Nationell handlingsplan för organdonation och organtransplantation 2015−2018
sosiaali- ja terveysministeriö
2015
Julkaisusarja:
Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2014:24This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-3731-4Tiivistelmä
Den nationella handlingsplanen för organdonation och organtransplantation har utarbetats för åren 2015–2018 utgående från förslaget från en expertgrupp som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet.
Organtransplantation är en etablerad behandlingsform vid livshotande organsvikt. Organtransplantation är också den bästa behandlingen för en långt framskriden organsvikt samt med tanke på prognosen och livskvaliteten. Det finns dock jämt brist på lämpliga organ för transplantation. Varje år dör 5–10 % av dem som väntar på organtransplantation, eftersom man inte i tid kan få tag på ett lämpligt transplantat. Å andra sida har man konstaterat i studier att donatorssjukhusen inte identifierat alla möjliga organdonatorer.
Huvudmålet för handlingsplanen är att samtliga patienter i behov av en organtransplantation ska få ett transplantat i rätt tid och på jämlik basis. För att man ska kunna nå detta mål behöver varje möjlig organdonator identifieras. Därutöver försöker man öka det totala antalet njurtransplantationer genom att öka transplantationerna från levande donatorer. En optimal organtransplantationsverksamhet förutsätter en väl fungerande organdonations- och transplantationskedja och multiprofessionellt samarbete igenom hela kedjan.
Det är behövligt att tillsätta en nationell styrgrupp för organdonationsverksamhet för att effektivisera verksamheten. Styrgruppen ska ansvara för nationell utveckling, styrning och uppföljning av verksamheten. Vid sidan av styrgruppen behövs en nationell koordinator för organdonationsverksamheten. Det är fråga om en nationell uppgift, och social- och hälsovårdsministeriet och specialupptagningsområdena (i framtiden social- och hälsovårdsområdena) ska förhandla om genomförandet av detta. Specialupptagningsområdena (de framtida social- och hälsovårdsområdena) kommer att ansvara för styrningen och uppföljningen av verksamheten inom sina områden. Det är också behövligt att varje donatorssjukhus ska tillsätta en arbetsgrupp för att ansvara för organdonationsverksamheten på sjukhuset och därmed förknippad utbildning.
Både de patienter som väntar på organtransplantation och kommuner som finansierar verksamheten kommer att ha nytta av en effektiviserad organdonationsverksamhet. Njurtransplantation är en av de kostnadseffektivaste behandlingarna. Ett väl fungerande njurtransplantat sparar samhället en halv miljon euro jämfört med kostnaderna för dialysbehandling.
Organtransplantation är en etablerad behandlingsform vid livshotande organsvikt. Organtransplantation är också den bästa behandlingen för en långt framskriden organsvikt samt med tanke på prognosen och livskvaliteten. Det finns dock jämt brist på lämpliga organ för transplantation. Varje år dör 5–10 % av dem som väntar på organtransplantation, eftersom man inte i tid kan få tag på ett lämpligt transplantat. Å andra sida har man konstaterat i studier att donatorssjukhusen inte identifierat alla möjliga organdonatorer.
Huvudmålet för handlingsplanen är att samtliga patienter i behov av en organtransplantation ska få ett transplantat i rätt tid och på jämlik basis. För att man ska kunna nå detta mål behöver varje möjlig organdonator identifieras. Därutöver försöker man öka det totala antalet njurtransplantationer genom att öka transplantationerna från levande donatorer. En optimal organtransplantationsverksamhet förutsätter en väl fungerande organdonations- och transplantationskedja och multiprofessionellt samarbete igenom hela kedjan.
Det är behövligt att tillsätta en nationell styrgrupp för organdonationsverksamhet för att effektivisera verksamheten. Styrgruppen ska ansvara för nationell utveckling, styrning och uppföljning av verksamheten. Vid sidan av styrgruppen behövs en nationell koordinator för organdonationsverksamheten. Det är fråga om en nationell uppgift, och social- och hälsovårdsministeriet och specialupptagningsområdena (i framtiden social- och hälsovårdsområdena) ska förhandla om genomförandet av detta. Specialupptagningsområdena (de framtida social- och hälsovårdsområdena) kommer att ansvara för styrningen och uppföljningen av verksamheten inom sina områden. Det är också behövligt att varje donatorssjukhus ska tillsätta en arbetsgrupp för att ansvara för organdonationsverksamheten på sjukhuset och därmed förknippad utbildning.
Både de patienter som väntar på organtransplantation och kommuner som finansierar verksamheten kommer att ha nytta av en effektiviserad organdonationsverksamhet. Njurtransplantation är en av de kostnadseffektivaste behandlingarna. Ett väl fungerande njurtransplantat sparar samhället en halv miljon euro jämfört med kostnaderna för dialysbehandling.