SJÖBERG, Agnes


(1888–1964)


Veterinär


Agnes Sjöbergs var Europas första kvinnliga veterinär. Hennes yrkesbana framvisar den exceptionella energi, oförtröttlighet och begåvning som krävs av en kvinna som är den första representanten för sitt kön i ett yrke som tidigare ansetts typiskt manligt. Liksom andra pionjärer mötte Agnes Sjöberg grova fördomar i skolan och på universitet, samt när hon försökte söka en tjänst som motsvarade hennes utbildning och få ett kollegialt förhållande till de manliga veterinärerna. Det var lättare att vinna klienternas förtroende, men även det tog sin tid.


 

Agnes Hildegard Sjöberg föddes i ett välbärgat, bildat hem på gården Ala-Knuuttila i Kauhajoki. Fadern Johan Bernhard Sjöberg hade köpt och rustat upp gården tillsammans med sin hustru Karin Norrgård. Gården med sin odlingsmark växte under Agnes Sjöbergs ungdomstid till ca 3 000 hektar, och stall, ladugårdar och svinhus samt en stor huvudbyggnad uppfördes. Barnen i familjen deltog i alla sysslor på gården och i hemmet, från trädgården till åkern och från mejeriet till köket. Agnes trivdes speciellt bra i ladugården och tillsammans med drängarna, och i skolan för boskapsskötsel, som hade grundats på lantgården, bevistade hon lektionerna. För Sjöbergs egna barn hade en hemlärare anställts. Speciellt mycket tyckte Agnes Sjöberg om att rida.


 

Den blivande veterinärens skolgång började 1900 i Vasa i den svenska flickskolan, som hon genomgick på fem år. Agnes hade velat läsa till studentexamen, men hennes far motsatte sig och lät sin dotter gå i hushållsskola och befallde henne att göra hushållsarbete. Efter ett par bittra år gav hennes far efter och anställde en student till hemmet för att handleda Agnes och hennes yngre syster Heddi i deras studier. Agnes Sjöberg tog studentexamen vid Kuopio svenska samskola 1911.


 

Under sin studentsommar försökte Agnes Sjöberg ta reda på sina förutsättningar för veterinäryrket. Doktor Engdahl i Lauttakylä skrattade först ut henne, men konstaterade sedan att den modiga, sportiga och intelligenta flickan bättre lämpade sig för yrket än mången man, varpå han sände ett rekommendationsbrev till Zürich. Men Schweiz hade stängt sina dörrar för alla ryska undersåtar, så Sjöberg reste till Dresden. Att en kvinna ville studera veterinärmedicin var något utöver det vanliga, men efter en veckas betänketid blev hon antagen på prov. Hon fick sin studiebok med ordern: ”Gör liksom de andra herrarna.”


 

Agnes Sjöbergs studieår var motiga. Hon mötte motstånd från såväl lärare som studenter, speciellt från andra finländska studenter. En del av lärarna försökte köra ut henne ur föreläsningssalarna genom att använda grovt språk, andra oroade sig för att hon skulle bli ett exempel för andra kvinnor att söka sig till yrket. Men med sin driftighet och barndomserfarenhet stod Sjöberg ut med hån från manliga studeranden och hade framgång i sina studier. Följande läsår sökte hon till Berlin för att slippa de andra finländarna, och högskolan antog henne efter lång betänketid. År 1913 sökte Sjöberg som den första kvinnan i Europa tillstånd att få avlägga veterinärmedicinsk kandidatexamen. Hon beviljades tillstånd, och samtidigt bereddes alla andra kvinnliga studenter som uppfyllde branschens krav motsvarande möjlighet.


 

Sjöbergs studier drabbades också av första världskriget, vars utbrott ägde rum när hon skulle sätta igång med sin kliniska praktik. Efter den första förskräckelsen kom de första krigsmånaderna att bli hennes lyckligaste tid i livet och hon hade framgång som assistent. Sjöberg klarade också av veterinärmedicine licentiatexamen 1916, även om en del av examinatorerna i sexton ämnen tycktes ha bestämt sig för att kräva många gånger mer av henne än av de manliga examinanderna. Efter sin examen arbetade hon två år i Mecklenburg, men återvände till Dresden för att skriva sin doktorsavhandling och disputerade i Leipzig om hästars ögonsekret. Hon promoverades till veterinärmedicine doktor den 27 juli 1918, veterligen som den första kvinnan i världen.


