LASSY, Ivar


(1889–1938)


Publicist, orientalist, revolutionär


Ivar Lassy verkade inom den finländska arbetarrörelsen under en kort tid i början av 1920-talet. Politikerna med arbetarbakgrund förhöll sig dock misstänksamma mot Lassy, som var filosofie doktor och hade specialiserat sig på kulturhistoria. Som vänstersocialist fick han ingen plats i det socialdemokratiska partiet, och han hade alldeles för egensinniga idéer för att vara kommunist. Lassy hoppade av från Finland till Sovjetunionen och försvann i slutet av 1930-talet under Stalins utrensningar.

 

Ivar Lassy föddes i Baku, där hans far, sjökapten Esaias Lassy, tjänstgjorde vid Nobel Oil Company. Tack vare åren i Baku hade Lassy goda kunskaper i ryska, och han var också intresserad av orientalistik. När Ivar var i skolåldern skickades han till Finland. Efter att ha tagit studentexamen inledde han universitetsstudier i Helsingfors och disputerade 1916 på en avhandling om turkarnas kultur och religion i Azerbajdzjan. Åren 1916–1917 företog han en lång resa till Turkiet som resulterade i två reseskildringar 1917.


 

Våren 1919 grundade Lassy Työväenlehtien uutistoimisto (Arbetartidningarnas nyhetsbyrå). Nyhetsmaterialet var kommunistiskt. Samma år började Lassy skriva artiklar i tidningen Kansan Sanomat i Tammerfors under signaturen Sapiens. Han skrev bland annat om arbetet inom riksdagsgruppen för Finlands socialistiska arbetarparti (Suomen Sosialistinen Työ­väen Puolue, SSTP) och om riksdagens verksamhet i allmänhet. Han kritiserade partiets anspråkslösa insatser för regeringsformen.


 

I början av september 1919 skrev Lassy ett genmäle till Hannes Ryömä och några andra socialdemokrater om deras syn på orsakerna till inbördeskriget. Lassy ansåg att det ingalunda var frågan om resultatet av yttre hets eller ”bolsjevistisk smitta” utan en rättmätig åtgärd genom vilken arbetarna ville lösa sina svårigheter. I november 1917 kunde riksdagen inte längre garantera några förbättringar för arbetarbefolkningen på grund av borgerskapets motstånd. Parlamentarismen fick ge vika för kriget – borgerskapet och arbetarklassen hade enligt Lassy nått en punkt där dessa inte längre kunde förbättra sina villkor med hjälp av traditionella parlamentariska medel. Under inbördeskriget hade Lassy själv varit chef för Esbo kommunalnämnd, men i övrigt deltog han inte i kriget.


 

Lassy deltog i Socialdemokratiska partiets kongress 1919, då partiet drog upp sin framtidslinje. Bland andra Ivar Lassy och Eino Pekkala, den förste ordföranden för Arbetarnas idrottsförbund, talade för en anslutning till den kommunistiska internationalen. Deras ståndpunkter var dock i minoritet, varvid Lassy tillsammans med andra radikala lämnade partiet.


 

Lassy hade två vägar att välja mellan: antingen den långa parlamentariska eller revolution. Han ansåg dock inte att det var kommunisternas eller vänstersocialisternas uppgift att skaffa vapen. Däremot skulle partiet göra omständigheterna gynnsamma för en revolution genom att med agitation försvaga borgarnas ekonomiska och väpnade makt.


 

Lassy var i början av 1920-talet en av de få som talade för revolution. Han krävde bland annat att de representanter för SSTP som satt i riksdagen skulle vara trogna resolutionen vid Tredje internationalens andra kongress. Men 1922 fastslog han att SSTP:s grupp var alltför liten för att åstadkomma obstruktion i riksdagen. Trots det ville han att partiet skulle tillkännage att det påbörjar en obstruktion som skulle pågå tills alla domar mot rödgardister efter inbördeskriget var upphävda. Obstruktionen skulle inte ske med tal, vilket var Socialdemokraternas metod 1920, utan genom lagändringsförslag och krav på sluten omröstning. Lassy föreslog att riksdagen skulle upplösas och att nyval därefter skulle utlysas, men SSTP:s riksdagsgrupp förkastade alla hans förslag. Lika dåligt hade det gått för hans förslag om partiets förhållningssätt till Lex Kallio 1920. Lassy ansåg att lagen om torparbefrielse var bra men att den samtidigt skulle eliminera en tvist mellan borgarpartierna och på så sätt ena borgarnas front mot vänstern. Därför uppmanade han SSTP:s riksdagsgrupp att tala mot lagen men rösta för den. Riksdagsgruppen beslöt dock att förkasta lagförslaget.


