Rätten till mark – en studie i folkrättens reglering av den globala markanvändningen och dess ekologiska och sociala hållbarhet
Johansson, Vilja (2020)
Johansson, Vilja
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020101283802
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020101283802
Tiivistelmä
Marken är en oersättlig resurs för miljöns kretslopp och för människans överlevnad. Dagens globala markanvändning karaktäriseras dessvärre av både ekologisk och social ohållbarhet. Den ekologiskt ohållbara markanvändningen är den största enskilda orsaken till de pågående ekologiska hållbarhetskriserna som klimatförändringen och den drastiskt minskande biologiska mångfalden. Samtidigt kännetecknas fördelningen av dagens marktillgångar och -resurser av ökad ojämlikhet både inom stater och globalt. Därutöver har en ökad efterfrågan på mat, energi och andra konsumtionsvaror ökat på internationella aktörers intresse att investera i odlingsbar mark, vilket i sin tur både ökat på tävlan om marktillgångar och lett till en tilltagande kommersialisering av världens markområden. Ohållbarheten inom den globala markanvändningen härstammar följaktligen från mångfasetterade politiska och ekonomiska strukturer, som utöver statliga intressen i allt högre grad även kännetecknas av icke-statliga aktörers växande inflytande. Det främsta verktyget för regleringen av dessa strukturer är emellertid folkrätten.
Mot denna bakgrund ämnar avhandlingen behandla hur dagens folkrätt reglerar den globala markanvändningen och hur dessa regleringar inverkar på markanvändningens ekologiska och sociala hållbarhet. Avhandlingen utgår från en rättsdogmatisk metod för att besvara frågan om vem som innehar markrättigheter inom folkrätten och vilka skyldigheter dessa rättigheter medför. Samtidigt strävar avhandlingen till att synliggöra hur folkrätten i sin samhälleliga kontext både kan upprätthålla problematiska strukturer och användas som ett verktyg för deras omformning. Detta förtydligas genom en kritisk analys av folkrättens inverkan på den globala markanvändningens ekologiska och sociala hållbarhet.
I avhandlingen framförs att stater, som de primära innehavarna av folkrättsliga markrättigheter, inte enbart har en rätt till marken inom sitt territorium utan även har en skyldighet att administrera marken både ekologiskt och socialt hållbart, till följd av sina folkrättsliga förpliktelser. De markrättigheter som icke-statliga aktörer har kan i sin tur förtydliga staters förpliktelser gentemot miljön och mänskligt välmående, men även hindra deras implementering genom att försvåra markregleringen. Att folkrätten erbjuder ett starkare skydd för internationella aktörers markrättigheter, i relation till lokalbefolkningars rättigheter, har i sin tur långtgående konsekvenser för markanvändningens ekologiska och sociala hållbarhet, då marken utgör grunden för flera befolkningsgruppers socioekonomiska trygghet samtidigt som lokalbefolkningar i regel använder marken hållbarare än internationella aktörer.
Mot denna bakgrund ämnar avhandlingen behandla hur dagens folkrätt reglerar den globala markanvändningen och hur dessa regleringar inverkar på markanvändningens ekologiska och sociala hållbarhet. Avhandlingen utgår från en rättsdogmatisk metod för att besvara frågan om vem som innehar markrättigheter inom folkrätten och vilka skyldigheter dessa rättigheter medför. Samtidigt strävar avhandlingen till att synliggöra hur folkrätten i sin samhälleliga kontext både kan upprätthålla problematiska strukturer och användas som ett verktyg för deras omformning. Detta förtydligas genom en kritisk analys av folkrättens inverkan på den globala markanvändningens ekologiska och sociala hållbarhet.
I avhandlingen framförs att stater, som de primära innehavarna av folkrättsliga markrättigheter, inte enbart har en rätt till marken inom sitt territorium utan även har en skyldighet att administrera marken både ekologiskt och socialt hållbart, till följd av sina folkrättsliga förpliktelser. De markrättigheter som icke-statliga aktörer har kan i sin tur förtydliga staters förpliktelser gentemot miljön och mänskligt välmående, men även hindra deras implementering genom att försvåra markregleringen. Att folkrätten erbjuder ett starkare skydd för internationella aktörers markrättigheter, i relation till lokalbefolkningars rättigheter, har i sin tur långtgående konsekvenser för markanvändningens ekologiska och sociala hållbarhet, då marken utgör grunden för flera befolkningsgruppers socioekonomiska trygghet samtidigt som lokalbefolkningar i regel använder marken hållbarare än internationella aktörer.
Kokoelmat
- 513 Oikeustiede [106]