Socialt kapital och politiskt deltagande : En studie av sju afrikanska stater
Rajala, Richard (2020)
Rajala, Richard
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202003057375
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202003057375
Tiivistelmä
Avsikten med avhandlingen har varit att undersöka om socialt kapital har en positiv effekt på politiskt deltagande i Afrika. Totalt studerades sju afrikanska demokratier, nämligen Kap Verde, Ghana, Benin, Namibia, Botswana, Mauritius och Sydafrika. Datamaterialet hämtades från Afrobarometer. För denna avhandling användes surveydata från omgång fem som utkom mellan åren 2011–2013. Analysen gjordes i olika faser. Först presenterades deskriptiv statistik för socialt kapital och politiskt deltagande. Sedan testades sambanden mellan socialt kapital och politiskt deltagande med hjälp av bivariata analyser. Analysen fullbordades i form av en multivariat logistisk regressionsanalys.
Tidigare studier på området har påvisat att socialt kapital har en gynnande effekt på politiskt deltagande. Därmed var syftet att pröva om detta även gäller för Afrika där sambandet mellan socialt kapital och politiskt deltagande inte studerats i samma utsträckning som på övriga håll i världen. I avhandlingen operationaliserades socialt kapital med hjälp av två indikatorer, nämligen förtroende och föreningsaktivitet. Föreningsaktiviteten mättes genom engagemang i frivilliga- och religiösa organisationer. Politiskt deltagande undersöktes med hjälp av fem indikatorer. Dessa utgjordes av att rösta i val, att arbeta för ett parti eller en kandidat, att delta i kampanjorienterat arbete, att kontakta politiker och slutligen att delta i demonstrationer eller protestmarscher.
Av resultaten framgick att föreningsaktivitet utövade en positiv effekt på samtliga former av politiskt deltagande. Studien intygar att det politiska deltagandet var högre bland individer som uppvisade högre föreningsengagemang. Förtroende präglades av ett annorlunda mönster. Förtroende saknade statistisk effekt i fyra av fem fall. Endast i förhållande till demonstrationer och protestmarscher identifierades ett positivt samband. Till följd därav fastställs att den positiva effekten av socialt kapital på politiskt deltagandet även gällde i de sju afrikanska staterna med särskild betoning på föreningsaktivitet. Detta medan förtroende saknade genomgående positiv effekt på politiskt deltagande.
Tidigare studier på området har påvisat att socialt kapital har en gynnande effekt på politiskt deltagande. Därmed var syftet att pröva om detta även gäller för Afrika där sambandet mellan socialt kapital och politiskt deltagande inte studerats i samma utsträckning som på övriga håll i världen. I avhandlingen operationaliserades socialt kapital med hjälp av två indikatorer, nämligen förtroende och föreningsaktivitet. Föreningsaktiviteten mättes genom engagemang i frivilliga- och religiösa organisationer. Politiskt deltagande undersöktes med hjälp av fem indikatorer. Dessa utgjordes av att rösta i val, att arbeta för ett parti eller en kandidat, att delta i kampanjorienterat arbete, att kontakta politiker och slutligen att delta i demonstrationer eller protestmarscher.
Av resultaten framgick att föreningsaktivitet utövade en positiv effekt på samtliga former av politiskt deltagande. Studien intygar att det politiska deltagandet var högre bland individer som uppvisade högre föreningsengagemang. Förtroende präglades av ett annorlunda mönster. Förtroende saknade statistisk effekt i fyra av fem fall. Endast i förhållande till demonstrationer och protestmarscher identifierades ett positivt samband. Till följd därav fastställs att den positiva effekten av socialt kapital på politiskt deltagandet även gällde i de sju afrikanska staterna med särskild betoning på föreningsaktivitet. Detta medan förtroende saknade genomgående positiv effekt på politiskt deltagande.