engång, tid att rätta sig in i en trakts
natur, och de första dagarnas försök äro
derför vanligen misslyckade.
Hvad vi gjorde rätt i att komma hit,
ty luften är herrlig här och många ligger
sjuka i Nizza bl. a. Mme Gordon Bennett och
Mme Heilbronn från Opera Comique – Då
jag som sagdt, målat om dagarne har jag
endast på qvällarne varit på Casino, der
det är koncert eller opera hvar afton.
Genom baron Albenburg, som tillbringa
vintermånaderna här hvart år (och ändå aldrig
spelar) ha vi fått reda på hvilka en del
af dessa menniskor äro. Sociéteten är
verkligen den mest brokiga man får se
i verlden, isynnerhet derför att här finnes
så många verkligen rika och förnäma menniskor
bredvid det värsta pack. Mest är här engels-
män. Den der vackra lady Gray och en ännu
vackrare lady Clifford bo på vårt hôtel. Så eleganta
dessa damer äro, så obetydliga äro deras
lorder och män. Maria Paulowna har jag
sett flere gånger i Casino, men hon har inte
känt igen mig i folkmassan. Deremot får
jag dagligen ett handslag af Jurii Leuchten-
berg. – Men en sådan massa underliga figurer

här är! Både Altenburg och Chambure ha
här återfunnit en skönhet från deras
ungdom, la Vicomtesse de Brimont, en dam
som varit med öfver allt och haft otaliga
äfventyr. Nu är hon skild från sin man och
bara reser. Men det märkvärdigaste är att
hon på afstånd ser ut att vara 25 år och
är 54, ty baron Altenburg försäkrar att
han dansat med henne 1850 – en rigtigt
Ninou de Leuclor, smärt och mycket smidig
i rörelser.
Jag har målat i Monaco, icke här. Som
Mamma vet ligger hela Monaco med slott
och stad uppe på ett högt klippa. Åt södra
sidan är denna klippa öfverklädd med en
vegetation som kommer en att tänka på
de mest yppiga oläsligt trädgårdar, och det
är der jag målat. Breklagligtvis ger kopian
ej något begrepp om originalet. Mandel-
träd i blom, palmer, aloës, cactus i blom och
i tusental, geranium i full blom och i stora
häckar och snår, rosor som börja knoppas.
Mimosa med guldgula blommor, heliotroper i
stora knippor som rasa ned för bergväggen, oliver
och tallar, alla möjliga nyanser af grönt
blått, gult och rödt. När solen baddar på allt
det der, och hafvet står klarblått bakom så
är det en lust och fröjd att se derpå på all
denna "délire de couleurs". – Jag tror att

vi resa i morgon till Genua. Chambure,
som icke haft annat att göra än att
gå och promenara med den pratsamma baron
Altenburg, börjar få nog af Monte-Carlo.
Sedan är vårt program ungefär följande i
lördag och söndag i Genua. Måndag d. 29
resa till Marseille, tisdag onsdag och torsdag
i Marseille fredag resa till Paris, dit vi då
skulle komma samma afton kl 11.
Vi resa i morgon kl. 10
på morgonen,
äta frukost i Venti-
miglia, stanna der en timme och resa vidare
till Genua, dit vi komma kl. 5 e. m. Det
är nämligen nödvändigt att se Rivieran
om dagen: snälltåget går på natten och
då sitta vi hellre några timmar längre.
– Genom att jag ätit middag alla dagar
med baron Altenburg och Chambure, har jag
fått höra en massa gamla historier om menni-
skor som jag alls ej känner och som derför
icke intresserar mig särdeles. Altenburg som varit
diplomat och som rest sedan 40 år, känner
hela Europa. Det blir fråga om hvem som
helst, så säger han: Oui, je l'ai beaucoup
connu en 1847 eller 1858 eller något annat
år, endera i Paris, Constantinopel eller
någon annan stor stad. Han, Altenburg, är en
mycket distinguerad gammal herre med krit-
hvitt hår och skägg, mager som ett skelett, och