Multilingualism and AAC - A study of Finnish SLPs’ opinions and practices of multilingual AAC
Lindholm, Jannica (2020)
Lindholm, Jannica
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020120799773
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020120799773
Tiivistelmä
Multilingualism is an international phenomenon and the amount of people who consider themselves multilingual is on the increase. Alternative and Augmentative Communication (AAC) are ways we communicate without using spoken language or ways we complement spoken language. Since the number of multilingual people are increasing, the need of multilingual AAC is too. However, there are not yet many studies in this field.
The aim of this study was to explore Finnish Speech and Language Pathologists’ (SLPs) views, opinions, and practices regarding multilingual AAC usage. Possible factors which could influence this were also explored.
The results from this study suggest that the views, opinions, and practices differ regarding multilingual AAC usage and intervention, and that the praxis also in some cases contradict with the literature and recommendations. Most of the participants felt comfortable working with AAC and multilingualism, however, the majority did not feel that their education had prepared them well for working with AAC, multilingual people or multilingual AAC.
No factor which affects the SLPs’ beliefs regarding multilingual AAC could be determined. The most common ways to support multilingual AAC usage were by encouraging the clients’ relatives to use the home language simultaneously as the AAC aid is used and by collaborating with an interpreter when giving instructions about AAC to the client’s relatives. The more comfortable the participants were using AAC, the more likely they were to collaborate with interpreters during assessment. Most of the participants did not do the following to support AAC usage: designed the AAC aid in two languages, gave several AAC aids designed in different languages or culturally fitted the AAC aid to suit the client’s home culture.
It was most common to start an AAC intervention with a multilingual child in both languages simultaneously, however, one third of the participants would choose to start the intervention only in the school language. The participants were also asked which factors they believe to hinder multilingual AAC usage. The majority answered that they believed cultural differences in how much communication and AAC are prioritised in different cultures to be a hinder. Around half of the participants also thought that the SLPs’ inadequate knowledge about the client’s culture and how multilingual AAC can be used could be an obstacle for multilingual AAC usage.
The results suggest that the views, opinions and practices regarding multilingual AAC differ, and that the practices also in some cases contradict with the literature and recommendations. However, there is little research about the topic and therefore, more research is needed to ensure good and equal (re)habilitation. The university programme for SLPs could also in the future include more courses about AAC, multilingualism and multilingual AAC. Cultural awareness could also be more included in the educations overall. ----------
Flerspråkighet är ett internationellt fenomen, och antalet personer som räknar sig till flerspråkiga ökar hela tiden. Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är de sätt vi kommunicerar utan att använda talat språk eller sätt att komplettera talat språk. Eftersom antalet flerspråkiga personer ökar, så ökar också behovet av flerspråkig AKK. Dock finns det inte ännu många studier inom detta område.
Syftet med den här studien var att undersöka finländska talterapeuters syn, åsikter och praxis gällande flerspråkig AKK-användning. Även möjliga faktorer som kan påverka detta undersöktes.
Resultaten från denna studie visar att åsikterna och praxisen gällande flerspråkig AKK-användning och -intervention varierar, och att praxisen i vissa fall strider mot litteratur och rekommendationer. Majoriteten av deltagarna var bekväma med att arbeta med AKK och flerspråkighet, men majoriteten upplevde att deras utbildning inte hade förberett dem väl för att arbeta med AKK, flerspråkiga personer eller flerspråkig AKK.
Inga faktorer som påverkar talterapeuternas åsikter och tankar gällande flerspråkig AKK kunde hittas. De vanligaste sätten att stöda flerspråkig AKK-användning var genom att uppmuntra klienternas närstående att använda hemspråket samtidigt som AKK-hjälpmedlet användes och genom att samarbeta med tolk när man förklarade AKK för klientens närstående. Ju mer bekväm man var med att använda AKK, desto större sannolikhet var det att man samarbetade med en tolk vid interventionen. Majoriteten av deltagarna gjorde inte följande för att stöda AKK-användning: designade AKK-hjälpmedlet med två språk, gav olika AKK-hjälpmedel med olika språk eller anpassade hjälpmedlet till klientens hemkultur.
Det var vanligast att talterapeuterna startade AKK-intervention med ett flerspråkigt barn på båda språken samtidigt, men en tredjedel av deltagarna valde att inleda intervention på enbart skolspråket. Även vilka faktorer som deltagarna ansåg som hinder för flerspråkig AKK-användning undersöktes. Majoriteten trodde att kulturella skillnader i hur mycket kommunikation och AKK prioriteras kunde vara ett hinder. Ungefär hälften av deltagarna trodde också att talterapeuters okunskap om klientens kultur och hur flerspråkig AKK kunde användas hindrade flerspråkig AKK-användning.
Resultaten från studien visar på att tankar, åsikter och praxis gällande flerspråkig AKK skiljer sig åt, och att praxisen även i vissa fall strider mot litteratur och rekommendationer. Det finns få studier i ämnet och för att säkerställa bra och likvärdig (re)habiliering skulle mer forskning behövas. Universitetsutbildningarna för talterapeuter kunde också i framtiden erbjuda fler kurser om AKK, flerspråkighet och flerspråkig AKK. Kulturell medvetenhet kunde också inkluderas mer i utbildningen överlag.
