Den subjektiva upplevelsen av kommunikationsförmåga och delaktighet hos personer med afasi
Merilä, Cristel; Forsén, Fanny (2019)
Merilä, Cristel
Forsén, Fanny
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201901112056
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201901112056
Tiivistelmä
I välfärdsstater växer prevalensen av stroke och därmed är personer med afasi en växande klientgrupp för talterapeuter. I afasirehabilitering bör man koncentrera sig på att förbättra de kommunikativa funktionerna, men eftersom även delaktigheten är något som i stor utsträckning påverkas av afasi, bör afasirehabiliteringen likväl fokusera på att öka delaktigheten.
Syftet med den här pro gradu-avhandlingen var att undersöka hur den rekommenderade C.A.P.E- modellens (Elman, 2016) moment förverkligas i rehabilitering av personer med afasi i Finland enligt deras subjektiva erfarenheter. Undersökningens forskningsfrågor var: förenas personer med afasi med andra med afasi, hurudana kommunikationsmetoder använder de sig av och upplever de att omgivningen stöder deras kommunikation. Därtill undersöktes även hur personer med afasi upplever sin funktionella kommunikationsförmåga.
Samplet bestod av sammanlagt 50 svensk- och finskspråkiga personer med afasi som deltog i Pratkvarnen-grupper och strokeklubbar runtom i Finland. Data samlades in med två frågeformulär som deltagarna fyllde i individuellt tillsammans med en av skribenterna. Det ena frågeformuläret användes för att utreda i vilken utsträckning deltagarna använder sig av olika kommunikationsmetoder, hur delaktiga de anser sig vara och om de anser att de får stöd för sin kommunikation från omgivningen. För att utreda deltagarnas subjektiva upplevelse om deras funktionella kommunikationsförmåga användes frågeformuläret “The Communicative Effectiveness Index (CETI)”.
Resultaten i den här undersökningen visar att personer med afasi i Finland är rätt så delaktiga; de träffar vänner och bekanta regelbundet och en stor del är med i andra klubbar eller föreningar, utöver afasigrupperna. Majoriteten av deltagarna känner sig ändå ensamma ibland. Deltagarna använder sig inte av AKK-metoder i så stor grad, utan de använder sig mest av tal i form av enstaka ord. Resultaten visar att deltagarna upplever att personer i deras näromgivning stöder deras kommunikation, medan övriga i omgivningen inte gör det i samma utsträckning. Deltagarna upplever att de i olika situationer i vardagen klarar av att kommunicera relativt bra, men de anser även att de har svårigheter.
C.A.P.E-modellens tre moment förverkligas delvis för personer med afasi i Finland. Personerna förenas med andra personer med afasi via Pratkvarnen-grupperna, som ordnas runtom i Finland, och personerna använder sig i små mängder av AKK-metoder. Majoriteten av deltagarna upplever att deras samtalspartners har fått lite eller ingen utbildning alls om hur de kan stöda deras kommunikation. Slutsatser från resultaten bör dras med försiktighet, på grund av undersökningens snäva sampel och de stora variationsvidderna för samtliga svar. Resultaten kunde ha blivit annorlunda om urvalet skulle ha varit slumpmässigt bland personer med afasi.
Syftet med den här pro gradu-avhandlingen var att undersöka hur den rekommenderade C.A.P.E- modellens (Elman, 2016) moment förverkligas i rehabilitering av personer med afasi i Finland enligt deras subjektiva erfarenheter. Undersökningens forskningsfrågor var: förenas personer med afasi med andra med afasi, hurudana kommunikationsmetoder använder de sig av och upplever de att omgivningen stöder deras kommunikation. Därtill undersöktes även hur personer med afasi upplever sin funktionella kommunikationsförmåga.
Samplet bestod av sammanlagt 50 svensk- och finskspråkiga personer med afasi som deltog i Pratkvarnen-grupper och strokeklubbar runtom i Finland. Data samlades in med två frågeformulär som deltagarna fyllde i individuellt tillsammans med en av skribenterna. Det ena frågeformuläret användes för att utreda i vilken utsträckning deltagarna använder sig av olika kommunikationsmetoder, hur delaktiga de anser sig vara och om de anser att de får stöd för sin kommunikation från omgivningen. För att utreda deltagarnas subjektiva upplevelse om deras funktionella kommunikationsförmåga användes frågeformuläret “The Communicative Effectiveness Index (CETI)”.
Resultaten i den här undersökningen visar att personer med afasi i Finland är rätt så delaktiga; de träffar vänner och bekanta regelbundet och en stor del är med i andra klubbar eller föreningar, utöver afasigrupperna. Majoriteten av deltagarna känner sig ändå ensamma ibland. Deltagarna använder sig inte av AKK-metoder i så stor grad, utan de använder sig mest av tal i form av enstaka ord. Resultaten visar att deltagarna upplever att personer i deras näromgivning stöder deras kommunikation, medan övriga i omgivningen inte gör det i samma utsträckning. Deltagarna upplever att de i olika situationer i vardagen klarar av att kommunicera relativt bra, men de anser även att de har svårigheter.
C.A.P.E-modellens tre moment förverkligas delvis för personer med afasi i Finland. Personerna förenas med andra personer med afasi via Pratkvarnen-grupperna, som ordnas runtom i Finland, och personerna använder sig i små mängder av AKK-metoder. Majoriteten av deltagarna upplever att deras samtalspartners har fått lite eller ingen utbildning alls om hur de kan stöda deras kommunikation. Slutsatser från resultaten bör dras med försiktighet, på grund av undersökningens snäva sampel och de stora variationsvidderna för samtliga svar. Resultaten kunde ha blivit annorlunda om urvalet skulle ha varit slumpmässigt bland personer med afasi.
Kokoelmat
- 6163 Logopedia [74]