En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901
brev döden fasta fotografier kvinnor mat modeller (yrken) påsk posttrafik sällskapsliv sjukdom (tillstånd) tjänstefolk väderlek
Paris Påskdagen 1888
Älskade Mamma,
Jag kan ej säga huru ledsen jag är
öfver att Mamma ej fått mina bref
regelbundet (kanske också några för-
kommit) och att de ej äro så uppspelta
som jag så genna ville ha dem. Ännu
denna gång kommer troligen mitt bref
att bära prägeln af ondt i magen, hufvud
och sist tandvärk – allt följder af
orkanlik blårt med köld – usch en
sådan vår mins jag mig aldrig ha sett
i Paris. I dag äro vi allleles herunter,
Ellan och jag men veta dock med oss att
första solstråle och första vackra dag
gör oss till menniskor igen. Under
påsken ha vi alls ej varit utomhus.
För att göra Köksan, som är mycket
rättrogen katolik till viljes ha vi fastat
både fredag och lördag och jag tror att
långfredags fastematen ej är alldels främ
mande för det illamående som jag slågst,
med ländå sen dess. – Under dessa
dagar har jag på lediga stunder läst
igenom en massa af Mammas gamla
bref som Ellan satt tillsammans i en
koffert och
som
jag skall ordna. Redan
1880 skrifver Mamma på Pappas döds-
dag, d. 5 mars, att tiderna, Gud vare
lof, blifvit allt ljusare för oss sedan
1869 – Nu är det nitton år sedan
Pappas död
och
Vår Herre har hjelpt oss alt framgent
till bättre och bättre. Brefen skrifvna
på långfredagen tala om minnena från
min sjukdom i Rom – ack, vid hvarje
rad känner jag hur Mamma håller
af mig – Tro mig jag vet det och glöm-
mer det aldrig en minut.
Brefvet till Ellan häromdagen var så ut-
märkt snällt och vänligt. Det är rätt att
Mamma tackar henne för att hon är så
snäll och god mot mig – hon är verkligen
att
så märkvärdigt jemn och sund och förlorar,
som jag brukar säga, så många ypperliga
tillfällen att vara krånglig och kaprisig.
– Jag har målat rigtigt flitigt de
sista tiderna. Först en liten tafla som
nu är nästan färdig, två flickor som
läsa i samma roman — den ena hängande
öfver den andra – och så Horatius och
Lydia (är Mamma glad?) som nu är
upptecknad på duken. Jag har modell
dertill hela nästa vecka. Ellan tog i
saken med hårdhandskarna — Var sjelf
ute och köpte tyg, satt här två för-
middagar och klippte, veckade och för-
sökte kostymen på. Modellen (densamma
som Scherzando). Hon gjorde detta utmärkt
behändigt och flinkt) och sedan, då jag
för draperiets skull lät ta en fotografi
af modellen, var Ellan här och klädde ut hen-
ne i alla sina amband, koifferade henne
och draperade tyget. Med den goda fotografin
af Lydia jag har tror jag att taflan skall
gå jemförelsevis lätt. – Ellan vinner
alla menniskors hjertan här, isynnerhet
underklassens. Madellerna säga: voilà
une femme intelligente, bonne fille et
pas poseuse, et si aimable si polie
avec tout le monde" och Pierre ser i
henne idealet för en fru. Han som kännare
hade berättat åt en modell häromdagen
att han icke sitt många fruar kunna
"donner un diner comme elle". Detta hade
han tillfälle att konstatera i onsdags, då
vi hade Courtois, Dagnan, Stetten och
Amic på middag. Stämningen var den lifligaste
och diskussionen i gång hela tiden om konst
och musik, Paris och provinsen (den senares
stående apostel är Courtois contra Amic)
o.s.v. först hade vi god soppa, så lax
som Marguérite enkom köpt på hallarna
men ove', den var litet röd inuti, och
detta hade så tagit på Marquerites ambition
att hon först började gråta och sedan börja
må häftigt illa, så att Pierre fick fort-
sätta middagslagningen. Så kom filet
jardinière, så sallat, så äppelkaka (utmärkt
god) ost och fukt. Ellan var förtjust i
Dagnans kloka tal, i hans omdömen,
doux en apperence mais einglants comme
des coups de forets au fond, hon skrattade
hjertligt åt Amics historier och kostaterade
att Courtois är den mest karaktärsfasta
rättrådiga bonde man kan tänka sig
Samma dag på e.m. hade vi varit på
våra allra sista visiter Mme Magnin
på Banque de France och Alexandre Dumas
– ja det tror jag redan skrifvit om. I afton
skola vi dit på middag . Hos Magnins
Edelfelt är ledsen att Alexandra Edelfelt inte har fått brev regelbundet, och att breven inte är så glada som Edelfelt skulle vilja ha dem.
