KULNEV, Jakov Petrovitj


(1764–1812)


Generalmajor, kommendör för husarregemente


Jakov Petrovitj Kulnev var rysk befälhavare i kriget 1808–1809. Som liten pojke träffade J.L. Runeberg honom och lovprisade honom senare i en dikt i Fänrik Ståls sägner.

 

J.L. Runeberg ger i Fänrik Ståls sägner en nyanserad bild av den ryska armén; han lovordar de egna hjältarna utan att demonisera motståndarna. I första delen av Fänrik Ståls sägner ingår dikten ”Kulneff”, om ryssen jakov Petrovitj Kulnev, som Runeberg prisar lika högt som sina finska hjältar. Fastän Runeberg förmodligen inkluderade dikten för att trygga bokens publicering, torde den motsvara hans uppfattning om en rysk krigshjälte.


 

Vid krigsutbrottet 1808 var Jakov Petrovitj Kulnev överste och kommendör för ett husarregemente. Han var född i Pskov 1764 och stred i Turkiet 1787–1792, i Polen 1794 och i Östpreussen 1807. Kulnevs regemente var också förstärkt med en avdelning kosacker. Vid sidan av de ordinarie trupperna hade den ryska armén kosacktrupper till sitt förfogande. Deras disciplin och taktik skilde sig från de reguljära styrkornas. En rörlig krigföring var en viktig del av kosackernas taktik. Deras patruller rörde sig över vida områden, även bakom fiendens rygg, och försåg huvudarmén med uppgifter om fiendetruppernas rörelser. För detta slag av krigföring var överste Kulnev synnerligen lämplig. Han var en orädd man som trivdes bäst i händelsernas centrum. Då den ryska armén vintern 1808 följde den retirerande svenska armén norrut red Kulnev främst. Han deltog i slagen vid Siikajoki, Lintulahti, Kuortane, Salmi och Oravais.


 

I sin barndom hade Runeberg i Jakobstad sett både Kulnev och den svenske översten Georg Carl von Döbeln, vardera sin armés mest driftiga och originella personlighet. Kulnev, som tyckte om barn, lär t.o.m. ha lyft upp Runeberg i sitt knä. Fastän fyraåringen naturligtvis inte förstod vad som hände kvarstannade tydligen minnet av de två herrarna, som skildras i de två dikter som Runebergs samtid skattade högst i Fänrik Ståls sägner.


 

Man vet att Kulnev och von Döbeln åtminstone en gång, före striden vid Lappo, underhandlade om en utväxling av tillfångatagna officerare. Vid underhandlingarna samtalade man också om andra spörsmål, och det uppstod en sådan sympati mellan herrarna, berättas det, att Kulnev förbjöd sina män att skjuta von Döbeln och att von Döbeln förfor på motsvarande sätt beträffande Kulnev.


 

Som belöning för sina krigiska hjältedåd befordrades Kulnev till generalmajor i december 1808, och följande år ledde han sina trupper över ett fruset Ålands hav till Grisslehamn. Denna krigshandling visade att även Stockholm kunde bli krigsskådeplats, och påskyndade uppenbarligen svenskarnas vilja att inleda fredsförhandlingar.


 

Efter krigets slut återvände generalmajor Kulnev till Ryssland och deltog i turkiska kriget. Då Napoleon inledde sitt fälttåg mot Ryssland deltog Kulnev tappert i försvarsstriderna. Han stupade i juli 1812 vid floden Drissa, då franska trupper gjorde ett överraskande anfall på ryssarnas läger. På den plats där han föll har man rest en minnesstod.


 

Det är ytterst få fiender i Finlands historia som har fått ett så gynnsamt eftermäle som jakov Petrovitj Kulnev. Detta är otvivelaktigt Runebergs förtjänst. Den bild Runeberg ger av Kulnev torde vara tämligen verklighetstrogen. Kulnev saknade familj men var en barnkär krigare och charmör, som om morgonen drack bål ur ”sin skönas sko”.


 

Att kämpa, kämpa nätter, dar,
det var för honom tidsfördriv,

att falla endast blomman var

utav en hjältes liv.

Vad vapen man i handen höll,

det var detsamma, blott man föll,

i stridens eller lekens ras,

med sabel eller glas.


 

Veli-Matti Syrjö


 

Jakov Petrovitj Kulnev, född 25.6.1764 i Pskov i Ryssland, död 20.7.1812 vid floden Drissa i Ryssland. Föräldrar undermajoren Petr Vasiljevitj Kulnev och Luiza Ivanovna Grebinits.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J.R. Danielsson, Finland och Finlands krigare 1808–1809 (1897); E.K. Osmonsalo, Suomen valloitus 1808 (1947); H. Schulman, Striden om Finland 1808–1809 (1909); Sveriges krig åren 1808 och 1809 1–5. Stockholm (1890–1910); J. Wrede, jag såg ett folk ... Runeberg, Fänrik Stål och nationen (1988).


 

BILDKÄLLA. Kulnev, Jakov. J.R. Danielson-Kalmari, Finska kriget och Finlands krigare 1808–1809 (1897).

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4131-1416928956737

 

Upp