Toinen kotimainen toisen tasavallan Suomessa: Ruotsin kieli pakolliseksi aineeksi peruskouluun vuonna 1968
Väistö, Janne (2017-09-01)
Väistö, Janne
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
01.09.2017
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-863-8
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-863-8
Kuvaus
PM Janne Väistös forskning behandlar den samhällsrelevanta och aktuella frågan hur och varför det svenska språket blev ett obligatoriskt ämne i grundskolan, det vill säga "tvångssvenskans" uppkomst.
Undersökningen visar att språkbeslutet inte var en intern skolfråga, och inte ens en dagspolitisk lösning, det vill säga den kohandel som språkbeslutet är vida känt för i det allmänna historiemedvetandet. Språkbeslutet var ett konsekvent beslut som baserade sig på en långsiktig politisk linje i den andra republikens Finland.
Orsaken till språkbeslutet kan spåras från två olika utgångspunkter, nämligen i dels de politiska konstellationerna vid tidpunkten för beslutet, dels de långsiktiga motiveringar som betonade svenska språkets betydelse i det finländska samhället.
Under julveckan 1967 blev ett ställningstagande från riksdagens kulturutskott om ett obligatoriskt språk, engelska, startskottet för en het debatt i pressen. Under våren 1968 kom presidentvalet, regeringsförhandlingarna och Finlands ekonomisk-politiska situation att påverka beslutet om obligatoriskt språk i grundskolan.
De långsiktiga motiveringarna betonade vikten av det svenska språket i det finländska samhället. Denna uppfattning var ett uttryck för två utvecklingslinjer från och med slutet av 1930-talet. För det första, den språkfred mellan språkgrupperna som hade sitt ursprung i vinterkriget och som förblev ett viktigt värde under hela den andra republikens tid. För det andra de förändringar i världspolitiken på 1930-talet som drev Finland att söka samarbete med de nordiska länderna, särskilt Sverige. Detta innebar att den interna konflikten om det svenska språkets måste avblåsas som ett villkor för det nordiska samarbetet.
Undersökningen visar att man kan hitta många spår av olika försök att påverka språkbeslutet från de nordiska ländernas sida. Framför allt den nordiska pressens argumentation visar att grundskolans språklösning var viktig för samtliga nordiska länder. Argumenteringen gick ut på att Finland skulle avskäras från det nordiska samarbetet om det svenska språket inte blev obligatoriskt ämne i grundskolan.
Förutom den nordiska pressen, följde det svenska utrikesdepartementet (UD) via ambassaden i Helsingfors noggrant med beslutet om grundskolans språkbeslut. På uppmaning av ambassaden höll UD den svenska pressen informerad om vändningarna i beslutet om obligatoriskt skolspråk, något som gjorde den svenska staten till en aktör i beslutsprocessen.
Grundskolans språkbeslut var ett uttryck för en medveten identitetspolitik som syftade till att definiera Finlands politiska position under kalla kriget. Svenskan som Finlands andra nationalspråk bar vittnesbörd om att Finland var ett av de nordiska länderna – att landet hörde till väst och delade västerländska kulturella värden.
VTM Janne Väistön tutkimus pureutuu yhteiskunnallisesti merkittävään ja ajankohtaiseen aiheeseen, miten ja miksi ruotsin kieli tuli pakolliseksi aineeksi peruskouluun, eli ”pakkoruotsin” syntyhistoriaan.
Tutkimuksessa selvisi, että peruskoulun kieliratkaisu ei ollut koulun sisäinen ratkaisu, eikä edes yksittäinen päivänpoliittinen ratkaisu eli lehmänkauppa, jollaisena se yleisessä historiatietoisuudessa laajalti tunnetaan. Kieliratkaisu oli johdonmukainen toisen tasavallan aikaisen suomalaisen politiikan suureen linjaan pohjautuva päätös.
Syy kieliratkaisulle löytyy kahdesta erilaisesta lähtökohdasta. Ensinnäkin aivan päätöksentekoajankohtaan sisältyvästä poliittisesta kuviosta, sekä toiseksi pitkän aikavälin perusteluista, joissa korostuu ruotsin kielen merkitys suomalaisessa yhteiskunnassa.