Alexandra EdelfeltOckså den här gången är brevet präglat av ont i magen, huvudvärk, tandvärk.
Det är kallt väder; Ellan och Edelfelt vet att första solstrålen gör dem till människor igen; de har inte varit utomhus under påsken.
Ellan de la ChapelleDe har fastat under påsken för att göra Marguerite till viljes; hon är katolik; fastematen är kanske orsaken till det illamående Edelfelt känt sedan dess.
Ellan de la Chapelle Marguerite GrossEllan har samlat alla Alexandra Edelfelts brev i en koffert; Edelfelt har läst igenom dem och ska ordna dem.
Alexandra Edelfelt Ellan de la ChapelleAlexandra Edelfelts skrev i ett brev den 5 mars 1880 att tiderna hade blivit ljusare för familjen under åren efter faderns död 1869; nu är det 19 år sedan Carl Albert Edelfelts död och "Vår herre" har framgent gett dem bättre och bättre tider.
Alexandra Edelfelt Carl Albert EdelfeltEtt brev av Alexandra Edelfelt på långfredagen påminner Edelfelt om sjukdom i Rom; han känner Alexandra Edelfelts kärlek på varje rad och kommer aldrig att glömma att hans mamma "håller af" honom.
Alexandra EdelfeltAlexandra Edelfelts brev till var Ellan snällt och vänligt; det var rätt att Alexandra Edelfelt tackade Ellan för att hon är snäll och god mot Edelfelt; Ellan tar inte de tillfällen som finns att vara krånglig och kaprisig [besvärlig].
Alexandra Edelfelt Ellan de la ChapelleEdelfelt har målat flitigt: "Två läsande flickor" och "Horatius och Lydia".
Edelfelt har modell för "Horatius och Lydia" hela nästa vecka; Ellan har köpt tyg till Lydias kostym, sytt kostymen, friserat modellen, lånat sina armband för ett fotografi som ska hjälpa Edelfelt att måla.
Ellan de la ChapelleModellen för "Horatius och Lydia" är den samma som för "Scherzando".
Ellan vinner alla människors hjärtan; modellerna tycker att hon är intelligent och naturlig; Pierre menar att hon är idealet för en fru, han berättade för en modell att ingen kan ge en middag som Ellan.
Ellan de la Chapelle PierreI onsdags ordnade de en middag för Courtois, Dagnan, Stetten, Amic; det var en livlig stämning och de talade om konst och musik, om Paris och provinsen; först serverades soppa, sedan lax, filet gardinier, sallad, äppelkaka, ost och frukt; Marguerite hade köpt lax i hallarna, men den var röd inuti, vilket gjorde henne upprörd och Pierre fick fortsätta matlagningen efter laxen.
Henri Amic Gustave Courtois Pascal Dagnan-Bouveret Carl von Stetten Pierre Marguerite GrossEllan var förtjust i Dagnans kloka omdömen, som var mjuka i det yttre och bitande grunden, hon skrattade åt Amics historier, och menade att Courtois är en principfast bonde.
Henri Amic Gustave Courtois Ellan de la ChapelleDe har varit på de sista visiterna, till Madame Magnin och Alexandre Dumas; dem skrev Edelfelt redan om tidigare.
Angéline Magnin Ellan de la Chapelle Alexandre Dumas Nadesjda von Knorring Olga-Marie-Jeanne DumasEdelfelt och Ellan är bjudna på middag hos Magnins ikväll.
Angéline Magnin Ellan de la Chapelle Joseph MagninBrevet saknar slut.