Relationen mellan motionsvanor, tillfredsställelse med studierna och psykologiskt välmående bland studerande
Heir, Madelen (2021)
Heir, Madelen
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202103157391
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202103157391
Tiivistelmä
Syfte: Undersökningens syfte var att bland studerande undersöka samband mellan motionsvanor, tillfredsställelse med studierna och psykologiskt välmående.
Metod: Ett frågeformulär fylldes i av 142 kvinnor, 58 män och två personer som uppgav ”annat” som kön. Medelåldern var 22,5 år (SD 4.1) för kvinnorna och 22,4 år (SD 3.3) för männen. Åldersskillnaden var inte signifikant. Ett frågeformulär konstruerades för mätning av motionsvanor, tillfredsställelse med studierna, självkänsla, depression och ångest.
Resultat: Kvinnorna hade signifikant högre värden på depression och ångest, medan männen hade signifikant bättre självförtroende. Huruvida respondenterna ofta eller sällan deltog i ansträngande träning hade inget samband med självkänsla, depression eller ångest. Kvinnor som ofta deltog i ansträngande träning tenderade att uppleva större tillfredsställelse med sina studier än de som tränade mera sällan, medan det för männen var tvärtom.
Konklusion: Inga samband hittades mellan deltagande i ansträngande träning och självkänsla, depression eller ångest. För kvinnorna hittades ett svagt samband mellan ansträngande träning och högre tillfredsställelse med studierna. För männen var sambandet negativt.
Metod: Ett frågeformulär fylldes i av 142 kvinnor, 58 män och två personer som uppgav ”annat” som kön. Medelåldern var 22,5 år (SD 4.1) för kvinnorna och 22,4 år (SD 3.3) för männen. Åldersskillnaden var inte signifikant. Ett frågeformulär konstruerades för mätning av motionsvanor, tillfredsställelse med studierna, självkänsla, depression och ångest.
Resultat: Kvinnorna hade signifikant högre värden på depression och ångest, medan männen hade signifikant bättre självförtroende. Huruvida respondenterna ofta eller sällan deltog i ansträngande träning hade inget samband med självkänsla, depression eller ångest. Kvinnor som ofta deltog i ansträngande träning tenderade att uppleva större tillfredsställelse med sina studier än de som tränade mera sällan, medan det för männen var tvärtom.
Konklusion: Inga samband hittades mellan deltagande i ansträngande träning och självkänsla, depression eller ångest. För kvinnorna hittades ett svagt samband mellan ansträngande träning och högre tillfredsställelse med studierna. För männen var sambandet negativt.
Kokoelmat
- 515 Psykologia [236]