DALSTRÖM, Hampus


(1829–1882)


Arkitekt, överdirektör


Hampus Dalström var särskilt under 1860-talet en populär arkitekt som väckte helsing­forsarnas beundran med sin vackra och solenna arkitektur. Av Dalströms byggnader har en stor del rivits eller förändrats nästan till oigenkännlighet. Byggnaderna, inspirerade av bland annat italiensk renässans och av rundbågsstilen, berikade huvudstadens stadsbild.

 

Hampus Dalströms föräldrar hade båda flyttat från Sverige till Finland. Dalström gick i skola i Åbo och reste 1846 till Stockholm, där han inledde sina arkitektstudier vid Teknologiska institutet och vid Konstakademien. Han återvände två år senare till Finland, och skrevs in som elev vid intendentskontoret i Helsingfors. Dessförinnan hade han vistats en tid i Paris, där han bistod sin morbror, som var tapetserare och byggnadsentreprenör i staden. Ännu inte tjugo år fyllda drogs Hampus enligt egen utsago med i februarirevolutionens gatustrider 1848. Långt senare, under sin resa till Frankrike, Italien och Tyskland 1861–1862, studerade Dalström för arkitekten Jules André vid Académie des Beaux-Arts i Paris. Under Andrés ledning bekantade sig Dalström likt många andra nordiska arkitekter med den offi­ciella Beaux-Arts stilriktningen.


 

Vid intendentskontoret, från 1865 Överstyrelsen för allmänna byggnaderna, anförtroddes Dalström i början av 1860-talet byggnadsuppgifterna för lots- och fyr­väsendet. Han planerade under sin ämbetsmannakarriär flera fyrar i skärgården och i Ladoga. Sina konstnärliga anlag visade Dalström ofta i samband med estetiskt krävande planeringsuppdrag. Det förnämsta av hans skapelser var Studenthuset i Helsingfors. Då det stod klart 1870 utnämndes Dalström till överdirektör vid Överstyrelsen för allmänna byggnaderna. Han var den förste i Finland födde chefen för detta verk.


 

Dalström planerade byggnader för statliga verk; hans största projekt gällde sjukhus, lärdomsskolor och seminarier. Han deltog även själv i planeringen av några skolbyggnader. Enligt gammal praxis hörde det till att överdirektören planerade de statliga monumentalbyggnaderna. Dalströms idéer för Finlands Bank och Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors motsvarade dock inte byggherrens önskemål. Med en överdirektörs pondus höll Dalström fast vid sina förslag, men fick i alla fall erfara att hans planer förbigicks; man utlyste internationella arkitekttävlingar och gav uppdragen åt arkitekter utanför byggnadsstyrelsen.


 

Dalström klarade sig inte bättre i konkurrensen med 1870-talets unga arkitekter. Han anställde sin tidigare elev och medhjälpare Theodor Höijer vid överstyrelsen, men denne tröttnade enligt egen utsago på att uppdragen inskränkte sig till renritning och avgick. Relationerna mellan Dalström och arkitekturläraren F. A. Sjöström vid Polytekniska skolan var öppet fientliga. Sjöström tävlade framgångsrikt med överstyrelsens arkitekter om betydande planerings- och övervakningsuppdrag.


 

Till Dalströms motståndare hörde även professor Carl Gustaf Estlander, som hade retat sig på den popularitet Dalström åtnjöt tack vare Studenthuset. Senare försökte överstyrelsen ledd av Dalström på alla sätt lägga hinder i vägen vid planerandet av Ateneum, Finska konstföre­ningens och Konstflitföreningen i Finlands gemensamma skol- och museibyggnad, d.v.s. projekt som Estlander förespråkade. Vid planeringstävlingen om Ateneum hade byggnadsstyrelsen förbigåtts, och det statliga byggnadsprojektet gavs åt Höijer; projektet utgick från Estlanders plan. Dalström hade i 1870-talets konstpolitiska fejder med eftertryck stött Fredrik Cygnaeus. Denne motsatte sig den konst­industriella riktning Estlander företrädde, som gick ut på en nära förbindelse mellan konsten och konstindustrin. Byggnadskonstens värdighet kom för Dalström i första hand, och det var tydligen svårt för honom att förena denna syn med byggnadskommittéernas krav på ändamålsenlighet.


 

Dalström var sjuklig redan i sin ungdom och hans hälsa försämrades när motgångarna växte. Han avled i Helsingfors den 19 mars 1882, tre dagar före sin 53-årsdag.­


 

Eeva Maija Viljo


 

Axel Hampus Dalström, född 22.3.1829 i Helsingfors, död 19.3.1882 i Helsingfors. Föräldrar tullinspektören Sven Adolf Dalström och Kristina Jacobina Wiklund. Gift 1858 med Emilia Juliane Helene Ettinger.


 

VERK. Kyrkan i Nyslott (sedermera domkyrka, 1850-talet, uppförd 1874−1878); Restaurang Espla­nadkapellet, Helsingfors (1861); Apoteket Snellmansgatan 15, Helsingfors (1861); Societetshusets utbyggnad och konsertsalens inredning, Helsingfors (1862−1865); Festsalen på Träskända gård inför Alexander II:s besök, Esbo (1863); Länssjuk­huset i S:t Michel, Helsingfors barnhem och Studenthuset, Helsingfors (1870); Magnus von Wrights gravmonument och S:t Michels lyceum (1874); Gardesmanegen, Helsingfors (1877); Reallyceum och Svenska Normallyceum, Helsingfors (1874, 1877, tills. med Evert Lagerspetz); Mediko­-mekaniska fysioterapi-institutet, Helsingfors (1880, sedermera Helsingin Suomalainen reaali­lyseo, utvidgat ca 1900).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Meritförteckningar, Riksarkivet; Hampus och Emmy Dalströms arkiv, Svenska litteratursällskapet i Finland. M. Mannila, Axel Hampus Dalström ja Suomessa 1860−1870-luvuilla rakennetut majakat. Suomen Museo 1995.


 

BILDKÄLLA. Dalström, Hampus. Foto: Ateljé C. A. Hårdh. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4729-1416928957335

 

Upp