mig ha fått en rigtigt god och nyttig jul -
klapp i mitt nya sol- logis. Jag är fört-
farande omkuldad af såväl färgarfrn
som conciergen der, har det varit och
trefligt, och kan nu småningom hoppas
att min högst envisa kosta skall gå
öfver. åtminstone inbillar jag mig att
den är bättre nu.
Och så en annan julklapp: jag trodde
under två dagar, just då jag flyttade,
att jag förlorat, såsom jag misstänkte,
genom tjufvåkand, den der vackra natur-
med den hvita perlan. Och så hittades den
i går i en kappsäck. Jag hade redan
gifvit den förlora och försökte att ta
saken lugnt. Fileroser Julqväller, Svea
och Nornan har jag naturligtvis fått.
också i Nornan har de förevigit det
der reda porträttet.
Fröken Scherfbeck och jag arbeta omvexlande
på porträttet som ser ut att bli bra –
Tirquets efterträdare, jag vet ej hvad det
är för en murfvel, har skrifvit och

reklamerat porträttet. Jag att springa upp
till min vän Turquet, som bad mig icke
bra mig om uppmaningen – hvadan jag
skref mitt "hon ponamis till (herrar
säga. Allt detta visar att det ej
är slut med förargligheterna för porträttet
än. dum var jag som sålde det. Nu
sågo det att det skall komma till
Sorbonne, emedan ett reglemente förbjudit
en lifvande person porträtt att hänga
på Luxembourg. Jag skall vänta dåligt
på Pasteur återkomst, och litet på
hans inflytande, och för resten söka,
för en gång i mitt lif, att icke plåga mig
så långt på förhand.
Jag går nuförtiden och fäktar hos Cederström.
Han är en märkvärdigt officer skrodör
ändå, stor i orden. Och så skall han alltid
gå åt någon eller något. Det har blifvit
en sedan vara att han ibland, i brist
på ämnen troligtvis, sitter och skäller
med personer och ting som han just förut
I går var jag
högt till Kyarna.
på middag hos Chamberg med Porträtts,
hvilken senare skall resa till Venedig

under denna den kallaste tid på åren.
Vi ha haft några köldgrader i går och
i dag, men det är först och klart och
i alla behagligare än det var strax först-
snöglopp, blast och sådan der genomträn-
grande kyla. Så usla äro ändå rummen
här att jag icke kunde så temperaturen
högre, vid fönstren i min atelier än 10
grader, fastän det var alldeles stekkett
i närheten af Kaminen. – mellan
jul och nyår skall min ungherresom
jag målare komma alla dagar.
I morgon skall jag sjelf börja sitta för
Dagnan, som nu ändtligen skall ta
ihop med det länge utlöfvade porträttet
af mig. Jag är så glad öfver detta,
icke allenast för mig sjelf utan också
för att detta arbeta efter min död
kommer att stanna i Finland och bestämdt
bli det värdefullaste konstverk de
der komma att ena. Han målad det
litet, men i knätycke. Jag står timme
ligen en face med Paletten i venstra

handen, en cegarett i några.
Doktor Palmberg var här för en
stund sedan med en ung Björkenheim
märkvärdigt hvad denne senare påminner
om Emil Wallén. samma klena
brygga, samma kroppställning och som-
ma eländig sjuke tycke.
I mitt nya qvarter har jag det verkligen
rätt bra: bl. a. är seet om ögonen mycket
godt och särdeles trefligt och skyggt ser-
veradt. färgen frun har nytt åtskilligt
på sitta linnesaker, märker jag, utan
att jag behöft påminner henne derom.
likaså är der alltid eld i kaminen då
jag kommer hem om aftenrna och nu
då jag varit förkylt har jag haft ett
varma krus en "bouillotte" i sängen.
Det är så skönt att vara så mycket
närmare allt – och om aftnarna är det
en en välsignelse att så snart vara
hemma och kunna gå till fots. Visser-
ligen är det ju långt i från midten af
Paris ännu, men jag har i alla fall

kommit 2 varit närmare. På natten
förefaller denna 2 verst Arcenue de Villiers
alldeles oändligt lång utom att den
är kuslig för sin folktomhet skull.
Stigell håller kuraget upp, Tack vara
hans äkta skärnatur. Emellertid bor
han ännu ej hemma i sin atelier som
han ville, utan hos Haselberg. Tänk
Roberto tyckte att den derinfektion
som polisen lät anställa med karbol
fyra, var alldeles onödig, och vi hade
allt göra att förklarar för honom att
det alltid gjordes så. Han skulle
oganeradt ha sagt sig i samma säng der
hon dött dagen efter begrafningen.
Nu skall jag gå med gubben faten till
ryska konsulatet, der han ej kan
reda sig sjelf med språket. De ha nämlig
än konsplatet
varit och förseglat alla hans
bort och lådor för att anställa någon
slags bouppteckning, hvilket Robenti
också ansåg obehöfligt
I dag kom han hit för att tala med

mig och detta, och sedan han gått
(han stannade qvar till frukost) kommer
den fröken Schjerfbeck och jag om att han
verkligen hade en frisk bondnatur som
aldrig i verlden blir stukad af någonting
Det är rysligt sorgligt med hennes
mor – ack det hela var ju så ynkligt
som möjligt.
Jag tror jag aldrig har tyckte min
vistelse här i Paris vara så mening
lös som i år. Jag går också derför
och tänker mer än förr på hemmet
och Finland, hvad jag skulle kunna
måla der och hvad jag skall måla
der. När Mamma talar om det egyptiska
mörkret derhemma så trötta det
mig litet, ty här är ändå god dagen,
åtminstone i min atelier. Den
börjar ändå bli för liten ateliern.
har jag har Luxembourgtaflan,
Pojkarne och de båda Pasteurerna
på hvar sitt staffli, får man äkta
sig att ej slå sänder sig sjelf eller
dem tid hvarje rörelse. Det var

först meningen att fröken Schjerfbeck
skulle måla i den lilla ateliern
salongen, hvilket hon också gjort
då det varit mildt vädret, men
nu är det för kallt der. Jag vill
ej köpa en, kamin för 100 à 120
frcs, som man sedan gör ingenting
med. Då jag har porträttseani
kommer fr. S. icke.
Nu farväl. Blir det icke roligt
att få det Dagnanska porträttet.
Det måste bli bara och så ett rigtigt
fint konstverk till. Nu skall jag
gå till Cederström och fäkta. Det
är en korprat från republikanska
garde som ger oss lektioner – en
rigtig grobian som är strängt och trötta
ut oss och får oss att svettas ohyggligt,
och det är just det jag vill
glad jul och godt slut på det
gamla åren
Helsa alla från
Atte