pojken ful. – Mycket vackert ha de hos
sig som i allmänhet här i Stockholm
Han är bibliofil och då jag såg hans böckerna
mest moderna) och deras bland tänkte
jag på Anni. Steyern är hygglig och trefligt
för resten vensterman. Kl. 7 skulle jag
återigen möte Palmes för att gå på
theatern. Jag råkade i stort sällskap:
Fröken Ellis Palme, 3 fröknar från Kalmar,
två baroner och löjtnanter Rosenblad och en
bara löjtnant Hassel.– jag någonting på
Halser. dessa Rosenbladar, hvarat den
ena anses gudaskon se ut på följande
sätt.
Tysiska, icke samt?
hyggliga för resten.
i. oss
Vi sågo den tråkigaste
operett i verlden
Rip van Winchle.
tråkig ohyggligt
tråkig och gingo
bort efter andra
takten. På theatern
såg jag Konni som presenterade mig för bref
menniskan Kaptuu Burman. Konni mycket
städad i sitt sätt, det var ett nöje att se. (A-
propos på ångbåten var "handlanden" Dumel
från Hfors, med 6 sjösjuka kameler – "handen-
den" var en fullblodig slusk, säljer smör på
torget tror jag) – Derefter bjödos vi på supén

gått
af. Rosenbladarne tror jag ostron och par-
der. Alla dessa menniskor voro kulmantir
och barndomsvänner. Hanna insvepte sig
sin värdighet, plågade den ena Rosenblad
jag
med Nordau, Spenier och mitt och qvinna
smanipation, föraktade sällskapet såsom
alltför ogeneradt och för litet hogstämdt.
Der var en fröken Törnblad – en välväxt
flicka med frisk utseende och oregelbundet
drag. Då hon klinkade på melodier från
lika helgomt var Hanna skandaliserad,
och fann tillfälle att förklarar för mig att
(vers slägtingar voro gräsligt simpla. Denna
flicka var emellertid mycket musikaliskt
och spelade och sjöng brygga och väl. Jag
tycker det är så talet af Hanna att
sjöpa sig. Nu protegerar hon bl. a Herman
Bang, som i hennes ögon alls ej är
tillgjord, så enkel och anspråkslös". Hon
säger svart bara för att andra säga hvit,
alltid på tvären, alltid. Jag skulle ej vilja
vara i Palmesskor. – I går, måndag
började mitt spång, och mina förargelser
Den der expositionen kan ej öppna
förrän den 30 april. Taflorna stå nu
osedda i arfprinsens Palais. Kronben
den oumbärliga har strejkat, Eilif
Petersen likaså. Jag blef så arg att jag
förklarade Looström att taflorna strax
skulle återsändar till Finland, oexponerade.

Dessutom köpa de ej mina pojken.
Kröyer har en stor tafla med liknande
ej – och den
ämna, ypperlig, tycker jag
hoookr).
ha de visserligen köpet, men anse den
så dålig och impressionistisk" att de
hesitera och utställa den. Den annan
tafla af Kröyer har de refuserat tänka
det – dessa brackor ha refuserat en tafla
af Kröyer. Det är så att det vände
sig i mager. "Disse tycke Stockholmer
förståae sig icke ett Döjt pas Kunst" sade
Krohn – jag tror han hade rätt. Up-
mark och Loostrom talade som böcker
då det gälde att tafla med Kröyer – dum-
ma böcker naturligtvis. Ack hvad det
gör godt att de få litet vrövl här. Som
Mamma vet ha alla de svenska parisarne
utmanat Akademin, och ställa till en
skild utställning. I dag skall jag gå upp
med Bergh för att se taflorna. Jag
tror verkligen jag låter skicka hem dem
(under Mammas adress. Nu är jag arg.
De få naturligtvis betala transporten,
Kröyers taflan var som en artistisk väckelse
för mig – så sannt, så luflig så stort sedd –
jag är en strunt, men jag skall försöka
ryska upp mig igen. Min lilla tafla
(Kröyers är 5 gånger så stor) såg torr ut

