BERNER, Samuel 

(d. 1759) 

Murmästare, arkitekt 

Samuel Berner var den förste finländske yrkes man inom byggnadsbranschen som betraktades som arkitekt. I egenskap av murmästare utmärkte han sig inom det egna skrået och utförde sådana bedrifter att han med rätta kan anses vara av en de mest betydande banbrytarna inom Finlands byggnadskonst. Berner planerade och byggde främst i stenkyrkor, administrativa byggnader, skolbyggnader och bostadshus i bl.a. Åbo, Lovisa, Borgå och Ekenäs.

År 1731 började man i Åbo vid Drottningågatan, numera Västra Strandgatan, uppföra ett nytt hus för hovrättspresidenten. Eftersom man tydligen ansåg att stadens murmästare inte kunde bygga ett stort stenhus i två våningar, beslöt magistraten i maj 1732 att införskriva den sachsiske murargesällen Samuel Berner, som vid denna tidpunkt arbetade för stadsarkitekten i Stockholm. Berner kom till Åbo, byggde presidentens hus och vann borgarnas förtroende till den grad att magistraten började förhandla med honom om uppförandet av ett nytt rådhus. Samtidigt erbjöd man honom att bli ålderman i murmästarämbetet. 

Redan i november 1732 visades Berners första rådhusritning upp i magistraten. Den finns bevarad i Sveriges krigsarkiv. För att finna en entreprenör kallade man upp de bästa ”finske murmästare” i staden, Tomas Tallberg, Jacob Collin och Johan Friman, och frågade om de kunde följa ritningen. Murarna svarade att de nog kunde åta sig uppdraget, men endast mot dagpenning. Magistraten tvivlade dock på deras förmåga, och efter diverse förhandlingar åtog sig Berner i juli 1733 att bygga rådhuset på entrepenad. Först ville han dock resa hem till Sachsen för att ordna sina personliga angelägenheter. 

Berner lovade också att bli ålderman i murmästarämbetet. Formellt var han gesäll, men magistraten godkände hans ritning till rådhuset som mästarprov. Han meddelade också att han var beredd att bosätta sig i staden om han fick tillräckliga frihetsår. Med anledning därav beviljades han av magistraten sex skattefria år. I magistratens protokoll för den 18 juli 1733 antecknades som motivering att Berner hade visat prov att han lärt sig sitt hantverk, utöver murarbete behärskade han också ritningar, arkitektur och gipsverk. Såsom murmästarämbetets ålderman skulle han lära upp ”landsens barn” i sitt hantverk. Dessutom skulle han som stadsarkitekt utan betalning ”framdeles observera regulariteten i staden och fatta avritningar över skeende publika byggnader”. Den slutliga utnämningen skedde efter Berners återkomst från Sachsen den 4 maj 1734. Samma dag svor Berner både borgareden och åldermanseden. Hos Åbomurmästarna inskärpte man, att de skulle ”denne Berner tillbörligen, som för lagl. tillförordnad ålderman hedra och lyda”. På detta sätt fick Åbo sin första stadsarkitekt. Här var Stockholm modell, då en tjänst med samma benämning inrättats där 1718. 

Rådhuset i Åbo stod färdigt 1736, varvid magistraten intygade, att Berner hade ”vid denna byggnad, som ifrån grundvalen av nyo blivit anlagd med torn på huset, visat tillräcklig kunskap och förfarenhet i byggnings- och murningskonsten, samt i övrigt väl och vackert sig förhållit”. År 1738 var Berner sysselsatt med reparationsarbeten i domkapitlets hus, som låg intill domkyrkans ringmur. Samma år härjades domkyrkan av en svår eldsvåda – taket och tornspiran förstördes helt – och följande vår anställdes han som återuppbyggnadsarbetets ledare. Hans uppdrag var att planera och bygga en ny tornspira och ett nytt tak och dessutom ha uppsikt över murarna och timmermännen, allt mot en lön av 1 daler silvermynt om dagen. Arbetet på domkyrkan räckte flera år och avbröts 1742 av lilla ofreden. Redan tidigare hade Berner klagat över att han inte hade tillräckligt med arbete i Åbo, och 1741 blev han murmästare vid fortifikationen. Samtidigt kvarstod han både som ålderman i Åbo och som ledare av arbetet i domkyrkan. År 1743 gjorde Berner flera förslag till en ny tornspira. Följande år avbröts arbetena för lång tid framåt utan att kyrkan var färdig. 

