ULRIKA ELEONORA d.ä.


(1656–1693)


Sveriges drottning


Den anspråkslösa Ulrika Eleonora levde sitt korta liv som drottning i skuggan av sin viljestarka svärmor. Hon deltog nästan inte alls i hovlivet eller i rikets styrelse och accepterade som sin livsuppgift att trygga tronföljden som barnaföderska. Ulrika Eleonora har beskrivits som mild, tålmodig, from och klok.

 

I Sverige har det funnits två drottningar med namnet Ulrika Eleonora, mor och dotter. Med undantag för det gemensamma namnet och familjebandet skilde sig deras öden i hög grad från varandra. Ulrika Eleonora den yngre tog målmedvetet makten, påverkade politiken och dog barnlös medan Ulrika Eleonora den äldres liv fylldes av uppgiften som mor. Även deras utgångspunkter var olika, eftersom modern fick göra sig hemmastadd i ett nästan fientligt sinnat land och underställa sig sin svärmor, medan dottern växte upp som föräldralös och hela livet stannade i sitt hemland.


 

Den danska prinsessan Ulrika Eleonoras väg till att bli drottning av Sverige var lång. Visserligen framförde den svenske ambassadören Nils Brahe redan 1675 Karl XI:s anhållan om hennes hand, men trolovningen bröts på grund av det krig som bröt ut mellan Sverige och Danmark samma år. Trots kriget betraktade Ulrika Eleonora sig som Sveriges blivande drottning, förkastade andra äktenskapsplaner och hjälpte svenska krigsfångar i Köpenhamn. Också Karl XI var trogen sin trolovade, och 1679 undertecknades både äktenskapsavtalet och fredsavtalet i Lund. Följande vår kom bruden till Sverige, och 6 maj 1680 vigdes paret inför ett fåtal närvarande i Halland. Ulrika Eleonora kröntes till Sveriges drottning 25 november 1680.


 

Den unga drottningens situation var svår eftersom hennes svärmor, änkedrottningen Hedvig Eleonora, från Holstein-Gottorp, dels misstrodde allt danskt, dels ville förbli rikets första dam och omgav sig med dess egentliga hov. Karl XI visade sin maka kärlek på sitt eget föga finkänsliga sätt. I sitt förhållande till Ulrika Eleonora lät han sig ändå ledas av sin mor. Trots några försök fick Ulrika Eleonora inget inflytande över rikets eller hovets angelägenheter; kungen begränsade bryskt hennes livsmiljö och underströk att hennes uppgift var att säkra tronföljden, inte att regera. Ulrika Eleonora fick nöja sig med sin lott och drog sig tillbaka inom familjekretsen.


 

Äktenskapet visade sig bli fruktsamt; Ulrika Eleonora födde fem söner och två döttrar. Vid förlossningarna assisterades Ulrika Eleonora av barnmorskan Catarina Wentin från Lauenburg. Den kungliga familjens livläkare Urban Hiärne lade fram förslag om att inrätta ett barnsängshospital förenat med undervisning av barnmorskor, men efter drottningens död sköts planerna upp. Trots den medicinska hjälp som kungafamiljen hade att tillgå insjuknade familjemedlemmarna ofta, och endast en av sönerna, den blivande kung Karl XII, överlevde sin barndom. Bägge döttrarna nådde däremot vuxen ålder, både familjens förstfödda Hedvig Sofia och dess yngsta barn Ulrika Eleonora.


 

Drottning Ulrika Eleonora har karakteriserats som mild och tålmodig, from och klok. Hon var mer bildad än sin make, läste gärna, uppskattade de sköna konsterna och bedrev välgörenhet genom att grunda fattighus och barnhus. År 1690 bereddes hon plats i förmyndarregeringen ifall en sådan skulle tillsättas efter kungens död. Detta blev aldrig aktuellt då drottningen avled redan 1693, i en ålder av endast 37 år. Uppfostran av familjens barn kom till stor del att åvila deras farmor, Hedvig Eleonora.


 

Efter sin död blev Ulrika Eleonora än mer älskad. Karl XI:s dagbok förtäljer om äkta sorg, och kungen ingick heller aldrig något nytt äktenskap. Drottningen begravdes enligt egen önskan utan begravningsregalier. Fastän önskemålet kan tolkas som ett utslag av bitterhet gentemot svärmodern, som under hela Ulrika Eleonoras livstid behöll ställningen som drottning, blev seden därefter bestående. Från och med Ulrika Eleonora d.ä. har de svenska drottningarna begravts med mer anspråkslösa ceremonier än kungarna.


 

År 1724 började man i Helsingfors uppföra en kyrka, som stod klar tre år senare. Magistraten beslöt 11 september 1727 att uppkalla kyrkan efter drottning Ulrika Eleonora till Ulrikakyrkan. Fastän det i det officiella beslutet endast har namnet Ulrika, började man snart allmänt kalla kyrkan Ulrika Eleonora. Kyrkan revs 1827 för att ge plats för Senatstorget; i torgets stenläggning finns ännu kyrkans grundplan utmärkt. Kyrkan invigdes när Ulrika Eleonora den yngre var drottning i Sverige. Även Kristinestads kyrka, som stod klar år 1700, är uppkallad efter Ulrika Eleonora.


 

Anneli Mäkelä-Alitalo


 

Ulrika Eleonora, Sveriges drottning 1680−1693, född 11.11.1656 i Köpenhamn, död 26.7.1693 på Karlbergs slott nära Stockolm. Föräldrar konungen av Danmark Fredrik III och Sophia Amalia, dotter till Georg hertig av Braunschweig-Lüneburg. Gift 1680 med konungen av Sverige Karl XI.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Hornborg, Helsingfors stads historia II (1950); S.-L. Hänninen, Kätilötyön vaiheita (1965); L.O. Lagerqvist, Sveriges regenter från forntid till nutid. Stockholm (1977); Å. Ohlmarks, Alla Sveriges drottningar. Stockholm (1994).


 

BILDKÄLLA. Ulrika Eleonora d.ä. Oljemålning. Foto: C. Grünberg, 1964. Finlands nationalmuseum. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4621-1416928957227

 

Upp