Kipinän eduskunnan kieliratkaisulle antoi sivistysvaliokunnan jouluviikolla 1967 julkituoma päätös yhdestä pakollisesta kielestä, englannista, mikä aloitti kiivaan keskustelun lehdistössä. Keväällä 1968 kieliratkaisuun sekoittuivat presidentinvaalit, hallitusneuvottelut sekä Suomen talouspoliittinen tilanne.
Pitkän aikavälin perusteluissa korostui ruotsin kielen merkitys toisen tasavallan aikaisessa suomalaisessa yhteiskunnassa. Tämän takana oli kaksi 1930-luvun lopulla syntynyttä kehitystä. Ensinnäkin talvisodan syttyessä sovittu kieliryhmien välinen kielirauha, jonka säilyttäminen pysyi tärkeänä koko toisen tasavallan ajan. Toiseksi, maailmanpolitiikan muutokset 1930-luvulla olivat pakottaneet Suomen hakemaan yhteistyötä Pohjoismaista, erityisesti Ruotsista. Tämän vuoksi maan sisäinen kiista ruotsin kielen asemasta tuli lopettaa, se oli ehto pohjoismaiselle yhteistyölle.
Tutkimuksessa selvisi, että myös Pohjoismaista löytyy monia jälkiä yrityksistä vaikuttaa peruskoulun kieliratkaisuun. Erityisesti pohjoismaisen lehdistön argumentointi osoittaa, että peruskoulun kieliratkaisu oli merkityksellinen koko Pohjolalle. Suomen katsottiin eristäytyvän pohjoismaisesta yhteistyöstä, mikäli ruotsin kieli ei tule pakolliseksi aineeksi peruskouluun.
Pohjoismaisen lehdistön lisäksi Ruotsin ulkoministeriö (UD) Helsingin lähetystön kautta seurasi tarkasti peruskoulun kieliratkaisun käsittelyä. Helsingin lähetystön toivomuksesta UD raportoi ruotsalaista lehdistöä peruskoulun kieliratkaisun asetelmista, mikä tuo Ruotsin valtion mukaan yhdeksi toimijaksi kieliratkaisussa.
Peruskoulun kieliratkaisu oli tietoista identiteettipolitiikkaa, jolla haluttiin korostaa Suomen asemaa kylmän sodan maailmassa. Ruotsin kieli toisena kotimaisena kielenä todisti Suomen kuulumisen Pohjoismaihin – länteen ja läntisiin kulttuuriarvoihin.
Undersökningen visar att språkbeslutet inte var en intern skolfråga, och inte ens en dagspolitisk lösning, det vill säga den kohandel som språkbeslutet är vida känt för i det allmänna historiemedvetandet. Språkbeslutet var ett konsekvent beslut som baserade sig på en långsiktig politisk linje i den andra republikens Finland.
Orsaken till språkbeslutet kan spåras från två olika utgångspunkter, nämligen i dels de politiska konstellationerna vid tidpunkten för beslutet, dels de långsiktiga motiveringar som betonade svenska språkets betydelse i det finländska samhället.
Under julveckan 1967 blev ett ställningstagande från riksdagens kulturutskott om ett obligatoriskt språk, engelska, startskottet för en het debatt i pressen. Under våren 1968 kom presidentvalet, regeringsförhandlingarna och Finlands ekonomisk-politiska situation att påverka beslutet om obligatoriskt språk i grundskolan.
De långsiktiga motiveringarna betonade vikten av det svenska språket i det finländska samhället. Denna uppfattning var ett uttryck för två utvecklingslinjer från och med slutet av 1930-talet. För det första, den språkfred mellan språkgrupperna som hade sitt ursprung i vinterkriget och som förblev ett viktigt värde under hela den andra republikens tid. För det andra de förändringar i världspolitiken på 1930-talet som drev Finland att söka samarbete med de nordiska länderna, särskilt Sverige. Detta innebar att den interna konflikten om det svenska språkets måste avblåsas som ett villkor för det nordiska samarbetet.
Undersökningen visar att man kan hitta många spår av olika försök att påverka språkbeslutet från de nordiska ländernas sida. Framför allt den nordiska pressens argumentation visar att grundskolans språklösning var viktig för samtliga nordiska länder. Argumenteringen gick ut på att Finland skulle avskäras från det nordiska samarbetet om det svenska språket inte blev obligatoriskt ämne i grundskolan.
