Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateljéer barn beställningar ekonomi kvinnor ministrar modeller (yrken) museer sällskapsliv samvete utställningar väderlek

Paris d. 14 maj 1886
Älskade Mamma,
Se det var då glada och jublande bref som jag
fick från Mamma och Anni i förrgår. Jag tror att
jag först nu rigtigt begriper min "succès" sedan den
ej blifvit kungjord derhemma, och sedan ni haft en
glad dag för den. Samma dag jag fick brefven
hade jag emellertid återigen oro och qval – hvilka
emellertid
dock
slutande bra, såsom det oftast händer med
mig. Nu skall ni få höra. Turquet hade, som sagdt,
bedt mig komma upp till kultusministeriet för att
tala om inköp af Pasteurs porträtt för statens räkning.
Först hade jag talt om saken med Pasteur, far och
son, och de hade gått in på försäljningen, med
vilkor att jag i sinom tid skulle göra ett reproduktion
af porträttet. Med detta besked gick jag till Turquet
som i de mest smickrade ordalag gjorde mig an-
budet. Emellertid bad han mig ännu ytterligare
tala med Pasteur. Fadren träffade jag ej då
mera (kl 5 på e.m. endast sonen. Jag såg strax
att han "kom med ändradt sinne". Han hade
nämligen konsulterat damerna i familjen Mmes
Pasteur d.ä och d.y, Mme Vallery-Radot, dottren och
mågen. V. R. Alla dessa tyckas ha varit alldeles
utom sig. Jag vet ej hvad som gjorde att de
fruktade för att reproduktionen aldrig skulle bli
af, om det var den motvilja för att kopiera
sig sjelf som de insågo hvarje målare har eller
att sjukdom och död skulle omöjliggöra arbetet
Tavaststjerna, som icke lär ha skrifvit allt det der till Runebergs, har skrifvit mig ett långt
och uppsluppet skaldebref för att lyckönska mig

alltnog, jag insåg att jag icke hade
familjen på min sida. Fadrens generositet
och Turquets briljanta anbud å ena sidan
familjen tysta missnöje å den andra. Jag till
bragte en sömnlös natt, och var så tveksamt
stämd att jag ej kunde förmå mig att gå på
balen på Hôtel Continental. Turquet hade näml.
sagt att han ville veta besked dagen derpå kl.
9, emedan han hade en bestämd budget att
hålla sig till. Han sade: fr veux faire une exception
pour vous, je ne vous proposerai pas une prix –
demandez ce que vous voulez, mais je trens
absolument à garder ce chef d'oeuvre (ja, det sade
han) au gouvernement français. –
följande morgon hade jag fattat mitt beslut.
Jag gick till Turquet och sade att jag ej sålde
porträttet till Staten förr än reproduktionen vore
färdig och i allo tillfredsställande, att jag ville
resa hem till sommarn och att jag således icke
kunde lofva taflan förrän i nästan vinter.
Han gick in derpå och lofvade lägga af pengar
för detta ändamål. "Ce que je veux surtout,
ce que le tableau aille au Louvre, dex annier
après votre mort, jusque là il sera ou au Luxem-
bourg où à la Sorbonne, enfin il aura toujours
une place d 'honneur.
Jag skref resultatet af min visit hos statsrekre-
teraren, tackade Pasteur för hans vänlighet att
lofva ge originalet den dag kopian vore färdig och
för all den vänskap han visat mig. Unga Pasteur

svar medföljer såsom bevis på att alla nu äro
nöjda.
Hade jag tvärt gått in på Turquets anbund,
så hade jag visserligen nu haft åtskilligt med
pengar och ära, men löftet och skulden till Pasteur
hade tyngt mig värre än synden. Jag är glad
och nöjd nu – hvilket bevisar att man aldrig
nog kan lyssna på sitt samvete och alltid
finner sig bättre af att icke löpa efter en för-
del så der i första hugget.
Jag det var sant, jag var uppe hos Bonnat
med unga Pasteur. Fadren P. hade ment att det
skulle vara en ärlighet som B. skulle sätta värde
på och mina vänner tycke som jag att en
sådan visit vore "de bonne guerre". Naturligt-
vis var Bonnat utmärkt hygglig. Vous et
Kroyer, vous êtes les deux plus forts scandi
naves qui asent exposé à Paris" sade han.
Han är en gentleman i hela sitt väsen, och talte
temmeligen oförbehållsamt om sitt
och mitt
porträtt.
On à sort de les comparer à chaque instant,
ils sont tout à faits defferents oläsligt oläsligt
För resten har Bonnat nu upp på sin atelier
ett porträtt af Alexandre Dumas, som är ut-
märkt, lättare, mera artistiskt än allt hvad
jag sett af honom. Se det skulle han ha ställt ut
– Olyckligtvis har det varit regn och blåst
de 3 sista dagarna, så jag fått lof att måla
inne för min Luxembourgstafla. Jag har köpt
(köpt tyget och låtit sy) en am-mössa och do
mantel, fått låna barnkostymer och barn
af mina bekanta och har framför mig på

bordet en stor docka som kan säga pappa och
Mamma (denna skall fungera som lindebarn
i taflan). Min atelier har derföre en viss
barnkammarprägel (En liten Pinchart, 4
år, en liten mager en men mycket graciös gjorde
mig förtviflad häromdagen. Hans mounou
är ypperlig. Jag vill ej göra några unga och
sköna ammor, utan söker litet äldre typer,
les nousiees sèches, men vill gerna ha dem
feta och stora. Dessa barnsköterskor i sina vida
kappor och fladdrande band ha en stoika som
romerska kejsarinnor der de glida fram i träd-
gårdarna här.
I går var en amerikansk konsthandlare här
och bestälde en tafla i samma stil som Hammars
taflan 1 meter för 4000. Ingen oläsligt endast
barnen, annorlunda placerade om jag vill, samt
en annan Haiko tafla för 2000. när skall jag
måla allt detta? skicka nu en god foto-
grafi af Hammarstaflan till H. Palme
i Stockholm. Jag skall skrifva till honom
och be honom fråga om fru Ekman är nöjd
5000
frcs
begär jag. Hvad tycker Mamma om
denna kombination? Taflan är icke rigtigt
bra, och jag skulle hellre vilja vara bättre
representerad i Stockholm, men jag kan ju ej
låta henne vänta längre. Standertskjölds
Luxembourgtafta borde kunna vara färdig d.
15 juni. Och nu farväl så länge och
tusen helsningar från
Atte
Tacka Anni för brefvet och alla andra, Tante Gadd, Butti, Tajta för deras fröjd öfver fram-
gången.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll