Föräldraskap och ätstörningar : En kartläggning av den reflektiva förmågan, det reflektiva föräldraskapet samt stödbehov hos föräldrar till ett barn som har drabbats av ätstörningsproblematik
Backman, Erika (2019)
Backman, Erika
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201903259935
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201903259935
Tiivistelmä
Syfte: Att kartlägga den reflektiva förmågan hos föräldrar till ett barn som har drabbats av ätstörningsproblematik, det reflektiva föräldraskapet mellan föräldern och barnet samt det upplevda stödet och stödbehovet hos föräldrarna.
Metod: Under året 2018 deltog 44 föräldrar till ett barn med en ätstörning, vilka alla var kvinnor i en medelålder på 48 år (SD = 6,2), i en enkätundersökning. Den reflektiva förmågan mättes med mätinstrumentet The Reflective Functioning Questionnaire (RFQ) Fonagy, Luyten, Moulton-Perkins, Lee, Warren, Howard och Lowyck (2016) och det reflektiva föräldraskapet med Parental Reflective Functioning Questionnaire (PRFQ) (Luyten, Mayes, Nijssens, & Fonagy, 2017). Utöver detta undersöktes upplevt stöd och stödbehov bland föräldrarna. Frågeformuläret delades via olika föreningar för ätstörningar samt behandlingshem inom Finland. Studien gjordes på svenska och finska.
Resultat: En signifikant skillnad mellan föräldrar till barn med anorexi och andra specificerade ätstörningar förekom. Föräldrar till barn med anorexi hade högre värden på delskalan reflekterande föräldraskap än föräldrar till ett barn med andra specificerade ätstörningar. Föräldrarna i undersökningen hade relativt höga värden på skalan som mätte reflektiv förmåga. Gällande det reflektiva föräldraskapet hade föräldrarna högst värden på delskalan som mätte reflekterande föräldraskap och lägst värden på delskalan säkerhet beträffande sitt reflektiva föräldraskap. Ett signifikant samband mellan reflektiv förmåga och föräldrars säkerhet beträffande sitt reflektiva föräldraskap kunde urskiljas. Det stöd föräldrarna hade upplevt som viktigast i relation till deras barns ätstörning var kamratstöd av andra anhöriga i samma situation och stöd för den egna orken. Stöd föräldrarna skulle ha önskat få mer av var familjesamtal med barnet i fråga, eget individuellt samtalsstöd, mer information om ätstörningen samt stöd i vardagen.
Konklusion: För att stödja både förälderns egna psykiska hälsa och barnets tillfriskningsprocess är verktyg som den egna reflektiva förmågan och ett reflektivt föräldraskap viktiga. Vid inkludering av dessa verktyg inom vården är föräldrar till ett barn med andra specificerade ätstörningar en målgrupp som behöver extra stöd.
Metod: Under året 2018 deltog 44 föräldrar till ett barn med en ätstörning, vilka alla var kvinnor i en medelålder på 48 år (SD = 6,2), i en enkätundersökning. Den reflektiva förmågan mättes med mätinstrumentet The Reflective Functioning Questionnaire (RFQ) Fonagy, Luyten, Moulton-Perkins, Lee, Warren, Howard och Lowyck (2016) och det reflektiva föräldraskapet med Parental Reflective Functioning Questionnaire (PRFQ) (Luyten, Mayes, Nijssens, & Fonagy, 2017). Utöver detta undersöktes upplevt stöd och stödbehov bland föräldrarna. Frågeformuläret delades via olika föreningar för ätstörningar samt behandlingshem inom Finland. Studien gjordes på svenska och finska.
Resultat: En signifikant skillnad mellan föräldrar till barn med anorexi och andra specificerade ätstörningar förekom. Föräldrar till barn med anorexi hade högre värden på delskalan reflekterande föräldraskap än föräldrar till ett barn med andra specificerade ätstörningar. Föräldrarna i undersökningen hade relativt höga värden på skalan som mätte reflektiv förmåga. Gällande det reflektiva föräldraskapet hade föräldrarna högst värden på delskalan som mätte reflekterande föräldraskap och lägst värden på delskalan säkerhet beträffande sitt reflektiva föräldraskap. Ett signifikant samband mellan reflektiv förmåga och föräldrars säkerhet beträffande sitt reflektiva föräldraskap kunde urskiljas. Det stöd föräldrarna hade upplevt som viktigast i relation till deras barns ätstörning var kamratstöd av andra anhöriga i samma situation och stöd för den egna orken. Stöd föräldrarna skulle ha önskat få mer av var familjesamtal med barnet i fråga, eget individuellt samtalsstöd, mer information om ätstörningen samt stöd i vardagen.
Konklusion: För att stödja både förälderns egna psykiska hälsa och barnets tillfriskningsprocess är verktyg som den egna reflektiva förmågan och ett reflektivt föräldraskap viktiga. Vid inkludering av dessa verktyg inom vården är föräldrar till ett barn med andra specificerade ätstörningar en målgrupp som behöver extra stöd.
Kokoelmat
- 515 Psykologia [236]