Intertextualitet är roligt! : Parafraser och pastischer i musikalen Gambämark
Norrgård, Jakob (2019)
Norrgård, Jakob
2019
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2019060214107
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2019060214107
Tiivistelmä
I det här examensarbetet studeras hur intertextualitet av olika slag användes för att locka till skratt i sången ”Dehär e min by” från musikalen Gambämark. Syftet med arbetet är att öka kunskapen kring olika typer av intertextuella uttryck för att bättre kunna använda det som verktyg och skapa komik i framtiden. Resultaten och analysen är dock inte nödvändigtvis applicerbara på andra projekt än Gambämark. I arbetet förklaras termen intertextualitet och olika teorier om humor diskuteras. Intertextualitet beskrivs som en texts förhållande till andra tidigare texter. Psykoanalytikern Julia Kristevas forskning inom ämnet intertextualitet citeras i arbetet och undersöks ingående. Filosofen Immanuel Kants inkongruensteori framhålls och förklaras som ett sätt att beskriva humor där premissen innehåller bristande överensstämmelse med verkligheten och slutklämmen förklarar premissens betydelse i sammanhanget. Sigmund Freuds avlastningsteori beskrivs som ett annat sätt att förklara ett skämts struktur där premissen skapar nervositet hos åhöraren som sedan avlastas i och med den överraskande slutklämmen. Uttrycket ”I want song” klargörs också och en dylik sångs dramaturgiska funktion i en musikal undersöks. Jag kommer fram till att intertextuella uttryck som parafraser, pastischer och populärkulturella referenser kan användas för att skapa humor genom igenkänning som sedan kan leda till inkongruens och avlastning. Det uppstår alltså en kontrast mellan det som sägs eller framförs på scenen och det som aktivt samtidigt alluderas till. Jag visar hur detta implementerats i sången ”Dehär e min by” från musikalen Gambämark och förklarar att sången är en pastisch på klassiska ”I want songs” från olika Disney-musikaler. Både musiken och stilen valdes för att understryka intertextualiteten och syftningen till Disney-protagonisters sånger. Texten skapar sedan en inkongruens till stilen och musiken eftersom texten är skriven på österbottnisk dialekt. Detta kan uppfattas som roligt om publiken både känner till det österbottniska vardagsspråket och den klassiska stilen på låten. En kontrast uppstår således och kan bli komisk tack vare inkongruensen som uppstår mellan texten och musikstilen. I låten finns också travestier som direkt alluderar till filmerna Lejonkungen och The Village. Intertextualitet kan alltså användas på många olika nivåer för att vilseleda och manipulera publiken en stund så att man sedan kan överraska dem och förhoppningsvis få dem att skratta. Detta utgående från att publiken delar samma kulturella referensram och känner igen intertextualiteten i scenen.