Jag hoppas ändå att jag kan få
göra porträttet en annan gång. i Olito-
ber t. ex, om hon då är tillbaka. Sjelfva
arbetet är allt annat än lockande, men
den nytta jag skulle ha deraf på alla
sätt ser jag rigtigt tydligt först nu.
Det är så ledsamt att intet rigtigt
kunna tala med någon om detta
ty det är ej roligt att direkt eller
indirekt få höra att man är opraktisk
och dum.
Jag tar sedan i vackra hand och skall
i nästan vecka börja med Pasteur. Det
skall bli bra. Jag var i dag hela f. m.
i hans laboraloniune och såg efter plats
för målningen. Der finnes 4 à 5 rum
med olika ljus, nu gäller det att få
något som är karakteristiskt utan att
vecka störande. 4 timmar dagligen tillbrin-
gar han i stor ljus kallarvåning med
sina kräk – men der skulle han se ut
som en veterinär. När han studerar
vid nukroskapet eller observerar djuren-
står han alltid. – Hans skrifver ser ut
som hvilket annat kabinett som helst –
papper och böcker i höger, bref öfverallt.
Han var vänlig och lofvade att

jag ej skulle bli missnöjd med honom som
modell. Han är dessutom intresserad af
måleri, efter som han i sitt 16° år nöd-
vänligt ville bli målare och derföre
under en har somrar egnade sig åt den
ädle konsten. Han har gjort en massa
porträtt i pastell. En gammal tant hade
också sagt om honom då han under
den långa tid han bara studerade och men
aldrig såg något resultat af han läsande:
Pourquoi n 'est- il pas reste à la peintur
il aurait nu se faire en som par là
Med rigtigt vetenskapsmanna öfver för-
klarar och visar han alla sina funderingar,
och i ett så populärt språk att jag
förstår allt. Han har stora mikrob-
drifhus, eller hvad man skall hålla dem,
rum med olika temperatur der han har
mikrober i hundratalsflaskor och konstatera
vid hvilken värmegrad de tilltaga, de o. s. v.
En rysk läkare satt der och arbetade, en
svenska likaså. En ung doktor Loir, nere
till Pasteur, lofvade stå mig ni med råd
och död. I dag såg jag 10 rabiata hundra.
De voro verkligen svarat att åse.
re eftermiddagar , vecka kan han
sitta och lofvade om så behöfver, ge
mig en fjerde, torsdagen, då han brukar
vara på l 'Academie française". Han talte

om kock dag, erkände honom mycket
men förklarade att hans upptäckt af
kolerabatsillen var förkastad.
(fredag)– I går afton var jag på ett
koncert intime i Hôtel Continental, som
gjorde att jag igen välsignade Paris, och
fick den der känslan af rigtigt god konst
som värmer och gör en lycklig lika som kärlek
Här med följer ett utklipp är Figaro som
ger närmare detaljer. Det hela var en slog
repetigion till den stora Nilsson -konersten
i morgon i Trocadero. Tänk att höra hilsson
sjunga, en Petit comité, accompagnerad
af Gubben Gounods hans egne saker, att
höra Godard accompegnera sin syster, om
utmärkt violinisten också egnakomposition
det var ej fult. Det var första gången
jag hörde Nilsion i mitt lif, och måste
säga att hon fullt ut svarade mot det
jag väntade. Hon är konstnär, bra-
matisk konstnär jusqu 'än bort desvnyles
hon har värme och eld och kraft. Hvad
en sådan der speldosa som Patts är för
skräp i bredd med ett lifvande menniska
som sjungar en hjertat. Jag var alldeles
förtjust, och Mamma vet huru krånglig-
jag är med säng. Altjemt får jag klarade
för mig att inspirationen i konst var-
men, l 'Emotion, ändå är det enda salig-
görande, apkonster, drifna till sin

högsta nöjd kunna aldrig ersätta
en mensklig själ. Det är märkvärdigt
hvad hon är dramatisk, Nilsion;
hon började hvar gång med att sjunga
hyggliga och stilla, men inom 2 minuter
var hon inne i salen, gjorde gester
och spelade helt, med ansigtet,
händer och hela kroppen – jag förstod
Mannerheim, som en gång sade att
den största skadespelerska han sett
var Christine Nelsion, större än Sarah
till och med. Åve Maria sjöng hon
såsom den mest storslagna hymn
med en hänryckning som jag aldrig
hört förr. Gubben Gounad som accom-
pagnerade, var helt förtjust Det var
så att man fick tårar i ögonen och
ingenting på jorden är så roligt som
att få talas af sådant. Och de svenska
visorna sedan – skulle det trältas
rigtig bondtrak, så gaf hon sig
helt och hållet, utan sjaperi, utan
det der usla koketterit som för-
stor alla sångerskor – och de äro så
dumma och små, små! Men Nlsson
har något stort, något mägtiga

som gör att man ej ett ögonblick
tänker på huru det är gjorde
bara på intrycket man får.
vacker röst har hon också
och klämmer till för kung och hand
då det behofs. I morgon blir
det bra roligt att höra dem alla.
Gounods skall anföra körerna och
spela orgel, Nilston skall sjunga mycket
få t. o. m. Judie skall uppträda. Det
är för de blinda de uppbjuda sina
bästa krafter. – Fuvelanan är faire
föreföll helt nu – det var en massa
nyanier som jag aldrig tänkt på förr.
i detta ögonblick kan jag ej tänka
på annan säng – Jag hörde Domscher
sjunga i förrgår, dum, dum, dum.
Jag kommer ihog Coutures råd
till en af sina elever, då han frågar
hvad som behöfver för att "faire de
la bonne peinture" – mon cher ami
il fast maitre avez du génie".
och härmed säger jag Eder farväl,
helsa alla tusenfaldt från
Atte