Skriv ut          Tillbaka

PETTER ÅLÄNNING


(ca 1300–1405)


Köpman, rådman


Av de som från rikets östra del under medeltiden flyttade till Stockholm lyckades Petter Ålänning skapa sig en helt unik position. Han blev en av Stockholms rikaste och mest aktade borgare. Hans vida kontaktnät med utrikesorter gjorde att han kunde ombesörja krävande ekonomiska transaktioner och hans affärer förde honom i nära förbindelse med rikets mäktigaste och mest inflytelserika frälsemän.

 

Mycket litet är känt om Petter Finvidsson Ålännings bakgrund och släktförbindelser. Han var född på Åland och flyttade till Stockholm, där han blev borgare. Det har förmodats att han var son till Finvid Kettilsson i Geta, som omtalas 1367, men det finns inget direkt stöd för denna hypotes. Säkert är att Petter Ålänning var en oerhört skicklig affärsman med sinne för affärer. Han ingick äktenskap med Kristina Pedersdotter från Östergötland.


 

Staden Stockholm utövade en stor dragningskraft på Åland, och Petter Ålänning var inte den enda ålänningen som flyttade dit. I staden fanns möjligheter att lära sig ett borgerligt yrke, och eftersom både handels- och släktförbindelserna var livliga över Ålands hav gick det säkerligen lätt att få en yngre son tryggt placerad eftersom han inte hade utsikter att ärva jord.


 

Petter Ålänning tycks fort ha blivit framgångsrik, redan 1375 hade han affärsförbindelser med rikets elit. Detta år förband sig rådmannen Petter Ålänning och borgarna Gunder Ålänning, Olof Dalkarl och Arnold Homberg att av kung Albrekt av Mecklenburgs far, hertig Albrekt av Mecklenburg köpa all den koppar och det järn som hertigen kunde leverera före midsommar eller 12 dagar senare, till deras bodar i Stockholm. Priset skulle vara 13,5 lybska mark för varje skeppund koppar och 2,5 lybska mark för varje fat järn. För det som levererades senare skulle borgarna betala gängse pris i svenska mynt. Slutuppgörelsen för hela affären skulle erläggas i lybskt mynt hos två borgare i Lübeck eller Wismar. Riksdrotsen Bo Jonsson Grip gick i borgen för affären och bevittnade urkunden. Hertig Albrekt hade pantlän i Bergslagen, och leveranserna av råmetall var en viktig inkomstkälla för honom. Uppgörelsen 1375 var en stor och viktig transaktion och den stadfäster Petter Ålännings roll som en av de mera förmögna och inflytelserika borgarna i Stockholm.


 

Antagligen gick en betydande del av den svenska metallexporten 1375 genom Petter Ålännings händer. Förbindelserna till Bo Jonsson Grip har också stor betydelse eftersom Bo Jonsson var Sveriges rikaste man, som byggt sin förmögenhet genom förmånliga och skrupelfria jordtransaktioner. Också Petter satsade stort på inköp av jordagods. År 1376 bytte han sina jordlotter i Fastolsby, Haraldsby och Hamnö på Åland mot egendomen Vartiasaari med tillhörande öar i Vemo socken i Egentliga Finland, som tillhörde Henrik i Mångstekta från Åland. Affären sköttes i Stockholm, dit Henrik kommit seglande. Samma år förvärvades mera jord på Åland av Olof i Åsgårda.


 

Förbindelserna till riksdrotsen gällde också jordaffärerna, och Petter sålde gården Skärsätra på Lidingö till Bo Jonsson 1377. Samma år bytte han en bondgård om 18 skattmarker i Finströms socken på Åland mot ett hus på Södermalm i Stockholm. Av sin hustrus bröder köpte Petter Ålänning jord i Broby socken i Östergötland.


 

Förutom koppar och järn handlade Petter Ålänning också med andra viktiga varor. År 1382 köpte han av kaniken i Uppsala, Magnus Torkelsson, 10 läster 7 pund och 1 spann korn till ett pris av 12 mark lästen. Kyrkan hörde till de stora leverantörerna av jordbruksprodukter. Kyrkan hade inte bara egna gårdar som producerade, utan en stor del av kyrkans tionden betalades i spannmål.