Förutom den nordiska pressen, följde det svenska utrikesdepartementet (UD) via ambassaden i Helsingfors noggrant med beslutet om grundskolans språkbeslut. På uppmaning av ambassaden höll UD den svenska pressen informerad om vändningarna i beslutet om obligatoriskt skolspråk, något som gjorde den svenska staten till en aktör i beslutsprocessen.
Grundskolans språkbeslut var ett uttryck för en medveten identitetspolitik som syftade till att definiera Finlands politiska position under kalla kriget. Svenskan som Finlands andra nationalspråk bar vittnesbörd om att Finland var ett av de nordiska länderna – att landet hörde till väst och delade västerländska kulturella värden.
VTM Janne Väistön tutkimus pureutuu yhteiskunnallisesti merkittävään ja ajankohtaiseen aiheeseen, miten ja miksi ruotsin kieli tuli pakolliseksi aineeksi peruskouluun, eli ”pakkoruotsin” syntyhistoriaan.
Tutkimuksessa selvisi, että peruskoulun kieliratkaisu ei ollut koulun sisäinen ratkaisu, eikä edes yksittäinen päivänpoliittinen ratkaisu eli lehmänkauppa, jollaisena se yleisessä historiatietoisuudessa laajalti tunnetaan. Kieliratkaisu oli johdonmukainen toisen tasavallan aikaisen suomalaisen politiikan suureen linjaan pohjautuva päätös.
Syy kieliratkaisulle löytyy kahdesta erilaisesta lähtökohdasta. Ensinnäkin aivan päätöksentekoajankohtaan sisältyvästä poliittisesta kuviosta, sekä toiseksi pitkän aikavälin perusteluista, joissa korostuu ruotsin kielen merkitys suomalaisessa yhteiskunnassa.
Kipinän eduskunnan kieliratkaisulle antoi sivistysvaliokunnan jouluviikolla 1967 julkituoma päätös yhdestä pakollisesta kielestä, englannista, mikä aloitti kiivaan keskustelun lehdistössä. Keväällä 1968 kieliratkaisuun sekoittuivat presidentinvaalit, hallitusneuvottelut sekä Suomen talouspoliittinen tilanne.
Pitkän aikavälin perusteluissa korostui ruotsin kielen merkitys toisen tasavallan aikaisessa suomalaisessa yhteiskunnassa. Tämän takana oli kaksi 1930-luvun lopulla syntynyttä kehitystä. Ensinnäkin talvisodan syttyessä sovittu kieliryhmien välinen kielirauha, jonka säilyttäminen pysyi tärkeänä koko toisen tasavallan ajan. Toiseksi, maailmanpolitiikan muutokset 1930-luvulla olivat pakottaneet Suomen hakemaan yhteistyötä Pohjoismaista, erityisesti Ruotsista. Tämän vuoksi maan sisäinen kiista ruotsin kielen asemasta tuli lopettaa, se oli ehto pohjoismaiselle yhteistyölle.
Tutkimuksessa selvisi, että myös Pohjoismaista löytyy monia jälkiä yrityksistä vaikuttaa peruskoulun kieliratkaisuun. Erityisesti pohjoismaisen lehdistön argumentointi osoittaa, että peruskoulun kieliratkaisu oli merkityksellinen koko Pohjolalle. Suomen katsottiin eristäytyvän pohjoismaisesta yhteistyöstä, mikäli ruotsin kieli ei tule pakolliseksi aineeksi peruskouluun.
Pohjoismaisen lehdistön lisäksi Ruotsin ulkoministeriö (UD) Helsingin lähetystön kautta seurasi tarkasti peruskoulun kieliratkaisun käsittelyä. Helsingin lähetystön toivomuksesta UD raportoi ruotsalaista lehdistöä peruskoulun kieliratkaisun asetelmista, mikä tuo Ruotsin valtion mukaan yhdeksi toimijaksi kieliratkaisussa.
Peruskoulun kieliratkaisu oli tietoista identiteettipolitiikkaa, jolla haluttiin korostaa Suomen asemaa kylmän sodan maailmassa. Ruotsin kieli toisena kotimaisena kielenä todisti Suomen kuulumisen Pohjoismaihin – länteen ja läntisiin kulttuuriarvoihin.