Torsås kommun, Värmdö kommun och Ålands landskapsregering under programmets tre år arbetat med tre teman: social kommunikation, lärmiljöer och bedömning.

ÖKAD KUNSKAP
– FÖRÄNDRAD HANDLING
Som resultat av programarbetet konstaterar de medverkande huvudmännen att programmet har bidragit till ökad kunskap inom fjärr- och distans- undervisning. I de flesta fall verkar detta också ha lett till förändring i handling – det vill säga förändrad undervisning, organisation eller arbetssätt. Till exempel påtalar de medverkande huvudmännen att lärare lägger upp sin undervisning på andra sätt än tidigare, har utvecklat arbetet med bedömning och förbättrat kommunikationen med eleverna. Hos några av huvudmännen kan effekter av detta skönjas på elevnivå, i form av ökad elevaktivitet eller ökad närvaro.
De medverkande lärarna upplever att de har ut- vecklat ett gemensamt språk, en samsyn och ett ökat kollegialt samarbete – faktorer som bidrar till en stärkt lärarprofessionalism.

SMÅSKALIGHETENS DILEMMA
På den strategiska nivån är resultaten av program- met mer otydliga. Trots att programmet behandlat frågor även på organisatorisk nivå tycks det finnas ett “glapp” mellan ledning/förvaltning och under- visning. I de fall där fjärr- och distansundervisning fortfarande är en liten del av verksamheten blir det lätt så att den behandlas perifert och de lärare och enskilda skolor som ägnar sig åt den får klara sig på egen hand. Småskaligheten gör också att den inte omfattas av en systematisk uppföljning. Ett framgångsrecept är att ta ett större grepp om verksamheten regionalt som exempelvis Lapplands gymnasieförbund eller Region Gotland gör.

EHOV AV FORTSATT ÖKAD KUNSKAP

De medverkande forskarna har sammanlagt genomfört och påbörjat nio studier. En designbaserad forskningsansats har löpt som en röd tråd genom forskningsarbetet för att belysa och besvara syfte och frågeställningar.
Slutsatsen av studierna är att digital och didaktisk kompetens behöver utvecklas på såväl lärarnivå som på organisationsnivå när det gäller fjärr- och distansundervisning. Genom att stötta kollegiala samarbeten i organisationen kan kunskap om fjärr- och distansundervisningen bättre bevaras och erfarenheterna kan fungera som stöd för nya fjärr- och distanslärare som rekryteras.
Programmet har också identifierat behovet av mer forskning om fjärr- och distansundervisning inom grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. Olika slags svårigheter och särskilda behov bland yngre och äldre elever behöver undersökas närmare eftersom de kan kräva olika typer av strategier hos lärare och övrig personal.

DIGITALA LÄRMILJÖER EN DEL AV HELHETEN
De övergripande slutsatserna från programmet är att fjärr- och distansundervisning i högre utsträckning bör ses som egna och likvärdiga undervisnings- former och de digitala lärmiljöerna som naturliga
inslag i undervisningen. För att åstadkomma detta måste fjärr- och distansundervisning, precis som all annan undervisning, ingå i det systematiska kvalitetsarbetet och vara föremål för långsiktiga strategiska satsningar från huvudmannens ledning.

Utifrån arbetet med programmet och dess deltagare framträder också ett behov av en lärarutbildning som leder till att lärare kan få kunskap och
kompetens när det gäller hur digital teknik kan användas i undervisningen och hur och när fjärr- och distansundervisning bäst kan användas. På så sätt kommer professionen att utvecklas, och därmed också undervisningen, samtidigt som blivande fjärr- och distanslärare blir bättre rustade för sitt arbete.