Revisorns roll och förutsättningar att granska hållbarhetsrapporter efter införandet av EU-direktivet 2014/95/EU
Karlsson, Elin (2020)
Karlsson, Elin
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020042322161
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020042322161
Tiivistelmä
Allt fler aktörer i samhället har börjat förespråka företagens samhällsansvar, medan företagen har börjat se detta ur ett strategiskt perspektiv. De lagmässiga kraven inom ämnesområdet hållbarhetsrapportering är vaga, vilket ökar risken för missbruk. Allt fler intressenter och andra berörda parter har börjat kräva att hållbarhetsrapporterna måste bestyrkas för att informationen ska vara tillförlitligt. Revisionen av finansiella bokslut uppfyller en viktig funktion i samhället och skapar tillförlitlighet. När samhället och rapporteringsformerna förändras är det viktig att belysa de berörda parternas roller och förutsättningar.
Avhandlingens syfte var att klargöra revisorns roll och förutsättningar att granska hållbarhetsrapporter efter införandet av EU-direktivet 2014/95/EU. Därtill studerades revisorers kompetens i hållbarhetsfrågor och effekterna av en oberoende granskning. Detta studerades ur många olika perspektiv. Som metod användes intervjustudie och målgruppen var auktoriserade CGR-revisorer i Finland.
Resultaten visar att hållbarhetsaspekter blivit vanligare sedan EU-direktiv 2014/95/EU började tillämpas i Finland för 2017 års räkenskapsperiod. Idag kontrollerar revisorerna endast att företagen som omfattas av EU-direktiv 2014/95/EU har upprättat en icke-finansiell rapport i någon form som lagen kräver. Revisorerna har inte de bästa förutsättningarna att granska hållbarhetsfrågor eftersom det krävs ett brett kunnande i hållbarhetsaspekter. I framtiden kan baskunskaper i hållbarhetsfrågor krävas av revisorer, men specialistkunnande blir kvar hos andra experter. Enligt respondenterna måste det uppstå rapporteringspraxis kring EU-direktiv 2014/95/EU innan man kan utvärdera effekterna av direktivet. Därtill måste lagstiftare och andra berörda parter kontinuerligt utvärdera nivån på granskningen och innehållet i hållbarhetsrapporterna för att se om det finns behov av förändringar.
Avhandlingens syfte var att klargöra revisorns roll och förutsättningar att granska hållbarhetsrapporter efter införandet av EU-direktivet 2014/95/EU. Därtill studerades revisorers kompetens i hållbarhetsfrågor och effekterna av en oberoende granskning. Detta studerades ur många olika perspektiv. Som metod användes intervjustudie och målgruppen var auktoriserade CGR-revisorer i Finland.
Resultaten visar att hållbarhetsaspekter blivit vanligare sedan EU-direktiv 2014/95/EU började tillämpas i Finland för 2017 års räkenskapsperiod. Idag kontrollerar revisorerna endast att företagen som omfattas av EU-direktiv 2014/95/EU har upprättat en icke-finansiell rapport i någon form som lagen kräver. Revisorerna har inte de bästa förutsättningarna att granska hållbarhetsfrågor eftersom det krävs ett brett kunnande i hållbarhetsaspekter. I framtiden kan baskunskaper i hållbarhetsfrågor krävas av revisorer, men specialistkunnande blir kvar hos andra experter. Enligt respondenterna måste det uppstå rapporteringspraxis kring EU-direktiv 2014/95/EU innan man kan utvärdera effekterna av direktivet. Därtill måste lagstiftare och andra berörda parter kontinuerligt utvärdera nivån på granskningen och innehållet i hållbarhetsrapporterna för att se om det finns behov av förändringar.
Kokoelmat
- 512 Liiketaloustiede [433]