Sargent. m. fl. – I allmänhet tycker man
om min tafla, men anser det vara för
obetydlig för mig och min ståndpunkt nu.
Jag är alldeles af samma mening.
Det ser ju, Gud vara lof, ut som om
taget skulle starka in. Det vore ju också för
talet om ett sådant blodigt krig skulle
ha utbrutet mellan två s. s. civiliserade
nationer, bara till följd af afundsjuka.
Vi slippa att bli bombarderade i Helsingfors,
Kejsarn kommer och ser sina gossar excerne-
ra i Willmanstrar och konstutställningen
blir en möjlighet. A propos, tycker Mamma-
ma att jag skall begära Fürstenbergs tafla?
Det är ju naturligt att han icke gerna
vill skicka den långa vågar på "3 à 4
månader. Endast om jag tycker att den
är absolut nödvändigt för expositionen,
vill han afstå den. Huru skall jag nu
ingfors förut, det vore då endast för de
kejserliga, och hvem vet om den är i deraf
smak. Och så är den ju intet att sälja
mera! Radyor med Schauman någongång
derom.
Jag skickar ett exemplar af monde Lustig
der bland 100 andra artistporträtt, äfven mitt

inga. Det är graverade af en figur som
aldrig sett mig och liknar derför icke alls.
Jag har ej mera till än många andra
i det fallit. Det kan ju emellertid vara
lustigt att se.
I slutat af förra vecka var jag af Madame
magnin inbjuden i hennes loge på hon-
veautés -theatern. Der var också M. Cochery,
som i 7 år varit ministern och nu blifvit
afsatt med sin vän Ferry. Magnins äro helt
och hållet ferryster. Det är verkligen hårdt
isynnerhet för fruarna, detta eviga ministern
ombyte. De talade om Madame Camescasse,
polisprefektens fru – som ej hade en Anni om
krisens allvar. Att den ena dagen sitta
i ett palats spela en stor rôle, ha massor
af Vakter, betjenter o. s. v. ta emot tusentals
personer, och den andra få flytta in,
logen drogen i en 3 våning, det måste
vara hårdt. också hade Mme Camescasse
gråtit sina modig tårar. Alla tycka
att det är dumt att Cochery ej blef
qvar; på sin plats, ministern för kort
och telegraf, har han gjort mycket godt –
likaså Camescasse – men detta är det
konstitutionella statsskiket i sina prydno.
Innan Magnin blef Gouverneus de la Banque,
var han ju finansminister, men var under
något är privatman. Mme Magnin talade
om hvad det känner att på några timmar
måste flytta bort från Louvren, bort från
hela ståten.

I söndag på e. m. fullt portalis och hans
vän, Maquis de Chamsbure här, i Ballet för att
göra le cour du lac. ty det regnade. Champ
burg lär vilja att jag skall måla den
för ett år sedan aflidne markisinnans par-
trött – men jag blir en Todrinmaler, värre än
Berndtson och Reinholds
Hvad man hör många dumheter nu vid
Salongstiden. än den ena än den andra likgiltig
menniskan som anser sig förkligtigad att säga
något djupsinnigt om hvad man utstält.
Hvad jag hufvudsakligast längtar efter
att se på salongen, så är det något djupt
ej
kände och studerad – men ack, man får
stället bara skicklighet och apkonster, och
detta är dock verldens bästa konstutställnning
Adile Ehrnrooth lär vara i staden. Hon
lär ha lust att komma hit – hvarför kom
hon ej med mellens i går?
Det är ju samt, det är Anni namnsdag
också – jag gratulerar! Nu vid det här
taget, kl. 12, börjar kaffet laga i ordning
icke sannt?
Jag är orolig, mycket orolig för min
tafla, Pojkarne från Stockholm som ej höra
af. Det vore ett spektakel om de
ej skulle komma fram till den 12. maj-
Farväl. Älskade Mamma, helsa alla
hjertligt från
Atte.
Amerikanaren har betalt 2000 frcs på
taflan, resten när den blir färdig.