 

Under kriget hade Agnes Sjöberg inte någon kontakt till hemlandet på fyra år, men hösten 1918 kunde hon återvända till Kauhajoki. Sin första arbetsplats fick hon som kommunalveterinär i Somero. På grund av bostadsbristen var hon först tvungen att bo i ett övergivet hus som tjänat som de rödas högkvarter under inbördeskriget. Motstånd fanns det mycket på andra ställen också, för kollegorna i grannkommunerna och distriktsveterinären försökte förringa Sjöbergs kunskaper. Hon stötte på problem också i Veterinärförbundet, där hon på grund av sitt kön förvägrades yttranderätt. Klienterna övertygade hon tack vare sin utbildning och doktorsexamen samt sin obestridliga yrkesskicklighet. Från sommaren 1920 gjorde Sjöberg sina sjukbesök med bil. Det fanns då ännu bara ett par hundra sådana i hela landet.


 

År 1920 återkom Agnes Sjöberg till Österbotten och Närpes, där hon fick försöka vinna förtroende hos skeptiska djurägare. Men ryktet om hennes kunnande spreds snabbt, speciellt när hon 1921 gjorde den första inseminationen på en häst. Hon började ändå längta ut i världen, sade upp sig och gjorde en forskningsresa till England och Förenta staterna 1923. Efter åren på landet i Finland uppskattade hon storligen England och njöt speciellt av vistelsen vid Cornell University och i New York. Tillbaka i Finland sökte hon ett stipendium till Hannover och fick det; i april påbörjade hon forskning i Tyskland och efter ett par månader i Wien, där hon halvannat år var sysselsatt med att undersöka parasiter.


 

Till julen 1926 återvände Sjöberg till Finland för att bygga upp en omfattande landsbygdspraktik i Kauhajoki. Hennes böcker väckte stort intresse utomlands, men hemma var hon inte ansedd; snarare tystades hon ner på såväl inhemska som nordiska möten. Hon fortsatte trots allt sitt arbete, och gav inte heller upp sitt yrke när hon gifte sig med agronom Veikko Klaavu 1928 eller då hon följande år födde tvillingpojkar. Efter ett par år i Kurikka flyttade Sjöberg till Seinäjoki, där hon hade sin praktik i ett tjugotal år. Äktenskapet slutade i skilsmässa 1935, varefter Sjöberg återtog sitt flicknamn. I sin nya omgivning möttes hon som tidigare av kollegors avund och klienters tacksamhet. År 1952 kallades hon till Wien för att föreläsa, medan man i Finland gjorde flera ogrundade besvär mot hennes verksamhet. Man försökte isolera henne; hon tilltalades som en liten flicka ända upp i medelåldern, och hon hamnade i polemik med manliga kollegor. Hon tvingades t.o.m. utträda ur Veterinärförbundet.


 

Agnes Sjöberg sålde sin praktik 1955 men fortsatte därefter att ge konsultationshjälp nästan fram till sin död 1964. Minnet av henne lever fortfarande kvar såväl i Österbotten som i den vetenskapliga världen. Hon hann själv bara delvis uppleva hur veterinärernas yrkeskår blev kvinnodominerad. Början var långsam; nio år efter Sjöberg blev Airi Jääskeläinen veterinär, och ännu 1955 fanns det bara fjorton kvinnliga veterinärer. Först cirka trettio år efter Agnes Sjöbergs död avancerade en finsk kvinna, Terttu Katila, till professor i veterinärmedicin.


 

Anneli Mäkelä-Alitalo


 

Agnes Hildegard Sjöberg, från 1928 Klaavu, från 1935 Sjöberg, född 15.11.1888 i Kauhajoki, död 21.8.1964 i Seinäjoki. Föräldrar hemmansägaren Johan Bernhard Sjöberg och Karin Norrgård. Gift 1928 med agronomen Veikko Klaavu.


 

PRODUKTION. Klinische und chemischmikroskopische Untersuchungen des Augensekretes der Pferde. Dresden (1918); Die bei Rindern im Verdauungstraktus vorkommenden Nematoden. Ihre Diagnostik, klinisch-patologischen Symptome und Therapie. Berlin (s.a.); Euroopan ensimmäinen naiseläinlääkäri Agnes Hildegard Sjöberg, eläinlääketieteen tohtori. Elon taivalta lapsuuden päivistä hopeahiuksiin asti (1964); 19 vetenskapliga artiklar.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C.-H. Klatt, Kvinnliga veterinärer i Finland åren 1915−1953. Hippokrates 1986.


 

BILDKÄLLA. Sjöberg, Agnes. Helsingfors universitetsmuseum.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5397-1416928958003

 

Upp