Gör som jag säger, inte som jag gör!: Arbetsplatsmobbning och dess möjliga konsekvenser för det mobbningsförebyggande arbetet inom småbarnsfostran
Rosenholm, Jannike (2016)
Rosenholm, Jannike
Åbo Akademi
2016
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaistakäyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2016102525595
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2016102525595
Tiivistelmä
Mobbning är inget nytt fenomen och har undersökts mycket både inom skolan, arbetslivet och under senare år också på daghem. Förekomsten av mobbning ger upphov till stora samhälleliga kostnader och kan vara orsaken till långvariga negativa följder för dem som varit utsatta för mobbning. Mobbning är otvivelaktigt ett problem som visat sig vara svårt att utrota trots storsatsningar som exempelvis KiVa-skola inom skolvärlden.
För att utreda ifall det förekom mobbning bland småbarn på daghem och senare förebygga mobbning på daghem gjordes ett stort projekt i samarbete mellan Folkhälsan och Mannerheims barnskyddsförbund mellan åren 2009 och 2010, som sedan utmynnade i bl.a. två publikationer. Publikationerna sporrade till att daghemmen utarbetade daghemsspecifika mobbningsförebyggande planer som skulle hjälpa personalen att igenkänna och ingripa i mobbning. Även ett urval av utbildningar och program som skulle stöda det mobbningsförebyggande arbetet erbjöds, och erbjuds än idag, till daghemspersonal. Men jag som arbetat som barnträdgårdslärare upplevde ändå att utbildningarna och materialet inte var tillräckliga för att stoppa mobbningen. Jag upplevde en brist i det mobbningsförebyggande materialet som inte tog fasta på att ifall inte daghemspersonalen också lever som de lär – det vill säga tillämpar samma mobbningsförebyggande ideologi i kommunikation med varandra – kommer inte barnen heller att göra det. Grundhypotesen blev således att daghemmen borde eftersträva att skapa en vardag som i sig är mobbningsförebyggande, både i dialog och i handling som genomsyrar all verksamhet och all kommunikation inom daghemmet.
Avhandlingens syfte är att utforska arbetsplatsmobbning och dess möjliga konsekvenser för det mobbningsförebyggande arbetet i en kontext av småbarnsfostran, med stöd av följande forskningsfrågor:
1. Hurdana uppfattningar har daghemspersonalen om arbetsplatsmobbning och dess uttrycksformer i daghemsmiljö?
2. Hurdana uppfattningar har daghemspersonalen om hur deras bemötande av varandra påverkar det mobbningsförebyggande arbetet i barngruppen?
Den empiriska undersökningen vilade på en hermeneutisk forskningsansats och sökte daghemspersonals uppfattningar om avhandlingens syfte och forskningsfrågor genom intervjuer. Informanterna befann sig i olika kommuner i Södra Finland och gav insyn i daghemsvardagen utifrån utbildad daghemspersonals perspektiv. Undersökningen visade att daghemspersonalen är utbildade i frågor gällande mobbningsförebyggande arbete i barngruppen, men att det fanns brister i kunskap och dialog om arbetsplatsmobbning. Och trots att informanterna visste att barn imiterar och tar vuxna som förebilder i beteende- och kommunikationsmönster, hade de inte tänkt på hur detta kunde vara relevant för det mobbningsförebyggande arbetet. Även de mobbningsförebyggande program som daghemmen använde sig av fick en del kritik för att vara för temaindelade och att de inte tog i beaktande den dynamiska vardagen som präglade daghemmen.
För att utreda ifall det förekom mobbning bland småbarn på daghem och senare förebygga mobbning på daghem gjordes ett stort projekt i samarbete mellan Folkhälsan och Mannerheims barnskyddsförbund mellan åren 2009 och 2010, som sedan utmynnade i bl.a. två publikationer. Publikationerna sporrade till att daghemmen utarbetade daghemsspecifika mobbningsförebyggande planer som skulle hjälpa personalen att igenkänna och ingripa i mobbning. Även ett urval av utbildningar och program som skulle stöda det mobbningsförebyggande arbetet erbjöds, och erbjuds än idag, till daghemspersonal. Men jag som arbetat som barnträdgårdslärare upplevde ändå att utbildningarna och materialet inte var tillräckliga för att stoppa mobbningen. Jag upplevde en brist i det mobbningsförebyggande materialet som inte tog fasta på att ifall inte daghemspersonalen också lever som de lär – det vill säga tillämpar samma mobbningsförebyggande ideologi i kommunikation med varandra – kommer inte barnen heller att göra det. Grundhypotesen blev således att daghemmen borde eftersträva att skapa en vardag som i sig är mobbningsförebyggande, både i dialog och i handling som genomsyrar all verksamhet och all kommunikation inom daghemmet.
Avhandlingens syfte är att utforska arbetsplatsmobbning och dess möjliga konsekvenser för det mobbningsförebyggande arbetet i en kontext av småbarnsfostran, med stöd av följande forskningsfrågor:
1. Hurdana uppfattningar har daghemspersonalen om arbetsplatsmobbning och dess uttrycksformer i daghemsmiljö?
2. Hurdana uppfattningar har daghemspersonalen om hur deras bemötande av varandra påverkar det mobbningsförebyggande arbetet i barngruppen?
Den empiriska undersökningen vilade på en hermeneutisk forskningsansats och sökte daghemspersonals uppfattningar om avhandlingens syfte och forskningsfrågor genom intervjuer. Informanterna befann sig i olika kommuner i Södra Finland och gav insyn i daghemsvardagen utifrån utbildad daghemspersonals perspektiv. Undersökningen visade att daghemspersonalen är utbildade i frågor gällande mobbningsförebyggande arbete i barngruppen, men att det fanns brister i kunskap och dialog om arbetsplatsmobbning. Och trots att informanterna visste att barn imiterar och tar vuxna som förebilder i beteende- och kommunikationsmönster, hade de inte tänkt på hur detta kunde vara relevant för det mobbningsförebyggande arbetet. Även de mobbningsförebyggande program som daghemmen använde sig av fick en del kritik för att vara för temaindelade och att de inte tog i beaktande den dynamiska vardagen som präglade daghemmen.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [528]