Akutvård för berusade personer : Social- och hälsovårdsministeriets anvisningar
sosiaali- ja terveysministeriö
2006
Julkaisusarja:
Social- och hälsovårdsministeriets rapporter 2006:66This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
http://urn.fi/URN:ISBN:952-00-2209-0Tiivistelmä
Social- och hälsovårdsministeriet har utfärdat anvisningar för ordnandet av akutvård för berusade personer. Avsikten är att förtydliga och harmonisera den praxis som följs vid mötandet och vården av berusade. Social- och hälsovårdsministeriet har tillsammans med sakkunniga inom social- och hälsovården och polisen svarat för beredningsarbetet. Anvisningarna fokuserar på alkoholberusning men deras principer kan lika väl tillämpas på andra berusningstillstånd. Anvisningarna fäster speciell uppmärksamhet på hur berusning inverkar på tillgången till service samt arbetsfördelningen mellan jourmottagningen inom hälso- och sjukvården och socialvården, den psykiatriska vården och polisen. De riksomfattande anvisningarna kan kompletteras med regionala eller lokala tillämpningar där de lokala behoven och det regionala servicesystemet beaktas. De lokala tillämpningarna får inte avvika från principerna enligt de riksomfattande anvisningarna.
Enligt biträdande justitiekanslern förverkligades inte en berusad patients rätt till god vård när denna sökte vård för psykiska problem och blev omhändertagen av polisen före en bedömning av behovet av psykiatrisk vård. Till följd av fallet föreslog biträdande justitiekanslern att social- och hälsovårdsministeriet skall dryfta behovet att utfärda anvisningar för hälso- och sjukvården för hantering av situationer med berusade patienter.
Det huvudsakliga innehållet i anvisningarna koncentreras på följande tre frågor. För det första får ett berusningstillstånd inte utgöra ett hinder för en bedömning av behovet eller ordnande av akutvård, och ett berusningstillstånd får inte förhindra att personen i fråga får adekvat vård och behandling. För det andra skall behovet av vård för en person som sökt sig till en jourmottagning inom hälso- och sjukvården eller som förts till en jourmottagning bedömas inom hälso- och sjukvården. För det tredje får ett psykiatriskt sjukhus inte vägra att ta emot en patient för undersökning endast på grund av berusning eller en viss promillegräns, liksom avgiftningsvården inte får kräva att en person skall ha nyktrat till före avgiftningen inleds.
I samband med akutvården skall man också bedöma patientens behov av missbrukarvård. Missbrukarvård ges som allmänna tjänster inom social- och hälsovården, och patienten skall vid behov hänvisas till specialtjänster inom missbrukarvården. En kommun skall ordna missbrukarvård i den mån som behövs i kommunen.
Enligt biträdande justitiekanslern förverkligades inte en berusad patients rätt till god vård när denna sökte vård för psykiska problem och blev omhändertagen av polisen före en bedömning av behovet av psykiatrisk vård. Till följd av fallet föreslog biträdande justitiekanslern att social- och hälsovårdsministeriet skall dryfta behovet att utfärda anvisningar för hälso- och sjukvården för hantering av situationer med berusade patienter.
Det huvudsakliga innehållet i anvisningarna koncentreras på följande tre frågor. För det första får ett berusningstillstånd inte utgöra ett hinder för en bedömning av behovet eller ordnande av akutvård, och ett berusningstillstånd får inte förhindra att personen i fråga får adekvat vård och behandling. För det andra skall behovet av vård för en person som sökt sig till en jourmottagning inom hälso- och sjukvården eller som förts till en jourmottagning bedömas inom hälso- och sjukvården. För det tredje får ett psykiatriskt sjukhus inte vägra att ta emot en patient för undersökning endast på grund av berusning eller en viss promillegräns, liksom avgiftningsvården inte får kräva att en person skall ha nyktrat till före avgiftningen inleds.
I samband med akutvården skall man också bedöma patientens behov av missbrukarvård. Missbrukarvård ges som allmänna tjänster inom social- och hälsovården, och patienten skall vid behov hänvisas till specialtjänster inom missbrukarvården. En kommun skall ordna missbrukarvård i den mån som behövs i kommunen.