En handbok för kommunala miljövårdmyndigheter om avgörande av dikningsärenden enligt vattenlagen
Keränen, Mauri (2018-12)
Keränen, Mauri
Etelä-Pohjanmaan ELY-keskus
12 / 2018
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-314-746-1
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-314-746-1
Tiivistelmä
Denna handbok är en översättning av Opas 3 | 2016: Opas kunnan ympäristönsuojelu-viranomaisille vesilain mukaisten ojitusasioiden ratkaisemiseen (URN:ISBN:978-952-314-749-2).
Hos de kommunala miljövårdsmyndigheterna lämnas dikningsärenden regelbundet in till behandling. Enligt vattenlagen delas behörighet gällande dikningsärenden mellan regionförvaltningsverket, dikningsförrättningen och kommunens miljövårdsmyndighet. Dessutom fungerar NTM-centralen tillsammans med kommunen som tillsynsmyndighet enligt vattenlagen. Till den kommunala miljövårdsmyndigheten hör särskilt vissa meningsskiljaktigheter i fråga om dikning. Fördelning av behörigheten är ett exempel på hur säregen vattenlagen med dess dikningsbestämmelser är jämfört med den övriga miljölagstiftningen. Kommunernas tjänsteinnehavare inom miljöskydd har kommenterat att tolkning av vattenlagen är utmanande och att man borde utarbeta tidsenliga anvisningar för att avgöra dikningsärenden. Ökningen av dikningsärenden i kommunerna understryker behovet av lagenliga, godtagbara och konsekventa beslut.
Denna handbok är riktad till de tjänsteinnehavare som ansvarar för miljöskyddet i kommunerna, i syfte att ge handledning i dikningsärenden som hör till dem. Handboken har utarbetats utgående från tjänsteinnehavarnas behov och den strävar efter att stöda deras vardagliga arbete. I handboken behandlas lagstiftningen som gäller dikning också i andra avseenden än vad som gäller den kommunala miljövårdsmyndigheten, men i huvudsak koncentrerar handboken sig till de ärenden som hör till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet. Handboken har uppgjorts på uppdrag av den riksomfattande gruppen för verksamhetsmodeller i fråga om grundtorrläggning och dikningsförrättning. Gruppen är tillsatt av miljöministeriet och styrs av jord- och skogsbruksministeriet.
Avsikten med handboken är att informera om de normer i vattenlagen som gäller dikning samt att hjälpa till att tolka lagen. Handboken har ingen rättslig bindande verkan, utan ger endast rekommendationer om tolkningen. Ett rättsligt beslutfattande bör alltid basera sig på den gällande lagstiftningen. När man tillämpar lagen, bör man dock komma ihåg att i varje ärende ta dess enskilda särdrag i beaktande så att ärenden som avviker från varandra även avgörs på olika sätt, samtidigt bör man dock komma ihåg realiseringen av förutsägbarhet och konsekvens.
Fast handboken är fokuserad på lagen, lönar det sig även att komma ihåg att de meningsskiljaktigheter som kommer emot i samband med dikningsärenden, ofta gäller så mycket mera än bara lagen och tillämpning av den. Ibland kan en dikestvist även grunda sig på andra meningsskiljaktigheter som kan härstamma t.o.m. från tidigare generationers tvister. Därför krävs ofta även andra kunskaper än bara rättslig kompetens av den tjänsteinnehavare som sköter dessa ärenden. Högsta förvaltningsdomstolens korta referat och övriga beslut av någon annan rättsinstans som ursprungligen inte har översatts, har lämnats på finska. Dessutom har de länkar, källor o.d. som har förändrats, uppdaterats i översättningen.
Publikationen är tillgänglig.
Hos de kommunala miljövårdsmyndigheterna lämnas dikningsärenden regelbundet in till behandling. Enligt vattenlagen delas behörighet gällande dikningsärenden mellan regionförvaltningsverket, dikningsförrättningen och kommunens miljövårdsmyndighet. Dessutom fungerar NTM-centralen tillsammans med kommunen som tillsynsmyndighet enligt vattenlagen. Till den kommunala miljövårdsmyndigheten hör särskilt vissa meningsskiljaktigheter i fråga om dikning. Fördelning av behörigheten är ett exempel på hur säregen vattenlagen med dess dikningsbestämmelser är jämfört med den övriga miljölagstiftningen. Kommunernas tjänsteinnehavare inom miljöskydd har kommenterat att tolkning av vattenlagen är utmanande och att man borde utarbeta tidsenliga anvisningar för att avgöra dikningsärenden. Ökningen av dikningsärenden i kommunerna understryker behovet av lagenliga, godtagbara och konsekventa beslut.
Denna handbok är riktad till de tjänsteinnehavare som ansvarar för miljöskyddet i kommunerna, i syfte att ge handledning i dikningsärenden som hör till dem. Handboken har utarbetats utgående från tjänsteinnehavarnas behov och den strävar efter att stöda deras vardagliga arbete. I handboken behandlas lagstiftningen som gäller dikning också i andra avseenden än vad som gäller den kommunala miljövårdsmyndigheten, men i huvudsak koncentrerar handboken sig till de ärenden som hör till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet. Handboken har uppgjorts på uppdrag av den riksomfattande gruppen för verksamhetsmodeller i fråga om grundtorrläggning och dikningsförrättning. Gruppen är tillsatt av miljöministeriet och styrs av jord- och skogsbruksministeriet.
Avsikten med handboken är att informera om de normer i vattenlagen som gäller dikning samt att hjälpa till att tolka lagen. Handboken har ingen rättslig bindande verkan, utan ger endast rekommendationer om tolkningen. Ett rättsligt beslutfattande bör alltid basera sig på den gällande lagstiftningen. När man tillämpar lagen, bör man dock komma ihåg att i varje ärende ta dess enskilda särdrag i beaktande så att ärenden som avviker från varandra även avgörs på olika sätt, samtidigt bör man dock komma ihåg realiseringen av förutsägbarhet och konsekvens.
Fast handboken är fokuserad på lagen, lönar det sig även att komma ihåg att de meningsskiljaktigheter som kommer emot i samband med dikningsärenden, ofta gäller så mycket mera än bara lagen och tillämpning av den. Ibland kan en dikestvist även grunda sig på andra meningsskiljaktigheter som kan härstamma t.o.m. från tidigare generationers tvister. Därför krävs ofta även andra kunskaper än bara rättslig kompetens av den tjänsteinnehavare som sköter dessa ärenden. Högsta förvaltningsdomstolens korta referat och övriga beslut av någon annan rättsinstans som ursprungligen inte har översatts, har lämnats på finska. Dessutom har de länkar, källor o.d. som har förändrats, uppdaterats i översättningen.
Publikationen är tillgänglig.
Kokoelmat
- Opas [60]