Stresshantering i kritiska lägen : En uppföljande undersökning av coachning i stresshantering för universitetssjukhusets nödlägesgrupp
Norrgård, Marcus (2020)
Norrgård, Marcus
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020052814992
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020052814992
Tiivistelmä
Syftet med denna kvantitativa studie var att genom en uppföljande undersökning, undersöka vilken inverkan coachning i stresshantering har på nödlägesgruppens upplevelse av stressymptom under sina uppdrag samt om detta har en inverkan på de icke-tekniska färdigheterna. Universitetssjukhusets nödlägesgrupp (återupplivnings och/eller MET-grupp) ställs inför utmanande, och ibland också mycket komplicerade, uppgifter som medför olika grader av stress. Den akuta stressens inverkan på hälsovårdspersonalens prestation i medicinska nödlägen har undersökts mycket lite. Däremot har polisväsendet och det militära fäst en del uppmärksamhet vid ämnet och det har konstaterats att en hög grad av stress korrelerar med en risk för sämre prestationer genom dess negativa inverkan på de icke-tekniska färdigheterna. Studien genomfördes som ett beställningsarbete av HUS för att undersöka coachningens inverkan. Nödlägesgruppen i detta universitetssjukhus erbjöds en åtta veckor lång coachning i stresshantering. 0-nivån i studien fastställdes under en tre-veckorsperiod innan coachningen och nästa mätning genomfördes under en tre-veckorsperiod strax efter coachningen. Omkring ett halvår efter coachningen genom-fördes en sista mätning under tre veckor för att undersöka om coachningen kan ge långtidseffekter. Datainsamlingen skedde genom enkäter, där informanterna på en VAS-skala (0-100) bedömde sin upplevelse av stressymptom vid varje uppdrag och samtidigt graderade de icke-tekniska färdigheterna på en fyra-gradig skala, 1(svag) – 4 (god), enligt ANTS-AP. Dataanalysen gjordes i SPSS för att påvisa om de eventuella förändringarna var statistiskt signifikanta. Förändringarna i den upplevda stressen och de icke-tekniska färdigheterna var små och inte heller statistiskt signifikanta - med undantag för en marginell förbättring av situationsmedvetenheten. Antalet enkätsvar förblev lågt och informanternas aktivitet i coachningen inte nödvändigtvis fullständig. Därmed gick det inte genom denna uppföljande undersökning att påvisa om coachning i stresshantering har en inverkan på den upplevda stressen under nödlägesgruppens uppdrag eller om detta har en inverkan på de icke-tekniska färdigheterna. Vidare forskning i ämnet rekommenderas.