 

En stor del av Petter Ålännings kunder hörde till det högsta samhällsskiktet. Till de framgångsrikaste borgarnas verksamhet hörde också banktransaktioner. De transaktioner Petter Ålänning skötte kunde uppgå till mycket stora summor. År 1382 mottog han 1620 mark penningar i svenskt mynt av Gunder Andersson, kanik i Linköping. Han samlade in kyrkliga avgifter, som skulle levereras till påven av biskop Nils i Linköping. Petter Ålänning skulle erlägga summan i 1080 ungerska och lybska guldfloriner i nederländska Brygge, närmare bestämt i Johann Krowes och Johann Blomas härbärge före den 29 september samma år. Mot förluster ställde han hela sin personliga egendom i borgen. Leveransen tyder på goda handelsförbindelser utomlands, och de fåtaliga bevarade källorna visar på flera sådana transaktioner med verkligt betydande belopp för Petter Ålännings del.


 

Petters bankaffärer omfattade också direkt långivning. År 1384 behövde riksdrotsen pengar, och mot att han fick uppbära markskatten på Åland beviljade Petter ett lån på 1401 mark och 12 penningar åt Bo Jonsson. Alla Petters transaktioner var inte lika stora. År 1388 kunde en köpman i Stockholm, Ulf Jansson, inte betala sin skuld och Petter Ålänning indrev av borgensmannen, byamannen Ulfhardhe i Åbo 128 mark och 5 öre för att avskriva skulden.


 

Förutom egna affärer återkommer Petter Ålänning ofta som vittne vid andra stora affärstransaktioner. Med sitt sigill bevittnade han 1385 köpmannen Nils Victembakes kvitto åt ärkebiskopen i Uppsala på 120 franc i guld. År 1388 intygade han både en jordförsäljning åt ärkebiskopen och hur köpmannen Lars Skärgas i Stockholm pantsatte en tomt i Uppsala för ett lån av domkyrkan.


 

Petter Ålänning hade haft nära förbindelser till den gamle hertig Albrekt av Mecklenburg och till Bo Jonsson Grip. Det politiska klimatet var emellertid labilt, och efter Bo Jonssons död rådde i praktiken inbördeskrig. År 1389 blev ett krisår för Petter. De upproriska herrarna hade inkallat drottning Margareta och lovade att överlåta Bo Jonssons alla slott och pantlän till henne. Hennes trupper invaderade västra Sverige, och kung Albrekt lät sina styrkor från Mecklenburg landstiga i Kalmar. De bägge härarna möttes i Falköping, och kung Albrekt blev tillfångatagen. Kungen innehade fortfarande Stockholm, och förhållandet mellan de svenska och tyska borgarna blev oerhört spänt.


 

Eftersom Petter Ålänning tillhörde de ledande svenska borgarna i Stockholm med omfattande politiska förbindelser utsågs han, tillsammans med tre tyska borgare, till representant för staden vid riksrådets möte i Södertälje i maj 1389. När delegationen kommit fram visade det sig att förhandlingspositionerna var helt låsta, och tyskarna for tillbaka. Också Petter Ålänning ansåg sig tvungen att återvända med sin båt till Stockholm. Halvvägs dit blev han överfallen, hans bägge tjänare dödades och själv blev han tillfångatagen. Då han återkom till Stockholm kastades han omedelbart i fängelse. Också hans egendom blev beslagtagen och hustrun Kristina blev fråntagen sina nycklar. I den situationen var staden redan belägrad av drottningen. Också den svenska borgmästaren misshandlades och fängslades. Situationen i Stockholm ledde till upplopp, och genom förhandlingar på rådhuset bestämdes att de fängslade svenska borgarna skulle friges. Gatubråken och konflikterna mellan den svenska och tyska befolkningen i Stockholm fortsatte.


