Inverkar matematikångest på målsättningar i matematik? : En kvantitativ studie bland elever i årskurs 7 och 9
Asplund, Laura (2019)
Asplund, Laura
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019052016236
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019052016236
Tiivistelmä
Få ungdomar har utbildnings- och yrkesmålsättningar i matematik. Detta är oroväckande med tanke på att betydelsen av matematik ständigt ökar i samhället. Vi går mot en allt mer teknisk miljö, vilket kräver allt högre kunskap inom teknik och matematik. Det finns tidigare forskning som visar att målsättningar i matematik påverkas negativt av matematikångest.
Syftet med denna avhandling är att undersöka relationen mellan matematikångest och målsättningar i matematik hos finlandssvenska högstadieelever. Utgående från syftet har tre forskningsfrågor formulerats:
1. Kan matematikångest förklara elevers målsättningar i matematik?
2. a) Finns det könsskillnader i elevers målsättningar i matematik?
b) Kan matematikångest förklara eventuella könsskillnader?
3. a) Skiljer sig elevers målsättningar i matematik i årskurs 7 och årskurs 9?
b) Kan matematikångest förklara eventuella skillnader mellan årskurserna?
En kvantitativ metod användes för att analysera data från FRAM-projektet, vilket är ett specialpedagogiskt projekt som Åbo Akademi i Vasa utfört. Totalt har fyra mätningar genomförts inom projektets ramar. Data har samlats in med hjälp av en elektronisk enkät. I denna avhandling används data från hösten 2016 och våren 2017. Data analyserades i SPSS och en hierarkisk multipel regressionsanalys användes för att analysera den första forskningsfrågan och en tvåvägs multivariat variansanalys (MANOVA) och en tvåvägs multivariat variansanalys med en kovariat (MANCOVA) för den andra och tredje forskningsfrågan.
Resultaten visar att matematikångest är en signifikant prediktor för både utbildnings- och yrkesmålsättningar i matematik hos niondeklassarna vid tillfälle 2 (T2) men inte vid tillfälle 1 (T1). För sjundeklassarna är matematikångest inte en signifikant prediktor för utbildningsmålsättningar eller yrkesmålsättningar i matematik vid vare sig T1 eller T2. Pojkar har högre målsättningar i matematik än flickor. När inverkan av matematikångest kontrolleras för försvinner skillnaden mellan könen, vilket innebär att matematikångest förklarar varför flickor har lägre målsättningar i matematik. Det finns en liten skillnad mellan eleverna i årskurserna 7 och 9 i fråga om utbildnings- och yrkesmålsättningarna i matematik som helhet. Dock finns det inga skillnader när variablerna kontrolleras var för sig. När matematikångest kontrolleras för försvinner också helhetsskillnaden mellan elever i årskurs 7 och 9.
Syftet med denna avhandling är att undersöka relationen mellan matematikångest och målsättningar i matematik hos finlandssvenska högstadieelever. Utgående från syftet har tre forskningsfrågor formulerats:
1. Kan matematikångest förklara elevers målsättningar i matematik?
2. a) Finns det könsskillnader i elevers målsättningar i matematik?
b) Kan matematikångest förklara eventuella könsskillnader?
3. a) Skiljer sig elevers målsättningar i matematik i årskurs 7 och årskurs 9?
b) Kan matematikångest förklara eventuella skillnader mellan årskurserna?
En kvantitativ metod användes för att analysera data från FRAM-projektet, vilket är ett specialpedagogiskt projekt som Åbo Akademi i Vasa utfört. Totalt har fyra mätningar genomförts inom projektets ramar. Data har samlats in med hjälp av en elektronisk enkät. I denna avhandling används data från hösten 2016 och våren 2017. Data analyserades i SPSS och en hierarkisk multipel regressionsanalys användes för att analysera den första forskningsfrågan och en tvåvägs multivariat variansanalys (MANOVA) och en tvåvägs multivariat variansanalys med en kovariat (MANCOVA) för den andra och tredje forskningsfrågan.
Resultaten visar att matematikångest är en signifikant prediktor för både utbildnings- och yrkesmålsättningar i matematik hos niondeklassarna vid tillfälle 2 (T2) men inte vid tillfälle 1 (T1). För sjundeklassarna är matematikångest inte en signifikant prediktor för utbildningsmålsättningar eller yrkesmålsättningar i matematik vid vare sig T1 eller T2. Pojkar har högre målsättningar i matematik än flickor. När inverkan av matematikångest kontrolleras för försvinner skillnaden mellan könen, vilket innebär att matematikångest förklarar varför flickor har lägre målsättningar i matematik. Det finns en liten skillnad mellan eleverna i årskurserna 7 och 9 i fråga om utbildnings- och yrkesmålsättningarna i matematik som helhet. Dock finns det inga skillnader när variablerna kontrolleras var för sig. När matematikångest kontrolleras för försvinner också helhetsskillnaden mellan elever i årskurs 7 och 9.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [532]