Berners uppdrag vid fortifikationen kunde i längden inte undgå att inkräkta på hans arbete i Åbo. År 1741 klagade stadens övriga murmästare hos magistraten över att de kände sig åsidosatta av sin ålderman. Följande år anhöll Berner om att som fortifikationsmurmästare slippa borgerliga utskylder och få åtnjuta inkvartering. Magistraten beslöt dock att avslå hans anhållan, och Berner meddelade då att han önskade uppsäga sitt burskap. Av allt att döma hade han dock burskap ända till 1748. Av magistratens protokoll framgår att han fortfarande bodde i staden, och han ansökte regelbundet om tillstånd när han skulle arbeta på andra orter. 

År 1745 bad Berner att få resa till Helsingfors, emedan han hade lovat att där följande sommar bygga om Ulrika Eleonora kyrka och dess klockstapel. Arbetet utfördes enligt planerna, och i magistratens protokoll antecknades år 1746, att Berner med sina gesäller arbetade i Helsingfors och i ”nya staden Abborfors”. Samma år planerade han dessutom en ombyggnad av Ekenäs kyrka. På vårvintern 1747 uppgav han för magistraten, att han i Åbo inte hade ”något arbete som till arkitekturen hörer”, och han fick därför tillstånd att resa till Fredrikshamn, där han gjorde en ritning för den planerade svenska kyrkan. Han avstod dock från att bygga kyrkan, som istället uppfördes av den kände kyrkobyggmästaren Arvid Junkkarinen. 

I Åbo växte småningom irritationen över Berners långa och talrika resor. År 1747  – tydligen medan Berner var i Fredrikshamn – meddelades det vid ett av magistratens sammanträden, att han på nytt hade engagerats vid fortifikationen. Berners definitiva flyttning från Åbo ägde rum i 1748. I januari sade han slutligt upp sitt burskap, och han uppgav då att han mot en årslön av 500 daler silvermynt hade blivit ”ständig arkitekt och murmästare under kongl. fortifikationsstaten”. Därmed förlorade murmästarämbetet i Åbo sin ålderman. Som fortifikationsmurmästare torde Berner ha bosatt sig i Helsingfors eller på Sveaborg. År 1751 var han verksam åtminstone på Långörn utanför Helsingfors, och där fick hans bana som fästningsbyggare ett hastigt slut. I Liewens kurtin blev man tvungen att riva en illa murad valvpelare som Berner hade gjort, och detta ledde till att han blev avskedad. 

Berner blev ändå inte sysslolös. Redan 1748 hade han lagt grunden till kyrkan i  Pikis, och under hans ledning blev den färdig 1755. År 1753 gjorde han ritningar till en ny biblioteksbyggnad för Åbo akademi, men i väntan på medel förkom ritningarna. År 1755 var Berner verksam vid ett skolhusbygge i Helsingfors, och samma år torde han åtminstone tillfälligt ha tagits till nåder av fortifikationsstaten eftersom det uppges att han ledde arbetena på kommendanthuset i Lovisa. Åren 1758–1759 uppförde han Borgå gymnasiehus på entreprenad med eget folk. Den ståtliga byggnaden med mansardtak har bevarats och hyser sedermera Borgå domkapitel. 

Då Berner 1758 blev erbjuden att återuppbygga Åbo domkyrkas tornspira avböjde han. Detta berodde dels på hans höga ålder, dels på att han bodde i Helsingfors, där han hade beviljats borgarrättigheter. Följande år åtog han sig att förstora medeltidskyrkan i Kyrkslätt. Detta arbete blev hans sista. På väg från Kyrkslätt till Svidja gård skenade hästen och Berner kastades ur kärran. Han avled av skadorna efter några dagar, den 10 augusti 1759, och begravdes i Helsingfors tre dagar senare. 

Carl Jacob Gardberg 

Samuel Berner, född i Sachsen, död 10.8.1759 i Sjundeå. Gift med Magdalena Richter, 1737 med Margareta Brita Ulandia. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C.J. Gardberg, Murmästarna i Åbo och deras mästarstycken. Åbo stads historiska museums årsskrift 1962−1963; E. Järventaus, Samuel Berner. Muurarimestari – arkkitehti. Suomen Museo – Finskt Museum (1959); G. Nikander, Samuel Berner. De äldsta stadsarkitekterna i Åbo I. Åbo Underrättelser 25.10.1925. 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4058-1416928956664

Upp