 

De svåra politiska förhållandena i Stockholm är antagligen orsaken till att Petter Ålänning inte kunde bedriva affärer i större skala mellan 1390 och 1398. År 1390 avslutade han sina transaktioner med ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala och intygade att han inte hade några fortsatta fordringar utan hade fått ut alla sina tillgodohavanden. Drottning Margareta kunde 1398 överta Stockholm, och det lugnare läget innebar att Petter Ålänning på nytt kunde göra affärsresor. Redan samma år besökte han Reval.


 

Petter Ålänning och hans hustru åtnjöt hög social status. De var bägge medlemmar i Helga Lekamens gille i Stockholm. Det medeltida gillet var en viktig social sammanslutning. Medlemmarna hade gemensamma gillefester och sociala förpliktelser mot sjuka och avlidna gillesbröder och -systrar. Det fanns också gillen med olika status, dit olika samhällsgrupper hörde. Till Helga Lekamens gille i Stockholm hörde samhällets absoluta topp. Där var Bo Jonsson Grip medlem, liksom också drottning Margareta och kung Albrekts son Erik.


 

Medlemskapet i gillet hade en religiös liksom en sociala dimension, och Petter Ålänning och hans hustru försökte också genom olika donationer värna om sina själars salighet. År 1386 inrättade han tillsammans med sin hustru ett prebende vid Åbo domkyrka ”till Guds heder och ära och Vår frus och S:t Eriks och våra själars och våra föräldrars hugnad och nåd”. Till prebendet skänktes gårdar och mark på Åland och i skärgården. Följande år donerades 300 mark penningar och en bod i Stockholm till Uppsala domkyrka för ett prebende till Jungfru Marias och S:t Olofs ära. Pengarna skulle användas till inköp av fastigheter, och innehavaren av prebendet skulle årligen få en avkastning på 16 mark mot att han läste två mässor i veckan, den ena till jungfru Maria och den andra till S:t Olof för Petters, hans hustrus och deras föräldrars själar.


 

Petter Ålänning lät göra ytterligare donationer år 1400. Då fick jungfru Marias och S:t Eriks altaren i Åbo ytterligare en donation, en gatubod vid Kornhamnstorg i Stockholm. Prebendaten skulle för donationen läsa två mässor i veckan, den ena för alla kristna själar och den andra till S:t Eriks ära så länge som domkyrkan står. Också S:t Henriks altare i Uppsala fick motta stora donationer, kontanter, gatubodar i Stockholm och jord. Godset Alvesta, som köpts av hustrun Kristinas bröder, donerades åt Vadstena kloster.


 

Hustrun Kristina Pedersdotter dog senast 1404. Det är okänt om paret hade barn. År 1403 befullmäktigade Petter Ålänning Mats Järlsson att sköta hans egendomar på Åland och i skärgården. Efter hans död skulle Mats överlämna dem till S:t Eriks och S:t Henriks prebenden i Åbo domkyrka. År 1407 lät påven stadfästa Petters donationer till kyrkan. Petter Ålänning dog antagligen omkring 1405, åtminstone före 10 maj 1407.


 

Lena Huldén


 

Petter Finvidsson Ålänning, född på 1300-talet, död ca 1405. Föräldrar Finvid (Från Åland). Gift senast 1387 med Kristina Pedersdotter.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. N. Ahnlund, Svenskt och tyskt i Stockholms äldre historia. Från medeltid och vasatid. Uppsala (1933); F. de Brun, Det medeltida Stockholm. Uppsala (1911); I. Collijn, Handlingar rörande Helga Lekamens gille i Stockholm I−VIII. Uppsala (1921−1930); M. Dreijer, Det åländska folkets historia I:1. Från stenåldern till Gustav Vasa (1983); M. Lamberg, Om finländskt inslag i Stockholms stads råd under medeltiden. Släkt och hävd 2/1997; Stockholms stadsböcker från äldre tid. Ämbetsbok 1419−1544. Stockholm (1927); K. Tarkiainen, Finnarnas historia i Sverige 1. Inflyttarna från Finland under det gemensamma rikets tid (1990).


 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4576-1416928957182

 

Upp