 

Åren 1919–1924 redigerade Lassy tidskriften Sosialistinen Aikakauslehti, som publicerades i det socialdemokratiska ungdomsförbundets namn. Ungdomsförbundet övervakade inte tidskriften, och Lassy kunde redigera den som han ville. Den var från början kommunistisk, och bl.a. Otto Wille Kuusinen skrev artiklar i den under signatur. Dess huvudsakliga mål var att högerstämpla det socialdemokratiska partiet, betona klasskampen och framhålla de kommunistiska principerna. I slutet av 1922 förlöjligade Lassy i sina artiklar ledningen för Finlands kommunistiska parti (FKP) men vägrade att publicera FKP-ledningens genmäle av Adolf Taimi. Strax därefter meddelade SSTP:s partiledning att Lassys artiklar var antimarxistiska och att man i fortsättningen ville granska alla artiklar som publicerades i Sosialistinen Aikakauslehti. Lassy ansåg att det var fel – en artikel var en artikel och ingen programförklaring. Han ansåg att man i tidningar publicerade ett partis politiska ståndpunkt och i tidskrifter dryftade teoretiska frågor. I början av januari 1923 avskedade SSTP:s partikommitté Lassy, och därefter publicerades i Sosialistinen Aikakauslehti endast resolutioner och Kommunistiska internationalens beslut. Då SSTP upplöstes 1923, upphörde också tidskriften.


 

Lassy väckte myndigheternas uppmärksamhet med sin nyhetsbyrå och sin verksamhet i SSTP. Han arresterades i februari 1920 och dömdes till fängelse i ett år och nio månader för förberedelse till landsförräderi. Under Lassys fängelsedom förmedlade Työväenlehtien uutistoimisto närmast nyhets- och propagandamaterial i översättning från utländsk press till tidningarna. Sulo Wuolijoki, som befann sig samtidigt som Lassy i fånglägret på Sveaborg, har berättat att denne ständigt höll sig sysselsatt med någonting.


 

I egenskap av filosofie doktor var Lassy ovanlig inom den socialistiska arbetarrörelsen. Många av hans idéer fick ett negativt och misstroget mottagande bara för att de var hans. År 1923 flyttade Lassy till Sovjetunionen. Det finns inga detaljerade uppgifter om hans förehavanden, men strax efter flyttningen tjänstgjorde han som folkbildningsminister i Karelska autonoma socialistiska sovjetrepubliken. Åren 1924–1925 var han chef för partiskolan i Petrozavodsk och på 1930-talet lärare i orientaliska språk vid Moskvas universitet.


 

Lassys forskningsarbete om marxismens grunder, som publicerades 1931, blev hans öde. Under Stalins utrensningar i juni 1937 förklarades boken för kontra­revolutionär. Lassy fängslades men det finns inga exakta uppgifter om hans sista tid. Det enda man vet har uppgetts av Allan Wallenius i slutet av 1937; enligt honom vistades Lassy på ett fångsjukhus i närheten av Moskva och var mycket sjuk.


 

Thomas Wulffs roman En hjälte för vår tid. Fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivar Lassys liv (2006) bygger på Ivar Lassys liv i yngre år.


 

Jari Hanski


 

Ivar Fredrik Lassy, född 18.11.1889 i Baku, död 4.6.­1938 i Butovo, Sovjetunionen. Föräldrar sjökapten Esaias Lassy och Evelina Clement.


 

PRODUKTION. The Muharram Mysteries among the Azerbeijan Turks of Caucasia (1916); Persiska mysterier. Legend, dikt, drama och ceremoni (1917); Solens och lejonets folk I. Bakom gallret och slöjan: persiskor som jag känt. Med tjugofem illustrationer efter originalfotografier (1917, på finska 1917); Marxismin perusteet. Dialektinen materialismi. Superior, Wisconsin (1931).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Ivar Lassys samling, Folkets arkiv, Helsingfors. P. Aalto, Oriental Studies in Finland 1828–1918. The History of Learning and Science in Finland 1828–1918 10b (1971); S. Kiuru, Helsingin työväenjärjestöt. Helsingin kaupungin historia 5:2 (1965); O. Kantokorpi, Ivar Lassy and his adventures in the Land of Eternal Fire (1984); E. Lahti-Argutina, Olimme joukko vieras vaan. Venäjänsuomalaiset vainouhrit Neuvostoliitossa 1930-luvun alusta 1950-luvun alkuun (2001); J. Piilonen, Vallankumous kunnallishallinnossa (1982); T. Saarela, Suomalaisen kommunismin synty 1918–1923 (1996); R. Salokangas, Puoluepolitiikka ja uutisjournalismi muuttuvilla lehtimarkkinoilla. Suomen lehdistön historia II (1987); H. Soikkanen, Kohti kansanvaltaa. Suomen sosialidemokraattinen puolue 75 vuotta I. 1989–1937 (1975); A. Ylä-Rakkola, Vallankumouksen idealisti. Helsingin Sanomat 28.1.1978.


 

BILDKÄLLA. Lassy, Ivar. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5117-1416928957723

 

Upp