Elias Lönnrot > Carl Gustaf Zetterqvist, 13.5.1845

Kajaani 13.4.1845

S. H. T.

Herr Sekreterarens ärade Skrifvelse af den 4 Julii sistledne år inhändigade jag hösten derpå i Dorpat, men uppsköt besvarandet deraf, tills jag kommo hem ifrån min då fortfarande vistelse i Lifland. Jag hade angående samma sång, hvaraf Herr Sekreteraren företagit sig att utgifva så många öfversättningar, år 1843 skrifvit några anmärkningar, som Morgonbladets dåvarande Redactor, Mag. Collan, infört i nämnde Tidning. Bladet följes nu härhos. I stället för andra anmärkningar skall jag skrifva en ordagrann svensk öfversättning deraf:

Jos mun tuttuni tulisi
Om min bekante skulle-komma
Ennen nähtyni näkyisi
Förr den-sedde skulle-synas
Sillen suuta suikkajaisin
Åt-den munnen jag-hastigt-skulle-framräcka
Jos olis suu suden veressä
Om vore munnen vargens i-blod
Sillen kättä käppäjäisin
Åt-den handen jag-skulle-lätt-slå
Jospa käärme kämmen=päässä
Om-än en-orm näfvens=i-ändan
Olisko tuuli mielellisnä
Wore vinden såsom-förstår-ägande
Ahavainen kielellisnä
Den-friska-vårvinden såsom-språk-mäktig

Sanan toisi sanan weisi
Ett-ord han-skulle-hemta ett-ord han-skulle-föra
Sanan liian liikuttaisi
Ett-ord mer-än-tillräckligt han-skulle-bringa-i-rörelse
Kahden kaunihin välillä
Tvenne skönas emellan
Ennen heitän herkkuruuat
Förr jag-öfvergifver läckra-rätter
Paistit pappilan unohdan
Stekarne prestgårdens jag-glömmer
Ennenkun heitän herttaseni
Förrän jag-öfvergifver min-käresta
Kesän kestyteltyäni
En-sommar efter-att-hafva-blödkat
Talven taivuteltuani
En-vinter efter-att-hafva-tillböjt-(honom)

Jag önskar Herr Sekreteraren tålamod att samla så många öfversättningar som möjligt. En vår landsman, Doctor Castrén, som för det närvarande i philologiskt hänseende bereser Siberien och sysselsatt sig med Syrjänska, Tscheremissiska, Samojediska och andra språk, kunde väl lemna några. Bref till honom kan fås fram genom Assessor Rabbe i Helsingfors. En Dorpat-estnisk och Lettisk öfversättning får jag härhos bifoga.

Med högaktning har äran vara

Herr Sekreterarens

ödmjukaste

tjenare

Elias Lönnrot.

Kajana den

13 Maj 1845