vara blind om ett ögonblick) en påse
med dessa ohyggliga confetti, och så bar
det af. Det var ett lif och lefverne som
var rätt muntert att se. Gips och sand
från Confetti trängde in genom masken
och ögonen värkte. Till Nizza- Carna-
valens heder måste jag
konstatera
och många andra
har också sagt det att den allt igenom
var anständig och comme il faut. De
allra flesta damerna voro åtföljda af
herrar, och på handskar och kängor kunde
han se att de voro bättre folk. Icke ett
oanständigt ord, eller ett opassande
skämt i hela denna ofantligt maskerade
menniskomassa. De flesta åskådarna voro
från Marseille och vi hade bredvid oss
en rätt vacker fru med stark "assang"
som tycktes vara förtrogen med Nizza
förhållanden, och förklarade allt för
oss, nämnde personer o. s. v. Min
fula domino framkallade de skämt
jag väntat: serin, couleur de ménage o.s.v.
– Hvad som var en deception för
oss var den stora balen "veglione

grande" – som har en ytterst borgerlig
(men också absolut anständig prägel).
Inga vackra kostymer, inga qvicka
intriganta masker. Man hörde mest
Nizza italienska och marseilliska med
"te", "bagasse" "pecaïre" och "mong bong"
– (fortsättning dagen derpå. I går skref
jag, då jag märkte att jag aldrig skulle
bli färdig
med detta till postens afgång,
ett kort bref med berättelse om
den förfärliga jernvägsolyckan vid
Monte Carlo).
Nu först vet jag hvad rivieran
vill säga. I går bjöd mig näml.
Chambure på en tur i landau
från Nizza till Mentone och tillbaka.
Nu först har jag sett landskapet
här, som verkligen är förtjusande.
Då Kaufmann så mycket prisar
det hade jag mina misstankar om
att det ej vore så mycket värdt,
men denna gång har Kaufmann allde-
les rätt. Här finnes ett ställa som
heter Beaulieu, nära Nizza, som

bestämdt är bland det vackraste
i verlden. Naturen har gjort allt
hvad som göras kan af Rivieran,
och kulturen likaså. Det är den
herrligaste trädgård i det mest storar
tade landskap – ty de skyhöga
bergen som ofta stupa ned lodrätt
i hafvet ge åt det hela något
mycket storartadt.
Färden som räckte 2 timmar gick som
en dans – aldrig har jag sett ett vackrare
féeri på Chatelet-Teatern. Från Monaco
till Mentone är rörelsen dessutom
mycket stor, nästan som i Boulogner
skogen, – nu isynnerhet då hundrade
tal menniskor foro ut för att se "les
lieux du sinistre". – Hvad det var
hemskt i detta solbelysta, förtrollande
landskap detta tillplattade lokomo-
tiv, dessa vagnar som körts upp
öfver barrièren och fallit i hafvet,
dessa spillror af hjul, vagnar, varor –
det var förfärligt. 10 personer lära
vara dödade 20 skadade. Felet

lär vara stationschefens i Roque-
brune som glömt att telegrafera
att ett supplementtåg afgått från
Nizza. Det var samma extra tåg vi
kommit med till Monte Carlo. – Ännu
en gång bevisade det sig vara sannt
att man alltid bör taga de sista
vagnarne, ty endast de två första
i detta långa tåg staplade sig upp
mot lokomotivet och ramlade sedan
ned. Likaså äro de passagerare
som hittade på att lyfta upp benen
på bänken, oskadade. En fru och hem-
nes dotter ha båda benen afskurna vid knät.
Man säger att stationschefen i Roque-
brune tagit lifvet af sig.
Mentone, der vi helsade på en M.
Dufour, ungdomsväran till Chambure, behagade
mig ej så mycket som många andra
ställen på vägen. För mycket engelska
"Family Hôtels". Vi hade funderat på att
slå oss ned der, men afstå nu från
den planen. I så fall är Nizza bättre

fastän det är mycket storstadsaktigt.
Jag skulle gerna slå mig ned i Beaulieu
eller Villefranche, men Chambure är
rädd för att aftnarna skola bli för
långa. Vi ha ju ingen brådska och
vänta derför ännu några dagar här.
Min reskamrat är utmärkt hygglig
mot mig "je ne veux pas que vous
me considerèz comme votre père, cela
me vieillirait trop, j'aime mieux
être votre oncle" hvarför han också
kallar mig "mon neveu". Han har
många bekanta här och om han ville
det kunde vi vara med om partier
alla dagar. – En rigtig "gentilhomme"
är han för resten i tankar ord och
gerningar. Finkänslig och schangtil
i botten, enkel och utan tecken till
skryt. – Han är glad, men sorgen
efter hans fru och hans mor som han
förlorade på samma gång kommer ofta
öfver honom. Det är roligt att höra

honom tala om sin mor. Bara deraf
kan man se att det är en hygglig
karl.
I går träffade jag Leuchtenberg, som
sade sig ha glömt min adress i
Paris, men lofvade komma upp till
mig i april då han reser härifrån.
Madame Alexandre Dumas med
dotter är här. Hon var mankus
på mig för att jag ej varit der
i vinter, men lofvade förlåta mig
och jag skulle bättra mig.
Nu skall igen posten går. Himlen
mulnar, och vi få nog ta fram
paraplyerna.
Helsa alla hjertligt från
Atte.
Skrif Nice, poste restante,
jag lemnar alltid min adress på
postkontoret här. Det vore roligt att
läsa hvad Kaufmann skrifvit om Pasteur.
apropos, unge Pasteur har nu

blifvit utnämnd till legations-
sekreterare i Rom, hvilket han
mycket eftersträfvade. När jag
således, med Guds hjelp, i nästa
år reser till Italien, så har jag
vänner i viken der också.