Jag
de
jag
i bredd med Kröyers, jul och kall – fru
Sinebrychoffs porträtt deremot höll
sig bra och såg alls ej illa ut. Nu
reparera de på nationalmusium.
så der får jag ej ställa ut, och jag ens
verkligen ej löpa till dessa usla
föreningar för detta och för detta för att
får dessa taflor utstälda. Till fru
Sinebrychoff får jag skrifva ett artigt
bref och förklarar saken. Likaså
skall jag i sinom tid skrifva några
ord till nya kressen. – När man hör
hur dabbigt folk talar om konst har
får man minsann ingen lust att exponeras
Jag anser publiken vara mera försig-
kommer i Helsingfors, ty der är den
åtminstone på i sin smak, här beherrskl
den af en idiotisk akademin smak.
Min tafla anses outförd – nej Hell-
qvist skall det vara, tyskeri och ämnen
och kälkborgerligt. Lynd om gumman
Sinebrychoffs porträtt, det hade förtjenat
ett bättre öde. Nu kan jag ej gerna
låte det stå här i månadtal och vänta
på Kronberg, icke tant?
Gumman korsmanine var ej hemma
då jag sökte henne, lofvade komma
igen i dag. Jag träffade alla mina
bekanta på gatan i går – Reinhold

Leuhusen bl. a. han blir officer i
hört och är bestämdt ej längre än
Bertha. Middag hos Palmes kl. 5.
Fru Edgren, fru Kovalevsky, fru Lauren
herrnapet Henrik Palme, Leffler med fru.
skall för mig. De ha ett natt hem –
enkelt, men verkligen smakfullt annan-
geradt. Hannas alle är en vacker pojken,
alldeles Bornsk, hvaröfver känna
helt oförsynt yttrar sin glädje i
Palmarnes närväro. Gubben Palme,
nyligen dubbad Carl XVI seddare skulle
på middag till kungen. Fru Kovaliosky
är en behaglig menniska, rysligt liflig
intresserad, närsynt och alls ej sjåpig eller
högfärdig på sin såsom och sin professor.
Hon talar om allt möjligt. Jag kunde tala
med henne om så mycket i Ryssland,
menniskor, saker o. d. – Fru Edgren är
klok och kall – Jag vet ej, men jag
blir så vemodig med kalla menniskor –
då har jag ingenting annat än grinat
och elakheten att gripa till, och så går
jag för långt, ty det är ej min rätta
natur. Mycket diskurerade jag med
fru E. om litteratur – konst förstår
hon sig just ej på, tror jag. Hennes

man är den mest typiska svenska
frack -byräkrattyp. underligt att
de hålla så väl i hopp, men det går
naturligtvis just för att hon alls intet
har behof af någon rigtigt värme och
kärlek. – Palmes Henriks, bjöd mig
på stor middag i morgon fru Edgren
likaså på litenärartistisk förlustelse
i morgon afton – de vilja således
öfvertala mig att stanna och resa
med torsdags morgontåget i stället
för i dag med aftontåget.
Här är kallt – snvar alltjemnt,
och jag längtar till Kjøbenhavn.
I dag har jag bjudit herrskapet Palme
på middag, och skall bjuda fröken Palme
med, tänker jag. – Det är ju fånigt
att stanna bara för middagen och
tillställningar. gerna skulle jag gå
upp till fru Ekman för att tala om taflan
åt Butti har jag köpte en gravyr
(naturligt storlek) efter paschs porträtt
af Gustaf XVI. Exemplaret är illa
(utan man gen
medfaren men kan kanske ta sig
bra ut om det kommer i ram,
med guld pässepartout och likadana
men målare
läst som Standertskjöld, Gravyren

från sedan
är vacker och temmeligen har – åt-
minstone var det den enda jag fann
här i staden. Jag låte skicka den med
Express. Skulle den ej komma fram,
så reklamera hos Mattson, beridare
bangatan 23, möbelhandel. Gravyren
bör sättas in i ramsen så att inskiptik
nen synes.
Hvad expositionen beträffar var min
Stockholmsvistelse således misslyckad. Jag
är nöjd att jag fick se Kröyers tafla – den
ger mig dubbel lust att resa ut, läsa
mig något igen. Jag vill ej bli en strofil
och det går så lätt då man ingenting
ser. Mamma skulle ha sett lilla Loostion
föraktliga min. – Jag höll nog tal
för honom. – öfverdref saken och framhöll
att jag valt vägen öfver Stockholm mest
för denna utställnings skuld – sålunda
var narrat och hade rätt att vara arg.
Farväl nu tills vidare goda älskade
Mamma – helsa och krama systrarna
och Skrif till Krohn, kungliga theater.
fjöreran från Göteborg till Chavr lär vara
mycket otackafår väl resa öfver för-
köping då. – Jag saknar Er, jag
älskade Er – Jag ber Gud välsigne En
Atte