Neuromuskulära träningens betydelse hos unga idrottare
Eriksson, Matilda (2019)
Eriksson, Matilda
2019
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201904124916
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201904124916
Tiivistelmä
Neuromuskulär träning är ett samlingsord som innefattar flera olika komponenter, bland annat balans, plyometriska övningar och uthållighet. Syftet med neuromuskulära träningsprogram är att förebygga idrottsskador hos unga idrottare, att förebygga olika sjukdomars progression och att rehabilitera sportrelaterade skador. Examensarbetet är en del av HIFK:s junior-projektet som är ett samarbete mellan Arcada och HIFK- juniorer och som startade år 2016. Målet och syftet med examensarbetet är att kartlägga forskningen kring neuromuskulär träning hos unga idrottare och ta reda på ifall neuromuskulär träning kan användas för unga ishockeyspelare. Frågeställningarna är följande: 1. Vad finns forskat om neuromuskulär träning hos unga idrottare? och 2. Vilken typ av neuromuskulär träning tas upp i de olika studierna? Examensarbete är en systematisk litteraturstudie som baserar sig på Forsberg och Wengströms (2015) handbok för att skriva systematiska litteraturstudier. Litteratursökningen har skett i Academic search elite, PubMed, SAGE journals och Pedro, med sökorden ”neuromuscular training”, ”Youth athlete”, ”injury prevention”, ”ice hockey” och ”team sports”. Inkluderingskriterierna är att artikeln skall vara skriven 2008 eller senare på ett språk som skribenten förstår och innehålla neuromuskulär träning och unga idrottare som utövar lagsport. Den ska även vara tillgänglig i fulltext. Totalt inkluderades 10 artiklar som har kvalitetsgranskas med hjälp av Forsberg och Wengströms (2015) checklistor. Det hittades ingen artikel som har undersökt specifikt neuromuskulär träning hos unga ishockeyspelare, men det har forskats kring neuromuskulär träning hos unga idrottare. Det kom bland annat fram att neuromuskulär träning kan minska risken för knäskador och förbättra balansen. Neuromuskulär träning som tas upp i de olika studierna liknade varandra men det fanns även en viss skillnad. Vanligt var att träna 2-3 gånger per vecka och de flesta programmen var indelade i olika faser. Träningspassen var allt från 10 till 90 minuter långa. Eftersom ishockey är en kontaktsport och det inom den sker en hel del skador så kunde det vara bra att testa neuromuskulär träning som skadeförebyggande metod hos unga ishockeyspelare. Ur fysioterapeutisk synvinkel kunde neuromuskulär träning användas som förebyggande metod men också inom rehabilitering av idrottsskador. I en av artiklarna var det specifikt fysioterapeuter som ledde ett neuromuskulärt träningsprogram, så det kan vara en fysioterapeut som utför neuromuskulär träning för unga ishockeyspelare. Vidare forskning kunde vara att i praktiken testa ett neuromuskulärt träningsprogram, för att se om det kan förebygga idrottsskador hos unga ishockeyspelare.