The aim of this study was to explore Finnish Speech and Language Pathologists’ (SLPs) views, opinions, and practices regarding multilingual AAC usage. Possible factors which could influence this were also explored.
The results from this study suggest that the views, opinions, and practices differ regarding multilingual AAC usage and intervention, and that the praxis also in some cases contradict with the literature and recommendations. Most of the participants felt comfortable working with AAC and multilingualism, however, the majority did not feel that their education had prepared them well for working with AAC, multilingual people or multilingual AAC.
No factor which affects the SLPs’ beliefs regarding multilingual AAC could be determined. The most common ways to support multilingual AAC usage were by encouraging the clients’ relatives to use the home language simultaneously as the AAC aid is used and by collaborating with an interpreter when giving instructions about AAC to the client’s relatives. The more comfortable the participants were using AAC, the more likely they were to collaborate with interpreters during assessment. Most of the participants did not do the following to support AAC usage: designed the AAC aid in two languages, gave several AAC aids designed in different languages or culturally fitted the AAC aid to suit the client’s home culture.
It was most common to start an AAC intervention with a multilingual child in both languages simultaneously, however, one third of the participants would choose to start the intervention only in the school language. The participants were also asked which factors they believe to hinder multilingual AAC usage. The majority answered that they believed cultural differences in how much communication and AAC are prioritised in different cultures to be a hinder. Around half of the participants also thought that the SLPs’ inadequate knowledge about the client’s culture and how multilingual AAC can be used could be an obstacle for multilingual AAC usage.
The results suggest that the views, opinions and practices regarding multilingual AAC differ, and that the practices also in some cases contradict with the literature and recommendations. However, there is little research about the topic and therefore, more research is needed to ensure good and equal (re)habilitation. The university programme for SLPs could also in the future include more courses about AAC, multilingualism and multilingual AAC. Cultural awareness could also be more included in the educations overall.
Flerspråkighet är ett internationellt fenomen, och antalet personer som räknar sig till flerspråkiga ökar hela tiden. Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är de sätt vi kommunicerar utan att använda talat språk eller sätt att komplettera talat språk. Eftersom antalet flerspråkiga personer ökar, så ökar också behovet av flerspråkig AKK. Dock finns det inte ännu många studier inom detta område.
Syftet med den här studien var att undersöka finländska talterapeuters syn, åsikter och praxis gällande flerspråkig AKK-användning. Även möjliga faktorer som kan påverka detta undersöktes.
Resultaten från denna studie visar att åsikterna och praxisen gällande flerspråkig AKK-användning och -intervention varierar, och att praxisen i vissa fall strider mot litteratur och rekommendationer. Majoriteten av deltagarna var bekväma med att arbeta med AKK och flerspråkighet, men majoriteten upplevde att deras utbildning inte hade förberett dem väl för att arbeta med AKK, flerspråkiga personer eller flerspråkig AKK.
Inga faktorer som påverkar talterapeuternas åsikter och tankar gällande flerspråkig AKK kunde hittas. De vanligaste sätten att stöda flerspråkig AKK-användning var genom att uppmuntra klienternas närstående att använda hemspråket samtidigt som AKK-hjälpmedlet användes och genom att samarbeta med tolk när man förklarade AKK för klientens närstående. Ju mer bekväm man var med att använda AKK, desto större sannolikhet var det att man samarbetade med en tolk vid interventionen. Majoriteten av deltagarna gjorde inte följande för att stöda AKK-användning: designade AKK-hjälpmedlet med två språk, gav olika AKK-hjälpmedel med olika språk eller anpassade hjälpmedlet till klientens hemkultur.
Det var vanligast att talterapeuterna startade AKK-intervention med ett flerspråkigt barn på båda språken samtidigt, men en tredjedel av deltagarna valde att inleda intervention på enbart skolspråket. Även vilka faktorer som deltagarna ansåg som hinder för flerspråkig AKK-användning undersöktes. Majoriteten trodde att kulturella skillnader i hur mycket kommunikation och AKK prioriteras kunde vara ett hinder. Ungefär hälften av deltagarna trodde också att talterapeuters okunskap om klientens kultur och hur flerspråkig AKK kunde användas hindrade flerspråkig AKK-användning.
Resultaten från studien visar på att tankar, åsikter och praxis gällande flerspråkig AKK skiljer sig åt, och att praxisen även i vissa fall strider mot litteratur och rekommendationer. Det finns få studier i ämnet och för att säkerställa bra och likvärdig (re)habiliering skulle mer forskning behövas. Universitetsutbildningarna för talterapeuter kunde också i framtiden erbjuda fler kurser om AKK, flerspråkighet och flerspråkig AKK. Kulturell medvetenhet kunde också inkluderas mer i utbildningen överlag.
Kokoelmat
- 6163 Logopedia [73]