Svenskan i Helsingfors : Uppfattningar, perception och variation
Wikner, Sarah (2019-11-15)
Wikner, Sarah
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
15.11.2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-3873-4
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-3873-4
Tiivistelmä
I avhandlingen undersöks den talade svenskan i Helsingfors på 2010-talet, dels ur ett folkdialektologiskt, dels ur ett sociolingvistiskt variationsanalytiskt perspektiv. Fokus ligger både på uppfattningar om den svenska som talas i Helsingfors och på variation i faktiskt språkbruk. Undersökningen bidrar sålunda med ny empirisk kunskap om den talade svenskan i Helsingfors. Teoretiskt-metodiskt diskuteras vad folkdialektologiska och variationsanalytiska angreppssätt kan ge varandra och hur de kan kombineras samt utformningen av folkdialektologiska metoder.
Materialet utgörs av intervjuer som inkluderar en kartritningsuppgift, perceptionstest och inspelade vardagssamtal. Det sammanlagda antalet informanter är 165.
Resultaten visar att svenskan i Helsingfors inte kan beskrivas som en enhetlig regionalt avgränsad språkform. Den är heterogen och uppvisar social variation, som är viktig för hur informanterna själva identifierar sig språkligt. Likväl är den regionala dimensionen inte heller irrelevant: det finns t.ex. språkdrag som undantagslöst kopplas ihop just med Helsingfors(regionen) som geografisk plats. De språkdrag som fungerar som platsindex för Helsingfors är konsonantförlängning (t.ex. [ba:k:a] för baka och [vi:s:a] för visa) och vokalförlängning i kombination med finalt rbortfall i verbens presensändelser och substantivens pluralformer (t.ex. [ta:la:] för talar och [bus:a:] för bussar). Sällan görs dock enbart en koppling mellan språkdrag och plats, utan ofta görs därutöver också en social koppling av något slag. De sociala kopplingar som görs diskuteras i avhandlingen utgående från begreppet indexikalitet.
Avhandlingens resultat ifrågasätter huruvida det är skäl att hålla isär den regionala och sociala dimensionen av språklig variation, istället för att se dem som tätt sammankopplade och beroende av varandra. De talar också för att kvalitativa angreppssätt gärna kunde tillämpas i folkdialektologiska undersökningar i större utsträckning än vad som hittills gjorts. The thesis focuses on Swedish spoken in Helsinki in the 2010s, adopting both a perceptual dialectology and a sociolinguistic variation analysis approach. Accordingly, the study examines people’s views and perceptions of Helsinki Swedish, variation among people from Helsinki and its surroundings, and the relationship between views, perceptions and variation. The study thus contributes with new empirical knowledge about Swedish spoken in Helsinki, but also with theoretical-methodological discussions in the fields of perceptual dialectology and sociolinguistic variation analysis.
The data consists of interviews including a mental map task, listening tasks and recorded conversations. A total of 165 participants took part in the study.
The results show that the Swedish variety spoken in Helsinki cannot be described as a uniform regional variety. The social variation within the region is, instead, evident and important for how people identify themselves linguistically. The regional dimension of language variation is, however, not irrelevant. The study finds that some language features are strongly connected with Helsinki as a geographical place and never with any other region. The features are consonant lengthening in stressed V:C syllables (e.g. [ba:k:a], ‘to bake’ and [vi:s:a], ‘to show’) and vowel lengthening in combination with dropping of final -r in verbs in present tense and plural nouns (e.g. [ta:la:], ‘I speak’, [bus:a:], ‘buses’). However, people tend not only to link the features to a specific place (Helsinki) – frequently the features also indicate different social meanings. These social meanings are in the thesis discussed through the conception of indexicality.
The findings suggest that the regional and social dimension of language variation should be regarded as closely connected to and depending on each other. Furthermore, it is argued that perceptual dialectology could benefit from adopting a qualitative approach to analyze people’s language views and perceptions in the future.
Materialet utgörs av intervjuer som inkluderar en kartritningsuppgift, perceptionstest och inspelade vardagssamtal. Det sammanlagda antalet informanter är 165.
Resultaten visar att svenskan i Helsingfors inte kan beskrivas som en enhetlig regionalt avgränsad språkform. Den är heterogen och uppvisar social variation, som är viktig för hur informanterna själva identifierar sig språkligt. Likväl är den regionala dimensionen inte heller irrelevant: det finns t.ex. språkdrag som undantagslöst kopplas ihop just med Helsingfors(regionen) som geografisk plats. De språkdrag som fungerar som platsindex för Helsingfors är konsonantförlängning (t.ex. [ba:k:a] för baka och [vi:s:a] för visa) och vokalförlängning i kombination med finalt rbortfall i verbens presensändelser och substantivens pluralformer (t.ex. [ta:la:] för talar och [bus:a:] för bussar). Sällan görs dock enbart en koppling mellan språkdrag och plats, utan ofta görs därutöver också en social koppling av något slag. De sociala kopplingar som görs diskuteras i avhandlingen utgående från begreppet indexikalitet.
Avhandlingens resultat ifrågasätter huruvida det är skäl att hålla isär den regionala och sociala dimensionen av språklig variation, istället för att se dem som tätt sammankopplade och beroende av varandra. De talar också för att kvalitativa angreppssätt gärna kunde tillämpas i folkdialektologiska undersökningar i större utsträckning än vad som hittills gjorts.
The data consists of interviews including a mental map task, listening tasks and recorded conversations. A total of 165 participants took part in the study.
The results show that the Swedish variety spoken in Helsinki cannot be described as a uniform regional variety. The social variation within the region is, instead, evident and important for how people identify themselves linguistically. The regional dimension of language variation is, however, not irrelevant. The study finds that some language features are strongly connected with Helsinki as a geographical place and never with any other region. The features are consonant lengthening in stressed V:C syllables (e.g. [ba:k:a], ‘to bake’ and [vi:s:a], ‘to show’) and vowel lengthening in combination with dropping of final -r in verbs in present tense and plural nouns (e.g. [ta:la:], ‘I speak’, [bus:a:], ‘buses’). However, people tend not only to link the features to a specific place (Helsinki) – frequently the features also indicate different social meanings. These social meanings are in the thesis discussed through the conception of indexicality.
The findings suggest that the regional and social dimension of language variation should be regarded as closely connected to and depending on each other. Furthermore, it is argued that perceptual dialectology could benefit from adopting a qualitative approach to analyze people’s language views and perceptions in the future.
Kokoelmat
- 6121 Kielitieteet [25]